Hell!
Har läst om filosofen Doktor la Mettrie. Jag läste hans kanske kändaste verk maskinen människan. Oerhört intressant bok. Han såg människan som ett djur vilket agerar enligt instinkter som en maskin. Läsvärd.
la Mettrie
Moderator: Moderatorgruppen
Förmodligen är det bara socialister och kommunister som någonsin varit programmatiska materialister à la Mettrie. Den efterfrågade politiska färgen är alltså röd.
Konservativa personer har däremot ofta varit idealister.
Konservativa personer har däremot ofta varit idealister.
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.
-
Tony The Pony
- Inlägg: 342
- Blev medlem: 12 jul 2005 23:14
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
La Mettrie hade rätt, människan är en maskin - men en så komplex maskin att påståendet "människan är en maskin" inte kan annat än bli missförstått av de flesta (än idag). När man säger maskin tänker ju folk på de jämförelsevis oerhört simpla maskiner människan hittills lyckats bygga.
Man föreställer sig lätt att kvalitet inte kan komma av kvantitet. En maskin blir väl inte mer mänsklig bara för att den är oerhört komplex, undrar kanske någon. Men det finns många exempel på hur kvalitet kommit utav kvantitet. Schack är ett älskat spel över hela världen, och sysselsätter hela människoliv sedan många århundraden. Det fascinerar, trots att antalet möjliga kombinationer i det är ändligt. Dess antal möjliga kombinationer är så stort, att blotta kvantiteten gör att man kan fortsätta fascineras, ständigt ha nya förvecklingar att bita i. Tic-tac-toe, däremot, är ett mycket okomplext spel. Dess variationsmöjligheter är snabbt uttömda, och spelet blir tråkigt, på grund av sin brist på - just det, kvantitet. Enbart det. Den större kvantiteten i antalet kombinationsmöjligheter är det enda som gör schack så mycket mer spännande än tic-tac-toe. På samma sätt är människan mer spännande än dagens bästa datorer och robotar, därför att dagens bästa datorer och robotar är jämfört med människan ungefär vad tic-tac-toe är jämfört med schack. Bara inte ännu tillräckligt komplexa, för att kunna mäta sig med oss riktigt än.
Antalet sätt för kvarkarna i det idag observerbara universum att vara "arrangerade" i förhållande till varandra är ändligt, närmare bestämt 10^10^123 tror jag. (Siffran kommer från Frank Tipler: "The physics of immortality"). En dator i framtiden, rätt programmerad, och med en tillräckligt stor del av dessa 10^10^123 partiklar till sitt förfogande, skulle med lätthet kunna sätta ihop alla människor som någonsin funnits, med en exakthet ned på kvarknivå, då denna komplexitet är ändlig (och långt mindre än 10^10^123 kombinationsmöjligheter behöver gås igenom). (Sådan exakthet som "ned på kvarknivå" är iofs onödig, eftersom vi inte upplever oss som annorlunda även om så flera miljarder atomer förändras i oss. En kvark hit eller dit i en människa spelar alltså verkligen ingen som helst roll för om vederbörande är en människa eller inte.) En sådan dator skulle även kunna räkna ut vad den skulle behöva göra för att få oss att ta fram de redskap den behöver för att rent fysiskt kunna verkställa uppgiften (att sätta ihop alla människor som någonsin funnits). I själva verket kan något sådant komma att ske, om mänskligheten ser till att överleva tillräckligt länge. Föreställningen att människan är en maskin kan i själva verket visa sig vara vad som räddar mänskligheten från undergång, eftersom den kan få oss att sträva mer långsiktigt: få oss att främja en datorutveckling som kan leda till att det i framtiden kommer datorer som kan återskapa oss allihop, även de av oss som är döda sedan länge vid det laget. När detta går upp för människor i stor skala, kommer många att "offra sina liv" för att öka mänsklighetens överlevnadschanser för att på så sätt öka chansen för bli återskapade till ett evigt superlyckligt liv i framtiden. (Citationstecknen runt "offra sina liv" beror på att dessa människor tänker bli återskapade i framtiden; det skulle dock beskrivas som självmord idag med dagens dödsbegrepp.)
Insikten att människan är en maskin är alltså en välsignelse för humanismen, snarare än ett hot mot den.
Man föreställer sig lätt att kvalitet inte kan komma av kvantitet. En maskin blir väl inte mer mänsklig bara för att den är oerhört komplex, undrar kanske någon. Men det finns många exempel på hur kvalitet kommit utav kvantitet. Schack är ett älskat spel över hela världen, och sysselsätter hela människoliv sedan många århundraden. Det fascinerar, trots att antalet möjliga kombinationer i det är ändligt. Dess antal möjliga kombinationer är så stort, att blotta kvantiteten gör att man kan fortsätta fascineras, ständigt ha nya förvecklingar att bita i. Tic-tac-toe, däremot, är ett mycket okomplext spel. Dess variationsmöjligheter är snabbt uttömda, och spelet blir tråkigt, på grund av sin brist på - just det, kvantitet. Enbart det. Den större kvantiteten i antalet kombinationsmöjligheter är det enda som gör schack så mycket mer spännande än tic-tac-toe. På samma sätt är människan mer spännande än dagens bästa datorer och robotar, därför att dagens bästa datorer och robotar är jämfört med människan ungefär vad tic-tac-toe är jämfört med schack. Bara inte ännu tillräckligt komplexa, för att kunna mäta sig med oss riktigt än.
Antalet sätt för kvarkarna i det idag observerbara universum att vara "arrangerade" i förhållande till varandra är ändligt, närmare bestämt 10^10^123 tror jag. (Siffran kommer från Frank Tipler: "The physics of immortality"). En dator i framtiden, rätt programmerad, och med en tillräckligt stor del av dessa 10^10^123 partiklar till sitt förfogande, skulle med lätthet kunna sätta ihop alla människor som någonsin funnits, med en exakthet ned på kvarknivå, då denna komplexitet är ändlig (och långt mindre än 10^10^123 kombinationsmöjligheter behöver gås igenom). (Sådan exakthet som "ned på kvarknivå" är iofs onödig, eftersom vi inte upplever oss som annorlunda även om så flera miljarder atomer förändras i oss. En kvark hit eller dit i en människa spelar alltså verkligen ingen som helst roll för om vederbörande är en människa eller inte.) En sådan dator skulle även kunna räkna ut vad den skulle behöva göra för att få oss att ta fram de redskap den behöver för att rent fysiskt kunna verkställa uppgiften (att sätta ihop alla människor som någonsin funnits). I själva verket kan något sådant komma att ske, om mänskligheten ser till att överleva tillräckligt länge. Föreställningen att människan är en maskin kan i själva verket visa sig vara vad som räddar mänskligheten från undergång, eftersom den kan få oss att sträva mer långsiktigt: få oss att främja en datorutveckling som kan leda till att det i framtiden kommer datorer som kan återskapa oss allihop, även de av oss som är döda sedan länge vid det laget. När detta går upp för människor i stor skala, kommer många att "offra sina liv" för att öka mänsklighetens överlevnadschanser för att på så sätt öka chansen för bli återskapade till ett evigt superlyckligt liv i framtiden. (Citationstecknen runt "offra sina liv" beror på att dessa människor tänker bli återskapade i framtiden; det skulle dock beskrivas som självmord idag med dagens dödsbegrepp.)
Insikten att människan är en maskin är alltså en välsignelse för humanismen, snarare än ett hot mot den.
Återgå till "Kultur - konstarterna"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst