Någon Heberlein-bokklubb?

[Fication]

Jo, det där gör nog alla, fast mer eller mindre medvetet. Som H kan jag klicka i socialt läge på en sekund. Jag har kunnat vara helt tom inombords, hålla en entusiastisk föreläsning i två timmar och därefter vara ännu starkare känsla av tomhet.

Jag är ganska väluppfostrad så jag är i regel trevlig även när det är tomt därinne, fast vid vissa tillfällen har jag varit ett svart hål. Jag tror att jag är ganska obehaglig att möta då, trevlig korrekt yta men svart energislukande hål bakom.

[Skogsälvan]

Jag lyssnade på den här intervjun idag http://urplay.se/161766 och börjar känna mig redo. Lite läskigt tycker jag allt det är, men nu är jag rätt stabil i att jag klarar av det. Så fullkomligt seriöst: är det någon annan som är intresserad av att diskutera någon av hennes böcker? Jag upplever en så stor tomhet om jag läser en bok och inte har någon att diskutera den med efteråt. Det är en anledning till att jag inte läser så mycket böcker nu. En annan är att jag är orolig att jag omedvetet ska plagiera i mitt eget skrivande.

[monstret]

Har både läst boken och sett intervjun tidigare. Tycker Heberlein är intressant att lyssna på.

[Skogsälvan]

Så du skulle kunna tänka dig att prata om ondskan-boken?

[monstret]

Ja, eller Jag vill inte dö ... Har tänkt att jag ska läsa den också, men aldrig kommit till skott.

[Skogsälvan]

Ok, då ger vi det någon dag och ser om någon annan vill haka på annars får du välja bok och så kan du och jag prata om den

[Fication]

Dags att damma av den här tråden kanske. Ann Heberlein har ju släppt en ny bok:
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/a ... t-gott-liv

Och händelsevis har jag skrivet en recension av boken som inte är odelat positiv: http://fication.se/?p=320
Frågan om mening och om ett gott liv skulle jag nog säga är min hemmabana... Har inte läst boken om ondska än.

[Skogsälvan]

Den boken har jag inte läst, men jag ser faktiskt en tillgång i den personliga touchen även om det inte anses korrekt eller föredömligt inom forskning. Det gnälls ju t o m en hel del över poesi som skrivs i jag-form. Jag tycker att det måna gånger blir närmare.

Jag läste Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Det var lite läskigt. Det är nästan som jag kunde ha skrivit den. Det kryllade av små detaljer som hon och jag har gemensamt. Men i Ondske-boken märkte jag att hon är hårdare än mig.

[Fication]

Hej!  :)

Jag gillar också det personliga anslaget, som sagt. Att relatera till egna upplevelser är ett sätt att göra modeller verkliga och angelägna. Bara man kan hålla isär det personliga och det abstrakta, eller vad vi ska kalla det.

Jag skulle kunna tänka mig att läsa boken om ondska, men då skulle det nästan luta åt att jag stalkar henne. Och det vill vi ju inte.

[Skogsälvan]

Hej Fication, glad att se dig igen

Men du vet att det här med vetenskaplig forskning endast kan vara ett par variabler som undersöks. Det innebär ju en begränsning. även om ett visst område kan pekas ut. Jag reagerade starkt över flera saker Heberlein och jag har gemensamt - för att dra ett par exempel - vi väljer vaniljshake, har estniskt påbrå på moderns sida, varit på språkresa i england. t o m handlat pennskrin till ungen på Burlöv Center - det är mycket alltså...

[transversal]

Läste "Jag vill inte dö" för ett tag sedan. Insåg hur mycket boken behövs i och med att jag gömde den från arbetskamrater och familj. Ville inte visa att jag läste den.

Blev dock inte upprörd av den. Den var inte kontroversiell, trodde att jag skulle bli mer påverkad, men blev det inte. Det är själva ämnet som är laddat, gentemot omvärlden, så att säga. Tabut är starkt. Men kände ingen upprördhet själv. Kanske är jag "förhärdad" eller något.

[Marko]

Jag vill också dö,
Ett evigt liv som jag tror finns är inget som lockar mig alls,
Tvärtom känns ett evigt liv som en tortyr : )
så jag vill dö när det är dags...

Tabu att vilja dö, konstigt egentligen med tanke på att varenda människa känner och önskar så ibland.
Tror jag ska ta och läsa den boken, temat är intressant.
Är det så privat att vilja dö ?. Vi diskuterar det här hemma ibland, senast var det i förrgår då vi kom på tal om att will smith hade en djupare depression och ville dö..., kanske dags att ta bort denna religiösa och sociala tvångströja..

[Algotezza]

Egot är grunden till dödsrädslan.

Egot är en intersubjektiv produkt vi identifierar oss med i sociala sammanhang.

Romeo (det ständigt unga egot) must die.

Jag hoppas inte på evig ungdom utan evig ålderdom, lagom disträ, inte riktigt med alltid, ofta självförsjunken i gamla minnen, tankar, fantasier, ett korttidsminne som bara halvfunkar. Mild vänlig. Frid i sinnet. Varken död eller levande. Eller både och.

/A-a

[Algotezza]

Heberlein var gäst hos Skavla i fredags. Rätt intressant höra henne. Att normalitet är tråkigt kan jag stundtals hålla med om. I synnerhet vid sådana tillfällen när man måste anstränga sig för att hålla sig inom ramarna. Men för att ha optimal (ej maximal) tanke- och handlingsfrihet måste man hålla sig inom dessa ramar av normalitet. Främst handlar det om att inte experimentera för mycket med att gå över olika gränser och att inte tanklöst yppa tankar, idéer och synsätt som kan skrämma andra. Det gäller att vänta tills tiden är mogen. Om den nu blir det...

/A-a

[Skogsälvan]

Jag blev inte heller upprörd över den, transversal. Befarade att jag skulle bli det, eftersom vi har likartad problematik. Läste den väl vid rätt tillfälle kanske.

Men den här komplicerade situationen - jag vill inte dö, jag vill bara inte leva - är tung och svår att förklara, men jag tycker att hon gör det bra.