Vad är konst?

Konst, musik, litteratur, film, mat/gastronomi m.m. Estetik, konstens funktion/värde, konst-teori.

Moderator: Moderatorgruppen

Jonas Nystrom
Inlägg: 709
Blev medlem: 04 jan 2004 23:04
Ort: errrr... Ahhh... it's all coming back now...

konst

Inläggav Jonas Nystrom » 08 mar 2004 21:57

Tror du på en objektiv estetik?

jn
Ab aspera ad astra!

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 08 mar 2004 22:55

Nikolaj,

Om jag så släpper en fjärt som förmår reformera världen till något bättre så är det konst. Det är detta som är problemet; när allt blir konst. Fenomenet går då inte längre att hantera utan svämmar över kanterna. Det underlättar då att ge konstnärerna vissa tavelmått och färgtuber de ska begänsa sig till, och sedan kommendera dem att måla fotografiskt. Då är det lätt att hantera. Tyvärr så kommer det sistnämda inte att generera något värde för världen på samma sätt som en välplacerad fjärt skulle kunna göra.

Konst är absolut ingenting, men det viktigaste är att vad det blir genererar ett värde. Detta värde finner sitt mått i förhållande till den kulturella utvecklingen. Men en kultur kan ju barka åt vilket håll som helst eller hur?

För att konst ska kunna existera som definition så måste man sätta gränser för vad som ska få rymmas innanför ramarna. Om man inte gör det så blir det bara allehanda livsprocesser (som visserligen kan vara fruktsamma). Men varför ha ramar när vi känner att vi inte kan hålla oss innanför dem? Ta bort konstbegreppet i stället och inför fria rum där transformerande handelser tillåts äga rum inför beskådan. På något sätt så måste en elit då hindra människor från att inrätta en ny bingolottolokal där, eller hur? Eller ska vi ge upp det smala, farliga och ifrågasättande inför Bingolotto och Lasse Åberg, det är ändå vad människor vill ha?

Johan

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 08 mar 2004 23:28

Det Gyllene Snittet har ju fascinerat både matematiker, vetenskapsmän och konstnärer länge.

Varför anser vi att symmetri är vackert? Varför anser vi att tavlor som är skapade efter det gyllene snittet är vackert? Varför återkommer talet fi i alla möjliga sammanhang i naturen? Det kanske finns någon högre makt som är besatt av det talet, och som har kodat in det överallt i naturen, även i våra medvetanden.

Eller så är det bara ren slump. Intressant är det, i vilket fall.

EDIT: Notera "talet fi", inte pi.

Jonas Nystrom
Inlägg: 709
Blev medlem: 04 jan 2004 23:04
Ort: errrr... Ahhh... it's all coming back now...

snitt

Inläggav Jonas Nystrom » 08 mar 2004 23:33

Och objektiv estetik är det. Tack för bekräftelsen.
jun
Ab aspera ad astra!

MrTambourineMan
Inlägg: 545
Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
Ort: Göteborg

Inläggav MrTambourineMan » 09 mar 2004 00:04

Det Gyllene Snittet har ju fascinerat både matematiker, vetenskapsmän och konstnärer länge.

Varför anser vi att symmetri är vackert? Varför anser vi att tavlor som är skapade efter det gyllene snittet är vackert? Varför återkommer talet fi i alla möjliga sammanhang i naturen? Det kanske finns någon högre makt som är besatt av det talet, och som har kodat in det överallt i naturen, även i våra medvetanden.

Eller så är det bara ren slump. Intressant är det, i vilket fall.

Symmetri är en ganska ovanlig företeelse inom konsten. Att det skulle vara något speciellt med talet Pi har jag aldrig fattat. Det talet gäller för det mesta bara våra idealiserade bilder av naturen, där det för övrigt finns en oändlig mängd andra - regelbundet återkommande - konstanter att plocka ifrån.

Nikolaj
Inlägg: 159
Blev medlem: 26 jan 2004 12:05
Ort: Ystad
Kontakt:

Inläggav Nikolaj » 09 mar 2004 00:39

Johan Å.
Om jag så släpper en fjärt som förmår reformera världen till något bättre så är det konst. Det är detta som är problemet; när allt blir konst. , säger du.

Jag kan inte annat än hålla med om att detta är ett problem. Konsthistoriens största och kanske slutligen avgörande problem. När "allt" blev konst så dog värdet av att kunna. Inflation kallas det i andra sammanhang - men det fungerar lika bra här. Det har gått inflation - inte i konst i sig utan - i ordet konst. Det missbrukas. Det är ingen konst att göra konst längre - om man köper utvecklingen. Men det gör inte jag. Jag vill ha gränser. Jag vill fortfarande se konst som något extra, något bra, något avancerat och mästerligt som endast ett fåtal klarar. Fotografiskt eller abstrakt. Figurativt eller ej - men med en mening, ett budskap eller enbart skönhet. DET är konst för mig. Visst kan vem som helst släppa en fjärt och kalla det konst och till och med påstå att detta genererar ett värde - och det fungerar säkert i en samling (tonåringar eller) människor som uppskattar att gå till botten med filosofiska resonemang där till slut allting är flytande och inget bestämt. Den samlingen tillhör inte jag.

Filosofi kring en fjärts värde saknar helt värde i sig - men det är en annan (meningslös) diskussion.

Varför inrätta en elit som hindrar bingolotto eller ej? Det är ju enklare att formulera ett begrepp om vad som är konst - ramarna att röra sig kan vara tillräckligt stora för att ännu ej tillblivna former ska kunna inrymmas. Egentligen vet ju alla människor (utom avarter av konstnärer och filosofer som älskar att irritera och vränga ord för njutnings skull) vad ordet konst handlar om. Det är en konst att prestera något som är svårt att prestera - visst, det kan vara "en konst" (läs prestation) att fjärta annorlunda osv, men det är inte konst i kulturell mening.

Var på nyöppnandet av en konstsalong idag. Mitt i allt satt en liten oansenlig tavla med tre-fyra färgkladdar i olika nyanser på en vit obearbetad duk - en sådan tavla de gör på lekskolan. Det kan vara "konst" för ett litet barn att prestera något i den vägen - men det är inte konst nog (enligt mig) att hängas upp i en offentligt betald konsthall, där man dessutom har just en elit som bestämmer vad som får hängas upp och inte. Konstnären i fråga är naturligtvis erkänd (av etablissemanget allena) och kan då prestera precis vad som helst och kalla det konst - vilket är ett stort j-a hån mot hela konsthistorien (och resten av befolkningen med) som mest blir förvirrade och avståndstagande mot ordet konst - vilket i slutändan är precis dit jag vill komma.

Allt är konst - konsten är död - länge leve konsten. Nu gäller anarki...ingen vet någonting, eliten (!?) avgör, allt är förvirring, människor suckar åt ordet konstnär ty den talangmässigt eller tekniskt sämste kan bli den mest framgångsrike och mitt i allt detta ska jag som bildlärare sätta betyg på de som KAN KONSTEN ATT SKAPA NÅGOT (någorlunda mätbart). Ju bättre de skapar ju bättre betyg - och ju mindre chans att bli erkänd konstnär. Helt åt h-e!

*fjärt* åt alltihop... :evil:

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 09 mar 2004 01:08

Nikolaj,

God konst ska alltså vara tekniskt välutvecklad så konstnären förmår prestera något som så få som möjligt förmår att göra efter? Den bästa konstnären är alltså den som förmår prestera verk som ingen annan kan uppbåda samma tekniska skicklighet att genomföra? Sedan om det är en rolig idé inbakad i verket så är det ett plus, men ändå en bisak?

När jag är nere i Spanien om somrarna så finns det på torget i den stad jag besöker en hörna där upp mot tio porträttmålare kan hålla till. De flesta av dem är mer tekniskt drivna att göra dessa porträtt än vad de flesta etablerade konstnärer är. Ska dessa då få byta plats med våra konstnärer?

Johan

Nikolaj
Inlägg: 159
Blev medlem: 26 jan 2004 12:05
Ort: Ystad
Kontakt:

Huvudet på spiken!

Inläggav Nikolaj » 09 mar 2004 01:46

Kunde inte sagt det bättre själv. Din beskrivning av god konst är klockren. Det är precis vad god konst är - till skillnad mot Marchel Duchamps pissoar som har mycket föga med konst att göra. Att sedan någon med makt att erkänna detta gör så ökar ju inte det konstnärliga i sig.
Konststudenten Björn Kjelltoft som pissade i pissoaren utförde lika mycket konst som Duchamp - men blev inte lika erkänd trots detta! Kanske skulle han fjärtat också?

De porträttkonstnärer du nämner är värda mer respekt än de får även om en sån som jag också förstår värdet av att tillföra konsten något nytt. Men det finns gränser för vad konst är - även om dessa ej är nödvändigt bestående. Att skapa irritation genom upphängda kalsonger, debatt genom döda djur, förvåning genom en samling plaströr i ett hörn - kan vara filosofiskt, politiskt och ur debattsynpunkt intressant - men ingen större konstprestation. Jag tycker vi valt en tragisk väg då vi öppnat konstdörren för dessa happenings.

Kannibalen i Tyskland som så mästerligt förberedde och förtärde sin nyfunne och dödslängtande kamrat genomförde ett lika stort konststycke som Nathalia Edenmont, då hon avlivade djur för att visa konst. Skillnaden är väl att hon (förhoppningsvis) ville säga att vi gör fel som mördar djur... Jag tror inte kannibalen ville säga att vi gör fel som mördar varandra.

Jag håller med dig om att begreppet konst kanske borde bytas ut - eftersom hela konstsituationen spårat ur, vilket denna diskussion är ett bevis för. Ordet konst säger inte någon människa någonting längre. Det är för mycket slump, för mycket goda kontakter, för mycket rövslickeri som avgör huruvida en konstnär blir erkänd eller inte. Talang eller skicklighet har mycket mycket mycket sällan att göra med om en konstnär blir framgångsrik eller inte. Det kan väl inte du heller blunda inför?

Sedan kommer det alltid finas filosofer som vill diskutera vad talang är. Vad framgång är. Vad skicklightet är. Men filosofi fungerar inte alltid ihop med allt. Man kan filosofera till förbannelse om allt, visst, det kan till och med vara roligt - men i många sammanhang hamnar man bara i ett moment 22.

Det vore mer kulturellt givande för fler människor att besöka en stor hall fylld av porträtt av enormt skickliga gatukonstnärer, än som idag - kulturellt givande för färre människor få se stora enfärgade alster eller andra banala skapelser som inte har någonting att berätta - vilket de sällan heller har för avsikt att göra. Undantag finns men de är få.

Smaken är som baken - men konst är konst.

:lol:

Nikolaj
Inlägg: 159
Blev medlem: 26 jan 2004 12:05
Ort: Ystad
Kontakt:

Inläggav Nikolaj » 09 mar 2004 08:29

Kan ju tillägga att den beskrivning du gör av god konst inte betyder att annan konst inte är konst. Malevitj, Mondrian, Rothko, Pollock och liknande kan väl få kallas konstnärer i all ära, även om de inte bidragit med något speciellt till konsten. Det är proportionerna som är alldeles uppåt väggarna. En Pollock hör hemma på lekskolan där man kan spruta färg och leka. En lekkamrat kan vara Rothko som just lärt sig använda olika färger i stora sjok. En Mondrian är några år äldre och tycker om att mer lydigt och strukturerat måla rutor och fält i olika färger. Malevitj är tonåringen som trotsigt målar hela pappret svart. Flitiga gossar - men i konsthall har de inget att göra.
Problemet för konstens värdighet uppstår när artister av detta slag erkänns och får stora rubriker för ingenting. Det är ju där vi är idag.
Trauma.

Anser jag.

:shock:

Jonas Nystrom
Inlägg: 709
Blev medlem: 04 jan 2004 23:04
Ort: errrr... Ahhh... it's all coming back now...

alkemiskt bordssamtal

Inläggav Jonas Nystrom » 09 mar 2004 15:17

Konst är syntesen av hantverk och vetenskap. Vetenskapen alstrar vetandet, hantverket alstrar kunnandet. Kombinerar man de två så får man inte konst utan mer vetande och kunnande.

Men befinner man sig tillräckligt helhjärtat risktagande på gränsen av sitt vetande och på gränsen av sitt kunnande så kan en kritisk massa uppstå och en befruktning äga rum. ur den föds konst. Transmuterad syntes av vetande och kunnande är konstens alkemiska recept.

Samma konstverk kan vara närande för en och en impuls till gränsöverskridande för en annan. Immanens och transcendens i samma paket. Och liksom allt potent kan det missbrukas. Kan det inte missbrukas så är det inte konst.

jn
Ab aspera ad astra!

Nikolaj
Inlägg: 159
Blev medlem: 26 jan 2004 12:05
Ort: Ystad
Kontakt:

Inläggav Nikolaj » 09 mar 2004 15:50

Konst är syntesen av hantverk och vetenskap. Vetenskapen alstrar vetandet, hantverket alstrar kunnandet. Kombinerar man de två så får man inte konst utan mer vetande och kunnande.

Ja, det låter väl som en god förklaring. Men de konstnärer jag nämner brister ju i bägge aspekterna...på gränsen av sitt vetande och på gränsen av sitt kunnande men en kritisk massa uppstår ju alldeles riktigt, där jag är en i massan. Skulle det som äger rum då vara en befruktning? Det är väl högst tvivelaktigt. Ur en befruktning skall väl ändå komma något livfullt? I mötet med Malevitj & Co blir det på sin höjd en skengraviditet.

Tomhet. Åter tomhet. Då är det väl ingen konst...

:D

Jonas Nystrom
Inlägg: 709
Blev medlem: 04 jan 2004 23:04
Ort: errrr... Ahhh... it's all coming back now...

Inläggav Jonas Nystrom » 09 mar 2004 22:12

Nej nej nej Nikolai du missförstår uttrycket "kritisk massa". Det är hämtat från naturvetenskapen. Inte sociologin. När något uppnår en kritisk massa sker en förändring. Att gnälla på döda målarkluddar båtar föga.

Den som kritiserar kommer nämligen att rädas kritik och hämmas i sin skaparkraft. I stället för att förbanna mörkret, tänd ett ljus.

dark love,
jn
Ab aspera ad astra!

Nikolaj
Inlägg: 159
Blev medlem: 26 jan 2004 12:05
Ort: Ystad
Kontakt:

Hopplös inför anti-konsten

Inläggav Nikolaj » 09 mar 2004 23:55

När något uppnår en kritisk massa sker en förändring, säger du.

Jag tror vi talar förbi varandra lite. Namnen jag nämnde må vara döda, men det spelar ingen roll - likartade (läs urartade) skapelser tillkommer dagligen och är väl det som är mest på tapeten just nu i finare salonger.
Det eliten väljer att se som god konst (som i regel är fullkomligt obegriplig och inte föreställer någonting) är ju nödväntigtvis inte god konst - då tror jag trots allt mer på dina spanska porträttmålare, som sagt. Även om rena porträtt är ganska tråkiga de med...

Ren avbildningskonst kan vara skickligt gjord av en mästerlig hand. En svart kvadrat på en vit duk (Malevitj) är (medvetet) raka motsatsen till det mästerliga hantverket och en protest mot just detta. En kombination av de båda ytterligheterna kan jag tänka mig skapar en "kritisk massa"...

Problemet är dock att den nutida dominansen av postmodern anti-konst (i Malevitjs fotspår) tillåts råda - inte för att publiken vill se detta utan för att konstfack och dess bundsförvanter i makt över offentligheten tycks tro att det svårbegripliga är bättre - s.k. god konst - bara för att det är just svårbegripligt! Ibland undrar jag om inte filosofer gått i samma fälla. Många älskar att diskutera det som inte har något svar - men för mig är detta helt ointressant. Abstrakt konst, utan minsta tecken på kommunikativ lust är lika bortkastad energi som en diskussion om Guds existens - vilket också tycks roa en del på denna sida. Men religion är ju en privatsak och kanske individuellt livsviktigare så jag lägger mig inte i.

För att inte cykla in i dimman helt...
Konst bör/ska vara ett ämne för kommunikation, ett medium, ett möte - mellan kreatör och betraktare. Annars är det helt enkelt inte konst. Det saknas krav på konst och konstnärer som tillåts presentera avståndstagande verk högst medvetet, vilket jag upplever som en skymf och rena vansinnet - inte att det skapas utan att det hyllas, av ett viktigt fåtal med möjlighet att råda bot. De som har makt att ändra på det har inte kunskapen att ändra på det. Jag anser större delen av konstetablissemanget miljöskadat och förblindat - men så sker ju förr eller senare med alla i maktposition.

Jag låter kanske arg och det kan jag ibland bli då jag besöker konsthallar - men mest blir jag besviken, ledsen, uppgiven, tom och hopplös. Detta eftersom jag tycker konst bör ha en mer sammanlänkande och deltagande central roll i ett samhälle än det just nu har och länge har haft. Man blir helt enkelt inte överraskad eller förvånad längre. man blir inte nådd eller tilltalad. Man blir inte berörd. För det mesta är det så. I Stockholm, Hamburg, Köpenhamn...

Det har pratats om kris för konsten på många håll (både högt och lågt) under senare år och det förvånar mig inte det minsta.

Därför är gatukonstnärerna viktigare för oss som människor än många (inte alla) av de som kluddar/monterar ihop något banalt och erbjuds plats i moderna musèer.

Jag tror dock det vänder...någon gång, även för förstå-sig-påarna. En renässans för den skicklige hantverkaren är nog att vänta. Människor har vänt sig från konsten men vänder åter då de kan ta till sig konsten igen, om bara minsta lilla signal sänds ut för kommunikation.

Det värsta som kan hända konsten är när publiken vänder den ryggen.

/Nikolaj

Användarvisningsbild
Camilla
Inlägg: 447
Blev medlem: 12 aug 2004 16:33
Ort: Uppsala

Inläggav Camilla » 18 aug 2004 12:34

Nu ska jag inte ge mig in på vad konst är utan vilken sorts konst jag uppskattar.

Jag uppskattar konstverk som föreställer något. Bilden behöver inte vara fotografilik men den ska inte vara alltför abstrakt. Bilden måste likna något eller ha åtminstone lite struktur.

Många moderna konstverk uppfyller detta kriterium. Som exempel kan jag säga att jag tycker om många tavlor av Picasso och Miro.

Malevitj svarta fyrsiding ger inte just mig särskilt mycket. Jag kan kalla den konst och förstår att den ses som ett viktigt konstverk. Den är provocerande och det gillar jag.

Men när väl Malevitj målat sin fyrkant tycker jag nästan att anti-konstens potential uttömts. Jag menar, vad kan vara mer provocerande än en svart fyrkant. Alla liknande verk som kommit efteråt blir ju bara härmning mer eller mindre.

De vita dukarna som Nikolaj talat om som någon spänt upp någonstans är inte nyskapande eftersom man numera förväntar sig att möta anti-konst när man går till en utställning. Möjligen kanske konstnären trodde att hon kunde vara nyskapande genom att medvetet ställa ut något som inte är nyskapande.

Vänligen
Camilla

Nonstop
Inlägg: 180
Blev medlem: 08 sep 2004 19:55
Ort: Finland

Inläggav Nonstop » 13 sep 2004 22:46

Jag vet inte om det är som jag inbillar mig, men jag anar en styvmoderlig behandling av bildkonsten i såna här diskussioner. Det är förhållandevis sällan man möter frågan "vad är litteratur?", "Vad är musik?", "Vad är dans?" etc. medan det mer allmänt pissas i pissoarer och fnyses åt Nyanser av vithet. Varför är det så?


Nonstop


Återgå till "Kultur - konstarterna"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster