Filosofiforum

Eftersom poesin har legat mig nära större delan av mitt liv så tänkte jag starta en tråd där jag lägger ut lite dikter. Kul vore det om andra också ville detta. De största personliga tankemässiga landvinningana känner jag att jag just har gjort i den kreativa processen poesin inneburit. Detta blir först en form av intuitiv idé som man sedan kan sätta mer och mer ord på.

Har lagt upp en del dikter på min hemsida: http://www.johan-agren.se/poesi Bloggar om konst, poesi och annat motstånd

Johan

---------------------------------

FYRTORNET


fyrtornet vid Wild Cat Harbour
var övervuxet av fräsande neonrör

rymden böjde osynligt sina grenar

de stora cyklerna ger inte vika
och vi färdas allt längre bort

rörelsen glömdes bort i skenet av ett slocknat stearinljus

----------------------------------

TURNER


på lidelsernas strand
anar vi inte den kemiska formeln
utan svarar endast på glada tillrop
från det expressionistiska havet

om du säger att havet saknar vatten
kommer jag då att tro dig?

----------------------------------

*


vi står blinda inför kropparnas autonomi
och skriver lagen på våra hjärtan

jag älskar vår övertro på det vakande ögat;
ögat som skapade människan

men är det heligt?

-------------------------------

*


denna upplysta dag
saknade Golgata alla drömska linjer

jorden var så hårt packad
som man kunde förvänta sig

vinden fick bara gräset att vaja

-----------------------------------


Johan Ågren

Ja då kan jag väl inte annat än göra min plikt som ansvarsfull odlare av kultur (dubbelodling )


You

Master yourself
And you shall master all

Will to love
Will above love

Will to hate
Will above hate

Master yourself
And you shall master all


Johansson

Johansson kommer till jobbet endag
Till den smutsiga fabriken
Där skyndar redan Stenberg och Mattson
Johansson han är redan försen
Han ställer sig där han ska
Bland stålet och kolet

Så kommer förman Eriksson
Förmannen han är brorson han till han som äger verket
'Varför kommer du inte i rättan tid Johansson ?'
'Frun är sjuk, smittad på vårdhemmet'
'Nå spelar ingen roll du, gå hem och kom ej tillbak'

På vägen hem i sitt blå ställ tänker Johansson
Jag får lön från verket
Men det jag gör är mer värt än det jag får
Vart tar det vägen som jag inte får ?
Det får han som äger verket
Varför då han har väl inget arbete gjort ?
Jo han är ju chef, han håller reda på allt
Nae han har ju de under sig som sköter allt
Så det är han som får det jag inte får ?
Jo, tänker Johansson
Han har nog många munnar att mätta
Så mycket han får av så många som jobbar
Alla på verket
Oj vad många barn han måste ha
Tusen säkert, tänker Johansson
Han måste ha det svårt hemma
Måste ta lång tid att laga mat till tusen barn


Isen

Jag kedjar mig själv vid dig
Fäster mig vid allt som är du
Gör en eld på din is
Bränner ett hål
Till dig därunder
Kastar mig ner i dig
Där stannar jag
Vi möts och förlorar oss själv
För att mötas igen som ett
Som ett och detsamma
Morgonen kommer
Vinden väcker oss
Vi Blöder
Vårat liv rinner ur oss
Något föds ur oss
Det är du som föds
Kvar blir jag
Vi är delade igen

Jag Vandrar i en skog fylld av skuggor
Ser skepnader dansa kring eldar i gläntor
Ser ansikten som tittar på mig
Gråa oförstående som stenar
Dom fösöker ta mig till deras dans
Viker undan
Flyr
Finner en stig
Den leder till en frusen sjö
Här har jag varit förut

Jag inleder min aktivitet på forumet här och nu i form av lite "rak" poesi.



"I magens kropp"

Jag bär en säl på ryggen.
Den tänker på sköldpaddan
i en kartong.

Som om den tänker "makt åt förtjusning, tänker han..."

Istället för att posta mina dikter här, så postar jag en länk där några av dem finns att läsa:
http://www.pinkeye.se/bebelina

Ursäkta min lathet...

Ja varför inte tänkte jag när jag såg denna länk. Visserligen är det fel årstid men snart är vi där igen.

Så jag skickar in min enda dikt och otroligt nog har den även blivit publicerad en gång för länge sedan om man nu ser fem år som lång tid. Den är enkel, naiv och ironisk. Ska jag våga skicka iväg den? Efter moget eller om det nu är omoget tänkande så bestämmer jag mig för att göra det. Har jag skrivit en hel del annat som finns här på filosfiforum så kan min lilla dikt också få plats i ett hörn och det är länge sedan någon sände in någon dikt. Så håll till godo.

HÖSTEN

Denna underbara tid då de fula gröna maskätna bladen
får sin tilltalande dassbruna färg.

Då getingar börjar bli slöa, och innan de ska gå hädan,
försöker sticka någon oskyldig medresenär i tidsflödet.

När mörkret kommer smygande dag för dag, och vi blir
påminda om vår egen efterlängtade åldershöst.

Och regnet som skvalpar på våra söndriga paraplyer
inte längre är sommarvarmt, utan kallt romantiskt
höstregn.

Och vi med förväntan ser fram emot vinterns annalkande
slalomfärder på isiga gator.

Och med spänning kan se fram emot vilken influensatyp
som denna gång ska invadera våra kroppar.

När höststormar rasar, och de härligt roströda
tegelpannorna flyger över gator och torg.

Och de förbannade näktergalarna har försvunnit
söderut, och man kan sova ut på mornarna igen

Då är det höst och livet leker.

En stilla suck
och gryningen
flämtar till

som av tidig morgonluft

vi står där
ser ljuden från
ett vattenfall

Jag får smaken
av äpple
i min mun
och du håller
mig hårt

Nästan som något
ensligt
klämtandes för vinden
(tycker du)

Vi har valt
vår plats
för två

en middag
för två

och jag har
saknat dig.

Jag har för mig att jag först mötte henne i bokhandelns källare i Lund.
En alldeles mörk vind drar fortfarande fram sedan dess, men jag vill minnas bokhandelns källare som något alldeles ovanligt. Doften av trycksvärta blandades där med sorlet från ett ständigt sökande eller bläddrande i böcker. Jag hade mött henne på lektion förut, men att möta henne här ute i friheten gav en alldeles innerlig och lustfylld känsla åt hennes väsen.

Det var då jag först upptäckte henne. Hon var som sammet eller som en skön lindring från smärta. Hennes gestalt iakttog noggrant bokens alla ord, vände sida och fortsatte. Man kunde stå några meter ifrån henne och ändå känna en glädje över att få vara henne nära.

Jag kunde här föreställa mig hur Lunds tinnar och torn prydde sig där ute med en alldeles klar höstprakt av tunt syre. Hur husen och tornen sträckte sig över markytan samtidigt som jag kunde höra en dov klang från domkyrkan. Jag kunde tänka mig hur många studenter här måste ha upplevt detta förr, men hur jag ändå inte kunde jämföra sådant. Ett alldeles rödgult höstlöv dalade sakta inom mig, dalade genom den kristallklara morgonluften vi andades, för att sedan bädda ner sig i den mjuka jordbädden innan vintern.

Hennes älskade far hade avlidit när hon varit yngre. Detta hade fyllt hennes själv med ett mörkt vatten. Denna olycka hade gjort henne mjuk och svalkande, så medveten om slutet.

Själv hade jag givit studierna tid och tänkte här skyndsammast köpa en viktig studiebok, för att sedan förbereda grupparbetet. Men sakta förstod jag att sådant var förbi nu, allt hade förtätat sig och förändrat sig, böckerna hade för länge sedan bytt plats med varandra.


Ängel

En ängel hade kommit till mig
hon hade färdats
genom dem anrika
biblioteken

sades det

hennes ljusa hy
hade fått sovrummets mörker
till att skimra lätt

som Hugin o Munin
stod vi nu där
tryckta mot varandras
kind

jag tog fram mitt
korphjärta
och det pulserade
svart.


Älskade

Germanien, Romarrikets fall
det som förut bara skrivits
i chiffer

dom små korsvirkesgårdarna
rapsfälten, industrierna
ett folk på väg, någonstans

våra förfäders Gud
kommer visst från ditt land
för så har korpen viskat
i mitt öra

Tala till mig
skriv dina runor

för du har botat mig från mörker

en mjuk oceanvind
det är du
och jag
en droppe vatten
i ditt hår.

Okej det behövs lite haiku också ... Den här skrev jag för någon vecka sen.
--------------------------------------------------------------------------------
TILL REGNET

En tanke dansar
till toner från regndroppar
som inatt faller.

En vacker tanke
om hur solljus krossar moln,
och skingrar skuggor.

En enkel tanke
om hur vi formar tiden
till toner från regn.

Detta är en dikt jag skrev till min käraste vän på hennes födelsedag;

Tiden då livet var ett underverk,
har nu ersatts av oendlig groteskhet,
vems är detta mörka verk,
som nu har blivit vår verklighet?

Tiden i vår värld har stannat,
det enda vi nu har är varandra,
allt annat har i djupet ramlat,
vi ser inte, men hör de andra

Jag letade efter vad en "haiku" egentligen är, och hittade denna definition:

Haiku is a very short poetic form. Traditional Japanese haiku consisted of three lines of 5, 7, and 5 units each, which are generally applied as syllables.

och så tänkte jag...

Such compressed poems
with seventeen syllables
can't have much meaning

fast å andra sidan...

Meaning lies as much
in the mind of the reader
as in the haiku.

:)

---

barnet är vid sitt bröst

det sotade taket väger tungt


ljuset faller på golvet

som ännu inte existerar


moderns ryggrad löper ut

genom fönstret

rör vid skuggande grenar


dörren öppnas

och Mozart rinner ner genom trapphuset

till en värld som måste delas

---

framodlade exotiska fjärilar

i ett växthus


händer rörde vid ett iskallt golv


ett ljus under taket

en gyllengul cirkel föll på golvet

ett tryck av fladdrande vingar

mot tinningar av glas


jag tvingade fram mönster på min kropp

tryckte mig mot golvet

och fick en säregen smak

för honung

---

många formgav sin egen lycka

och nu vittrar rymdens vita avfartsvägar


de som valde att falla

faller än


med ett skri revs himlen i stycken

och den blödde ljus


var något skadat?

var något läkt?


och vad hade den svala vinden

för avsikter?

---

Det brukade växa citroner här
jag minns det så väl
när jag diskar

och vid horizontens rand
står en dagdrömmare
och fiskar

han log mot mig
svalde mitt leende
och sa

hunger föds i den första tuggan
du är inte du
du är bara skuggan

krispiga tulpaner
spröda maränger
och han spottade kärnorna
i min mun

jag ympar grenar
beskär och göder
men roten suger näring
och gör mig stum.

Jaha, här kommer jag. Klumpig och övertydlig som vanligt besudlar jag tråden med följande vers... [sänker förväntningarna duktigt]

There is light somewhere, you know it,
you’ve seen it, you must have, some day.
If all you can see now is darkness,
then I ask you, why do you stay?

You know, it is all very logical,
you move or you stay till your doom.
If it’s dark in all of the directions,
you must be trapped in a room.

But all rooms do have a door out.
You’ll find it if you search through the maze.
But when you know every step, every corner
you may think that this dark is your place.

Walk out the door and behold
you now see the room in the light
you probably wonder why you stayed there so long
You’ll never go back to your fright.

But after a while you will notice
that the light seems to come from within.
Now it is time to challenge.
Go back to your fear and you will win.

Frivillig fånge

Gnistor om smedens järn vittnar om frihet,
medan drömmarna ovetandes slumrar i solens glans.

För nu rinner det in i mina dagar och fyller min tid.
Jag är fången som drunknar bakom glas.
Betraktaren som aldrig blir sedd.

Ja, bortom räckhåll slumrar drömmarna.

Ni vet att jag vill men inte vågar.
Och det är väl ändå inte så farligt att drunkna?