Här vill jag se filmtips. Inte minst vill jag se Advocates filmtips.
Kan börja med att tipsa om några Hitchcock-rullar som är måsten. "The Rope" är ett riktigt mästerstycke, och faller mest troligt alla nietzscheaner i smaken. Hela filmen utspelar sig i en och samma lägenhet, inte många scener överhuvudtaget, kommer inte ihåg nu på rak arm, men har nästan för mig att hela filmen är en enda lång tagning. Fruktansvärt bra. "Vertigo", nästa, behöver knappast någon presentation. En något mindre känd Hitchcock är "Marnie", men kanske hans bästa (i mitt tycke), om en sexuellt hämmad kvinnlig kleptoman som blir fintad in i äktenskap med en ung Sean Connery. Lysande film. "Strangers on a Train", också den är ett måste. Några till från herr Hitchcock är nödvändiga att se, men dessa fyra är helt klart att räkna till hans bästa och hemskt synd att de inte uppmärksammas mer. "Psycho" och "Fåglarna" stjäl lite olyckligt mycket utav rampljuset.
Såg häromdan en klassiker från -55, med titeln "Night of the Hunter". Underbar. Surrealistiskt drömmande thriller.
Vilka filmer måste man se, vad tycker ni?
Filmer som måste ses!
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8885
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Filmer som måste ses!
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
mereologi
"Fjärilen i glaskupan" av Julian Schnabel
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fj%C3%A4rilen_i_glaskupan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fj%C3%A4rilen_i_glaskupan
-
Ambivalent
- Inlägg: 3
- Blev medlem: 10 jun 2009 01:56
12 angry men från 1957, en klassiker som utspelar sig i ett enda rum. Fantastisk dialog och tänkvärt budskap.
Om man gillar surrealistiska filmer kan jag rekommendera Mulholland Drive och Lost Highway av David Lynch. Sällan har jag fattat så lite, men likväl blivit så otroligt uppslukad av handlingen.
I komediväg tipsar jag om Clerks och Clerks II. Handlar om två slackers till butiksbiträden som går runt och retar sig på kunder och diskuterar populärkultur.
Om man gillar surrealistiska filmer kan jag rekommendera Mulholland Drive och Lost Highway av David Lynch. Sällan har jag fattat så lite, men likväl blivit så otroligt uppslukad av handlingen.
I komediväg tipsar jag om Clerks och Clerks II. Handlar om två slackers till butiksbiträden som går runt och retar sig på kunder och diskuterar populärkultur.
Hej. Det är roligt att få ge filmtips, och eftersom det finns intresse så skall jag inte vara försynt!
Det här är några av de filmer jag upplevt som de mest minnesvärda av de jag sett på sistone.
Spirit of the Beehive och Cria Cuervos. Spanska 70-tals filmer med Ana Torrent i huvudrollen. Känsliga skildringar av bl.a. det gåtfulla och komplexa i ett barns tillvaro. Mycke psykologi och "själsligt studium", speciellt i Cria Cuervos. Båda filmer som för mig verkligen går på djupet.
Innocence av Lucile Hadzihalilovic, fru till Gaspar Noe. Handlar också om barn och lär vara influerad av Spirit of the Beehive. Verkar vara en slags allegori om livet, uppväxten, utvecklingen. Filmen går kanske mer ut på atmosfär, känsla etc. än den går ut på handling. Vacker och på något märkligt sätt kuslig.
Don't Look Now. Kan ju passa på att nämna denna också. Engelsk skräck-thriller - en film med stark betoning på sorg och personlig katastrof. Men det handlar inte om det rika själsliga landskapet, den "vackra" sorgen och liknande. Tvärtom är det ondska och fara filmen igenom, vilket får till stånd att det tragiska blir så mycket värre. Men ändå vacker film, handlar mycket om små nyanser och antydanden, både visuellt och annars.
Requiem. Mörkt, existentiellt drama om en ung människas liv som stegvis kollapsar. Det tragiska inslaget kombineras med någonting oförklarligt och ont, precis som i Don't Look Now. Filmen har väl jämförts med Exorcisten men jag tycker det är två väldigt olika filmer.
El Aura. Argentinsk film om en människa som har nån form av epileptisk sjukdom och som hamnar i en märklig situation. En vilsen människa. Regissören dog en tid efter filmens inspelning vilket ger den ett speciellt drag tycker jag.
The Return. Rysk film om en två pojkar som åker på en utflykt med sin far. Djupt, gripande psykodrama.
Det här är några av de filmer jag upplevt som de mest minnesvärda av de jag sett på sistone.
Spirit of the Beehive och Cria Cuervos. Spanska 70-tals filmer med Ana Torrent i huvudrollen. Känsliga skildringar av bl.a. det gåtfulla och komplexa i ett barns tillvaro. Mycke psykologi och "själsligt studium", speciellt i Cria Cuervos. Båda filmer som för mig verkligen går på djupet.
Innocence av Lucile Hadzihalilovic, fru till Gaspar Noe. Handlar också om barn och lär vara influerad av Spirit of the Beehive. Verkar vara en slags allegori om livet, uppväxten, utvecklingen. Filmen går kanske mer ut på atmosfär, känsla etc. än den går ut på handling. Vacker och på något märkligt sätt kuslig.
Don't Look Now. Kan ju passa på att nämna denna också. Engelsk skräck-thriller - en film med stark betoning på sorg och personlig katastrof. Men det handlar inte om det rika själsliga landskapet, den "vackra" sorgen och liknande. Tvärtom är det ondska och fara filmen igenom, vilket får till stånd att det tragiska blir så mycket värre. Men ändå vacker film, handlar mycket om små nyanser och antydanden, både visuellt och annars.
Requiem. Mörkt, existentiellt drama om en ung människas liv som stegvis kollapsar. Det tragiska inslaget kombineras med någonting oförklarligt och ont, precis som i Don't Look Now. Filmen har väl jämförts med Exorcisten men jag tycker det är två väldigt olika filmer.
El Aura. Argentinsk film om en människa som har nån form av epileptisk sjukdom och som hamnar i en märklig situation. En vilsen människa. Regissören dog en tid efter filmens inspelning vilket ger den ett speciellt drag tycker jag.
The Return. Rysk film om en två pojkar som åker på en utflykt med sin far. Djupt, gripande psykodrama.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8885
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Sweet!
Dr. Mabuse :D Helskön film faktiskt.
Vill fylla på med en Hitchcock som jag helt glömt bort: "Suspicion". Joan Fontaine spelar en ung dam som fått med sig fina manér hemifrån och gör misstaget att gifta sig med en bekymmersfri och ansvarslös drummel spelad av Cary Grant. Allteftersom historien fortlöper kommer hon att bli mer och mer misstänksam gentemot honom. Faktiskt riktigt djävla bra. Hitchcockfilmer man kan helt klart kan hålla sig från är sånt som "North by Northwest" och "Topaz".
Luis Buñuel har också några som måste ses. Har inte hunnit se dem allihop, men utav dem jag sett, så här långt, förtjänar följande absolut en plats på listan: "El ángel exterminador" (om en middagsbjudning som går åt helvete, ingen utav gästerna kan fara därifrån, de kan helt enkelt aldrig göra slag i saken och pallra sig hem, skitkul faktiskt), "Belle de jour" (om en borgarfru som får för sig att prostituera sig, uppenbarligen för skojs skull), "La Voie Lactée" (värd att se för de teologiska resonemangens skull allena, en mysig upplevelse), "Le charme discret de la bourgeoisie" (samma period som föregående, och det är kanske Buñuels skönaste period, denna behöver knappast någon presentation), och "Cet obscur objet du désir". Den sista kanske enbart för att man håller på att gå i bitar av rent medlidande med karlns frustration. Buñuel har ju en hemskt egen stil, och det är en mycket speciell upplevelse att se något med honom.
Här kommer några överraskningar dock. Är ju ett fan av skräckfilm... Några filmer av Stephen King, som faktiskt måste ses. Det gäller hans utsvävningar i kortfilmsformatet, något som helt uppenbart passar honom. "Creepshow", allihop. Första var ett samarbete med skräckfilmsikonen George A. Romero. Men också "Cat's Eye". Har fortfarande svårt att se delen med karln som ska sluta röka. Hur lyckas människan få nåt sånt så oerhört spännande?
Dr. Mabuse :D Helskön film faktiskt.
Vill fylla på med en Hitchcock som jag helt glömt bort: "Suspicion". Joan Fontaine spelar en ung dam som fått med sig fina manér hemifrån och gör misstaget att gifta sig med en bekymmersfri och ansvarslös drummel spelad av Cary Grant. Allteftersom historien fortlöper kommer hon att bli mer och mer misstänksam gentemot honom. Faktiskt riktigt djävla bra. Hitchcockfilmer man kan helt klart kan hålla sig från är sånt som "North by Northwest" och "Topaz".
Luis Buñuel har också några som måste ses. Har inte hunnit se dem allihop, men utav dem jag sett, så här långt, förtjänar följande absolut en plats på listan: "El ángel exterminador" (om en middagsbjudning som går åt helvete, ingen utav gästerna kan fara därifrån, de kan helt enkelt aldrig göra slag i saken och pallra sig hem, skitkul faktiskt), "Belle de jour" (om en borgarfru som får för sig att prostituera sig, uppenbarligen för skojs skull), "La Voie Lactée" (värd att se för de teologiska resonemangens skull allena, en mysig upplevelse), "Le charme discret de la bourgeoisie" (samma period som föregående, och det är kanske Buñuels skönaste period, denna behöver knappast någon presentation), och "Cet obscur objet du désir". Den sista kanske enbart för att man håller på att gå i bitar av rent medlidande med karlns frustration. Buñuel har ju en hemskt egen stil, och det är en mycket speciell upplevelse att se något med honom.
Här kommer några överraskningar dock. Är ju ett fan av skräckfilm... Några filmer av Stephen King, som faktiskt måste ses. Det gäller hans utsvävningar i kortfilmsformatet, något som helt uppenbart passar honom. "Creepshow", allihop. Första var ett samarbete med skräckfilmsikonen George A. Romero. Men också "Cat's Eye". Har fortfarande svårt att se delen med karln som ska sluta röka. Hur lyckas människan få nåt sånt så oerhört spännande?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Midgårdsormen
- Inlägg: 307
- Blev medlem: 15 jan 2009 11:27
- Ort: En befruktning
Jag har överhuvudtaget sett skamligt litet film i mina dagar, här kommer några populärtitlar:
"Manhattan" av Woody Allen och Bo Widerbergs "Kvarteret Korpen" - dialogerna är ren mint. Chaplin-filmer, i synnerhet "Moderna Tider" som är helt genial (har tyvärr inte haft chansen att se "Diktatorn" än, den lär ju hålla samma klass). I övrigt har jag t.ex. fastnat för "The Sting"/"Blåsningen".
"Manhattan" av Woody Allen och Bo Widerbergs "Kvarteret Korpen" - dialogerna är ren mint. Chaplin-filmer, i synnerhet "Moderna Tider" som är helt genial (har tyvärr inte haft chansen att se "Diktatorn" än, den lär ju hålla samma klass). I övrigt har jag t.ex. fastnat för "The Sting"/"Blåsningen".
Är jag druvan eller vinet eller är jag bara
märkvärdig som skriver detta?
märkvärdig som skriver detta?
Svart katt vit katt, Dr Strangelove måste man ju se helt rätt i tiden och aldrig ur tiden. PI, Requime for a Dream (samma regissör), Naked lunch, Fear and Loathing in L.V, Primer, Shining...
Men de bästa filmerna i mitt tycke är ofta de man inte kan namnet på. De där som smyger sig på en när man minst anar det, ofta efter ett par slitsamma dagar, eller nätter.
Men de bästa filmerna i mitt tycke är ofta de man inte kan namnet på. De där som smyger sig på en när man minst anar det, ofta efter ett par slitsamma dagar, eller nätter.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Avantgardet
- Inlägg: 8885
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Det finns en annan filmatisering av en Burroughs-grej också - "The Junkies Christmas", helskön.
Vet ni vad jag nyss fann i posten? Logos har skickat Feyerabend åt mig! *love*
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Logos skrev:Läs den med nöje!
Om det är någon som hittar en inspelning av samarbetet mellan Burroughs och Waits, The Black Rider, så kolla in den! Störtskön pjäs (och en grym skiva).
Tom Waits? Han e ju så jävla gnällig, får ju Dylan att låta som om han kvittrar i sin nyfunna kärlek
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Avantgardet skrev:Luis Buñuel har också några som måste ses. Har inte hunnit se dem allihop, men utav dem jag sett, så här långt, förtjänar följande absolut en plats på listan: "El ángel exterminador" (om en middagsbjudning som går åt helvete, ingen utav gästerna kan fara därifrån, de kan helt enkelt aldrig göra slag i saken och pallra sig hem, skitkul faktiskt), "Belle de jour" (om en borgarfru som får för sig att prostituera sig, uppenbarligen för skojs skull), "La Voie Lactée" (värd att se för de teologiska resonemangens skull allena, en mysig upplevelse), "Le charme discret de la bourgeoisie" (samma period som föregående, och det är kanske Buñuels skönaste period, denna behöver knappast någon presentation), och "Cet obscur objet du désir". Den sista kanske enbart för att man håller på att gå i bitar av rent medlidande med karlns frustration. Buñuel har ju en hemskt egen stil, och det är en mycket speciell upplevelse att se något med honom.
Här kommer några överraskningar dock. Är ju ett fan av skräckfilm... Några filmer av Stephen King, som faktiskt måste ses. Det gäller hans utsvävningar i kortfilmsformatet, något som helt uppenbart passar honom. "Creepshow", allihop. Första var ett samarbete med skräckfilmsikonen George A. Romero. Men också "Cat's Eye". Har fortfarande svårt att se delen med karln som ska sluta röka. Hur lyckas människan få nåt sånt så oerhört spännande?
"Belle de Jour" är riktigt bra faktiskt. Jag har inte förstått varför hon for till bordellen, men jag tror inte det var på skojj eftersom hon verkade ha sexfobi med väldiga trauman. Men något slags lättsinne var det väl nog. Konstig film. Säger den att ont skall fördrivas med ont?
Annars gillar jag "Tristania" väldigt mycke, med den tyckte jag Buenel fick till det. Verkar inte ha så stora pretentioner heller vilket blir till hans fördel.
Av Stephen King är "Storm of the Century" bland det bästa jag sett. Lyckas med att vara både skön, mysig och otäck samtidigt. Bra story också, åskådaren får sig en riktig tankeställare, ifall han vill. Har inte läst boken men den kan nog inte vara mycket bättre. Creepshow har jag inte sett.
Återgå till "Kultur - konstarterna"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 41 och 0 gäster