Lars von Triers Antichrist

[Sandemose]

Vill på förhand be om ursäkt om en liknande tråd redan har författats, vilket verkar rimligt med tanke på allt rabalder filmen orsakat.

Jag såg filmen för några dagar sedan och tänkte höra hur folk här uppfattat den. Personligen tyckte jag filmen var vansinnigt vacker, välspelad och med en särskild orolig närvaro som är typisk för LvTs filmer. Samtidigt tyckte att någonting fattades. Vissa saker kändes outredda och nästan skissartade. Beror det på min okunskap i vissa symboliska spörsmål?

Är tacksam och intresserad av alla funderingar.

Vänliga hälsningar

Sandemose

[transversal]

Kul att höra ditt omdöme. Jag gillar Triers filmer, men har inte hunnit se den här. Men kommer definitivt att ta mig i kragen efter ditt inlägg.

[transversal]

Har sett den nu. Den var något av det mest obehagliga jag sett. På så många sätt. Kluven.

[Justin Case]

von Trier har enligt min mening gjort några väldigt bra filmer, men Antichrist upplevde jag inte som en av dem. Den tycks mig säga: så här irrationella kan kvinnor bli av att förlora sitt enda barn, och så här illa kan det gå för en terapeut som är make till en sådan kvinna och som försöker bota henne på egen hand utifrån sina egna psykologiteorier. Eller missade jag något väsentligt?

Den största behållningen för mig var nog egentligen musiken av Händel, men den kan man ju avnjuta utan att se filmen, så jag kan väl i det här fallet bara konstatera att von Trier har god musiksmak.

[transversal]

Alltså, du missade väl kanske att hon var lite galen redan innan hon förlorade barnet, eftersom hon höll på med barnmisshandel, och att förlorandet delvis var självförvållat?

[Dvärgflygpungmus]

Den är vacker och skitläskig. Läskig för att naturen i filmen inte beter sig som den skall -- den är onaturlig, helt enkelt. Man är så van vid att naturen följer vissa förutsägbara mönster. När människan är dum och ond (vilket väl är en vanlig uppfattning i modern tid), finns alltid naturen där ute och är betydligt smartare, tryggare och är liksom det enda goda vi har kvar att luta oss mot. I Antichrist är den tvärtom bara irrationell ondska. Brrr!

Läste någonstans att von Trier använder alla möjliga komplexa symboler i sin film och jag kan villigt erkänna att jag säkert missade mer än hälften av dem.

Med det i åtanke och det att von Trier är en kräsen konstnär (?), verkar det inte så troligt att filmen är en simpel hatkampanj mot kvinnor över lag, vilket en hel del skribenter velat få det till. Jag tror de gör det lite för enkelt för sig. Bättre då att erkänna att man inte fattar von Triers poäng än att göra en ytlig tolkning.

[transversal]

Håller med om att filmen är grym och väcker starka obehagskänslor.

För mig förefaller den inte vara irrationell. Dvs kvinnans beteende är inte irrationellt. Instabilt, ja.

Upplever filmen som ett slags dokument över en destruktiv manipulation av en individ (kvinnan). Kvinnan, som studerar (mäns) historiska bilder av kvinnor, tills hon gör denna beskrivna ondska till en del av sig själv.

Mannen som försöker "korrigera" genom att behärska och kontrollera situationen, så som "han" har kontrollerat naturen i tusen år, men som inte har någon respekt för styrkan hos den kraft "han/människan" försöker kontrollera.

I processen att kristna människor så förvandskades människans relation till naturen till någonting onaturligt. Kvinnan som traditionellt ansågs stå närmare naturen var därför mer "ond" än mannen. Kunskap om naturen var irrläror och "häxeri".

Precis som i mardrömmar - ju mer man förtränger en känsla - låt oss säga en aggressiv impuls mot någon man älskar (ett barn en man) desto starkare växer sig impulsen. Istället för att vara en harmlös aggression som kan tjäna ett positivt syfte (självhävdelse t.ex.) förtrycks känslan till en ultra-aggressiv och destruktiv impuls genom år av yttre förtryck av "naturen".

Trier är spot on.

På ett personligt plan så skrämmer mig denna film. Jag tycker att den är besvärande och kryper under huden.

[lösdrivaren]

Uppfattar alltid Trier som en med social mindrevärdeskomplex. Också som en med Bergmankomplex.

Häls.
von lössläppt

[transversal]

Tycker att du förenklar en bra regissör.

[lösdrivaren]

Kanhända att jag underskattar honom.
Det jag inte pallar med han är att han har en paranoid inställning, David Lynch gör detta så mycket bättre, medan Trier har en mer aggressiv paranoia helt utan finess till sklilnad mot Lynch.
Kan vara så att Trier upplever ”hotet” som omedelbart. Lynch i sina flmer har en layback inställning och låter verkligheten tala för sej själv.

[transversal]

Kanhända har du rätt. Trier utforskar extremerna mer än Lynch.

[lösdrivaren]

Kanhända har du rätt. Trier utforskar extremerna mer än Lynch.

Jadu, heh, i Black Velvet med Isabella Rosselini och Dennis Hopper i en scen där Hopper drar en plastpåse över skallen och går över till barnspråk  mumlar; suga, fitta...mamma
Menar du att Trier är mer extrem?

[lösdrivaren]

Oh man this so too mutch for common people, What is too mutch is always more than people can take.

[transversal]

Kanhända har du rätt. Trier utforskar extremerna mer än Lynch.

Jadu, heh, i Black Velvet med Isabella Rosselini och Dennis Hopper i en scen där Hopper drar en plastpåse över skallen och går över till barnspråk  mumlar; suga, fitta...mamma
Menar du att Trier är mer extrem?

Ja. ;-D

[Andreas]

Har gillat Triers filmer och älskar guldhjärtatjejerna. Björk är rätt enorm i att bli sin karaktär.

Men denna kvinna är själv för lik Trier med ett intellektuellt filter och lite för rak och kaxig för min smak. Har börjat tröttna på Trier, tycker han är prestigemässigt fast i den västliga intellektuella sfären. Och det faktum att han själv är ångestfylld och knaprar pillrer gör att han numera är fallen i mina ögon. Tycker det är klent rätt och slätt.

Religion kanske går att maktmissbruka värre än västligt psykologiserande/intellektualiserande? Men min magkänsla säger att det ändå är att föredra. Bättre att sjunga upp en himmel och prisa dess väsen än att i evinnerlighet teoretisera, artikulera och retorisera kring alla våra psykiska sjukdomsdiagnoser. Inte för att det är så mycket poäng kanske att hålla på och såga hela psykologin, men i någon form av invävning i religionens helgande domän... nej jag snurrar in mig. Ärligt granskande och rannsakan av både påve och kung är värdet som psykologin ger oss. Men utan bön, helgandet av himmel, Fader evig, jungfru Moder, sonen ljusbringaren mm så dyker västliga psykologin ner i det kalla döda reflekterandet som man ser i Antichrist.