Konsten ljuger!

[Algotezza]

Hej skrivarkollega: en fråga då - - - -

         Nästa fråga för dagen:

         >>>> ÄR INTE KONSTNÄREN OCH KONSTVERKET
                   "ETT" MED VARANDRA???


                      (mikroskop) KYREUS

Nej, två. Konstverket är konstnärens andliga barn, om konstverket är vuxet nog att "leva sitt eget liv". Annars är de tu ett i väntan på separationen... Tyvärr är vissa andliga barn dödfödda...

A

[* KYREUS *]

Du anför att vissa andliga barn är dödfödda......
Vem har då fastställt det Definitiva Dödsfallet;
dvs Den Defintiva Dödens Realitet?
Bara en fråga...............

                       (c) KYREUS

[Algotezza]

Du anför att vissa andliga barn är dödfödda......
Vem har då fastställt det Definitiva Dödsfallet;
dvs Den Defintiva Dödens Realitet?
Bara en fråga...............

                       (c) KYREUS

Fråga föräldern! Han/hon vet även om han/hon i det längsta hoppas på motsatsen.

A

[* KYREUS *]

Blir konsten vad kritikerna gör den till? Det har jag ibland reflekterat över. Därför var det med hög igenkänningsfaktor jag idag på kultursidan i Sydsvenska Dagbladet läste den följande notisen:

"Nordiska tidskriften KRITIKER är i högst grad något för redan frälsta. Här får initierad (för att inte säga svår) kritik dela utrymme med självreflekterande (för att inte säga navelskådande) texter om kritikerns villkor.
ANDERS JOHANSON, ofta förekommande i Expressen, är en av dem som fått svara på frågan:
"Vad   ä  r    kritik?"
/ tillägg från KY: i tidningen är är kursiverat/
Kursiveringen finns där som gravallvarsmarkering. Men hans text
är roligare inte minst för sitt gradvis uppbyggda uppror.
Mot slutet låter det så här:
´Kritikerns uppgift är att jävlas.
kultursidor är till för att ställa till bråk på.
Gärna med de mest etablerade aktörerna, men helst med
de som borde vara dina allierade, dina kompisar och kollegor.
Att vara kritiker är att göra sig omöjlig.´
Så visst.
Det tar vi med oss, som det heter,
samtidigt som vi vet att rätt få kritiker idag
orkar vara precis så oberoende.
Genren har enorma begränsningar i värdsligheter som:
- vänskap - arvoden - framtidshänsyn  - karriärplanering.
Det är alltså snudd på omöjligt att göra sig omöjlig."


Själv anser jag, KYREUS, att journalisten Andreas Ekström som skrivit inlägget verkligen har en poäng! Vad anser du??

[suchanother]

När det gäller värdet, det ekonomiska, av konst så måste jag dra in gamle Marx igen.
Konst skiljer sej från värdeskapandet i så måtto att den är produkt av en enskild, alltså har ingen värdemåttstock i samhället såsom bruksvara.
Priset, det som betalas, är avhängig av spekulation, nämligen produkten som sådan har inget samhälleligt värde utan bara symboliskt.
Proudhon försökte med nåt barnsligt överenskommet värde och Marx skrattade högt.

[* KYREUS *]

Du påstår att konst inte skulle ha något samhälleligt värde. Det är fel. Konst av de mest skilda slag - inte  minst bildkonsten - används i de mest skilda sammanhang .... också terapeutiskt.
Konsten, i vid mening, är en av människovårdens mest KONSTRUKTIVA "MEDICINER". Detta är en gammal och känd sanning tex inom psykiatrin.

              (c) KYREUS

[Algotezza]

Konst som terapi, medicin; konst som mental avföring, spya...

Konst som underhållning, konst som ekonomiskt projekt...

Kär verksamhet har många funktioner...

Konst som ett försök att manifestera intet symboliskt...

A

[* KYREUS *]

(C) K Y R E U S , anno 2 007 - - - - - - - - -


    "Konst är motsatsen till  - - - -   C E N S U R"

[Algotezza]

(C) K Y R E U S , anno 2 007 - - - - - - - - -


    "Konst är motsatsen till  - - - -   C E N S U R"

Konst är att fritt kunna presentera sina "ohämmat framskapade konstnärliga tankebarn" för världen...

"Tankebarn" - alla våra kreativa produkter inom konst, religion och vetenskap i ord, bild, ljud, handling...

/ G = A

[* KYREUS *]

Du anför, som det tycks, som ett "krav" att det skapade konstverket skall visas världen. Men varför det? Skulle det vara ett (nödvändigt) kriterium att det skapade uppvisas? Varför det?


                    (c) KYREUS

[Algotezza]

Du anför, som det tycks, som ett "krav" att det skapade konstverket skall visas världen. Men varför det? Skulle det vara ett (nödvändigt) kriterium att det skapade uppvisas? Varför det?


                    (c) KYREUS

Du som konstnär är väl en del av världen, så om du visar upp det för dig själv, visar du upp det för världen. Det mesta jag skapat i tanke, ord, bild, ton och handling (doft) har bara "mig själv" som ibland synnerligen kritisk, ibland ytterst uppskattande publik!

Jag menar bara att "verket" blir synligt och potentiellt kan visas upp för världen, men det är inte "världen" som "avgör" om det är konst eller ej. Konst = konstprodukt, tankeskapelse, tankebarn. Kosmos är Guds konstverk - var och har möjlighet att göra sitt liv till ett konstverk. Livskonst, livskonstnär, livskonstverk...

Det finns ju dessutom alltid "den andre" att kommunicera med eller som "bara finns där". Vi får inte glömma "vara-aspekten" på tillvaron för den ibland något hysteriska "göra-aspekten"! "Ingen människa är en ö", men  vill man betrakta sig som en sådan har man ändå kontakt med resten av världen under vattenytan!

A

[* KYREUS *]

Frågan för dagen (för mig) :

- Vad är då, vad händer då, med "verket" ingen sett??


       (c) KYREUS

[evaeva]

Verket är inte ett verk förrän det har berört någon. Utan mottagare ingen kommunikation, utan kommunikation inget språk, utan språk inga tecken, utan tecken ingen konst.

[Skogsälvan]

Handlar det inte om att världen är inte vad den ser ut att vara, kanske en illusion eller att vi inte kan uppfatta den som den är?

[evaeva]

Nej.... tror jag inte. Inte när det gäller konsten. I å för sig tycker ju vissa konstnärer om att kalla sina verk för illusioner av verkligheten, men vad menar de egentligen med det? Varför kan inte illusionen vara det samma som verkligheten? Det är ju illusionen vi uppfattar, det vi som mottagare tar emot från sändaren (konstnären), det vi ser eller berörs av är ju isåfall en del av verkligheten. Ska man illusionera verkligheten eller leva i den i en illusionerad form?