Vad läser Du just nu?

[Avantgardet]

Har inte hunnit läsa in mig tillräckligt på Hegels symbolteori för att kunna ge några uttömmande svar där, men jag inbillar mig att det inte behövs. Vad Derrida visar på i det där skedet är en tendens som finns i hela den västerländska metafysiken, ett privilegierande av det talade (som att det skulle stå det "förmedlade innehållet" närmre på nåt sätt än andra typer av "skrift" - i Derridas vidare bemärkelse av skrift, alltså "arke-skrift"). Skriften ses som en re-presentation av talet, som ofta i sin tur ses som en re-presentation av "tanken" (eller liknande). Vad Derrida gör i det här skedet är att (förutom visa på hur detta representations-tänkande, om jag kan kalla det så, är i verkan hos olika tänkare) visa hur "presentationen" alltid-redan är re-presentation, att inget rent ursprung finns. Det är resonemanget som sådant.

Vad gäller de specifika tänkarnas teorier, så finns det väl inte så mycket att tillägga. Att "symbolen" till skillnad från "tecknet" skulle inneha något slags förrangsställning hos Saussure och Hegel bottnar i just den här representationslogiken, där det ena tänks stå "närmre" något ursprungligt, en essens eller what not. Det är givetvis inte Derridas egen position (för att Auk nu inte skall förledas att tro något sådant), utan det är bara en explikation utav de olika tänkarnas positioner, samt Derridas geniala kritiska gest vari han visar fundamenten vara "supplement".

Behöver du mer utförlig redogörelse utav Hegel och Saussure för att tillgodogöra dig läsningen, miles? Eller räcker det att hålla det så här allmänt?

[miles davis]

Det är chill. Läsandet har hittills förlupit ganska så smärtfritt. Visst, han är emellanåt svår att begripa - i synnerhet på detaljnivå. Men han har också den pedagogiskt gynnsamma förmågan att upprepa sig själv, vilket uppskattas. Vad beträffar min fråga om Hegel och Saussure - och deras förhållande till symbolen -, så handlar det mer om en allmän nyfikenhet, än om Of Grammatology.
Nu har jag tyvärr lite kurslitteratur att läsa, och en hemtenta att skriva, så för tillfället får jag nog skjuta lite på Derrida. Men jag möter nog upp med honom någon gång nästa vecka igen.

[miles davis]

Hm. Jag vet inte riktigt, men enligt Derrida så anammar Saussure Hegels position, och Hegels position kan du läsa om här.
I övrigt så är det intressant att inte bara jag har stött på det här problemet, beträffande Hegels och Saussures förhållande till symbolen, utan det är uppenbarligen åtminstone en till här på the interwebs som kan sälla sig till min skara.

I cannot, however, make out how the notion of “symbol” factors into the argument. Why does a symbol escape semiology? I am not familiar enough with either Hegel or Saussure to account for their theses on symbols. It seems as though the symbol itself is constitutive of semiology also, because the symbol indicates something. Is it because the symbol is overflowing with meaning? It would appear as though Derrida wants to institute the symbol as a general form of his writing. Some interpretation and help would be useful.

Ja, så lyder väl ungefär min ursprungliga fråga. Kanske.

Kan du lägga ut vad Derrida menar att Hegel säger i summerande drag?

Jag har verkligen svårt att läsa honom.

Njet, tyvärr. Jag har själv inte läst hela den text som jag länkade till.
Men för att besvara din andra fråga (den om intuition), så ja, det ska enligt Hegel - och den västerländska filosofiska, metafysiska traditionen över huvud taget - finnas en slags "naturlig" intuition, som föregår det betecknande, språket. Verklighetens närvaro ska genom den, intuitionen, vara som mest påtaglig, och det är med hjälp av just språket, dels det talade, men framför allt det skrivna, som vi har förvanskat och vandrat ifrån denna verklighet, denna närvaro. Nu upprepar jag i stort sett vad Avantgardet redan har skrivit, men det är alltså den här typen av tänkande, den som Hegel anammar, som Derrida skriver om och kritiserar.

[Logos]

Ja det där finns ju överallt, både i den västerländska och österländska traditionen. Se bara på den analytiska filosofins evighetsprojekt med att "reparera" språket! Jag måste bara få kraft till att avsluta Hegel, sedan ska jag ta mig i kast med Derrida jag med!

[Avantgardet]

Fan jag blir själv sugen att läsa nåt av Derrida, det är en vanebildande författare. Men det är fortfarande Hegel som gäller här för tillfället, och kommer vara det en tid framöver, har inte haft mycket tid till att läsa alls och när jag väl haft det har det fått bli kurslitteratur framförallt.

[miles davis]

Härligt, Logos. Det ska bli intressant att se hur du upplever - och förstår - honom. Jag har, de senaste dagarna, själv inte haft möjligheten att ägna så värst mycket tid åt Of Grammatology, men utvecklingen fortgår. Två nyfunna länkar (1 och 2) har hjälpt mig bibehålla och intensifiera mitt intresse. Det är synd att man på Google Books inte kan läsa hela böckerna. ... Och hur förhåller sig egentligen Derrida till realismen - leder hans tankar ofrånkomligen till idealism, eller inte? Det är frågor som tåls att tänka på. Right?

[Logos]

Härligt, Logos. Det ska bli intressant att se hur du upplever - och förstår - honom. Jag har, de senaste dagarna, själv inte haft möjligheten att ägna så värst mycket tid åt Of Grammatology, men utvecklingen fortgår. Två nyfunna länkar (1 och 2) har hjälpt mig bibehålla och intensifiera mitt intresse. Det är synd att man på Google Books inte kan läsa hela böckerna. ... Och hur förhåller sig egentligen Derrida till realismen - leder hans tankar ofrånkomligen till idealism, eller inte? Det är frågor som tåls att tänka på. Right?

Jag ska bara ta mig ur min nuvarande seghet och närmast vegetativa tillstånd, som jag tror kommer av höstmörkret och pappaledigheten, och som innebär att jag för närvarande på lediga stunder endast känner för att glo på film, läsa skönlitteratur, dricka folköl och käka smågodis. Men sen kör jag på!

[Anna Sara]

Läser No Boundary av Ken Wilber....


Ett tidigare minne av det hemmatama.. kom i kontakt med mitt hjärta.. mindes "mitt förlorade djup".. men resultatet blir varken mer eller mindre någonting...

Det är ingen svår litteratur, jag har bara tappat kontakten med det dogmatiska flödet... Längtar tills jag kan nå den nödvändiga självreflektionen "igen"...


Började äta mat som alla andra (innan vegan utan vete/gluten eftersom jag blir "störd" av mjölk och mjöl).. Boken handlar om att naturen inte har någon dualitet.... Hur som helst; jag har "tappat kontakten" och vill bara överbevisa för omgiviningen att det inte är en "förlust" utan en besinnad integrering.....

Allting känns ganska passé.... vårt "nya steg" som kontrast till sexuell generalisering, handlar om att göra ett anspråk på relationsbakrunden hos det självständiga.. i syntes till människan som ljuger och döljer sin relation till droger och mediciner (vilka vi okontrollerat behöver för att raffinera vår DNA-kod)..

[miles davis]

Så. Nu är jag - för tillfället - klar med Of Grammatology. Eller ja, delar av den kommer väl att ideligen vara närvarande hos mig, men likväl.
Vad jag nu söker är ett gäng, eller åtminstone någon, rekommendation(er). I bokväg. Filosofiorienterade. Ämnar liksom beställa något, men vet inte riktigt vad. Det finns så mycket att välja på. Ska jag fortsätta i Derrida-spåret, eller ta tag i något annat författarskap?

[Logos]

Saussure? Hegel? Zizek?

[miles davis]

Kurs i allmän lingvistik? Andens fenomenologi? Eller några andra verk? - Och förutsätter inte Zizek lite Hegelkunskaper?

[Logos]

Kurs i allmän lingvistik? Andens fenomenologi? Eller några andra verk? - Och förutsätter inte Zizek lite Hegelkunskaper?

Jo grudläggande Hegelkunskaper är ju bra att ha men jag tror nog att du klarar dig. Han är för det mesta rätt pedagogisk av sig och beskriver de resonemang som han använder sig av.

[miles davis]

Det blev Kurs i allmän lingvistisk. Helt enkelt för att den var så mycket billigare än Andens fenomenologi. Och för att jag inte visste vilken Zizek-bok som var bäst att börja med. Slängde för övrigt även med Humes A Treatise of Human Nature, plus The Cambridge Introduction to Jacques Derrida; den senare känns som en förmånlig liten dessert, så här efter Of Grammatology.

[Avantgardet]

Av de Zizek-böcker jag läst är "The Parallax View" den kanske matnyttigaste, och den är alls inte så dyr heller. Har bara några år på nacken dessutom.

När det gäller Derrida så skulle jag föreslå två stycken i en handvändning: "The Margins of Philosophy" och intervjusamlingen (bl.a. en som hålls i utav Julia Kristeva) "Positions". Den senare är förhållandevis kort men någorlunda pedagogisk, och han explikerar sitt förhållande till Saussure i den på ett lättbegripligt sätt. Men också relationen till Hegel och Marx berörs en del. Tror den kom runt -73 så det talas just om hans tidiga verk (inte minst "Of Grammatology").

Har själv Adornos "Aesthetic theory" att hugga in i om några dar. Måste (tyvärr vill jag nästan säga) smyga in mer och mer musikrelaterad litteratur i dieten.

[miles davis]

Är inte Adornos estetiska teorier djävligt torra? Hans förakt gentemot jazzen kan jag, i egenskap av miles davis, faktiskt inte acceptera.