Gyllene snittets motsats?

[transversal]

Inspirerad av Skogis vacker-tråd:

Har gyllene snittet en motsats?

I t.ex. musik så finns det ju vissa ackord som låter disharmoniska och orsakar maximal anspänning (för att sedan i musikstycken ofta lösas upp med ett harmoniskt ackord).

Vad är extremt "fult" rent visuellt och förståndsmässigt? Finns det en formula?

Vad tror ni?

[Marko]

om man tänker sig gyllene snittet i musik termer så blir dess motsats disharmoni.
något som inte hör samman..

jag skulle kunna tänka mig att /dev/random kan användas för att skapa musik som låter illa.
slumpen e inte 'vacker' för vi känner inte igen det den skapar.

men vi skulle nog aldrig kunna skapa något 'fult' när det är uttryckt i form.
för så fort det tar form så har den en mening som kan förstås.

[Sefket Ramovic]

 :)  :)  :D

[Johan Ågren]

Inspirerad av Skogis vacker-tråd:

Har gyllene snittet en motsats?

I t.ex. musik så finns det ju vissa ackord som låter disharmoniska och orsakar maximal anspänning (för att sedan i musikstycken ofta lösas upp med ett harmoniskt ackord).

Vad är extremt "fult" rent visuellt och förståndsmässigt? Finns det en formula?

Vad tror ni?

Generellt så verkar det vara att deformera något som har en utgång i det som är vackert (och samtidigt känt och etablerat). Ett ansikte som är skadat/zombiefierat uppfattas av många som fult och skrämmande. Det fula växer således fram utifrån att det finns en motsats som är skön. Det ickedefinerbra uppfattar vi inte som fult även om det innehåller en mängd komplexitet som saknar sammanhang. Många uppfattar musik som mest oestetisk när man samtidigt anar den ursprungliga mallen fast den inte framförs enligt förväntan. Det är att jämföra med det skadade ansiktet. Ett ansikte hos ett främmande djur som skadats har vi svårt att se det "fula" hos då vi saknar den ursprungliga mallen. Estetik har således att göra med en viss form av förväntan och ett ursprung som antingen kan vara genetiskt eller kulturellt betingat.

Många uppfattar därför ett ungt och symmetriskt ansikte som vackert. Men det behöver inte betyda att det innebär att man väljer att attraheras till det. Ett ungt och symmetriskt ansikte vittnar också om oerfarenhet och det är en egenskap som inte är så attraktiv alla gånger (i vår kultur i synnerhet hos männen). Ett ansikte kan därför få en högre grad av estetiskt värde genom att det också visar på ett åldrande som då antas vara synonymt med många erfarenheter. "Defekterna" blir då estetiskt tilltalande, och på så sätt kan man se hur estetiken följer funktioner först och främst och inte underordnar sig någon absolut form i sig.

[transversal]

Mmm. Kan nog kanske ligga något i det, att det som varit vackert men som förvrids, blir extra fult.

[dokido]

monotoni kan vara fult
fi upphöjt till 2 är fult
fi + fi + fi + fi är fult
monotoni kan också vara intressant
i minimalism kan nya harmonier upptäckas när man inser att monotoni visar nya mönster
ungefär som fugor, olika stämmor, eller 1+1=3

jag håller nog mer på yin o yang, något slappt men jag tycker det passar bra
det fula behöver det sköna o vice versa
enbart snygga mönster blir ralf lundsten, new age och wery boring
men visst, ralf kan vara intressant också, så det så

hm, det här var väl simpelt kanske
ska återgå till din huvudfråga och återkommer senare

[Anna Sara]

http://www.4shared.com/audio/vQowETTw/A ... _what.html

[dokido]

Phi är mer intellektuellt harmoniskt än som grund för bildskapande
Om du gör en paralell till musik kan man säga att disharmoni är osynkronicitet
Inom djurriket står symmetri högt, inom bild är det fult
Kanske balansen ger ett osäkert intryck, åt vilket håll ska det ramla?
Rytm är dock eftersträvansvärt
Så fort någon bestämmer att något inom bildkonst är fult blir det vackert
Kanske det obestämbara är fult?
Om ens det...