Vilken musik lyssnar ni på?

[scirocco]

https://open.spotify.com/track/64muLwGz ... fxXr0X61bA

[scirocco]

https://open.spotify.com/track/1L5HfGwX ... -TiyjnB_tg

[David H]

På konfirmationen fick vi sjunga flera bra sånger, här är en av de som jag kommer ihåg...


Pianot i bakgrunden vill förmedla att det finns kraft i melodin och orden tolkar jag det som, även fast det inte är nån "jättetung" musik

[David H]

Om att ha eller inte ha existensberättigande…

[Anders]

https://open.spotify.com/track/1L5HfGwXi28uKe2D7u88o7?si=fiab5QlfRqyX-TiyjnB_tg

Riktigt skön chuckencover!

[David H]

Detta om att ta ett steg tillbaka och bara lyssna...
Själv kan jag komma på mig när jag pratar i telefonen ibland, att jag driver på samtalet, och så fort det blir tyst en sekund så fyller jag på med att säga något mer, eller så säger jag något för att kunna avrunda och avsluta samtalet. Men plötsligt kommer jag på mig själv, varför är jag inte bara tyst? Och faktiskt kan det göra att samtalet blir mer intressant har jag märkt. Att bara vara tyst och vänta in... 1, 2, 3 sekunders tystnad, kanske mer. Kanske blir det i slutändan ändå jag själv som bryter tystnaden, eller så blir det personen i andra änden. Men oavsett så innebär det ju då att tystnaden har fått vara med en stund i samtalet, och ganska ofta har jag då känt att denna tystnad tillfört något.



Är det nån som vill va tyst i telefonen en stund med mig går det bra att höra av sig...

[David H]

Jag tror att jag börjat förstå att kärlek är inget att vara rädd för. Och att vara en ”tuffing” på det området behöver då inte vara svårt, även om man i övrigt kan uppfattas som en mjukis, tänker jag



Dedikerar låten särskilt till hakkapeliitta och cawi

[Anders]

[David H]

[David H]

[David H]

Att stunden på jorden kanske närmar sig sitt slut är en tanke som jag tror att jag förlikat mig med. Det är klart, jag har inte sett in i framtiden och kan inte säga att jag vet vad som kommer att hända. Men i alla fall, även om det är så att vi närmar oss slutet, tänker jag att det inte nödvändigtvis behöver vara ett ångestfyllt slut. I tragedier talas det om ett katharsis-slut, en rening eller rensning, kan det vara något värt att hoppas på? Eller är det en komedi vi lever i, som avslutas med ett skratt? Vad föredrar ni, tragedins dysterhet eller komedins pinsamhet?

[David H]

Att stunden på jorden kanske närmar sig sitt slut är en tanke som jag tror att jag förlikat mig med. Det är klart, jag har inte sett in i framtiden och kan inte säga att jag vet vad som kommer att hända. Men i alla fall, även om det är så att vi närmar oss slutet, tänker jag att det inte nödvändigtvis behöver vara ett ångestfyllt slut. I tragedier talas det om ett katharsis-slut, en rening eller rensning, kan det vara något värt att hoppas på? Eller är det en komedi vi lever i, som avslutas med ett skratt? Vad föredrar ni, tragedins dysterhet eller komedins pinsamhet?

Tragedier och komedier, vad har det att göra med verkligheten vi lever i? Plötsliga vändningar till det bättre är det något som bara händer i sagorna och på film? Något som andra må tro på, men inte en själv? Eller kan man bli en troende av att bara få se eller höra något? Neil Diamond sjöng om att bli frälst av ett ansikte. Här är det en sång som kommer till räddning: