Pilatus skrev:Algotezza skrev:Vems omdöme litar du på när det gäller konst? Ditt eget eller experternas? Till exempel dem i antikrundan. De yrkesmässiga åsikterna kan kanske funka som norm?
Jag litar på mitt omdöme och framförallt på dem som har stor kunskap om en speciell konstnär eller konstriktning. The History Channel har några duktiga konstvetare som brukar berätta om olika konstnärer. Ulf Linde, Lars Vilks, Carl Johan De Geer, Olle Bauman och en mängd andra. Antikrundan är bra, men något filtrerat, något annat vore inte möjligt.
Algotezza skrev:Om man gillar den konst, oavsett vad det är, man har på väggarna hemma saknar man då helt ambition och längtan efter kunskap och det vi kallar bildning?
Det kan vara fallet, visst är det så! Om det låter alltför tillspetsat kan jag gärna moderera det. Frågan är känslig och förväxlas lätt med vad som är en ren klassfråga då det kommer till god smak. Men det är inte riktigt så jag menar. De som har pengar kan dölja sin brist på god smak genom att vara kunder i de finare gallerierna på Strandvägen. (Kanske har jag fått det från Carl Johan De Geer?)
Algotezza skrev:Vad skiljer min syn från det du skriver när du skriver:
"Men man får ha åsikter om den konst som ständigt skapas och uttala omdömen om vad som är god förmåga att skapa och gestalta något."
Det vet jag inte riktigt, du kanske uttrycker dig med större förståelse och diplomati. Du har en god umgängeston. Kanske reagerar jag på sådant som jag uppfattar som värdenivellerande.
En intressantare fråga när det gäller hela kulturområdet, som jag ser det är:
Vad är god konst, musik, litteratur, film, teater för mig?
Mitt svar är enkelt - men kanske ändå inte:
Konst etc. som berör mig och säger mig något, sådant som får mig att reagera känslo- och tankemässigt och som, för mig, gestaltar konstnärens känslor och tankar plus att jag märker att det kostat viss möda för konstnären att skapa i form av tid och energi, det är för mig god konst. Och om inte verket tagit så lång tid så den tid och energi, den övning det kostat, att t.ex. kunna göra en sekundsnabb japansk tuschteckning eller kroki.
Den fälla man inte vill falla i den rena värdenihilismen eller värderelativismen som förnekar värden helt.
Man kan ju faktiskt här tala om att det kanske är möjligt att uppöva förmågor på etikens och estetikens område som möjliggör att upptäcka tingens tertiära egenskaper (hur utgår jag från t.ex. vad John Locke skriver om primära och sekundära egenskaper). Vi kan då tala om dessa värden som något man kan uppleva om man utvecklat upplevelseförmågor gällande denna dimension. Man kan kalla det etisk och estetisk intuition. På samma vis som alla inte uppfattar färgnyanser på samma sätt, uppfattar vi inte heller etiska och estetiska nyanser på samma sätt. Men ju mer vi övar, desto mer sammanfaller våra omdömen, om vi övar inom analoga områden.