Bokklubben: The Secret

[Skogsälvan]

Nu har jag sett filmen. För tio år sedan skulle jag ha blivit glad av den, för fem år sedan hade jag blivit illa berörd av den och nu... ja, nu vet jag inte hur jag ska rubricera det hela. Jag har trott på den här attraktionslagen några år, fast jag inte kände till att konceptet hade ett namn. Klart är dock att jag inte hade valt att skriva den här boken.

Avant, får jag fråga dig varför du upplevde den som vedervärdig? Jag kan ju lätt komma på några plausibla förklaringsmodeller, men jag skulle gärna vilja höra just din respons.

[Avantgardet]

Hel enkelt för att det (1) är den värsta formen av vidskepelse, en falsk föreställning, "magiskt tänkande", och (2) för den människotyp som en sådan föreställning alstrar. Den första punkten har jag väl så här långt i tråden redan hunnit tala en hel del om? Vad sen gäller punkt två så kan den bättre formuleras: "för den obehagliga, försoffade, rövslickare som inte besitter de nödvändiga fakulteterna för att kunna dra ut de logiska konsekvenserna av sitt eget handlande" (den kan snarare sägas vara fullkomligt blind för dessa). Varför jag menar mig kunna säga att den rent av saknar "de nödvändiga fakulteterna", istället för att säga att den saknar "de nödvändiga kunskaperna därom" (konsekvenserna av det egna beteendent, i alla lägen mer eller mindre), är för att den genom att härbärgera denna felaktiga föreställning om världen på samma gång, och just därigenom, kortsluter sitt eget resonerande om och kring sådana frågeställningar vilka är de enda som vittna om denna delens existens. Den del som vi talar om är givetvis den där alla operationer äger rum, vilka ha med etiken och moralen att göra.

Hur kunna detta vara fallet? Jo emedan denna "princip", givet att en människa tror därpå (alltså på dess riktighet, och därför hellre kan sägas följa den än begrunda den), står i direkt motsättning till förnuftet. Givet att sättet att tillgodogöra sig sin omvärld, metoden att erhålla, är en rätt önskan (i bemärkelsen den i detta sammanhang gjort sig gällande, alltså som en alldeles särskild typ av tanke med en specifik form och karaktär), och att det sätt varpå "universum svarar" på denna bön - som det i allt väsentligt är, var fullkomligt viss därom - är genom en underliggande, av vetenskapen, upptäckt naturlag, så bildas också en övertro vid "tankens kraft".

Vad detta sen ger för "förklaringsmodeller" på världen runt omkring, i stil med "nej, vadå? Det är avsikten som räknas!" (som för att urskulda sig att man inte lyft ett finger och sett på när tredje världen svälter ihjäl), eller "de har sig själva att skylla då de inte tänker rätt" (fortfarande i samma syfte), eller den mer jordnära och därför också så mycket farligare (och lägg samtidigt märke till det direkt dubbelt ironiska) "det är för att vi tänker fel", är i sig redan något av ett "universums svar" på hela idén om den här "attraktionslagen" - och här behövs ett förtydligande emedan en immateriell tanke är inte detsamma som det reella och konkreta som i filmen sägs åstadkommas genom denna tanke, bön är inte arbete, ursäkt inte erkännande (varken om sin egen inbilskhet eller om de faktiska förhållanden som man själv, genom denna inbilskhet, är medskapande i) -, och tyvärr har jag bara allt för mycket anständighet i kroppen för att inte låta mig luras, eller smickras falskt, av denna lögnaktiga lära. Universum hånskrattar åt oss om vi intalar oss själva något sådant. Det enda sätt varigenom människan erhåller något här i världen är genom att faktiskt jobba för det, inte genom att "drömma om det på rätt sätt".

Detta tolkas emellertid i filmen, helt felaktigt, som att människan skall ha "rätt attityd" - d.v.s. vara en s.k. "rövslickare" och inte opponera sig mot sina överordnade (vilka är de som troligast förmår ge henne detta som hon önskar sig) - och att det önskade därigenom av sig självt skulle finna sin väg till önskaren. Tvärtom skall nog tänkas så att önskaren genom att ritualisera denna sak som hon önskar sig (ett slags liturgi hos denna önskandets kult) påminner sig själv om det önskade och därför, i praktiken ökar chanserna för att någon gång ta itu med de handlingar som står mellan önskaren och det önskade, vilket, märk väl, inte förklaras genom någon mystisk "attraktionslag" utan bygger på den mest elementära fysiken (vilken nu Justin Case vill sätta ur spel för att kunna inlemma en anomali av det slag som allt detta "önskande" innebär i sitt eget corpus, och ge ett slags skenhelig vetenskaplig status) som säger oss att en viss mäng energi måste tillföras för att en viss sak skall åstadkommas, och oavsett vad vi än "önskar" därom så är det, och kommer alltid vara, fallet. Är du med?

[Skogsälvan]

Japp, fint och utförligt förklarat av dig. Kanske är på sin plats att förklara hur jag menar då. Jag har väldigt svårt för att kunna bortse från den här attraktionslagen, på gott och ont. Tro mig - det var ett helvete att inse allt jag har ställt till med och fortfarande ställer till med. Vad jag har lite svårt för är det här om att tillfredsställa ha-begäret av saker, då ting är vibrationer. Jag tror att alla har en melodi inom sig. Lite moll skadar inte tror jag.

[Avantgardet]

Hela Norrland klingar i moll.

Jag hade själv liknande föreställningar om världen när jag var psykotisk, så det är inte bara teoretisk arbete i görningen här utan också en gedigen erfarenhet av s.k. "magiskt tänkande". Det verkar mig på ett sätt som att vår individualistiska tid vill göra Sanningen till en privatsak, en fråga om smak, vilket bara innebär att göra den oåtkomlig för kritik (och kritik uppfattas, lite underligt faktiskt, också av dessa, de som menar så, som något strikt negativt, när det i själva verket är själva den metodologiska förutsättningen för Sanning).

[Skogsälvan]

Detta "magiska tänkande" är alltså en del i min verklighet och min upplevelse av alltet. Kan tänka mig att jag framstår som duktigt psykotiskt i mångas ögon och yrar nonsens nu. Det kanske är helt riktigt. Jag är ändå rätt stabil. Jag har verkligen ansträngt mig å det yppersta för att finna troliga förklaringar som motsäger den här attraktionslagen. Det är mycket svårt för mig. Visserligen kan man finna mönster i allt om man har en tillräckligt kreativ fantasi. Det är min snuttefilt när det blir för tungt.

[Avantgardet]

Behåll den så länge du behöver den då. Själv har jag helt enkelt fått långt mycket bättre förklaringsmodeller på det jag upplevde som sanning då, som var helt verkliga händelser för mig där och då. Med det att man ändrar föreställning om något följer också att man därefter upplever det annorlunda, vilket för mig också förklarar det gränsland mellan psykotisk och "vid mina sinnens 'fulla' bruk" som alltid tog ett par tre dagar av intensiv vila på sig innan det var tillryggalagt och jag själv hemmastadd i den fysiska världens fasthet igen. Sen vill jag nog inte påstå att den naturvetenskapliga beskrivningen av en upplevelse alltid är det viktiga med en upplevelse, utan mycket av det allra viktigaste här i världen gör sig bäst tillrätta på andra sätt. Ordspråk, sagor, sensmoraler, filosofiska sentenser, aforismer; vetenskapliga avhandlingar, romaner, noveller, dramer, komedier; sorgespel och farser; med strikt realism eller drömsk lyrik; klarhet och dunkel; natt och dag; sobril och skräckfilm; hasch, choklad, och Animal Planet, eller vad fan man nu än finner sina meningar i. Ibland är det knullet och inte tjejen som är det viktiga, lyckligtvis är jag inte den som drogar mig själv medvetslös och kan därför stoltsera med ett förhållandevis rent samvete.

[Skogsälvan]

"Behåll den så länge du behöver den då" - menar du snuttefilten eller attraktionslagen? Alltså, det här med attraktionslagen gillar jag verkligen inte. Jag vet bara inte hur jag ska få bort den, helst helt och hållet, men iallafall ur mitt medvetande. Stålar och konstanta gapskratt är liksom inte min melodi. Det är plågsamt för mig, ur min synvinkel, att se hur den gör sig gällande gång på gång på gång.

[Justin Case]

När fan ska du landa, Justin?

När ska du lyfta?

[Justin Case]

Förlåt mig, Avant, det var billig retorik. Jag vill tänka igenom lite mer vad du skrivit sedan sistens, jag finner det faktiskt tänkvärt vid närmare åtänkande. Låt mig återkomma.

[Justin Case]

"Behåll den så länge du behöver den då" - menar du snuttefilten eller attraktionslagen? Alltså, det här med attraktionslagen gillar jag verkligen inte. Jag vet bara inte hur jag ska få bort den, helst helt och hållet, men iallafall ur mitt medvetande. Stålar och konstanta gapskratt är liksom inte min melodi. Det är plågsamt för mig, ur min synvinkel, att se hur den gör sig gällande gång på gång på gång.

Om stålar och konstanta gapskratt inte är din melodi, applåderar jag dig! Det behövs människor som värdesätter ädlare saker än stålar och konstanta gapskratt!!! Tack för att du finns Skogsälvan!!!

Jag tror (dock) att du inte ens hade hört talas om filmen "The Secret" om den inte hade vinklat attraktionslagen på så sätt att folk får intrycket att här finns en möjlighet att inhösta en massa stålar. Hade skaparna av filmen "The Secret" underlåtit att tilltala den delen av publiken (som onekligen är en enorm andel av publiken) som hugger på varje möjlighet till ekonomisk vinning, hade filmen nämligen inte fått någon vidare marknad. Det enda sättet att nå ut rejält (internationellt) med en film idag är att tilltala det som folk för tillfället råkar värdesätta - och för tillfället råkar det vara stålar och konstanta gapskratt (nåja, det där med stålar stämmer i alla fall idag). Mitt råd är alltså: bortse från de delar av filmen som är designade för att inhösta publik. Ta till dig essensen. Essensen är inte att det bästa som kan hända dig är att du får en porsche till skänks imorgon. Essensen är inte att du blir miljonär imorgon.

Essensen är vad du verkligen vill med ditt liv!

[oorleck]

Stålar har i princip alltid varit det som folk suktat efter. Med rätta.

[Avantgardet]

Förlåt mig, Avant, det var billig retorik. Jag vill tänka igenom lite mer vad du skrivit sedan sistens, jag finner det faktiskt tänkvärt vid närmare åtänkande. Låt mig återkomma.

Tack, Justin.

[Skogsälvan]

Justin, det var sött sagt. Men alltså ädla motiv... ja, många skulle väl mena det fast jag vette 17. Fröding har skrivit en fin dikt som heter Sagan om gral - "... för den som är älskad av gud liksom satan, för den som har gud liksom satan kär..."

oorlek: Visst är det så, men om det är med rätta... ja, jag vet inte vad som är bäst. De hade inte funnits annars och då menar jag inte tryckts upp utan vibrationer som har manifesterat sig i vad som betraktas som verkligheten.

[Avantgardet]

En fråga som är lite off-topic. Varför gör sig denna bild lånad från kvantfysiken sig gällande i så många föreställningsvärldar nu för tiden? Var och varannan går och pratar om att allting är "vibrationer" eller "energier", när det inte har just nånting alls att göra med den verklighet som vi de facto upplever, utan bara är en liten lek med tanken som man tagit för given bara för att den har nåt exotiskt över sig, nåt spännande och lite osäkert, inte alls som den här vardagsrealismen. Eller det blev inte alls off-topic utan skär faktiskt genom själva kärnan som här står på spel.

[Skogsälvan]

Vad du och jag upplever, Avant skiljer sig åt. Så är det för alla, men här är det extra markant eftersom jag är ett psykfall och lever i två parallella verkligheter. Det här om vibrationer kom jag fram till innan jag hade läst om det. Jag har liksom gått en annan väg, men självklart har jag tyckt att det har varit intressant att läsa i efterhand om forskning och religioner sedan årtusenden som jag känner igen.

Jag vill däremot inte lägga några anspråk på "så här är det". Har noll problem med om du tolkar det som new age-flummeri. Ja må di leva.