På svampstigen
fruktätande björn
som blivit lös i magen
har släppt stora lass
-----
om jag mött björnen
så skulle jag nog också
ha gjort detsamma
Poesi/dikter.
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Poesi/dikter.
The indian, walks by the field.
The buffalo is not there.
The girl is at the camp.
How could I be brave.
I can steel horses.
I can play flute by the river.
There is salmon in the river.
And now the poem is distroyed.
The buffalo is not there.
The girl is at the camp.
How could I be brave.
I can steel horses.
I can play flute by the river.
There is salmon in the river.
And now the poem is distroyed.
Re: Poesi/dikter.
Ingenting
Jag har ingenting
Att säga och gör det på
Ett uruselt sätt
Andra är bättre på att
Kamouflera tomheten
Jag har ingenting
Att säga och gör det på
Ett uruselt sätt
Andra är bättre på att
Kamouflera tomheten
Algotezza aka Algotezza
Re: Poesi/dikter.
Ännu en text
Texttext
- Jag tycker det skrivs alldeles för många böcker, ja, texter över huvud taget. Vi håller på att drunkna i dem, få för mycket information och för många bilder i skallen vi inte mår bra av.
- Intressanta tankar! Varför inte skriva en bok om det?
Texttext
- Jag tycker det skrivs alldeles för många böcker, ja, texter över huvud taget. Vi håller på att drunkna i dem, få för mycket information och för många bilder i skallen vi inte mår bra av.
- Intressanta tankar! Varför inte skriva en bok om det?
Algotezza aka Algotezza
Re: Poesi/dikter.
Det liv vi har är det liv vi har
Söndagstankar
Det är varken lätt att leva
eller att dö.
Jag minns hur Mor hade det
sent på kvällen före skärtorsdagen i år.
Och vad säger att det blir lättare
att sedan vara död?
Så sök och ta emot
ljusets glimtar där du är idag
och gläds åt det enkla och nära,
en främlings oförutsedda leende,
koltrastsång i regnet,
frukost med de nära och kära.
Livet är ju så nära, så nära.
Det är du och det är jag.
Söndagstankar
Det är varken lätt att leva
eller att dö.
Jag minns hur Mor hade det
sent på kvällen före skärtorsdagen i år.
Och vad säger att det blir lättare
att sedan vara död?
Så sök och ta emot
ljusets glimtar där du är idag
och gläds åt det enkla och nära,
en främlings oförutsedda leende,
koltrastsång i regnet,
frukost med de nära och kära.
Livet är ju så nära, så nära.
Det är du och det är jag.
Algotezza aka Algotezza
Re: Poesi/dikter.
Nu blåser vinden
Regnet piskar mot rutan
Men snart är det vår
Regnet piskar mot rutan
Men snart är det vår
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Re: Poesi/dikter.
Du släcker synen, och jag ser dig,
stäng till för mina öron, och jag hör dig,
ta ifrån mig fötterna, jag går till dig,
ja, utan mun jag ropar högt till dig.
Bryt av mig armarna, jag når till dig
med hjärtat mitt som med en hand,
om hjärtat stannar, skall min hjärna slå,
och tänder du en hjärnans brand i mig,
så bär jag dig ändå på blodets arm.
Reiner Maria Rilke (favorit tillsammans med Keats)
stäng till för mina öron, och jag hör dig,
ta ifrån mig fötterna, jag går till dig,
ja, utan mun jag ropar högt till dig.
Bryt av mig armarna, jag når till dig
med hjärtat mitt som med en hand,
om hjärtat stannar, skall min hjärna slå,
och tänder du en hjärnans brand i mig,
så bär jag dig ändå på blodets arm.
Reiner Maria Rilke (favorit tillsammans med Keats)
Veritas vos liberabit
Re: Poesi/dikter.
Sweet, sweet is the greeting of eyes,
And sweet is the voice in its greeting,
When adieus have grown old and goodbyes
Fade away where old Time is retreating.
Warm the nerve of a welcoming hand,
And earnest a kiss on the brow,
When we meet over sea and o’er land
Where furrows are new to the plough.
Keats
And sweet is the voice in its greeting,
When adieus have grown old and goodbyes
Fade away where old Time is retreating.
Warm the nerve of a welcoming hand,
And earnest a kiss on the brow,
When we meet over sea and o’er land
Where furrows are new to the plough.
Keats
Veritas vos liberabit
Re: Poesi/dikter.
Hästen
kommunicerar ibland med människan.Inte med ord utan den överför sina tankar till den människa som har tid och förmåga att lyssna. Detta gör den ibland,den berättar något. Att vara en häst som pratar med människor är inte av största intresse.Då hellre att äta gräs.
Fölet
ramlar ur sin mammas mage.I stort sett genast står det upp och dricker mjölk.Inom en vecka galopperar det det fortaste i gungande språng och hänger lätt med sin mamma då hon med sina mycket större språng galopperar på halv fart. Hon testar sitt föl för att se hur det kan följa med.Hon har all anledning att vara stolt.
Fölet strålar av glädje,se mamma! Jag springer fortare än du. Men det har ju då inte sett sin mamma springa på riktigt.
Så dricker fölet mer mjölk,övergår till att bara äta gräs och är nu en unghäst.Då den inte har horn som kon tänker den inte försvara sig mot rovdjur.
Vid minsta prassel i snåren,minsta oväntade rörelse,lokaliserar han genast var det kommer ifrån.Inte för ett ögonblick tar han sig tid till att se efter vad det är.Varje bråkdel av en sekund är dyrbar.Han exploderar i sin fulländade galopp i rakt motsatt riktning från ljudet.
Försvaret är flykt.Om det nu var ett rovdjur så orkade det inte springa så långt som hästen.
Gräset
är det som hästen äter.Ur detta uppstår en våldsam imponerande kraft.Hästen har inte tänkt föra krig eller försvara sig.Den behöver heller inte några verktyg eller uppfinningar för att klara sig.Endast gräs. Har gräset någon plan på att föra krig? Nej,det har en önskan att utveckla sig,att växa till ett stort strå och blomma ut majestätiskt vajande i vinden.
För en del grässtrå kommer det oväntade att de uppgår i en annan form av energi cirka etthundraåttio centimeter ovanför sina gelikar.De dundrar fram i blixtens hastighet i form av en häst!
Gräset är hästen
Hästen är ande.
I form av spillning faller gräset tillbaka till jorden för att åter bli gräs.
Gräset tackar hästen för utflykten och villgöra om det. igen och igen.
kommunicerar ibland med människan.Inte med ord utan den överför sina tankar till den människa som har tid och förmåga att lyssna. Detta gör den ibland,den berättar något. Att vara en häst som pratar med människor är inte av största intresse.Då hellre att äta gräs.
Fölet
ramlar ur sin mammas mage.I stort sett genast står det upp och dricker mjölk.Inom en vecka galopperar det det fortaste i gungande språng och hänger lätt med sin mamma då hon med sina mycket större språng galopperar på halv fart. Hon testar sitt föl för att se hur det kan följa med.Hon har all anledning att vara stolt.
Fölet strålar av glädje,se mamma! Jag springer fortare än du. Men det har ju då inte sett sin mamma springa på riktigt.
Så dricker fölet mer mjölk,övergår till att bara äta gräs och är nu en unghäst.Då den inte har horn som kon tänker den inte försvara sig mot rovdjur.
Vid minsta prassel i snåren,minsta oväntade rörelse,lokaliserar han genast var det kommer ifrån.Inte för ett ögonblick tar han sig tid till att se efter vad det är.Varje bråkdel av en sekund är dyrbar.Han exploderar i sin fulländade galopp i rakt motsatt riktning från ljudet.
Försvaret är flykt.Om det nu var ett rovdjur så orkade det inte springa så långt som hästen.
Gräset
är det som hästen äter.Ur detta uppstår en våldsam imponerande kraft.Hästen har inte tänkt föra krig eller försvara sig.Den behöver heller inte några verktyg eller uppfinningar för att klara sig.Endast gräs. Har gräset någon plan på att föra krig? Nej,det har en önskan att utveckla sig,att växa till ett stort strå och blomma ut majestätiskt vajande i vinden.
För en del grässtrå kommer det oväntade att de uppgår i en annan form av energi cirka etthundraåttio centimeter ovanför sina gelikar.De dundrar fram i blixtens hastighet i form av en häst!
Gräset är hästen
Hästen är ande.
I form av spillning faller gräset tillbaka till jorden för att åter bli gräs.
Gräset tackar hästen för utflykten och villgöra om det. igen och igen.
Re: Poesi/dikter.
Årstiden kräver limerickar för att pigga upp. Här ett par som jag kom på då jag hade svårt att somna för en tid sen. På temat ”styrka”
En frejdig rekryt från Lhasa
Han kunde ej åla och hasa
Men med sin lem så stark
Över skog och mark
Han kunde sig framåt masa.
en spänstig tjej från Calcutta
Hon hade en vältränad m*tta
Hon stoppa’ in en käpp
Och med ett muntert ”häpp”
Hon runt i Calcutta skutta
En frejdig rekryt från Lhasa
Han kunde ej åla och hasa
Men med sin lem så stark
Över skog och mark
Han kunde sig framåt masa.
en spänstig tjej från Calcutta
Hon hade en vältränad m*tta
Hon stoppa’ in en käpp
Och med ett muntert ”häpp”
Hon runt i Calcutta skutta
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Re: Poesi/dikter.
”Jag vill be dig, så långt jag nu kan, att ha tålamod med allt som är oklart i ditt hjärta och försök att älska själva frågorna som slutna rum och som böcker skrivna på ett främmande språk. Sök inte efter svaren, som inte kan ges till dig, eftersom du inte skulle kunna leva dem. Och det viktiga är: att leva allt. Att leva frågorna nu. Kanske kommer du att gradvis, utan att ens märka det, att leva en avlägsen dag in i svaret.”
(Rainer Maria Rilke, Brev till en ung poet, fyra)
(Rainer Maria Rilke, Brev till en ung poet, fyra)
Veritas vos liberabit
-
- Inlägg: 2354
- Blev medlem: 06 aug 2017 10:22
Re: Poesi/dikter.
dagar kom
dagar gick
visste inte att detta var livet.
dagar gick
visste inte att detta var livet.
Re: Poesi/dikter.
Den här var utvald dikt ett tag på poeter.se förra veckan
Endokrinolinernas intåg
I väntrummet - en dag i livet
Jag satt i väntrummet i förmiddags
på avdelningen för endokrinologi
på universitetssjukhuset i Lund.
Det hängde tavlor på väggarna
som liknade spyor;
det låg gamla Hemmets Journal
på ett brunt, rangligt bord.
En kaffeapparat ingen tog något från
stod till höger, men toaletten
var välbesökt, oavbrutet.
Några som väntade satt med sina mobiler,
en med en iPad, medan de flesta
satt tysta med tystnadens tinnitus i huvudet.
Plötsligt hände ingenting.
Sedan hände det igen.
Läkaren kallade in mig.
Tystnaden bröts som en tändsticka.
Kniven i sköldkörteln eller dricka radioaktiv jod.
Justa val.
Pissnödig efter domen men dasset var upptaget. Länge.
Utanför huset stod en blå bil konstigt parkerad.
En dam satt i den och pratade i mobil. Skrattande.
På Stadsbiblioteket kom inte den som skulle komma.
Dasset kostade fem kronor.
Endokrinolinernas intåg
I väntrummet - en dag i livet
Jag satt i väntrummet i förmiddags
på avdelningen för endokrinologi
på universitetssjukhuset i Lund.
Det hängde tavlor på väggarna
som liknade spyor;
det låg gamla Hemmets Journal
på ett brunt, rangligt bord.
En kaffeapparat ingen tog något från
stod till höger, men toaletten
var välbesökt, oavbrutet.
Några som väntade satt med sina mobiler,
en med en iPad, medan de flesta
satt tysta med tystnadens tinnitus i huvudet.
Plötsligt hände ingenting.
Sedan hände det igen.
Läkaren kallade in mig.
Tystnaden bröts som en tändsticka.
Kniven i sköldkörteln eller dricka radioaktiv jod.
Justa val.
Pissnödig efter domen men dasset var upptaget. Länge.
Utanför huset stod en blå bil konstigt parkerad.
En dam satt i den och pratade i mobil. Skrattande.
På Stadsbiblioteket kom inte den som skulle komma.
Dasset kostade fem kronor.
Algotezza aka Algotezza
Re: Poesi/dikter.
hakkapeliitta skrev:dagar kom
dagar gick
visste inte att detta var livet.
Ja, man får ta en dag i taget
man vet aldrig hur många det blir
(och tur är väl det)
Re: Poesi/dikter.
dimslöjor skingras
över vattnets morgonblänk
gudar försvinna
över vattnets morgonblänk
gudar försvinna
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster