Varför gillar man konst.

[Anne]

Apropå psykisk sjukdom och konst; jag såg att det gick en biofilm om Hilma af Klint - är det någon av er som har sett den?

[Algotezza]

Apropå psykisk sjukdom och konst; jag såg att det gick en biofilm om Hilma af Klint - är det någon av er som har sett den?

Har läst en bok om henne och sett hennes konst på Moderna i Sthlm.

[Anne]

Jag är ganska fascinerad av henne. Hon var ju lite före. Hur uppfattade du utställningen? Did it make any sense to you? Om så - vad såg du?

[Anders]

Googlade henne lite. Just i hennes fall tror jag att det spelade in, med hennes labilitet, att hon föddes i överklassen,modellen med en massa griller om självförverkligande, tycks ha varit den varianten. Det var ju en massa ”hysteriska” överklasskärringar som Freud studerade. Allt för mycket tid för navelskåderi.
Det finns väl också antagligen det gamla vanliga, en ärftlig komponent. Och kanske nån dysfunktionell mamma eller pappa. Farsan militär, kan ju vara lite så där. Plus att det rikigt kreativa sinnet tycks leta sig till ställen där det inte är så bra att uppehålla sig på.
Men det finns då tydlgen en film. Vad är förklaringen där?

[Pilatus]

Vad är förklaringen där?

Bäst du studerar litet själv.


Hilma af Klint: Abstrakt pionjär | Introduktion

[Anne]

Tack för den intressanta länken, Pilatus! Hur ser du själv på hennes konst?

[Anders]

Vad är förklaringen där?

Bäst du studerar litet själv.


Hilma af Klint: Abstrakt pionjär | Introduktion

Tackar, den där blir det efter jobbet.

[Algotezza]

Jag är ganska fascinerad av henne. Hon var ju lite före. Hur uppfattade du utställningen? Did it make any sense to you? Om så - vad såg du?

Spännande andliga symbolbilder som ibland påminner om Martinus symboler. De hade väl kontakt med samma andliga vibrationer eller frekvenser.

[Anders]

Vad är förklaringen där?

Bäst du studerar litet själv.


Hilma af Klint: Abstrakt pionjär | Introduktion

Tackar, den där blir det efter jobbet.

Fick bli nu, för trött efter jobbet igår. Programmet bara underströk min misstanke. 40 timmars arbetsvecka i en normalrörig bransch och pengar som prio 1,2 och 3 för jobbet hade fått henne att se saker annorlunda. Till att börja med, hade hetat Hilma Johansson hade hon på sin höjd varit sömmerska. Men bortsett från det, de här ideerna om det dualistiska, det svarta och det bita - som man känner igen det i akademikerungarna. Det här är rätt och det här är fel. Det här är si eller så. Finns det nåt jag gjort för mina egna akademikerungar, som jag är stolt över, är att jag har gjort världen svår för dem. Att allt är gråskalor, att saker är SVÅRA. Saker tar oväntade vändningar, saker är inte vad de ser ut att vara. Man behöver vara ödmjuk.

Inte mycket sas om hennes liv och mentala status i den här dokumentären. Behövs mer info för att kunna bedöma person och konst.

[Pilatus]

Såg ett program SVT 2 om Charlotte Perriand (1903-1999). Hon ritade möbler, arkitekt som inredde bostäder med mycket begränsade mått (17 m²). En emanciperad kvinna som Waldemar Hammenhög skulle uttryckt det. Intressant program.

[Maat]

[quote="hakkapeliitta"][quote="Pilatus"][quote="hakkapeliitta"]
Jag råkar faktiskt bo granne med Johan Lönnroth. Han är docent i nationalekonomi, dessutom filosofi licentiat i matematik.
Vi hälsar på varandra som grannar men har ingen närmare kontakt. Han är vänsterradikal så kanske vore en vettig tanke att ta kontakt och diskutera mer. Hans bror Lars var litteraturprofessor.[/quote]


Lustigt, men min pappa som arbetade med arkeologi var bekant med Erik Lönnroth och jag tror jag såg honom hemma någon gång när jag var 7-8 år.

Varför gillar man Konst?

Den naturliga följdfrågan borde vara; Varför gillar någon - viss specifik konst - respektive det omvända?

Konst kan för övrigt vara mycket mer än tavlor och skulpturer, det är lite gammalmodigt synsätt att uteslutande ta upp dessa som exempel på konst.

Apropå Mona-Lisa, jag har själv tecknat porträtt, (penslar är inte min grej) och då funderade jag mycket på symbolik, signaler, känsla, utstrålning, budskap, att sända ut ett meddelande genom porträttet, jag har en känsla av att Mona-Lisa inte alls är ett porträtt utan ett experiment, en studie i geometri, visuella uttryckssätt, metoder och trick och psykologiska signaler.

Det onaturliga utseendet antyder att det inte kan vara ett enkelt porträtt.
Man kan känna igen drag från Mona-Lisa i många andra avbildningar av Leonardo.

Själv är jag inte så förtjust i den mjuka småmulliga stilen, mina porträtt försökte, (för jag har inte gjort något på 12 år) nagla fast betraktaren genom en knivskarp utstrålning där ögonen "skjuter blixtar" mystiska leenden? nej mjäkigt.

[Pilatus]

Konst kan för övrigt vara mycket mer än tavlor och skulpturer, det är lite gammalmodigt synsätt att uteslutande ta upp dessa som exempel på konst.

Jodå, konsthandlare och museichefer anser det. Det är ju så mycket enklare om folk inte begriper hur de skall se om ett utställt objekt har något konstnärligt värde, eller inte. Autodidakten Marcel Duchamp saboterade redan under sin tid konstbegreppet, med sin Fountain. Ingen ansåg då att readymade art var konst. Det är geschäft, visserligen har den sina poänger, men vari består de konstnärliga kvaliteterna?

[Anders]

Skulle säga att Duchamp inte var ute och cyklade helt. Det som är i konstvärlden och som jag ser någon relevans i är det som berör mig. Det mesta berör mig inte skulle jag säga. Ytterst få tavlor. Det är snarare en affisch av Attack of the 50 feet Woman som får mig att reagera, mer än någon Monet eller Manet. Skulpturer blir jag åtminstone illa berörd av. Det är ytterst få skulpturer som jag uppskattar, men många som jag reagerar negativt på i alla fall. Lite kul med en kruka mellan fyra lejon och ett lejon mellan fyra krukor, vet ni var?

Det som jag reagerar på är film och musik. Och dans. Mest väldigt positivt. Men viktigare, det berör. Skulle tippa för att verkligheten inte överträffar dikten lika mycket. Saker låter inte så jäkla spännande. Finns inget naturligt ljud som är lika mulligt som solnedgången ser ut. Den liksom spöar alla målningar. Eller gårdagens måne bakom moln. Musiken fyller liksom en ledig yta. Så även dansen.

Film och böcker är häftigare ändå. De fuckar med verkligheten, liksom gör om den, så att det fenomenologiskt är lika verkligt som, ja, verkligheten. Men ofta häftigare. Kollar Locke and Key på Netflix nu. Det är konst som verkligen säger något. Till mej.

[Pilatus]

Vilket konstnärligt värde har Flasktorken? Inte att du finner den rolig, respektlös osv. Konstnärligt värde, som helst kan begripas av fler än ditt eget subjektiva omdöme.

[klorofyll]

Om man vill se det verkliga värdet, med ett öppet sinne, så tror jag, att man inte direkt får vara kräsen, man måste se verket i sin fulla kontext. Om man föreställer sig konstverket i ett rum, så kan det vara ett rum i svart och blänkande metall, eller ett rum fyllt med rosa tyll.