Minnenas trädgård

[Algotezza]

Jag satt och pillade på mobilen, "pillefonen", och kollade youtube lite förstrött. Jag hittade det första jag la upp där, min första musikvideo eller vad det skall kallas. Melodin är ett slags tolvtonsslinga. Detta var för 12 år sedan.



Här är en annan jag gjorde för detta Forum.



Har ni också "gammalt mög" i Minnenas trädgård som kan vara kul att dela? Om ni inte skäms för det alltså...

[hakkapeliitta]

Finns några minnen som har etsats sej fast och på något sätt varit avgörande.

Bakgrunden i alla minnen är min bakgrund som född i en invandrad arbetarfamilj där utbildning, kultur inte hade någon plats utan allt var förutbestämt, du ska knega i ditt anletets svett till graven.

Min första aha-upplevelse var när jag var 16 år, det var semestertider och alla utom jag åkte iväg. Jag var ensam hemma, vi hade en bokserie i bokhyllan, var väl köpt av en nasare och en löjlig prydnad för att leka intellektuell.
Böckerna var skrivna av Nobelpristagare, Ernest Hemingway, Heinrich Böll och några till.
Började läsa, det var som en ny värld öppnade sej, finns därute människor som tänker som jag, bortom det tråkiga förutbestämda som jag upplevde? Jag slukade flera böcker under dessa två veckor. Sen höll litteraturintresset i sig och jag var en äkta bokslukare under många år.

Har ett par andra livsavgörande moment i livet, kanske skrivet senare är rätt trött i huvudet just nu.

[hakkapeliitta]

Intressant tråd. Vore kul om deltagare här på FF kunde berätta om avgörande punkter i sitt liv, kanske något som fick en avgörande betydelse i fortsatta livet.
Vi är ju rätt anonyma här och behöver inte outa oss utan mer i allmänna ord så att man lär känna andra lite mer.
Jag kan urskilja tre händelser i mitt liv som fick mej att byta färdriktning, skrev om litteratur i förra inlägget, i ungdomen var detta stort, fanns någonting mer än det vardagliga slitandet.

[Anders]

Brorsans födelse 1966. En traumatisk upplevelse som påverkar mig starkt än idag.filosofiskt - konservatismen har sina poänger. Revilutioner och stora förändringar har sina nackdelar.

Att jag kom in på tekniska högskolan. Påverkar mig starkt fortfarande. Från att ha sett mig själv som fullkomligt värdelös i mer än ett decennium fick jag ett värde. Filosofiskt - en långsam revolution, som den socialdemokratiska, kan ha ett stort värde - om den går långsamt. En med arbetarrötter som jag, dessutom med mycket medelmåttiga betyg kunde få komma in på, och klara hög utbildning

Att flytta till högborgerlig, akademisk miljö. En chock, då jag upptäckte hur överklassen verkligen fungerar. Och jag är inte odelat positivt överraskad.

[xion]

Intressant tråd. Vore kul om deltagare här på FF kunde berätta om avgörande punkter i sitt liv, kanske något som fick en avgörande betydelse i fortsatta livet.
Vi är ju rätt anonyma här och behöver inte outa oss utan mer i allmänna ord så att man lär känna andra lite mer.
Jag kan urskilja tre händelser i mitt liv som fick mej att byta färdriktning, skrev om litteratur i förra inlägget, i ungdomen var detta stort, fanns någonting mer än det vardagliga slitandet.

Mitt liv har bytt riktning otaliga gånger.
i barndomen var det fiske som gällde. Sedan samlade jag på fjärilar under ett par år.
Sen blev jag "mod" med långt hår under några år och umgicks med sådana.
Sen blev det motorcyklar. Jag blev knutte och med i ett knuttegäng.
Sen blev det en period med "uteliv" dans och sprit.
Sen en period med politik och kurser av olika slag.
Sen en period med folkdans och folkmusik.
Sen tog musiken överhand (gitarr. fiol , dragspel).
Senare blev det svenssonliv med familj och barn.
En lång period med körsång (35 år).
En period på FF där jag kan få användning för mitt filosofiintresse.
Många av dom här intressena hänger fortfarande med sporadiskt.
Nu är det lite lugnare med pensionärstillvaro och lågt tempo.

[hakkapeliitta]

Bra Xion. En av de saker jag ångrar i livet är att jag inte lärde mej spela något instrument. Jag har svårt att uttrycka känslor men genom musiken är det lättare.
Jag var raggare 18-20 år gammal. Det var arbetarklasskultur. Ägde en fin Pontiac, synd att jag sålde den hade varit ett fint renoveringsobjekt.

[xion]

. En av de saker jag ångrar i livet är att jag inte lärde mej spela något instrument. Jag har svårt att uttrycka känslor men genom musiken är det lättare.
.

Det är aldrig för sent. Men lite svårare när man blir äldre.

[hakkapeliitta]

Hade gärna lärt mej spela gitarr eller piano.
Ogillade piano från början av någon märklig anledning men har förstått att det är ett uttrycksfullt instrument,
Men kan väl kanske lära mej spela mungipa som Algotezz. Måste först skaffa rätt klädsel och se ut som en bondlurk.

Märkligt att inga fler har lite omvälvande händelser i livet som har föranlett omvärdering och nya spår i livet.

[David H]

En av mitt livs största chocker var att börja i högstadiet. Jag var uppvuxen i en by där det var 4 personer i min årskull, 4 som gick i min klass, och plötsligt när jag började 7:e klass fick jag åka till skola på annan ort där det var 100 personer i min årskull. Jag kom dit i overall och snowjoggings och fattade ingenting om varför de skrattade åt mig. Och alla som jag mötte som inte kom från min hemby uppfattade jag som konstiga främlingar som jag inte kunde känna mig trygga med. Sen suddades den där gränsen mellan hembyn och annorstädes långsamt bort, tills den helt försvann.

En annan chock var när jag 2014 följde livesändningen från protesterna på Majdan-torget i Ukraina, och händelserna runtomkring. Det var som något jag byggt upp en tro kring var på väg att raseras, och jag hamnade i ett psykosliknande tillstånd. Jag skrev ett hemligt brev som jag tänkte skicka till Angela Merkel för att det skulle lösa konflikten mellan de olika konkurrerande krafterna... men istället för att skicka iväg detta var det något som brast inombords. Jag började gråta mycket, och i samma stund var det också som att rädslan och chocken släppte. Jag fick en inre bild om hur jag passerade en mållinje, och sen den märkliga känslan av - men jag visste ju inte ens att jag varit med i någon tävling eller att jag sprungit något lopp? Och funderingen, vad händer nu när man gått i mål då? Hjärtat dunkar fortfarande, och mina ben kan röra på sig - så man kan väl då inte säga att jag är död? Eller kan man det? Efter livets slut, får man då leva vidare i en annan dimension? Typ som ett spöke eller en vandrade död, som lever sitt liv på bonustid, i väntan på slutliga vilan? Och sen blev det väl även där en normaliseringsprocess.
Jag har fått anpassa mig efter de nya upplevelser jag varit med om, och sedan integrerat detta till min nya vardag.