Vill först framhäva att jag är konstnär och att min starka sida ligger i skapandet av bilder och fysiska ting. Att omvandla mina tankar och känslor till ord känns alltid en aning svårt. Lägger detta inlägg under kultur/konst eftersom jag verkar inom det området, men är medveten om att ämnet kan hänvisas till ett antal andra rubriker.
Mina tankar kring ”okränkbarhet” grundar sig i min strävan att genom konsten finna en själslig och fysisk fristad. Jag fick nyligen en idé av att min konst är okränkbar fast i bokstavlig mening d.v.s. ”o-kränkbar”. Den kan inte kränkas. Om den får kränkas är mindre intressant. Tänk om ett föremål eller en plats är ”o-kränkbara”. De står emot all förstörelse, smutsighet, vanhelgning etc. Likt Jesus som vänder andra kinden till står det o-kränkbara fritt, utan skam eller illa mod. Just nu läser jag boken ”Helig, helig är bilden” av Tom Sandqvist(professor i idéhistoria, docent i konstvetenskap). Det var när han i bokens förord resonerade kring ordet helig och dess underbetydelser och ursprung som jag kände att jag önskade mig en diskussion kring detta. Tänk om ordet ”helig” som syftar på något som är okränkbart och fridlyst och inte får skadas, istället hade tolkats som något som inte kan skadas.
Välkomnar alla som tycker detta är intressant att kommentera!
O-kränkbarhet
Moderator: Moderatorgruppen
O-kränkbarhet
konstnär med litet storhetsvansinne
lite tankar
Okränkbart är otänkbart, människor kränker allt oavsett vad, där finns det inget heligt. Konsten är ju även den föremål för provokation i och med att allt kan provocera oaktat konstnärens intentionen som kan vara god och sakna det syftet.
"Förbannad vare den man som gör ett beläte, skuret eller gjutet, en styggelse för HERREN, ett verk av en konstarbetares händer, och som sedan i hemlighet sätter upp det. Och allt folket skall svara och säga: »Amen.»"5 Mosebok 27:15,
en text som går igen även i koranen, men om man betänker att till och med en grav är en avbild åt människan som levde så kan ju jag undra var gränsen skall gå, är det vid avbilder av något levande som t.ex inom Islam, eller går gränsen enbart vid avbildandet av Guds väsen och rike? Hitler ansåg att all ful konst skulle förbjudas då den var anstötlig, entarte künst, konstnärer förföljdes och verk hängdes upp för att visa det groteska för att därefter förstöras.
Konstskapandet är ändock något som har följt människans utveckling genom historien, syftet med konsten har varierat, men så länge syftet är gott är konsten god, så länge som alla människor sågs som potentiella konstnärer i och med att människans natur var skapande, fanns heller inget behov av kritik då ingen var förmer än någon annan i avsaknad av ett kvalitetsbegrepp.
När det gäller ordet helig, så hade det ordet flera betydelse, allt, det hela, det obrutna, ja till och med universum och gud, detta går igen i ordet hel-vete, det går även igen i ordet häll, en gravsten är en symbol därmed för det hela, holy, men ordet hel bildar även grunden i ordet hälsa, varav engelskans ord "happiness" har sin etymologiska grund, lycklig är att vara hel och ha god hälsa, helig som symbol för det friska och oskadade, i sin tur det gudomlig, sätter därmed gränsen för när betraktaren anser att konsten kränker eller vanhelgar detta, här är det inte skaparen av konsten som bestämmer åskådarens reaktion, utan människornas kulturella miljö.
Okränkbart är otänkbart, människor kränker allt oavsett vad, där finns det inget heligt. Konsten är ju även den föremål för provokation i och med att allt kan provocera oaktat konstnärens intentionen som kan vara god och sakna det syftet.
"Förbannad vare den man som gör ett beläte, skuret eller gjutet, en styggelse för HERREN, ett verk av en konstarbetares händer, och som sedan i hemlighet sätter upp det. Och allt folket skall svara och säga: »Amen.»"5 Mosebok 27:15,
en text som går igen även i koranen, men om man betänker att till och med en grav är en avbild åt människan som levde så kan ju jag undra var gränsen skall gå, är det vid avbilder av något levande som t.ex inom Islam, eller går gränsen enbart vid avbildandet av Guds väsen och rike? Hitler ansåg att all ful konst skulle förbjudas då den var anstötlig, entarte künst, konstnärer förföljdes och verk hängdes upp för att visa det groteska för att därefter förstöras.
Konstskapandet är ändock något som har följt människans utveckling genom historien, syftet med konsten har varierat, men så länge syftet är gott är konsten god, så länge som alla människor sågs som potentiella konstnärer i och med att människans natur var skapande, fanns heller inget behov av kritik då ingen var förmer än någon annan i avsaknad av ett kvalitetsbegrepp.
När det gäller ordet helig, så hade det ordet flera betydelse, allt, det hela, det obrutna, ja till och med universum och gud, detta går igen i ordet hel-vete, det går även igen i ordet häll, en gravsten är en symbol därmed för det hela, holy, men ordet hel bildar även grunden i ordet hälsa, varav engelskans ord "happiness" har sin etymologiska grund, lycklig är att vara hel och ha god hälsa, helig som symbol för det friska och oskadade, i sin tur det gudomlig, sätter därmed gränsen för när betraktaren anser att konsten kränker eller vanhelgar detta, här är det inte skaparen av konsten som bestämmer åskådarens reaktion, utan människornas kulturella miljö.
Re: o-kränkbarhet
kuben skrev:Vill först framhäva att jag är konstnär och att min starka sida ligger i skapandet av bilder och fysiska ting. Att omvandla mina tankar och känslor till ord känns alltid en aning svårt. Lägger detta inlägg under kultur/konst eftersom jag verkar inom det området, men är medveten om att ämnet kan hänvisas till ett antal andra rubriker.
Mina tankar kring ”okränkbarhet” grundar sig i min strävan att genom konsten finna en själslig och fysisk fristad. Jag fick nyligen en idé av att min konst är okränkbar fast i bokstavlig mening d.v.s. ”o-kränkbar”. Den kan inte kränkas. Om den får kränkas är mindre intressant. Tänk om ett föremål eller en plats är ”o-kränkbara”. De står emot all förstörelse, smutsighet, vanhelgning etc. Likt Jesus som vänder andra kinden till står det o-kränkbara fritt, utan skam eller illa mod. Just nu läser jag boken ”Helig, helig är bilden” av Tom Sandqvist(professor i idéhistoria, docent i konstvetenskap). Det var när han i bokens förord resonerade kring ordet helig och dess underbetydelser och ursprung som jag kände att jag önskade mig en diskussion kring detta. Tänk om ordet ”helig” som syftar på något som är okränkbart och fridlyst och inte får skadas, istället hade tolkats som något som inte kan skadas.
Välkomnar alla som tycker detta är intressant att kommentera!
Inte får och inte kan.. Knepiga begrepp du menar att det har ett okränkbart egenvärde som inte i sin essens kan kränkas.
Ungefär:
Konstkritiker: "Det var en ful häst"
Konstnär: "det förställer inte en häst, det föreställer en tavla och färg, det kanske inte ser ut som en häst, men för mig ser det ut som något jag har frambringat och det är vad jag vill uppnå"
Konstkritiker: "Ja men det är ju en ful häst, ska det inte föreställa en häst?"
Konstnären: "Jag hade en tanke på en häst när jag målade bilden, men det är inte bilden av en häst jag visar upp utan snarare bilden av resultatet som kom av att jag försökte måla en häst"
Lite abstrakt men är det ungefär så du tänker?
Saker och ting kan och kan inte kränkas beroende på vilket plan och infallsvinkel man befinner sig i tror jag. Den kristna guden kan naturligtvis inte kränkas om man enbart använder bibeln som referensgrund. Kan du relatera dina tankar kring bilder av muhammed?
-
lösdrivaren
- Avstängd
- Inlägg: 869
- Blev medlem: 16 okt 2010 12:33
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Det heliga måste kränkas till sista tum
för att vi ska förstå vad en människa är,
det plutarkos sa att människan är alltings mått
var sista spiken i kistan för det heliga
nu har inte ens Obamas sängkammare ett stänk av helighet
faktiskt skulle nästa teve-intervju av Obama kunna hållas då han sitter på toaletten,
för vi ville veta vad en människa är
och först då när vi verkligen vet vad en människa är
kan det heliga komma tillbaka
som det verkligen är
för att vi ska förstå vad en människa är,
det plutarkos sa att människan är alltings mått
var sista spiken i kistan för det heliga
nu har inte ens Obamas sängkammare ett stänk av helighet
faktiskt skulle nästa teve-intervju av Obama kunna hållas då han sitter på toaletten,
för vi ville veta vad en människa är
och först då när vi verkligen vet vad en människa är
kan det heliga komma tillbaka
som det verkligen är
svar ock reflektion på o-kränkbarhet
Vad kul att få kommentarer!
Jo allt är subjektivt och/eller beror på sammanhanget. Egentligen är det ju upp till en själv att välja hur man vill tänka (givetvis är man inte helt opåverkad av sin kultur och miljö).
Men jag kan välja att vara o-kränkbar. Ingen kan kränka mig. På samma vis kan jag välja att närma mig t.ex. ett konstverk (eller en byggnad, ett altare, ett berg-något som känns betydande) med tanken att det som är där framför mig är okränkbart (eller heligt, oemotståndligt, fantastiskt). Det har en sådan energi (eller hur man vill beskriva det) att vad du än gör eller säger står det kvar där och utstrålar (kan inte komma på rätt ord här). Det här är ju något jag själv bestämmer, men vem annars än jag själv kan bestämma vad som är av betydelse.
I min konstnärliga (och personliga) strävan önskar jag att hålla mig utanför existerande (konst)normer och även religioner (med enligt mig en hel del föråldrade och ovidkommande regler) så gott det går. Historiska referenser är intressanta men finns där mest för att vi ska lära oss något och utvecklas. Jag vill hitta det som finns emellan, som är allmänmänskligt(om nu det finns något sådant). (känner mig besläktad med Barnett Newman och Mark Rothko för att nämna några konstnärliga referenser)
Vad det gäller helighet och vad som är heligt känns det väldigt mycket som det från början var något som faktiskt inte kunde kränkas eftersom det var så gudomligt. Sen tillkom alla dessa regler och ritualer av människans behov av kontroll och makt. (här är jag dock inte jättepåläst).
Läs "Zokrates" inlägg i denna tråd om ordet ”helig”s ursprung. Jag syftar särskilt på ”ordet hel bildar även grunden i ordet hälsa, varav engelskans ord "happiness" har sin etymologiska grund, lycklig är att vara hel och ha god hälsa, helig som symbol för det friska och oskadade, i sin tur det gudomliga”. Jag tycker ordet helig och dess ursprung (hel-vete, häll-gravsten) är både fint och intressant.
”Kotten”, det låter bra att föremålet/platsen/konstverket ” har ett okränkbart egenvärde som inte i sin essens kan kränkas”. Men jag tycker inte att ditt exempel med hästen och kritikern är särskilt träffande i sammanhanget eftersom det inte är kritiken/kränkandet av konsten per se som är intressant.
Vad det gäller avbildandet av Muhammed faller det ju under historiska referenser och påverkan av miljö/kultur/religion. Det blir ju bara meningsskiljaktigheter ”jag har friheten att avbilda vad jag vill” ”nej det är förbjudet jag blir kränkt”. Återigen, jag vill bort ifrån det som redan existerar och sitter fast i sitt tankespår.
”Lösdrivaren”, håller med om att kritik(i ordets breda bemärkelse)är enda vägen till förbättring. Huruvida det är detsamma som att kränka är ju återigen beroende av sammanhanget!
”Harald Davidsson”, fint skrivet tycker jag fast jag tror heligheten kommer åter lite då och då. Helst om man själv bestämmer sig för att återbringa den! (med risk för att bli tjatig och predikande…) Det skulle för övrigt vara fantastiskt att få se Obama hålla tal på toaletten, men det förblir nog tyvärr en dröm…(skulle vara om han bestämde sig för att göra en konstnärlig performance någon gång i framtiden för att vinna röster) Jo, jag håller väl med; om det amerikanska samhället är moget för något sådant kanske världens befolkning är redo för att låta heligheten träda fram!
Jo allt är subjektivt och/eller beror på sammanhanget. Egentligen är det ju upp till en själv att välja hur man vill tänka (givetvis är man inte helt opåverkad av sin kultur och miljö).
Men jag kan välja att vara o-kränkbar. Ingen kan kränka mig. På samma vis kan jag välja att närma mig t.ex. ett konstverk (eller en byggnad, ett altare, ett berg-något som känns betydande) med tanken att det som är där framför mig är okränkbart (eller heligt, oemotståndligt, fantastiskt). Det har en sådan energi (eller hur man vill beskriva det) att vad du än gör eller säger står det kvar där och utstrålar (kan inte komma på rätt ord här). Det här är ju något jag själv bestämmer, men vem annars än jag själv kan bestämma vad som är av betydelse.
I min konstnärliga (och personliga) strävan önskar jag att hålla mig utanför existerande (konst)normer och även religioner (med enligt mig en hel del föråldrade och ovidkommande regler) så gott det går. Historiska referenser är intressanta men finns där mest för att vi ska lära oss något och utvecklas. Jag vill hitta det som finns emellan, som är allmänmänskligt(om nu det finns något sådant). (känner mig besläktad med Barnett Newman och Mark Rothko för att nämna några konstnärliga referenser)
Vad det gäller helighet och vad som är heligt känns det väldigt mycket som det från början var något som faktiskt inte kunde kränkas eftersom det var så gudomligt. Sen tillkom alla dessa regler och ritualer av människans behov av kontroll och makt. (här är jag dock inte jättepåläst).
Läs "Zokrates" inlägg i denna tråd om ordet ”helig”s ursprung. Jag syftar särskilt på ”ordet hel bildar även grunden i ordet hälsa, varav engelskans ord "happiness" har sin etymologiska grund, lycklig är att vara hel och ha god hälsa, helig som symbol för det friska och oskadade, i sin tur det gudomliga”. Jag tycker ordet helig och dess ursprung (hel-vete, häll-gravsten) är både fint och intressant.
”Kotten”, det låter bra att föremålet/platsen/konstverket ” har ett okränkbart egenvärde som inte i sin essens kan kränkas”. Men jag tycker inte att ditt exempel med hästen och kritikern är särskilt träffande i sammanhanget eftersom det inte är kritiken/kränkandet av konsten per se som är intressant.
Vad det gäller avbildandet av Muhammed faller det ju under historiska referenser och påverkan av miljö/kultur/religion. Det blir ju bara meningsskiljaktigheter ”jag har friheten att avbilda vad jag vill” ”nej det är förbjudet jag blir kränkt”. Återigen, jag vill bort ifrån det som redan existerar och sitter fast i sitt tankespår.
”Lösdrivaren”, håller med om att kritik(i ordets breda bemärkelse)är enda vägen till förbättring. Huruvida det är detsamma som att kränka är ju återigen beroende av sammanhanget!
”Harald Davidsson”, fint skrivet tycker jag fast jag tror heligheten kommer åter lite då och då. Helst om man själv bestämmer sig för att återbringa den! (med risk för att bli tjatig och predikande…) Det skulle för övrigt vara fantastiskt att få se Obama hålla tal på toaletten, men det förblir nog tyvärr en dröm…(skulle vara om han bestämde sig för att göra en konstnärlig performance någon gång i framtiden för att vinna röster) Jo, jag håller väl med; om det amerikanska samhället är moget för något sådant kanske världens befolkning är redo för att låta heligheten träda fram!
konstnär med litet storhetsvansinne
Kotten skrev:Jag har svårt att greppa vad du menar men det är intressant läsning,
Förresten; välkommen till forumet!
Tack!
det mesta i mitt yrke är ogreppbart! men det är viljan till förståelse som motiverar...
men några sekunder då och då är jag klarsynt och tror att jag har svaret på allt :)
konstnär med litet storhetsvansinne
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
kuben,
Allt som ett konstverk du skapat kan få dig att tänka och känna, alla sinnesförnimmelser du får av konstverket som får dig att alls uppfatta att du gjort ett konstverk, ja alla sinnesförnimmelser överhuvudtaget, är tyvärr möjliga för illvilliga människor i din omgivning att påverka. Du har måhända intrycket att du inte kan fås att känna dig kränkt, vad folk än säger till dig om din konst, men det kan komma att ändras. Vi kan få ett superhögteknologiskt Orwells 1984 där sadistiska makthavare kan gå in i vems som helst hjärna (och alltså bland annat din) och ändra på molekylerna i den så att dess ägare känner vadhelst den makthavaren vill åstadkomma, t.ex. en känsla av att vara kränkt. Detta kommer, om det vill sig illa, att bli möjligt för makthavarna att göra mot din vilja. Det är alltså inte säkert att du i en sådan framtid kommer att kunna vara sådan att du är o-kränkbar i betydelsen fysiskt omöjlig att kränka.
Du svarar nu naturligtvis att det är din konst som du upplever som o-kränkbar. Men detta är bara något du upplever. Din konst kan visserligen teoretiskt (även om sannolikheten kanske är liten) ha, rent objektivt, egenskapen "o-kränkbarhet", oavsett vad du själv tänker eller känner om den saken, men vad har du för skäl att anta att så är fallet? Det är ju endast på grund av att du själv har vissa sinnesförnimmelser av o-kränkbarhet som du alls får för dig att din konst skulle (ens kunna) vara o-kränkbar. Och eftersom dina sinnesförnimmelser som sagt inte nödvändigtvis är för all framtid fysiskt omöjliga för en utomstående att mot din vilja kränka och styra, är din föreställning om o-kränkbar konst förmodligen en illusion. Men det kan vara en behaglig illusion, du kanske rentav behöver den för att kunna skapa riktigt bra konst och/eller för att kunna må riktigt bra när du skapar. I så fall borde jag kanske inte ta ifrån dig den illusionen... Men generellt tror jag att det är bra att kasta bort alla illusioner man kan kasta bort, och se så klart som möjligt på saker och ting.
Allt som ett konstverk du skapat kan få dig att tänka och känna, alla sinnesförnimmelser du får av konstverket som får dig att alls uppfatta att du gjort ett konstverk, ja alla sinnesförnimmelser överhuvudtaget, är tyvärr möjliga för illvilliga människor i din omgivning att påverka. Du har måhända intrycket att du inte kan fås att känna dig kränkt, vad folk än säger till dig om din konst, men det kan komma att ändras. Vi kan få ett superhögteknologiskt Orwells 1984 där sadistiska makthavare kan gå in i vems som helst hjärna (och alltså bland annat din) och ändra på molekylerna i den så att dess ägare känner vadhelst den makthavaren vill åstadkomma, t.ex. en känsla av att vara kränkt. Detta kommer, om det vill sig illa, att bli möjligt för makthavarna att göra mot din vilja. Det är alltså inte säkert att du i en sådan framtid kommer att kunna vara sådan att du är o-kränkbar i betydelsen fysiskt omöjlig att kränka.
Du svarar nu naturligtvis att det är din konst som du upplever som o-kränkbar. Men detta är bara något du upplever. Din konst kan visserligen teoretiskt (även om sannolikheten kanske är liten) ha, rent objektivt, egenskapen "o-kränkbarhet", oavsett vad du själv tänker eller känner om den saken, men vad har du för skäl att anta att så är fallet? Det är ju endast på grund av att du själv har vissa sinnesförnimmelser av o-kränkbarhet som du alls får för dig att din konst skulle (ens kunna) vara o-kränkbar. Och eftersom dina sinnesförnimmelser som sagt inte nödvändigtvis är för all framtid fysiskt omöjliga för en utomstående att mot din vilja kränka och styra, är din föreställning om o-kränkbar konst förmodligen en illusion. Men det kan vara en behaglig illusion, du kanske rentav behöver den för att kunna skapa riktigt bra konst och/eller för att kunna må riktigt bra när du skapar. I så fall borde jag kanske inte ta ifrån dig den illusionen... Men generellt tror jag att det är bra att kasta bort alla illusioner man kan kasta bort, och se så klart som möjligt på saker och ting.
Allt* är kränkbart, även materia och konst,
den har en själ och går att få att må dåligt. (ta det som en premiss)
I vardagligt tal brukar vi säga att ett rum känns obehagligt.
Det går att lägga in liknande vibbar i det mesta. (ingen premiss, utan en övertygelse)
Ännu enklare är det att få en människa att börja tycka illa om det han själv tycker är bra.
och så var den bilden kränkt... socialt medvetande är ett annat ord för detta. (också en premiss där medvetandet är allt)
hade vart kul och göra vetenskapliga tester på temat, aldrig hört talas om det.
kanske något för Sheldrake att fundera över : ) övertygad om att man kommer att få ett positivt utslag.
Jag röstar för att det går alldeles jättebra... sen kan det ju tänkas att tavlan har en egen själ med,
det trodde jag i tidiga tonåren, tänk om tavlan levde.... vem vet : ) kunde aldrig motbevisa den teorin.
*det enda som inte går att kränka, är det som redan är kränkt.
Du ser Fredrik, även jag kan ha tankehypoteser ; )
den har en själ och går att få att må dåligt. (ta det som en premiss)
I vardagligt tal brukar vi säga att ett rum känns obehagligt.
Det går att lägga in liknande vibbar i det mesta. (ingen premiss, utan en övertygelse)
Ännu enklare är det att få en människa att börja tycka illa om det han själv tycker är bra.
och så var den bilden kränkt... socialt medvetande är ett annat ord för detta. (också en premiss där medvetandet är allt)
hade vart kul och göra vetenskapliga tester på temat, aldrig hört talas om det.
kanske något för Sheldrake att fundera över : ) övertygad om att man kommer att få ett positivt utslag.
Jag röstar för att det går alldeles jättebra... sen kan det ju tänkas att tavlan har en egen själ med,
det trodde jag i tidiga tonåren, tänk om tavlan levde.... vem vet : ) kunde aldrig motbevisa den teorin.
*det enda som inte går att kränka, är det som redan är kränkt.
Du ser Fredrik, även jag kan ha tankehypoteser ; )
Återgå till "Kultur - konstarterna"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster