Inläggav Maat » 06 jul 2015 13:32
När alla som önskar sagt sitt kan kanske jag kasta in några av mina lärdomar och erfarenheter.
Jag vill dock påpeka att jag inte skriver s.k. ”skönlitteratur”, romaner eller lyrik.
Jag är mycket negativ och kritisk till dessa kategorier som jag anser är totalt meningslösa – i jämförelse med de behov och problem som finns att ta itu med – men som alla totalt nonchalerar.
Det finns säkert minst en miljard romaner – stort behov av ännu en?
Att skriva en bok som aldrig skrivits förefaller vara en något mer meningsfull verksamhet.
Don efter person, det som passar mig behöver ingalunda fungera för vem som helst.
”Rem tene, verba sequentur”, kom ihåg saken, så följer orden sa en gång Kurt Johannesson professor i retorik vars åsikter och meningar jag studerade i början av 90-talet.
Det kräver koncentration och mycket tänkande för att förstå och inse vad detta innebär så väl att det faktiskt fungerar.
Enkelt handlar det om att dels se vad som måste stå i texten, vad som behövs, vad som saknas och hur det borde se ut och vad det borde innehålla.
Men det handlar också om språket, orden, formuleringarna, stilen, känslan.
Att skriva om Ivar Vidfamne från vikingatiden och använda grovt, fult, modernt vardagssladder är rent utsagt vidrigt.
Ett exempel på sådan förstörelse av historien är ”Strändernas svall” av Eyvind Johnson, jag är mycket förolämpad över den grova misshandel av språket som här står att finna.
Så blir det när saken inte styr orden utan orden styr saken.
En annan oerhört grundläggande ”sak” som måste klaras av innan man kan börja skriva är att finna sin egen stil.
Vem är jag?
Vad står jag för?
Vad tror jag på?
Vad symboliserar jag?
Vad vill jag kämpa för?
Vad är min inspiration och ledstjärna?
Vad älskar jag?
Vad hatar jag?
Alla dessa frågor och fler liknande måste besvaras om man skall finna sin stil.
Framför allt, vill man ha någon stil alls?
Dagens människor tycks ofta sakna stil och trivs med detta.
Vill man vara en nolla – som väldigt många vill - eller känns det som man vill uppnå något mer än så?
När man besvarat alla dessa frågor har man nått en sådan insikt att medvetenheten om vad man skall skriva och hur man skall skriva kommer att uppstå liksom av sig självt.
Därefter handlar det om att noga välja ut författare som skriver på ett liknande sätt som det man vill skriva.
Och läsa dem så mycket man kan för att få känslan, rutinen, vanan för hur man kan uttrycka och formulera sig i linje med denna speciella känsla och stil.
Läsa samma bok 20-30 gånger är lämpligt.
Det finns böcker jag läst 400 gånger - (förhoppningsvis är det underförstått att det inte avses att man genast läser om boken när man just är klar med den.)
Sedan beror det på begåvning och naturliga egenskaper, är man ett naturligt geni finns inga gränser, saknas begåvningen kommer man till en punkt som inte kan passeras hur mycket arbete som än läggs ner.
Att skriva är en konst om man önskar uppnå skönhet och inte bara ett hantverk som Jan Guillou hävdar när produktion av en produkt är det viktiga.
Själv är jag helt och fullt en konstnär och ingen plåtslagare som Guillou.
Känsla och inspiration är helt avgörande för mig.
När jag försöker skriva med Guillous arbetsmetoder blir resultatet något som bäst passar att torka av leriga stövlar på – enligt mina krav på kvalitet…
Guillou anser att känsla och inspiration är en ren fantasi, sådant finns inte och man kan inte skriva böcker med hjälp av sådana flummiga metoder anser han.
Men jag vet att var och en själv måste finna sin metod och sitt sätt.
Guillou skulle aldrig kunna skriva som jag och jag skulle aldrig kunna skriva det han skriver.
Att finna vem och vad man är, är det viktigaste av allt.