Vad läser Du just nu?

[Anders]

Söderbaums Modern Konservatism är bra! Inte högtravande utan ganska basic redogörande för vad Konservatismen skulle kunna stå för. Och ofta känner man sig manad att läsa vidare annorstädes. Inte alls så att man nickar ja och amen åt allt han skriver, men han ger en klar och redig bild. Skulle gärna hitta liknande böcker för andra ideologiska inriktningar skrivna nu snarare än 1970(då det onekligen skrevs mycket bra)

[Pilatus]

Junichiro Tanizaki (1886-1965), Till skuggornas lov, 1933. Lund 1998
Japansk estetik utan det moderna livets artificiella ljus. Det blir snarare ett liv i ljuset av en oljelampa, skuggornas formande av rummet.

Estetik som vacker beskrivning eller behandlande estetiken som sådan?

https://www3.nhk.or.jp/nhkworld/en/ondemand/video/5001346/

[karl910]

Arthur Schopenhauer - Världen som vilja och föreställing.

[Anders]

Börjat läsa Åsa Wikforss Därför Demokrati

[David H]

Jag frågade chat GPT om det finns någon som kombinerat Wittgenstein, Jung och Bourdieu i sitt tänkande och fick då ett tips om en som heter James Hillman och boken "The soul's code - In search of character and calling". Har nu också lyssnat igenom ett par timmar i den boken och tycker den är intressant... men i jämförelse med Bourdieu har inte Hillman lika mycket av det strukturalistiska/objektivistiska perspektivet.

Skulle gärna hitta någon som är mer dagsaktuell också, någon som lever och fortfarande är aktiv i sitt skrivande, men där gick jag bet. Kanske jag får ta nytt snack med chat GPT sen, för att se vad för annat som går att vaska fram...

[xion]

Stephen King - CELL

[Anders]

Senast lästa filosofiska

Jacob Söderbaum - Modern Konservatism (redig redogörelse för komservatismen i sina rötter och in i nutid)
Syskonen Wikforss - Därför demokrati. Lite konstigt strukturerad, men med många intressanta vinklar. Åsas Vinterprogram sammanfattade egentligen boken bra.

Läser nu Frida Beckmans Postmodernism. Knappt halvvägs in. Hon försöker tappert förklara. Känns som ett bra projekt att försöka reda ut detta knepiga ord, begrepp eller vad det nu är. Hon gör det väldigt tydligt från en position som professor i litteraturvetenskap.

[David H]

Jag började lyssna på ljudbok med Heideggers Being and Time. Ganska svår att hänga med i tycker jag, men jag har märkt att det fungerar bra som insomningslitteratur. Efter jag släckt ner och börjar lyssna på denna bok somnar jag ganska snabbt... Vid nåt tillfälle triggade det också igång nån intressant dröm, typ om att Heiddegger lyckats lösa något mysterium som Kant tidigare hade fastnat vid. Vad detta mysterium handlade om förstod jag dock aldrig riktigt...

[Anders]

Jag började lyssna på ljudbok med Heideggers Being and Time. Ganska svår att hänga med i tycker jag, men jag har märkt att det fungerar bra som insomningslitteratur. Efter jag släckt ner och börjar lyssna på denna bok somnar jag ganska snabbt... Vid nåt tillfälle triggade det också igång nån intressant dröm, typ om att Heiddegger lyckats lösa något mysterium som Kant tidigare hade fastnat vid. Vad detta mysterium handlade om förstod jag dock aldrig riktigt...

Att ha sein und zeit som insomningslitteratur - tufft! Nu läste jag den som ”första svåra filosofibok” sen mitt filosofiintresse väckts för snart 15 år sen. Men jag var tvungen att koncentrera mig stenhårt. Och vissa bitar var såna att man behöver gå tillbaka för att kolla tidigare definitioner. Men den har påverkat mitt tänkande. Tycker dock den flippade ur i andra boken. Och jag håller inte med honom i mycket just i de mer tidsliga diskussionerna där. Men framför allt ett bra ämne för en bok.

Liten sidogrej med den, i och med att jag läste den tidigt visste jag inte att han blev nazi bara några år efter bokens utgivning. Eller att han var nazi alls. Jag kan inte hitta ett spår av nazism i S und Z. Tvärtom är det märkligt att en filosof som i boken ger ett sådant intryck av att ha intresse för subjektet (dasein) anslöt sig till en sån pass kollektivistisk rörelse. Den enda liksom åsikt om samhälle jag kan hitta är mot slutet av första boken då han studerar vad han ser som dåliga egenskaper, ”mannet”, där bland annar ”nyfikenheten” kommer in. Där kan jag ana en viss irritation med konversation på de högborgeliga soareerna. Men att han, med Husserl som läromästare och Arendt som elev skulle vara nån slags antijudisk, svårt förstå.

[David H]

Att ha sein und zeit som insomningslitteratur - tufft! Nu läste jag den som ”första svåra filosofibok” sen mitt filosofiintresse väckts för snart 15 år sen. Men jag var tvungen att koncentrera mig stenhårt. Och vissa bitar var såna att man behöver gå tillbaka för att kolla tidigare definitioner. Men den har påverkat mitt tänkande. Tycker dock den flippade ur i andra boken. Och jag håller inte med honom i mycket just i de mer tidsliga diskussionerna där. Men framför allt ett bra ämne för en bok.

Liten sidogrej med den, i och med att jag läste den tidigt visste jag inte att han blev nazi bara några år efter bokens utgivning. Eller att han var nazi alls. Jag kan inte hitta ett spår av nazism i S und Z. Tvärtom är det märkligt att en filosof som i boken ger ett sådant intryck av att ha intresse för subjektet (dasein) anslöt sig till en sån pass kollektivistisk rörelse. Den enda liksom åsikt om samhälle jag kan hitta är mot slutet av första boken då han studerar vad han ser som dåliga egenskaper, ”mannet”, där bland annar ”nyfikenheten” kommer in. Där kan jag ana en viss irritation med konversation på de högborgeliga soareerna. Men att han, med Husserl som läromästare och Arendt som elev skulle vara nån slags antijudisk, svårt förstå.

Ville jag verkligen förstå boken skulle jag antagligen också behöva koncentrera mig stenhårt, men nu använder jag den ju istället för att somna till. Sen får jag det ju inte så sammanhängande då jag inte vet vart jag slutade eller somnade vid senaste lyssning, så det blir väl att jag hoppar lite fram och tillbaka i texten. Men med tillräcklig upprepning är det väl möjligt att jag kan få ut mer och förstå mer av innehållet... hur mycket som verkligen är värt att förstå av Heidegger vet jag dock inte.

Detta om Heidegger och nazismen är intressant, men jag är inte så insatt i det. Min uppfattning är att filosofi och moral är nära knutet till varandra, och jag tror inte riktigt på att det går att vara en bra filosof och samtidigt moraliskt förkastlig människa. Vad gäller Heidegger så ser jag det dock som öppna frågor. Var han en bra filosof? Jag vet inte. Var han en moraliskt förkastlig människa? Jag vet inte.

Visst skulle man kunna argumentera för att han var en moraliskt förkastlig människa pga hans relation till nazismen. Men jag skulle inte ta detta för givet, dels för att jag inte vet närmare om hur han verkligen förhöll sig till nazismen, och dels för att jag inte skulle ta för givet att alla människor inom viss grupp är förkastliga bara för att gruppen som helhet gör något förkastligt. Om vi tar svensk politik som ett motexempel, där brukar sverigedemokraterna och miljöpartiet beskrivas som varandras motpoler...men bara för att jag då själv är miljöpartist menar jag inte att alla sverigedemokrater är förkastliga människor, eller att allt som alla miljöpartister säger och gör är moraliskt försvarbart. Det finns alltid stora individuella variationer inom en grupp.

[David H]

Började lyssna på lite ljudbok med Spinoza nu också, bok med titeln "Ethics". Den har dock inte funkat riktigt lika bra att somna in till som Heidegger, då den är mer begripig/intressant och engagerande. Bland annat tycker jag det var intressant att höra hur Spinoza analyserar vanliga upplevelsekoncept så som kärlek, hat, rädsla, smärta, stolthet till mindre beståndsdelar. Han uttrycker dessa begrepp i mer fundamentala termer, så som "sympati + x = y", eller "antipati + x = z". Också tycker jag Spinozas sätt att skriva är intressant, påminner lite om satslogiken hur har presenterar premisser i punktform, och sedan utifrån detta drar slutsatser / ägnar sig åt steg för steg bevisning.

Heidegger känns dock fortsatt som bästa sömnpillret. Av att lyssna på honom får jag knappt ut någonting. Igår kväll var det nåt som jag ändå snappade upp... det lät ungefär som " blablablablablablablablablablablabla blablablablablablablablabla blablablablablablablablabla en dimension, blablablablablabla blablabla en annan dimension, och blablabla därmed så landar vi i något x, och detta x måste vara = tiden, därmed har vi skapat oss en definition av vad tid är för något". På nåt vis lät det intressant, som att Heidegger kanske nått nån insikt där, men jag vet ju inte närmare vad detta blablabla handlade om.

[David H]

Lyssnade mer på Spinozas resonemang om Gud och tyckte det kändes lite gammaldags och fyrkantigt. Får en känsla av att han söker svar i språk och logik, att han för en slags monolog, när det hade varit mer givande att lyssna till en interaktiv dialog. Kanske är det problem som kan uppstå när man varken orienterar sig efter person eller sammanhang...?

[Anders]

Frida Beckmans Postmodernismen. Fruktansvärt svår att få grepp om. Arkitektuten, konsten och etiken, knepiga nog, men hur den resonerat runt typ politik är, och det sticker inte Beckman direkt under stol med, riktigt knepig. Rötter i vänsterrörelse, alla inblandande inklusive Beckman verkar ha vänstertänket i modersmjölken(varför?), men den problematiserade verkligen vänsterrörelsen runt 70 och kommunismen - tycks det. Men Frankfurtskola, Lyotard, Derrida och Focault verkar ha rötter i marxistisk läsning. Det är ett analyserande utifrån en syn på världen med kapitalism, identiteter och masmedia och internet som parametrar. Lite symtomatiskt är det hela tiden namnet Trump som uppkommer.och sällan i positiv kontext.

Men ändå mest ett försök till analys av den tid man lever i. Tror jag.

[David H]

Lyssnar nu på ljudbok, Aristoteles Nikomanska etiken. Allmänt trevlig lyssning tycker jag. Inte helt olik Spinozas bok om etik, resonemangen i de båda skrifterna påminner om varandra

Aristoteles diskuterar en hel del om att finna den gyllene medelvägen. Medelvägen är ofta det mest eftersträvansvärda mellan olika ytterligheter, men det stämmer inte heller alltid

Ett exempel, vad är medelvägen mellan avund (envy) och elakhet (spite)? Aristoteles förslag: rättfärdig indignation.

Tänkvärt tycker jag! Men också tänk på vilken svår utmaning det kan vara att agera utifrån denna känsla. Ett litet snedsteg åt ena hållet och du börjar kanalisera avund, eller ett snedsteg åt andra hållet och du kanaliserar elakhet. Balansförmågan sätts verkligen på prov, och det borde finnas goda skäl för oss att öva vår balans….

[Anders]

Har nog aldrig kört filosofibok som ljudbok (allt skönlitterärt numer ljudbok). För du anteckningar medan du lyssnar?