Någon Heberlein-bokklubb?

Konst, musik, litteratur, film, mat/gastronomi m.m. Estetik, konstens funktion/värde, konst-teori.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5809
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 30 dec 2009 19:33

Fundra skrev:
Skogsälvan skrev:Men att hon försvann så där, under tiden hon var försvunnen tror jag att hon led kval som de flesta inte ens kan föreställa sig.

Är det bipolärt syndrom hon har? Är i så fall Wikipedias beskrivning av syndromet riktig så där i största allmänhet: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bipol%C3%A4rt_syndrom
Jag tänker mig att syndromet upplevs olika av olika individer, precis som välmående upplevs olika av olika individer.
Undrar förresten hur syndromet upplevs och begränsar människor på olika platser och i olika kulturer här på jorden ... Nu tänker jag på kraven att prestera och vara produktiv, vara på G, vara med i matchen och allt det där ...


Topparna under bipoläritet tycks inte kunna undvika dalarna. Att psykiska diagnoser har/är betraktade som sjukdomar/djävulskap eller helighet/visdom är ingen nyhet. Människan delar gärna in i fack, men verkligheten är mer komplex.

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 30 dec 2009 19:47

Går gärna igenom båda, men vi börjar väl med "Jag vill inte dö"?! Det finns många spännande aspekter där. Var börja?

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5809
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 30 dec 2009 19:51

Då beställer jag den boken - och Ling! läs inte om det är för tungt, ok?!

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 30 dec 2009 20:28

Jag läste båda i snabb följd för ett år sen när jag var mycket fokuserad på just det som hände då (läs besatt, som jag lätt blir av folk eller saker emellanåt - fråga Skogsälvan om mina stalkartalanger :) )

Först läste jag "Jag vill inte dö..." och direkt efter boken om ansvar, "Det var inte mitt fel", vilket var ganska intressant. Ansvarsboken kom ju ett halvår före och det ger en extra dimension att läsa den när man vet vilka demoner hon själv slagits/slåss emot.

Hon har ju brutit många tunga tabun, framför allt kring depressioner och bipolärt syndrom. Jag vet inte hur stort stigma det fortfarande är med psykiska sjukdomar, men hon har ju gett det ett ansikte och väldigt träffande beskrivningar.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5809
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 30 dec 2009 22:01

Att Fication skulle ha några stalkertalanger vill jag å det bestämdaste dementera. Fication är snäll  :) Väldigt snäll.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5809
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 07 jan 2010 12:13

Måste tyvärr meddela att jag måste avvakta lite med att läsa den. Känner att jag är på väg att glida in i en depression igen. Återkommer när jag mår bättre.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 07 jan 2010 14:47

Fication skrev:Hon har ju brutit många tunga tabun, framför allt kring depressioner och bipolärt syndrom. Jag vet inte hur stort stigma det fortfarande är med psykiska sjukdomar, men hon har ju gett det ett ansikte och väldigt träffande beskrivningar.


Off topic förvisso, men jag sitter och tittar på en dokumentär av BBC - the trap (1a av 3 delar). Vad som hittills har sagts är i princip att psykiska sjukdomar har blivit stigmatiserade på ett otroligt sätt - just från att i grunden bara vara skit. Psykologerna och instutitionerna (i amerika) prövades av 8 privatpersoner som enbart ljög om att de hörde en röst som sa typ 'thug'. I alla andra avseenden skulle de uppföra sig normalt. Och till detta hörde att dessa 8 inte heller hade någon historik av psykologiska avvikelser. De trodde att de skulle vara inne ett par dagar och sen tillåtas ut, men icke. Psykiatrin misslyckades i att känna igen dem som friska, varför de satt fast i som mest 2 månader. De 8 (eller initiativtagaren av dem) gick ut med detta till allmänheten och blev utmanad av en insutition som minsann sa sig känna igen friska när den såg dem. Utmaningen godtogs, fler friska skulle skickas under 'täckmantel'. Efter en månad hade instutitionen hittat 41 fall av personer som inte alls var sjuka, och man omtalade detta. Som svar fick man att inga personer alls hade skickats.

Därefter höll psykologin på att dö, varför den var tvungen att kämpa på allvar. Och det de gjorde var att definiera distinka beteenden/upplevelser för alla psykologiska åtkommor, så att datorer kunde göra (och gjorde) bedömningen om någon var frisk eller inte. I samband med det kunde  större delen av befolkningen diagnostiseras (av densamma, eftersom testen i princip bestod av ja/nej frågor som vem som helst kunde ställa och läsa av mot ett generellt facit) som havandes åtskilliga psykiska störningar. Alla led av depression, osv. Nu behövdes inte längre psykologerna för att ställa diagnos, nu gjorde vi det själva. Vi kunde ju själva bedöma om det var fel på oss. Så det gjorde vi.

Problemet ligger i själva definitionerna av sjukdomarna - som inte är tillförlitligt korrekt. Och den därpå följande benämningen 'sjukdomar'.

Det leder till att man dömer sig själv, ser sig själv som felaktig. Men det 'rätta', eller det åtminstone 'inte felaktiga' är något som är satt av några som behövde pengar...

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Trap_( ... ary_series)

vete fan hur man sätter in länkar.. ha med parantesen i adressen också.

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 07 jan 2010 16:37

Skogsälvan skrev:Måste tyvärr meddela att jag måste avvakta lite med att läsa den. Känner att jag är på väg att glida in i en depression igen. Återkommer när jag mår bättre.

Det är ok. Ingen brådska med någonting alls.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18488
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 07 jan 2010 16:44

Fication skrev:Går gärna igenom båda, men vi börjar väl med "Jag vill inte dö"?! Det finns många spännande aspekter där. Var börja?


Har läst den. Lustigt att hon gör just det hon menar att hon inte gör. Bara genom att skriva och ge ut boken. Hon menar att hon inte sysslar med "ångest"-glamour utan det hon skriver är "verkligt och smutsigt". Snyggt retoriskt grepp! Gammalt och beprövat...

"Jag lider, alltså är jag genuin/ sann/ äkta!"

för att travestera Descartes.

Det är ett gammalt kristet arv att lidandet gör oss till bättre människor, detta "att bära sitt kors".

Visst. Jag raljerar väl en smula. Men det är ju bizniz för Herberlein, hennes levebröd. Hon tar 7000 spänn för att hålla föredrag en timme.

"Den som lider ljuger icke!"

Vet ni om att det finns Heberleins korv?

Hon är expert på sitt eget lidande liksom Ranelidaren.

undrar

Algotezza
Göran Egevad egevad@gmail.com

Fication
Inlägg: 1058
Blev medlem: 05 aug 2005 11:25
Kontakt:

Inläggav Fication » 07 jan 2010 18:04

Algotezza skrev:
Fication skrev:Går gärna igenom båda, men vi börjar väl med "Jag vill inte dö"?! Det finns många spännande aspekter där. Var börja?


Har läst den. Lustigt att hon gör just det hon menar att hon inte gör. Bara genom att skriva och ge ut boken. Hon menar att hon inte sysslar med "ångest"-glamour utan det hon skriver är "verkligt och smutsigt". Snyggt retoriskt grepp! Gammalt och beprövat...

"Jag lider, alltså är jag genuin/ sann/ äkta!"

för att travestera Descartes.

Det är ett gammalt kristet arv att lidandet gör oss till bättre människor, detta "att bära sitt kors".

Ja och nej. Hon vädrar ju även sina inte så smickrande sidor, tex otroheten, sveket mot barnen genom att över huvud taget överväga att lämna dem. Jag tror inte att hon på något plan menar sig vara eller utmåla sig som en "bra människa". Jag ser ingen som helst glamour i detta.
Visst. Jag raljerar väl en smula. Men det är ju bizniz för Herberlein, hennes levebröd. Hon tar 7000 spänn för att hålla föredrag en timme.

"Den som lider ljuger icke!"

Vet ni om att det finns Heberleins korv?

Hon är expert på sitt eget lidande liksom Ranelidaren.

undrar

Algotezza

Bizniz kan man ju kalla det. Hon drar in pengar, visst. Men ska hon inte få göra det? Hon är bland de bästa inom sitt område, som inte bara handlar om sitt eget lidande. Tycker du att hon inte skulle ha gett ut boken även om den har hjälpt folk?

Minded, jag såg också första delen - Fuck you, buddy. Intressant. Tung (och berättigad) kritik mot psykologin, som den bedrevs framför allt i USA.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18488
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 07 jan 2010 19:22

Fication skrev:
Algotezza skrev:
Fication skrev:Går gärna igenom båda, men vi börjar väl med "Jag vill inte dö"?! Det finns många spännande aspekter där. Var börja?


Har läst den. Lustigt att hon gör just det hon menar att hon inte gör. Bara genom att skriva och ge ut boken. Hon menar att hon inte sysslar med "ångest"-glamour utan det hon skriver är "verkligt och smutsigt". Snyggt retoriskt grepp! Gammalt och beprövat...

"Jag lider, alltså är jag genuin/ sann/ äkta!"

för att travestera Descartes.

Det är ett gammalt kristet arv att lidandet gör oss till bättre människor, detta "att bära sitt kors".

Ja och nej. Hon vädrar ju även sina inte så smickrande sidor, tex otroheten, sveket mot barnen genom att över huvud taget överväga att lämna dem. Jag tror inte att hon på något plan menar sig vara eller utmåla sig som en "bra människa". Jag ser ingen som helst glamour i detta.


Ja, och det är väl det som ärden retoriska finessen. Något av en paradox. Idag är man ju främst en s.k. bra människa  genom att blotta sig själv och vara ärlig. Hon lever upp till mediaidealet av att vara en bra människa.


Fication skrev:
Visst. Jag raljerar väl en smula. Men det är ju bizniz för Herberlein, hennes levebröd. Hon tar 7000 spänn för att hålla föredrag en timme.

"Den som lider ljuger icke!"

Vet ni om att det finns Heberleins korv?

Hon är expert på sitt eget lidande liksom Ranelidaren.

undrar

Algotezza

Bizniz kan man ju kalla det. Hon drar in pengar, visst. Men ska hon inte få göra det?


Klart hon får. Men det är ju bizniz ändå. Jag bara konstaterar det. Hur många har inte gjort bizniz av sitt lidande, från Jesus och framåt och bakåt i tiden...?




Fication skrev: Hon är bland de bästa inom sitt område, som inte bara handlar om sitt eget lidande. Tycker du att hon inte skulle ha gett ut boken även om den har hjälpt folk?


Vilket menar du är hennes område? Etik? Hon är bra på det området, vass och smart, jag har hört henne live, snackat med henne. Frågat henne vad hon tog i arvode för att föreläsa.

Jag tyckte hennes bok, den senaste, var läsvärd. Och kan den hjälpa andra med analoga problem är det ju bara bra. Hon slår likväl mynt av sitt lidande.

Jag är väl bara avundsjuk för att mitt eget sketna lidande inte gått att livnära sig på. Ett pissljummet  lidande vid jämförelse.  Men det är aldrig för sent att få en olycklig barndom!

Tänker Algotezza
Göran Egevad egevad@gmail.com

Användarvisningsbild
Ling
Inlägg: 1266
Blev medlem: 13 okt 2007 18:09

Inläggav Ling » 24 jan 2010 14:34

Det som slog mig när jag läste Heberleins bok är just förmågan att koppla bort och sätta upp en fasad av normalitet, från en minut till en annan. Jag trodde bara att jag var konstig som har förmåga att göra så, att man då har en form av borderline personlighet. Man är störd helt enkelt. Det kändes bra att läsa det.
Jag skulle vilja höra av dig Skogsälvan, din erfarenhet av detta, om du vill förstås.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5809
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 24 jan 2010 14:44

Jag har inte vågat öppna boken än, vill inte riskera att bli sämre nu när jag är ur balans. Jag vet inte riktigt vad hon skrev där som du refererar till, Ling, men jag trodde (med risk att jag missförstår frågan) att så gott som alla kan sätta upp en fasad av normalitet i det sociala spelet. Utveckla gärna så kanske jag kan svara bättre :)

Användarvisningsbild
Ling
Inlägg: 1266
Blev medlem: 13 okt 2007 18:09

Inläggav Ling » 24 jan 2010 15:23

Det hon beskriver i det läget, är när hon har en stor ångest, gråter, en känsla av total meningslöshet...då ringer en person som vill boka henne för en intervju. Då pratar hon med den personen, skrattar och visar upp en helt annan sida. Det här händer i flera olika situationer, men det är just förmågan att vända, att bortse från hur dåligt hon mår, för att sedan utföra en uppgift.
Just meningslöshet är en känsla jag ofta har, blir inte av med den. Men den kan man inte ha när man jobbar, eller är i andra sociala sammanhang, och absolut inte prata om det, då blir folk så nervösa och tappar talförmågan.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5809
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 24 jan 2010 15:33

Ur mitt perspektiv lever vi till stor del i en förljugenhet. Vi träffar någon bekant som frågar "Hur är läget?" "Bra!" svarar vi för det mesta trots att det inte alls är så. Folk blir nervösa om man går utanför de sociala outtalade ramarna. Manuset krackelerar liksom.

Genom att utföra den här uppgiften, trots sitt dåliga mående, fokuserar hon på uppgiften och på så vis hamnar hennes dåliga mående i skymundan. Det finns kvar där, men inte så intensivt. Risken med ett sådant handlande är att glaset såsmåningom rinner över av en droppe när man inte är förberedd.


Återgå till "Kultur - konstarterna"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 26 och 0 gäster