Vad är konst?

[Johan Ågren]

Tycker också det verkar vara som om konsten är favoriten i sådana här diskussioner. Men vi har en tråd som behandlar musik ur en liknande synvinkel: http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=35

Jag tror det har att göra med att konsten kan vara en större mångfald än musik; innehålla fler element av så olika karaktär. Till slut så går inte konsten att särskilja från livet självt, utan blir synonymt, medan musiken är och förblir ton och rytm. Musik är lättare att definiera, medan "vad är konst" är ospecifikt och därav de många frågeställningarna som vill definiera konst som begrepp. Dansen har heller inte samma problem, och jag har svårt att tänka mig att den skulle hamna i samma dilemma.

Johan

[Jonas Nystrom]

Ojojoj. Här råder språkförbistring. Konst innefattar ALLA konstnärliga uttryck, även musik. Det du, Johan, menar med konst är MÅLERI, alltså ETT av alla konstnärliga uttryck.

Kan vi inte nyansera begreppen lite!

jn

[Johan Ågren]

"Konsten" i det här fallet syftade på den konst som sprungit ur bildkonsten för att sedan anta den formlöshet vi ser idag. Jag skulle ha skrivit "bildkonst" i stället. Syftade på samma sak som Nonstops frågeställning uppstod ur. Nu är det nog solklart

Johan

[Nonstop]

Tja..det finns mycket om vilket jag, om jag var lagd åt det hållet, skulle kunna tänkas indignerat utropa "dethär är inte musik!" eller "dethär är inte litteratur!". Men kanske är det, av någon anledning, mer accepterat med en delad musik- och boksmak än att bildkonstsmaken är delad?



Nonstop

[Johan Ågren]

Nonstop,

det kan man göra, men anledningen till att "bildkonsten" är tacksammare är att den (idag) är mycket mer mångfasetterad. Musiken ska ändå innehålla ljud. Medan "bildkonst" kan innehålla i stort sätt vad som helst idag som är en form av gestaltning. Även livet gestaltar sig, och bildkonsten tycks inte behöva några absoluta gränser gentemot denna bakgrund, medans musiken har dessa gränser i och med att den inte definieras som musik om den inte innehåller toner och intervall. Litteratur är också något som i sin form är definierad, även om det finns de som försöker tänja dessa gränser också.

Johan

[Fann]

Det där med bildkonst och "tyckanden" om sådan är intressant. Visst finns det samma typ av reaktioner när det gäller andra konstformer. Lyssna till det indignerade pratet runt Nobel-priset och alla "Astrid Lindgren borde ha fått det" och Fylkings "Äntligen!" det är väl samma typ av känslor och åsikter? Men jag håller med att det främst är bildkonsten som hamnar i skottgluggen. Det kan ju finnas många förklaringar till detta. Själv är jag övertygad om att reaktionerna är ett uttryck för ett slags klassmotsättningar. Man uppfattar den konst som man älskar att hata som ett uttryck för etablissemangets förmyndaraktighet. Att det finns samhälleliga subventioner för andra konstformer är inte lika uppenbart som när det gäller bildkonst (konst köps in till sjukhus och offentliga institutioner för våra gemensamma medel, konst som ofta känns främmande och "svår").

men jag tror man också måste förstå de här reaktionerna utifrån bildkonstens historia. När bildkonst blev "tavlor" nån gång på 1500-talet sammanföll det med utvecklingen av en fristående köpmannaklass och uppfinningen av oljemåleriet gjorde det möjligt att tansporetra målningar och omvandla dem till fristående handelsvaror (tidigare var de ju en del av ett arkitektoniskt sammanhang, ofta med reliigiösa eller ceremoniella innebörder). Under barocken blev konst "produkter" och allt mer fristående och fungerade som kapitalplaceringar. Musik har aldrig fungerat på det sättet, inte heller litteratur eller teater och dans. Bildkonsten symboliserar på det viset både makt och kapital och därför finns en lång tradition av motstånd och uppror riktade mot just bildkonst. Att bildkonst kan vara revolutionär komplicerar förstås bilden men det där HATET som man ibland kan uppfatta att representanter för sk vanligt folk riktar mot det man kallar "modern" konst tror jag man måste förstå mot den här bakgrunden. Jag tror också att det här hatet fyller en funktion i sig. Det är ganska ofarligt att vara arg på konst och den gemenskap man kan känna med andra när man gemensamt hatar något har säkert också betydelse...

[Nonstop]

Under barocken blev konst "produkter" och allt mer fristående och fungerade som kapitalplaceringar. Musik har aldrig fungerat på det sättet, inte heller litteratur eller teater och dans. Bildkonsten symboliserar på det viset både makt och kapital

Hua..tänkte inte på det.
Arkitektur hamnar ju i skottgluggen också, men den SYNS ju så förbaskat.


Nonstop

[Fann]

Under barocken blev konst "produkter" och allt mer fristående och fungerade som kapitalplaceringar. Musik har aldrig fungerat på det sättet, inte heller litteratur eller teater och dans. Bildkonsten symboliserar på det viset både makt och kapital

Hua..tänkte inte på det.
Arkitektur hamnar ju i skottgluggen också, men den SYNS ju så förbaskat.


Nonstop

Fast tycker du inte att ilskan mot byggnader är av en lite annan sort än ilskan mot konst? Jag tror det finns ännu mer i det här än det jag tog upp. Det är detta med själva ordet "konst" som ju kommer av "kunna". man känner sig säker så länge man kan bedöma något som en prestation, när man kan se om den som gjort något är teknikst skicklig. kan man inte det blir man ofta osäker och om det man blir osäker om är belatstat med "snobbrisk" känner man sig dessutom dum och då blir man ARG. Om man tittar på tex dina skulpturer så krävs det ett visst tränat öga för att se att du är skicklig annarts kan det se ut som du har yxat till lite hursomhelst. Därför blir folk ofta arga på naivistisk konst, fast förstås ännu mer på "nyanser av vitt" och sånt som känns väldigt intellektuellt.

Och i bildkonst är det ju detta med "avbildning" - att skickligheten bedöms efter hur likt det är. Ingen bedömer ett trippande efter hur pass likt det är kvinnlig gångart (eller en svan för den delen). Dansare bedöms säkert efter prestation de med men inte efter deras förmåga att likna i så fall utan kanske mera akrobatisk skicklighet, styrka eller nåt sånt, men jag skulle ändå tro att det är dansens uttryck som dans som uppfattas som poängen med dans, inte dess grad av skicklighet. Likadant med teater och dans. Och litteratur är liksom vars o ens ensak på ett annat sätt.

Men så är det ju som sagt detta med att vi ofta ser konst i offentliga sammanhang, tex sjukhus, och då uppfattar vi också konsten som något som tar resurser från annat (medicinsk vård), men så tänker vi inte när vi tittar på byggnaderna som sådana. Tror det är samma med teater och konserter. Sådant försiggår ofta i särskilda hus och i särskilda sammanhang. Då tänker man inte på samma sätt att man kunde fått en extra pillerburk i stället för en piruett.

[Nonstop]

Fast tycker du inte att ilskan mot byggnader är av en lite annan sort än ilskan mot konst?

Det beror på. Om kommunen öser tie miljoner euro på ett bibliotek som ser ut som en hopsäckad tårtbit så kan reaktionerna vara snarlika, om inte värre.

Därför blir folk ofta arga på naivistisk konst, fast förstås ännu mer på "nyanser av vitt" och sånt som känns väldigt intellektuellt.

Fast man kan göra smyg-readymades som alla gillar om man målar ögon och klär en kjol på en diskborste. Har jag märkt. Senast jag såg en lång KÖ till en konstutställning var det just naivistisk konst, eller vad som här kallas "nutidsfolkkonst" som visades.

Och litteratur är liksom vars o ens ensak på ett annat sätt.

Den orimmade poesin hade det ju inte så lätt i början, men det var ju då det. Trevligheter som visuell eller konkret poesi och annan bokkonst som svävar mellan bildkonst och litteratur är väl litet för undanskymd för att nån ska bry sig.

Nonstop

[Fann]

Fast tycker du inte att ilskan mot byggnader är av en lite annan sort än ilskan mot konst?

Det beror på. Om kommunen öser tie miljoner euro på ett bibliotek som ser ut som en hopsäckad tårtbit så kan reaktionerna vara snarlika, om inte värre.

Haha jo jag ser framför mig scenariet. Och detta att det är ett BIBLIOTEK bidrar säkert till reaktionerna (hade det varit en idrottsanläggning hade den kanske tom fått se ut som en pressad paj?)

Och litteratur är liksom vars o ens ensak på ett annat sätt.

Den orimmade poesin hade det ju inte så lätt i början, men det var ju då det. Trevligheter som visuell eller konkret poesi och annan bokkonst som svävar mellan bildkonst och litteratur är väl litet för undanskymd för att nån ska bry sig.

Nonstop

Nej alla konstarter som velat förnya formen har väl stött på motstånd. Men just bildkonsten tycks ändå vara mer allmänt villebråd på något vis. För några år sedan var det ett himla rabalder i min barndosmstad, enköping, gällande en relativt naturalistisk och alltigenom snäll och vänlig hundskulptur. Den står väldigt fint invid Enköpingsån med en liten park runtom och är GULLIG och humoristisk. Jag skulle aldrig ha kunnat drömma om att denna lilla hundkvinna (hon hade lite svullna spenar det kanske var det som orsakade ilskan) skulle kunna åstadkomma upplopp. Men så var det. jag stod och beundrade den och när jag stod där kom flera små sällskap med INDIGNATION och FÖRVÄNTAN skrivna i sina ansikten. Det visade sig att de tog för givet att jag var där i samma ärende som dem, nämligen för att förfasa sig, och blev uppenbart besvikna när de inte fick den uppbragta konversation de hade sett fram emot. Jag berättade att en variant av denna skulptur fanns på sjukhuset i min nuvarande hemstad och där var den tvärtom omtalad som "det är ju sånt här vi vanligt folk vill ha". Jag grubblade länge över detta konstiga men kom till slutsatsen att konstens funktion antagligen är att skapa gemenskap genom att uppväcka känslor oavsett vilka känslor dessa är…

[Nonstop]

Stackars lilla vovven! Jag håller på och massproducerar trävovvar just nu, de ska bli priser på en hundutställning. Må de icke bli bespottade.
Förresten såg jag nånting ÄCKLIGT igår..men bara på bild, och det var inte tänkt att vara konst heller. Ett uppstoppat hundspann! Urk! Det har tydligen varit en "hundutställning" på naturhistoriska museet i Kuopio.
Det fick mig att tänka på dendär morbida tysken, vadhannuheter, han med människokropparna. Det är också lite urk tycker jag.

Nonstop

[Thimmy Bågfeldt]

lite kul exempel på hur långt det har gått:
http://www.slf.ruhr-uni-bochum.de/tandem/sve/0501-sve.html

[Nonstop]

lite kul exempel på hur långt det har gått:
http://www.slf.ruhr-uni-bochum.de/tandem/sve/0501-sve.html

Tja..om man ser konst som "underhållning" eller "prestation" kanske man kan börja rangordna konst efter diverse kriterier, men det tycker jag inte är särskilt meningsfullt. Jag tänker inte på konst som en "produkt" överhuvudtaget. På samma sätt som jag säger vad jag tycker och klär mig som jag vill så är skapandet, vad den nu än består i, ett sätt att uttrycka sig själv och vad man tycker.
Så det kan nog hända att jag skulle uppskatta konstprofessorn som lägger grisfett i hörnen (jag antar att det är Joseph Beuys som avses?) mer än en del av det andra på den där listan..

Nonstop

[Nikolaj]

...det där HATET som man ibland kan uppfatta att representanter för sk vanligt folk riktar mot det man kallar "modern" konst...

Fann!
Jag vet inte om jag representerar "vanligt folk" (som jag antar är icke-konstnärer" i ditt tänk)...då jag anser att så gott som all konst i dagens finare salonger är skräp och nonsens av skolade opportunister.

Anledningen till min osäkerhet är ju att jag avskyr detta som den konstnär jag är. Som konstnär är jag kräsen och bildfängslad - något som ytterst sällan tillfredsställs då jag besöker nutida utställningar...

/Nikolaj - en skeptiker

PS! Vad gäller konstprofessorn som lägger grisfett i hörnen så skulle jag skratta mig harmynt (då också) om jag kom till en dylik utställning (igen)...professorn är en stor komiker som driver med konstsynen...och den som ansvarar för salongen är förmodligen bara imbecill. Tragisk historia egentligen. DS!

[Marty on mariba]

Nikolaj!
Det är första gången jag stöter på någon som tycks ha en liknande syn på konst som jag har.
När jag bedömmer en tavla tittar jag på den rent teckniska skickligheten som har krävts för att måla den och hur intressant motivet är.

Om jag inte är helt ute och cycklar så sa väl Picasso att han eftersträvade att måla som ett barn, men varför betalar folk då så mycket för hans konst när man lika väl kan be ett barn måla åt en nästan gratis, om man nu gillar den typen av konst.

Jag läser Estetiska med inriktning konst och form på gymnasie. Min lärare betygsätter oss på hur mycket vi gör och inte alls efter hur skickliga vi är, så upplever jag åtminstone det. Även om inte kan måla överhuvudtaget, får man MVG om man är produktiv. Hur duktig man är verkar inte ha någon betydelse.
Betygen är inte jätteviktiga för mig jag ville bara visa synen på konst även bland bildlärare på gymnasienivå.

Nikolaj, vill du ge några exemplel på konstnärer du gillar så får jag kanske en bättre uppfattning av vad du tycker att konst är.

Själv gillar jag konstnärer som Leonardo da Vinci och en del andra konstnärer under renessansen. Dalis surrealism tycker jag om, väldigt intressanta och roliga motiv men inte fullt så duktig som t.ex. Leonardo. Rodney Matthews är en nutida konstnär jag gillar, besök gärna hans hemsida om du är intresserad www.rodneymatthews.com