Texter

Dela med dig av egen litteratur, musik och konst.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 16645
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Texter

Inläggav Algotezza » 03 sep 2014 15:44

I väntan på... 14 september - sent på kvällen...


Kring en engelsk ordvits

Jag satt på Apoteket häromdagen. Med min lilla vita kölapp med ett par siffror på. Minns inte vilket apotek. Numera är de privatiserade och har namn jag inte kan hålla reda på. Förr hette de bara Apoteket.

På olika apotek heter medicinerna numera olika och man kan sällan få ut den medicin läkaren skrivit ut, utan helst någon som är billig och innehåller någon tillsats man är allergisk mot, för då kan de även pracka på en någon allergimedicin, vilken i sin tur är en annan och billigare än den man egentligen skulle ha osv. Så går det till i alliansens Sverige - men förhoppningsvis tar det slut om några veckor.

Det som de flesta mediciner trots allt har gemensamt är att de har konstiga namn, helst med konsonanterna c, x, z och ph i stället för f samt innehålla så många a:n som möjligt - och så bör de sluta på -al, -il, -ol, -an,- in, -en eller - on. Idealet vore då t.ex. Phazacaxanal.

Men det var en annan historia jag skulle berätta. En om synkronicitet - ödets lilla blinkning. Tankarna fladdrade hit och dit där jag satt och lyssnade på min mp3-spelare, och jag tänkte på alla unga som går omkring i sin egen solipsistiska mobilvärld, digitalt drogade. Jag är det bara till hälften i min privata musikvärld. Enda gången tonåringar ler idag är när de tar en selfie, annars irrar blicken på ett paradoxalt sätt både inåt- och utåtvänt över den väl tummade, ofta spräckta skärmen när de pillar sig fram genom tillvaron. Rökningen har dock minskat nu när de unga har någon annanstans att härbärgera sina nervösa tonårsfingrar än kring cancerpinnen. Men en del av dem har så mycket kli i fingrarna att de bara måste röka.

Det var inte heller den historien jag skulle berätta, utan detta med att ta en selfie och göra ett duck face. Det bara kom över mig. Helgens bästa ordvits. På engelska. Den här: duck face - beak performance. Get it? Eh? Eh?

Precis när jag kläckt den tanken och skrockat i mitt inre, dök en kille upp med en tröja det stod Peak performance på. Synkro-Nisse inom mig log ett inåtvänt, självbelåtet leende: Jojo, ödesmakterna behagar skämta!

Och hur gick det med min väntan? Efter en kvart var det min tur. Självsäkert vräkte jag fram min lapp och mitt leg och log.

"Den variant som är billigast just nu är den här, Z-a", sade farmaceuten menande. Jag tänkte: Är det extrapris vissa veckor på en viss medicin och andra en annan? Kampanjpris? Som om det var något slags schampo eller så? Kapitalismens seger över förnuftet? Jag vågade inte fråga utan höll tyst. Jag fattade inget men så är jag också född förra årtusendet.

Så smög den vitklädda kvinnan bak till de hemliga rummen, dessa som ingen vanlig dödlig vet något om, och kom tillbaka. "Nej, den är tyvärr slut", sade hon. "Den har vi tyvärr inte inne. Ska jag beställa den åt dej, så kommer den på tisdag...?" "Nej", svarade jag, " det behövs inte. Jag tar ett annat apotek." Samtidigt var det lite märkligt. Om en medicin är så populär att den tagit slut, skulle hon inte beställa hem ny ändå, även om jag inte dykt upp där? Eller beställer man hem ny medicin bara om någon skulle vilja ha den? Men jag vågade inte fråga. Det finns inga dumma frågor. Bara dumma människor som ställer dem.

Men också det är en annan historia.

Förresten är det inte Göran Hägglund som är något slags sjukdoms- eller sjukvårdsminister? Det förklarar en del...

Återgå till "Galleri"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst