Diskutera: Kan datorspel/Tv-spel vara konst?

[Algotezza]

Konst för en individ är det som ger denna person en skönhetsupplevelse.

Betyder det att du godtar vad som helst som konst?

Jag godtar att var och en själv kan bestämma vad som är konst för personen själv utifrån sin skönhetsupplevelse. Och jag godtar att jag själv också kan bestämma detta. Vad mer kan man begära? Underförstått i din fråga finns en strävan antingen att finna objektiva och absoluta kriterier för vad som ska kallas konst och om inte det går upphöja sina egna åsikter om konst till norm.

[reflex]

Man får inte glömma att "konst" endast är ett ord.
Detta ords betydelse bestämmer vi själva, om vi nu kan komma överens.
Häromkring säger man "Det där var väl ingen konst", Vilket betyder, "det där skulle ju vem som helst kunna göra".
Någonstans där ligger ett av grundbegreppen i vad som är konst. Det kan inte vara något som vem som helst kan göra.
Genom originalitet och vår beundran för skickligheten i utförandet, väcker "konsten" känslor som berör oss.
Om man skulle försöka formulera en "allmän" definition så måste konst vara:
något som inte vem som helst skulle kunna göra och som väcker beundran inför svårighetsgraden.
något som i sin utformning förmedlar konstnärens skapande förmåga.
något som berör andra människors känsla för estetik och harmoni.

Det går säkert att fylla på med några ytterligare, men kanske räcker det inte med att ett av dessa uppfylls. Ju fler, dess "bättre" konst.

[Pilatus]

Jag godtar att var och en själv kan bestämma vad som är konst för personen själv utifrån sin skönhetsupplevelse. Och jag godtar att jag själv också kan bestämma detta. Vad mer kan man begära?

Något av självinsikt är alltid klädsamt. Visst kan vi vara nöjda och glada åt det vi pryder våra hem med, alldeles oavsett vad det råkar vara. Men en sådan liknöjd inställning saknar helt ambition och längtan efter kunskap och det vi kallar bildning.

Underförstått i din fråga finns en strävan antingen att finna objektiva och absoluta kriterier för vad som ska kallas konst och om inte det går upphöja sina egna åsikter om konst till norm.

Visst finns det en stor konsensus om vad som är skit och vad som är god konst bland flertalet som arbetar yrkesmässigt med konst. Dessa omdömen är hyggligt objektiva. Jag tror inte någon frisk människa upphöjer sina egna åsikter till norm, det vore att sakna insikt. Men man får ha åsikter om den konst som ständigt skapas och uttala omdömen om vad som är god förmåga att skapa och gestalta något. Alla håller inte med och behöver inte heller hålla med. Det är bara stalinister och talibaner som har sådana anspråk.

[Algotezza]

Jag godtar att var och en själv kan bestämma vad som är konst för personen själv utifrån sin skönhetsupplevelse. Och jag godtar att jag själv också kan bestämma detta. Vad mer kan man begära?

Något av självinsikt är alltid klädsamt. Visst kan vi vara nöjda och glada åt det vi pryder våra hem med, alldeles oavsett vad det råkar vara. Men en sådan liknöjd inställning saknar helt ambition och längtan efter kunskap och det vi kallar bildning.

Underförstått i din fråga finns en strävan antingen att finna objektiva och absoluta kriterier för vad som ska kallas konst och om inte det går upphöja sina egna åsikter om konst till norm.

Visst finns det en stor konsensus om vad som är skit och vad som är god konst bland flertalet som arbetar yrkesmässigt med konst. Dessa omdömen är hyggligt objektiva. Jag tror inte någon frisk människa upphöjer sina egna åsikter till norm, det vore att sakna insikt. Men man får ha åsikter om den konst som ständigt skapas och uttala omdömen om vad som är god förmåga att skapa och gestalta något. Alla håller inte med och behöver inte heller hålla med. Det är bara stalinister och talibaner som har sådana anspråk.

Citat från tidigare inlägg som ingen brytt sig om att besvara:

Gemensamma upplevelseförmågor, miljöer och erfarenheter konvergerar vårt omdöme och vårt värderande på såväl det estetiska som andra områden. Vi kan tala om intersubjektiv konsensus på t.ex. estetikens område i stället för objektivitet och subjektivitet.

Subjektivitet behöver ju dessutom inte vara synonymt med inbillning och löst tyckande då våra åsikter och värderingar bygger på vår förmåga att uppleva, och därmed våra erfarenheter, och på våra förmågor att tänka och känna. De är alltså inte styrda av slumpen utan de värderingar vi har och de omdömen vi ger kan förklaras med grunderna för dessa som kan beskrivas helt objektivt. Kort sagt, det subjektiva och intersubjektiva vilar på objektiv grund. Jag talar här i relativa termer, inte absoluta.

Några frågor:

Vems omdöme litar du på när det gäller konst? Ditt eget eller experternas? Till exempel dem i antikrundan. De yrkesmässiga åsikterna kan kanske funka som norm?

Om man gillar den konst, oavsett vad det är, man har på väggarna hemma saknar man då helt ambition och längtan efter kunskap och det vi kallar bildning?

Vad skiljer min syn från det du skriver när du skriver:

"Men man får ha åsikter om den konst som ständigt skapas och uttala omdömen om vad som är god förmåga att skapa och gestalta något."

[Pilatus]

Vems omdöme litar du på när det gäller konst? Ditt eget eller experternas? Till exempel dem i antikrundan. De yrkesmässiga åsikterna kan kanske funka som norm?

Jag litar på mitt omdöme och framförallt på dem som har stor kunskap om en speciell konstnär eller konstriktning. The History Channel har några duktiga konstvetare som brukar berätta om olika konstnärer. Ulf Linde, Lars Vilks, Carl Johan De Geer, Olle Bauman och en mängd andra. Antikrundan är bra, men något filtrerat, något annat vore inte möjligt.

Om man gillar den konst, oavsett vad det är, man har på väggarna hemma saknar man då helt ambition och längtan efter kunskap och det vi kallar bildning?

Det kan vara fallet, visst är det så! Om det låter alltför tillspetsat kan jag gärna moderera det. Frågan är känslig och förväxlas lätt med vad som är en ren klassfråga då det kommer till god smak. Men det är inte riktigt så jag menar. De som har pengar kan dölja sin brist på god smak genom att vara kunder i de finare gallerierna på Strandvägen. (Kanske har jag fått det från Carl Johan De Geer?)

Vad skiljer min syn från det du skriver när du skriver:
"Men man får ha åsikter om den konst som ständigt skapas och uttala omdömen om vad som är god förmåga att skapa och gestalta något."

Det vet jag inte riktigt, du kanske uttrycker dig med större förståelse och diplomati. Du har en god umgängeston. Kanske reagerar jag på sådant som jag uppfattar som värdenivellerande.

[Anders]

...Visst finns det en stor konsensus om vad som är skit och vad som är god konst bland flertalet som arbetar yrkesmässigt med konst...

... Frågan är känslig och förväxlas lätt med vad som är en ren klassfråga då det kommer till god smak. Men det är inte riktigt så jag menar. De som har pengar kan dölja sin brist på god smak genom att vara kunder i de finare gallerierna på Strandvägen. (Kanske har jag fått det från Carl Johan De Geer?)....

Nog är det här det en klassfråga allt. Finns väldigt få som är "lägre än övre medelklass" som vågar göra konst till sin yrkesbana. Konstnär eller konstvetare är för akademiker eller överklassungar som dels har det i blodet och dels vågar välja utbildning och yrke efter intresse. Har inte så mycket med den senare citeringen ovan att göra som med den förra. De som gick vidare till sådant från de skolklasser jag gick i var inte de som var mest begåvade i musik eller konst, det var de som hade föräldrar från tillräckligt fin bakgrund (inkomst och förmögenhet hos föräldrarna spelar roll, men mindre roll än familj).
Finns inte en chans att jag hade varit ingenjör om jag fötts i de kretsarna.

Så kritikerna på kultursidorna får ursäkta, det finns många bloggare som träffar lika bra som dem.

[Algotezza]

Vems omdöme litar du på när det gäller konst? Ditt eget eller experternas? Till exempel dem i antikrundan. De yrkesmässiga åsikterna kan kanske funka som norm?

Jag litar på mitt omdöme och framförallt på dem som har stor kunskap om en speciell konstnär eller konstriktning. The History Channel har några duktiga konstvetare som brukar berätta om olika konstnärer. Ulf Linde, Lars Vilks, Carl Johan De Geer, Olle Bauman och en mängd andra. Antikrundan är bra, men något filtrerat, något annat vore inte möjligt.

Om man gillar den konst, oavsett vad det är, man har på väggarna hemma saknar man då helt ambition och längtan efter kunskap och det vi kallar bildning?

Det kan vara fallet, visst är det så! Om det låter alltför tillspetsat kan jag gärna moderera det. Frågan är känslig och förväxlas lätt med vad som är en ren klassfråga då det kommer till god smak. Men det är inte riktigt så jag menar. De som har pengar kan dölja sin brist på god smak genom att vara kunder i de finare gallerierna på Strandvägen. (Kanske har jag fått det från Carl Johan De Geer?)

Vad skiljer min syn från det du skriver när du skriver:
"Men man får ha åsikter om den konst som ständigt skapas och uttala omdömen om vad som är god förmåga att skapa och gestalta något."

Det vet jag inte riktigt, du kanske uttrycker dig med större förståelse och diplomati. Du har en god umgängeston. Kanske reagerar jag på sådant som jag uppfattar som värdenivellerande.

En intressantare fråga när det gäller hela kulturområdet, som jag ser det är:

Vad är god konst, musik, litteratur, film, teater för mig?

Mitt svar är enkelt - men kanske ändå inte:
Konst etc. som berör mig och säger mig något, sådant som får mig att reagera känslo- och tankemässigt och som, för mig, gestaltar konstnärens känslor och tankar plus att jag märker att det kostat viss möda för konstnären att skapa i form av tid och energi, det är för mig god konst. Och om inte verket tagit så lång tid så den tid och energi, den övning det kostat, att t.ex. kunna göra en sekundsnabb japansk tuschteckning eller kroki.

Den fälla man inte vill falla i den rena värdenihilismen eller värderelativismen som förnekar värden helt.

Man kan ju faktiskt här tala om att det kanske är möjligt att uppöva förmågor på etikens och estetikens område som möjliggör att upptäcka tingens tertiära egenskaper (hur utgår jag från t.ex. vad John Locke skriver om primära och sekundära egenskaper). Vi kan då tala om dessa värden som något man kan uppleva om man utvecklat upplevelseförmågor gällande denna dimension. Man kan kalla det etisk och estetisk intuition. På samma vis som alla inte uppfattar färgnyanser på samma sätt, uppfattar vi inte heller etiska och estetiska nyanser på samma sätt. Men ju mer vi övar, desto mer sammanfaller våra omdömen, om vi övar inom analoga områden.

[Anders]

Nja, Algot, jag är nog inne på Pilatus spår här ändå, ansluter lite till det jag skrev ovan.
Lite som att prova vin, man måste lära sig vad mineralton, tanniner och stalldoft är för att kunna snacka det.

Fast med hjärtat håller jag med dig fullt, och det här är helt klart vackert för mej:
https://www.youtube.com/watch?v=DzzCJiMjafM

För att ansluta till länkstarten.

Men Pilatus, om jag gillar det jag ser och det inte är konst, vad är det dåÅ

[Algotezza]

Nja, Algot, jag är nog inne på Pilatus spår här ändå, ansluter lite till det jag skrev ovan.
Lite som att prova vin, man måste lära sig vad mineralton, tanniner och stalldoft är för att kunna snacka det.

Fast med hjärtat håller jag med dig fullt, och det här är helt klart vackert för mej:
https://www.youtube.com/watch?v=DzzCJiMjafM

För att ansluta till länkstarten.

Men Pilatus, om jag gillar det jag ser och det inte är konst, vad är det dåÅ

Ingen kan ta ifrån dej dina upplevelser. Sedan kan man kalla det vad man vill. Men framförallt skita i vad andra tycker. Men man kan bredda sitt estetiska område och fördjupa det just genom egna upplevelser och genom att skaffa sig kunskaper.

Men jag tror också att man kan ta vad som helst och genom ord göra det till något enastående. Lite som kejsarens nya kläder. Kanske bra konst är sådan som inte behöver en massa stöttande ord för att man ska uppleva den som just bra.

[Pilatus]

Men Pilatus, om jag gillar det jag ser och det inte är konst, vad är det dåÅ

Vi tycker om allt möjligt, gamla vykort, frimärken, gamla öletiketter, solnedgången över sjön där vi brukar tillbringa vår semester. Vi brukar då i stället tala om sentimentalitet, nostalgi, samlarintresse och annat som inte alltid avser att vara direkt hedrande. Begränsar vi oss till bildkonst kan det vara de gamla visuellt helt nednötta motiven med fiskargubbar, röda stugor, älgar i solnedgång, gråtande barn, zigenarflickor med mycket djupa dekolletage, anekdotiska bilder och mycket annat. Det har funnits en modern företeelse med inflatoriska litografiserier av Joan Miro och andra kända namn som mest är kostsamma tryck av tvivelaktigt värde.

Det finns alternativ, om man besöker konstmuseernas försäljning av reproduktioner, så kan man för en billig peng köpa bilder på god konst. Eller ännu hellre, besök en konstauktion på orten. God konst av traktens konstnärer som börjat cirkulera, (ibland efter dödsbon) kostar oftast inte mer än några hundralappar numera.

Trots allt detta så finns de där bilderna på dåligt utförda målningar på fiskargubbar och Madonnor och annat. Det händer att ägaren har en intressant historia att berätta om hur de kom över bilden. Man kan bli osäker, borde de kastat tavlan? Njae, kanske fick de tavlan av någon släkting eller nära vän. Och har man väl hängt upp tavlan blir den gärna hängande på sin krok till dess man flyttar. Alltid finns det någon bild som folk är nöjda med att de har.

[Algotezza]

Men Pilatus, om jag gillar det jag ser och det inte är konst, vad är det dåÅ

Vi tycker om allt möjligt, gamla vykort, frimärken, gamla öletiketter, solnedgången över sjön där vi brukar tillbringa vår semester. Vi brukar då i stället tala om sentimentalitet, nostalgi, samlarintresse och annat som inte alltid avser att vara direkt hedrande. Begränsar vi oss till bildkonst kan det vara de gamla visuellt helt nednötta motiven med fiskargubbar, röda stugor, älgar i solnedgång, gråtande barn, zigenarflickor med mycket djupa dekolletage, anekdotiska bilder och mycket annat. Det har funnits en modern företeelse med inflatoriska litografiserier av Joan Miro och andra kända namn som mest är kostsamma tryck av tvivelaktigt värde.

Det finns alternativ, om man besöker konstmuseernas försäljning av reproduktioner, så kan man för en billig peng köpa bilder på god konst. Eller ännu hellre, besök en konstauktion på orten. God konst av traktens konstnärer som börjat cirkulera, (ibland efter dödsbon) kostar oftast inte mer än några hundralappar numera.

Trots allt detta så finns de där bilderna på dåligt utförda målningar på fiskargubbar och Madonnor och annat. Det händer att ägaren har en intressant historia att berätta om hur de kom över bilden. Man kan bli osäker, borde de kastat tavlan? Njae, kanske fick de tavlan av någon släkting eller nära vän. Och har man väl hängt upp tavlan blir den gärna hängande på sin krok till dess man flyttar. Alltid finns det någon bild som folk är nöjda med att de har.

En spännande proveniens kan ge det skenbart värdelösa ett värde.

[Pilatus]

En spännande proveniens kan ge det skenbart värdelösa ett värde.

Visst, om man älskar att berätta om lapparna som sitter bakom tavlor och skåp, så är det förstås så. Ibland är ju tingens historia mer intressant än tingen själva. En gammal tallrik som varit i kungafamiljens ägo är litet finare än "Gun" från Gustavsberg.

[Algotezza]

En spännande proveniens kan ge det skenbart värdelösa ett värde.

Visst, om man älskar att berätta om lapparna som sitter bakom tavlor och skåp, så är det förstås så. Ibland är ju tingens historia mer intressant än tingen själva. En gammal tallrik som varit i kungafamiljens ägo är litet finare än "Gun" från Gustavsberg.

Alla ting har en historia men den är inte alltid känd... Men inte alltid så spännande...

Det finns ju affektionsvärde också...

[Caasi]

Konsten i sig uppstår i skapandet enligt mig. När man skapar har man inga spelregler att gå inom men när verket är klart finns de där.

Som svar på tal om spel; självklart är det konst. Interaktiv konst.
Har spelat sen jag var 12-år och fått många konstnärliga uppenbarelser genom det.

[Caasi]

Tycker Nietzche är inne på rätt spår vad det gäller konst. Han menar på att det är en avspegling av vårat "jag".