Vad är grejen med rapmusik?

[linssoppa]

Gillar personligen de flesta former av musik - improvisatorisk jazz, vackra ballader, popmusik om jag dansar, hårdrock om jag känner mig arg etc.

Något jag verkligen inte förstår är dock rapmusik, i synnerhet texterna. Ett vanligt tema verkar vara "självhävdelse" vilket många gånger lika gärna kan tolkas som skryt. Och det man skryter om är nästan uteslutande ytliga saker såsom pengar eller statussymboler. Fast när jag säger "statussymboler" så handlar det återigen mest om "pengasymboler", för det är knappast fråga om den samhällets allmänna uppskattning och respekt som kan ge legitim stolthet hos en människa. Alternativt inkluderar det också andras rädsla och underkastelse, i synnerhet i fallet med gangsterrap. I gangsterrapen är förstås även kriminalitet, våld och droger vanliga teman. Slutligen är en sista grej jag ofta ser i texterna sexism gentemot kvinnor.

Min fråga är om det finns någon bra kvalitet med rap som jag missar, eller om ovanstående dåliga egenskaper verkligen är allt som finns att hitta inom denna genre?

[Anders]

Gillar personligen de flesta former av musik - improvisatorisk jazz, vackra ballader, popmusik om jag dansar, hårdrock om jag känner mig arg etc.

Något jag verkligen inte förstår är dock rapmusik, i synnerhet texterna. Ett vanligt tema verkar vara "självhävdelse" vilket många gånger lika gärna kan tolkas som skryt. Och det man skryter om är nästan uteslutande ytliga saker såsom pengar eller statussymboler. Fast när jag säger "statussymboler" så handlar det återigen mest om "pengasymboler", för det är knappast fråga om den samhällets allmänna uppskattning och respekt som kan ge legitim stolthet hos en människa. Alternativt inkluderar det också andras rädsla och underkastelse, i synnerhet i fallet med gangsterrap. I gangsterrapen är förstås även kriminalitet, våld och droger vanliga teman. Slutligen är en sista grej jag ofta ser i texterna sexism gentemot kvinnor.

Min fråga är om det finns någon bra kvalitet med rap som jag missar, eller om ovanstående dåliga egenskaper verkligen är allt som finns att hitta inom denna genre?

För mig är Rap poesi snarare än musik. Lyssna på texterna, och de handlar absolut inte bara om en dekadent livsstil. Och tänk på vilka de skrivs av, tänk från deras situation. Och det är ofta ett jäkla driv i texten, modern poesi som faktiskt rimmar. Sen att jag tycker den kulturen är förkastlig är en annan sak. Att ge upp det MLK satte igång och kämpade för. Men samma sak i USA som i Sverige, helt enkelt alldeles för många som av olika välbärgade människor - ekonomiskt, kulturellt eller socialt kapital - flyttats för långt från sin kulturs bas och som gett upp tanken på equal opportuity. Den nog bästa tanken av dem alla.

[linssoppa]

Gillar personligen de flesta former av musik - improvisatorisk jazz, vackra ballader, popmusik om jag dansar, hårdrock om jag känner mig arg etc.

Något jag verkligen inte förstår är dock rapmusik, i synnerhet texterna. Ett vanligt tema verkar vara "självhävdelse" vilket många gånger lika gärna kan tolkas som skryt. Och det man skryter om är nästan uteslutande ytliga saker såsom pengar eller statussymboler. Fast när jag säger "statussymboler" så handlar det återigen mest om "pengasymboler", för det är knappast fråga om den samhällets allmänna uppskattning och respekt som kan ge legitim stolthet hos en människa. Alternativt inkluderar det också andras rädsla och underkastelse, i synnerhet i fallet med gangsterrap. I gangsterrapen är förstås även kriminalitet, våld och droger vanliga teman. Slutligen är en sista grej jag ofta ser i texterna sexism gentemot kvinnor.

Min fråga är om det finns någon bra kvalitet med rap som jag missar, eller om ovanstående dåliga egenskaper verkligen är allt som finns att hitta inom denna genre?

För mig är Rap poesi snarare än musik. Lyssna på texterna, och de handlar absolut inte bara om en dekadent livsstil. Och tänk på vilka de skrivs av, tänk från deras situation. Och det är ofta ett jäkla driv i texten, modern poesi som faktiskt rimmar. Sen att jag tycker den kulturen är förkastlig är en annan sak. Att ge upp det MLK satte igång och kämpade för. Men samma sak i USA som i Sverige, helt enkelt alldeles för många som av olika välbärgade människor - ekonomiskt, kulturellt eller socialt kapital - flyttats för långt från sin kulturs bas och som gett upp tanken på equal opportuity. Den nog bästa tanken av dem alla.

Har du något exempel på andra _vanliga_ teman i texterna än de jag räknade upp?

Att artisterna lever i en dålig social situation förändrar inte hur dåliga texternas teman är (såsom beskrivet i trådstarten).

Jag vet förvisso att A Tribe Called Quest på sitt återföreningsalbum 2016 skildrade sociala problem på ett bra sätt. Men ATCQ är såvitt jag vet ett undantag, unika genom att ha revolutionerat den "alternativa hip-hop" som tar avstånd från gangster-grejerna och (i viss mån) de ytliga självhävdelse-grejerna. Förvisso hyllade av experter, men aldrig mainstream. Därför undrar jag över andra _vanliga_ teman i rapmusik än de jag beskrev i trådstarten.
https://en.wikipedia.org/wiki/A_Tribe_Called_Quest

[linssoppa]

Gillar personligen de flesta former av musik - improvisatorisk jazz, vackra ballader, popmusik om jag dansar, hårdrock om jag känner mig arg etc.

Något jag verkligen inte förstår är dock rapmusik, i synnerhet texterna. Ett vanligt tema verkar vara "självhävdelse" vilket många gånger lika gärna kan tolkas som skryt. Och det man skryter om är nästan uteslutande ytliga saker såsom pengar eller statussymboler. Fast när jag säger "statussymboler" så handlar det återigen mest om "pengasymboler", för det är knappast fråga om den samhällets allmänna uppskattning och respekt som kan ge legitim stolthet hos en människa. Alternativt inkluderar det också andras rädsla och underkastelse, i synnerhet i fallet med gangsterrap. I gangsterrapen är förstås även kriminalitet, våld och droger vanliga teman. Slutligen är en sista grej jag ofta ser i texterna sexism gentemot kvinnor.

Min fråga är om det finns någon bra kvalitet med rap som jag missar, eller om ovanstående dåliga egenskaper verkligen är allt som finns att hitta inom denna genre?

För mig är Rap poesi snarare än musik. Lyssna på texterna, och de handlar absolut inte bara om en dekadent livsstil. Och tänk på vilka de skrivs av, tänk från deras situation. Och det är ofta ett jäkla driv i texten, modern poesi som faktiskt rimmar. Sen att jag tycker den kulturen är förkastlig är en annan sak. Att ge upp det MLK satte igång och kämpade för. Men samma sak i USA som i Sverige, helt enkelt alldeles för många som av olika välbärgade människor - ekonomiskt, kulturellt eller socialt kapital - flyttats för långt från sin kulturs bas och som gett upp tanken på equal opportuity. Den nog bästa tanken av dem alla.

Har du något exempel på andra _vanliga_ teman i texterna än de jag räknade upp?

Att artisterna lever i en dålig social situation förändrar inte hur dåliga texternas teman är (såsom beskrivet i trådstarten).

Jag vet förvisso att A Tribe Called Quest på sitt återföreningsalbum 2016 skildrade sociala problem på ett bra sätt. Men ATCQ är såvitt jag vet ett undantag, unika genom att ha revolutionerat den "alternativa hip-hop" som tar avstånd från gangster-grejerna och (i viss mån) de ytliga självhävdelse-grejerna. Förvisso hyllade av experter, men aldrig mainstream. Därför undrar jag över andra _vanliga_ teman i rapmusik än de jag beskrev i trådstarten.
https://en.wikipedia.org/wiki/A_Tribe_Called_Quest

Ett tillägg till det föregående är att jag köper att en unik kvalitet med rapmusik är dess rytmiska rimmande. Förvisso rimmar låttexter inom de flesta genres men rapmusiken har i allmänhet längre texter och fler rim per tidsenhet. Helst hade jag dock som sagt velat se bättre innehåll, åtminstone baserat på det jag hört hittills.

[xion]

Musik bör innehålla toner och melodi, inte bara text och rytm.
Rap är ungefär lika vackert som kråksång.

[Anders]

Har du något exempel på andra _vanliga_ teman i texterna än de jag räknade upp?

Att artisterna lever i en dålig social situation förändrar inte hur dåliga texternas teman är (såsom beskrivet i trådstarten).

Just erfarenheter från att leva i en dålig social situation.

[linssoppa]

Har du något exempel på andra _vanliga_ teman i texterna än de jag räknade upp?

Att artisterna lever i en dålig social situation förändrar inte hur dåliga texternas teman är (såsom beskrivet i trådstarten).

Just erfarenheter från att leva i en dålig social situation.

Fair enough, detta verkar förekomma även i mainstream rap. Om än ofta kontrasterat mot hur bra man har det nu med allt bling bling och materiellt överflöd.

En farhåga jag har angående rapmusik är att människor ursäktar genuint dåliga värderingar på grund av att rapparna är fattiga och/eller tillhör en etnisk minoritet, varför de "stackarna" inte vet bättre. Tycker alla människor förtjänar bättre ideal. Men återigen måste jag medge att skildringar av sociala orättvisor är bra.

[Anders]

Men om vi generaliseringar en smula- mycket vad vi talar om här är interaktionen/konflikten mellan text och musik.

Det mesta som Illusionen och om jag minns rätt MLW har länkat till i musiktråden är instrumental klassisk musik. Neujahrskonzert, aldrig besedd utan tårar i mina ögon, är ju helt instrumentell. Rap är nästan motsatsen. Väldigt nära poesin. För mej, som gillar glad, ösig pop och punk är det lite speciellt. De fem-tio låtarna jag spelat mest genom åren kan jan jag bara brottstycken av texten på. Men utan sången skulle låten vara tråkig, rösten blir ett punkigt instrument. Rocker med AC/DC (LP-versionen) är nog den jag spelat mest sen jag först hörde den runt 78, också ett utmärkt exempel.
https://youtu.be/JlmtJd0dWqo?si=iYpK2dHGxpj7HQ6e
Men de bästa bitarna i den låten är de utan sång. Framför allt inledningen innan sången börjar. Rent blodkokeri för mej.

Sen är det också så att ibland är texten superviktig. Framför allt i det man spelar och sjunger själv. La Mer(Charles Trenet), Sex noll två(KSMB) och för att anknyta en liten smula till rappen Mr Cab Driver(Lenny Kravitz)

Sen har jag där en grej som jag tror är speciell för mej, kanske lite del av hjärnskada - att vissa små delar av en text biter sig fast, nästan blir låtens kontenta. Jag märker det på många men i mindre grad. Brukar prata om centerhalver, efter enda rad folk inkl jag brukar minnas i Långa Bollar på Bengt.

Eller här några andra exempel ni med lite rutin eller intresse för äldre låtar kanske känner igen

Do you remember, Your president Nixon
Until the sun comes up over Santa monica boulevard
I was working as a waitress in a cocktail bar.
rråttorna

Tror alla som minns Y2K nog kan dechiffrera alla dessa... även om man var junior då. Definitivt om man minns Ralfs volley.