Vad läser Du just nu?

[David H]

Har nog aldrig kört filosofibok som ljudbok (allt skönlitterärt numer ljudbok). För du anteckningar medan du lyssnar?

Skrev väl just ner lite anteckningar här, inte sant?

[Anders]

Har nog aldrig kört filosofibok som ljudbok (allt skönlitterärt numer ljudbok). För du anteckningar medan du lyssnar?

Skrev väl just ner lite anteckningar här, inte sant?

Men inte satt du med webläsaren öppen och kommenterade.... För mig är problemet vid all läsning att komma ihåg vad som sades eller skrevs. Allt låter förnuftig vartefter men jag minns inte efteråt vad som sades ofta. Avundsjuk på John von Neumann som hade bildminne. Man kunde säga ett sidnummer i nån bok han hade läst och han kunde läsa upp den sidan från minnet. Jag har typ dyslexi för vad som skrivit och sagts i detalj. Fattar inte att jag någonsin kunde klara något prov eller tenta nånstans men det gick bra i alla fall. Jag får en slags förståelse, det är vad som blir kvar.

Det är skitjobbigt. Framför allt minns jag aldrig vad jag sagt till någon. Och då jag utövar nån aktivitet så minns jag inte alla detaljer i vad som just skedde. Typiskt då man efteråt sitter och kommenterar nåt som gjorts har jag intet att tillföra. För dagbok för att minnas. Morsan var likadan. Farsans minne är däremot typ fotografiskt, hade gärna fått mer av det.

[David H]

Har nog aldrig kört filosofibok som ljudbok (allt skönlitterärt numer ljudbok). För du anteckningar medan du lyssnar?

Skrev väl just ner lite anteckningar här, inte sant?

Men inte satt du med webläsaren öppen och kommenterade.... För mig är problemet vid all läsning att komma ihåg vad som sades eller skrevs. Allt låter förnuftig vartefter men jag minns inte efteråt vad som sades ofta. Avundsjuk på John von Neumann som hade bildminne. Man kunde säga ett sidnummer i nån bok han hade läst och han kunde läsa upp den sidan från minnet. Jag har typ dyslexi för vad som skrivit och sagts i detalj. Fattar inte att jag någonsin kunde klara något prov eller tenta nånstans men det gick bra i alla fall. Jag får en slags förståelse, det är vad som blir kvar.

Det är skitjobbigt. Framför allt minns jag aldrig vad jag sagt till någon. Och då jag utövar nån aktivitet så minns jag inte alla detaljer i vad som just skedde. Typiskt då man efteråt sitter och kommenterar nåt som gjorts har jag intet att tillföra. För dagbok för att minnas. Morsan var likadan. Farsans minne är däremot typ fotografiskt, hade gärna fått mer av det.

Jag tror det gäller att acceptera att olika personer tar sig an texter på olika sätt. Flytta till ett annat medvetandeperspektiv, och du märker att du får en helt annorlunda verklighetsuppfattning. Det man själv tänkt sig som den givna metoden, förefaller då inte heller så given.

Jag kommer ihåg när jag pluggade filosofi först, då uppstod en slags frontalkrock mellan mig och mina lärare. De tyckte jag gjorde allt på fel sätt, och jag tyckte de gjorde allt på fel sätt. Sen när jag bytte till litteraturvetenskap blev jag dock helt accepterad av mina lärare, där var jag mer som fisken i vattnet, hade inga svårigheter att passa in.

När jag sen gick masterutbildning i sociologi fick jag mer chans att utveckla och integrera de båda perspektiven. Här fanns möjlighet för mig att nå samstämmighet med lärarna, men det var inte utan att det krävdes ansträngning. Det lärarna ansåg vara grundkurs, det basala, (t ex Bourdieus bok Reproduktionen), var för mig snarare överkurs, och det som jag ansåg var mer lättillgängligt (t ex Bourdieus Pascalian Meditations) ansåg mina lärare var överkurs.

”Det som verkar lätt för dig är svårt för mig” är väl citat som kan va bra att komma ihåg

[David H]

Jo, jag tänker mig det som en ständig lärandeprocess. Jag har nu en ljudbok med Spinoza som jag lyssnar till när jag får tid över...och jag tänker att det på sikt ska kunna ge mig mer förståelse om den så kallade dubbelaspektteorin, om hur sak och person, eller subjekt och objekt hör samman.

Ljudbok med Spinoza, det låter fantastiskt trevligt till vårpromenader

Finns här ser jag:

https://www.youtube.com/watch?v=jfgn4wnEjAA

Japp, precis den jag har som ljudbok. Tyckte den var lite trevande till en början, men den tar sig sen! Påminner ganska mycket om Aristoteles Nikomachiska etiken, och även det är en intressant bok tycker jag.

[David H]

Nu är jag för stunden klar med både Aristoteles och Spinoza. Har sökt andra mer dagsaktuella ljudböcker. Bland annat laddat ner ”something deeply hidden” av Sean Carroll, som många anser vara en av dagens främsta tänkare (själv är jag aningen skeptisk så här på förhand dock), och en föreläsningsserie om Mellanöstern under 1900-talet med Eamonn Gearon

[Anders]

Läser om en massa, inget filosofiskt läsprojekt just nu. Ffa försöker jag få grepp om Beckmans Postmodernism. Lättläst men mycket svårsammanfattad. Det mynnarilsom ut i, varför föredrar så många kulturmänniskor begreppet kapitalism framför begreppet marknad, och varför är begreppet så viktigt för dem?

[David H]

Nu är jag för stunden klar med både Aristoteles och Spinoza. Har sökt andra mer dagsaktuella ljudböcker. Bland annat laddat ner ”something deeply hidden” av Sean Carroll, som många anser vara en av dagens främsta tänkare (själv är jag aningen skeptisk så här på förhand dock), och en föreläsningsserie om Mellanöstern under 1900-talet med Eamonn Gearon

Nu är jag klar med föreläsningsserien om Mellanöstern. Ett par reflektioner, dels: vad mycket våld, och vad mycket tortyr, och dels: vad lite kvinnor.

Varför så mycket våld? Det får mig att tänka på det där när man som barn skulle placera klossar med olika former i fack efter deras respektive form. Om man då bestämmer sig för en lösning som den enda möjliga...som ändå är felaktig lösning, då måste man ta till våld för att lyckas forcera klossen genom hålet. Och sen detta om tortyr... det handlar väl i något avseende om att vilja kuva själva viljan.
Och när det sen är nån som snärjt in sig i en våldsspiral är det knappast det enklaste att ta sig ur.

Gällande kvinnorna, så var det knappt någon kvinna som nämndes under hela föreläsningsserien. Enda undantag jag kan komma ihåg var när föreläsaren berättade en anekdot om sin egen fru, att hon körde en bil medan han själv satt i passagerarsätet, och plötsligt körde hon rakt emot rödljuset, vilket fick honom att bli livrädd. Utan att nämna närmare varför han berättade denna anekdoten så jag tycker att den är anmärkningsvärd på en symbolisk nivå. Enda gången under föreläsningsserien som en kvinna sätts i centrum, händer något förbjudet. Och det kan ju vara förklaring att inte fler kvinnoperspektiv kom med i föreläsningarna - nämligen att det inte ansågs passa in, att det ansågs vara utanför ämnet. Men sedan var ändå slutet på hans anekdot: hon hade faktiskt rätt i att köra mot rött. Hon som själv var född i landet där de körde, visste att man där under vissa omständigheter fick köra mot rött - så hon visste hela tiden vad hon gjorde, medan han själv inte gjorde det.

Och vidare tänker jag att denna kvinnohistorien också kan signalera om en lösning på våldsproblemet. Ibland är det icke-tänkta alternativet det bästa alternativet, så som barnet som behöver pröva att passa in den där klossen i annat hål.

[xion]

Det finns ju så mycket böcker att läsa även inom det område som kallas filosofi.
Jag har aldrig läst något av Aristoteles så jag beställde en bok på prov.
Den heter "Tre böcker om själen". Eftersom den verkar lite "tung" så läser jag den som sänglitteratur.
Somliga tror att dagens människor är smartare än de var längre tillbaka, men så är det inte märker man då man läser tidigare författare.
Aristoteles verkar vara en förnuftig karl. Han jagar själen runt runt och jagar fram den var den än försöker gömma sig. Jag har bara kommit en bit men att människan skulle ha en själ i den mening som är brukligt, verkar han förkasta. Vi får se om jag tolkat rätt.

[Algotezza]

Det finns ju så mycket böcker att läsa även inom det område som kallas filosofi.
Jag har aldrig läst något av Aristoteles så jag beställde en bok på prov.
Den heter "Tre böcker om själen". Eftersom den verkar lite "tung" så läser jag den som sänglitteratur.
Somliga tror att dagens människor är smartare än de var längre tillbaka, men så är det inte märker man då man läser tidigare författare.
Aristoteles verkar vara en förnuftig karl. Han jagar själen runt runt och jagar fram den var den än försöker gömma sig. Jag har bara kommit en bit men att människan skulle ha en själ i den mening som är brukligt, verkar han förkasta. Vi får se om jag tolkat rätt.

Att vi tror oss vara smartare än det förflutnas människor är nog mest en illusion, baserad på det faktun att vår teknik är mer komplicerad och avancerad än forna dagars teknik, och det faktum att vi hyfsat kan använda den. Men kan vi förklara hur den fungerar? Dessutom har den gjort oss dummare, mycket pga att vår minnesförmåga försämrats.

Åtminstone har jag själv blivit dummare men det kan ju iofs bero på åldern.

Jag läste mer förr i alla fall - om nu läsning gör oss klokare.

[David H]

Jag lyssnar på föreläsningsserie med James Hillman, The Politics of Feeling:

https://www.amazon.com/Politics-of-Feel ... B098GW6VV9

Den finns på både Storytel och Audible.

ChatGPT sammanfattar innehållet så här:

James Hillman, en framstående jungiansk psykolog, utvecklade en rad tankar kring politisk psykologi och känslornas roll i samhället. Föreläsningsserien "The Politics of Feeling" utforskar hur känslor påverkar politiken och samhällslivet i stort. Hillman hävdade att känslor inte bara är individuella fenomen utan också har en kollektiv dimension, vilket betyder att känslor är avgörande i det offentliga och politiska rummet.

I denna föreläsningsserie undersökte Hillman:

1. Hur känslor formar politik: Han diskuterade hur våra känslor påverkar våra politiska beslut och attityder, och hur politiker använder känslor för att forma allmänhetens åsikter.
2. Kollektiv psykologi: Hillman analyserade samhällsklimatet och betonade hur känslor som rädsla, ilska, hopp och kärlek spelar en roll i formandet av den kollektiva psykologin.
3. Känslors inverkan på samhället: Han undersökte hur olika känslor kan leda till olika samhällsfenomen, såsom våld, solidaritet, medmänsklighet eller isolationism.

Sammanfattningsvis undersöker "The Politics of Feeling" hur känslor inte bara påverkar individers handlingar utan också styr samhällsutvecklingen, och ger insikt i hur vi kan förstå vår värld bättre genom att förstå våra egna och andras känslor.

Tycker den är riktigt intressant, men inte helt lätt att ta till sig av. Jag måste nog lyssna om, och lyssna mer långsamt.

En intressant tanke som han lyfter fram är att psykoterapin kan ha bidragit till att göra samhället värre, genom att behandla bort vad som i grunden är sunda symtom på att det är något i samhället som inte står rätt till. Det som skulle kunna utgöra en kraft för sund politisk förändring, blir istället bortbehandlat som personliga problem.

[xion]

Det finns ju så mycket böcker att läsa även inom det område som kallas filosofi.
Jag har aldrig läst något av Aristoteles så jag beställde en bok på prov.
Den heter "Tre böcker om själen". Eftersom den verkar lite "tung" så läser jag den som sänglitteratur.
Somliga tror att dagens människor är smartare än de var längre tillbaka, men så är det inte märker man då man läser tidigare författare.
Aristoteles verkar vara en förnuftig karl. Han jagar själen runt runt och jagar fram den var den än försöker gömma sig. Jag har bara kommit en bit men att människan skulle ha en själ i den mening som är brukligt, verkar han förkasta. Vi får se om jag tolkat rätt.

Att vi tror oss vara smartare än det förflutnas människor är nog mest en illusion, baserad på det faktun att vår teknik är mer komplicerad och avancerad än forna dagars teknik, och det faktum att vi hyfsat kan använda den. Men kan vi förklara hur den fungerar? Dessutom har den gjort oss dummare, mycket pga att vår minnesförmåga försämrats.

Åtminstone har jag själv blivit dummare men det kan ju iofs bero på åldern.

Jag läste mer förr i alla fall - om nu läsning gör oss klokare.

Jag blir verkligen imponerad av Aristoteles kunskaper.
Han levde 400 år före Kristus men hade helt klart för sig hur kroppens biologiska system fungerade. Det måste vara Katolska kyrkan som lyckades begrava all denna kunskap i 2000 år.