Mera blues..

Dela med dig av egen litteratur, musik och konst.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8885
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 11 okt 2008 21:25

suchanother skrev:Sade bara min mening om blues, du behöver inte bli hatisk.


Håller med om att den formalistiska bluesen kan bli tröttsam. Alla som på slentrian kastar ur sig nån bluesig "fras", men som inte menar ett endaste skit med det. Bluesen går djupare än så. Måste finnas en djupt ärrad själ där bakom. Måste komma från hjärtat. Svårt att tänka sig nån mäktigare upplevelse än det.

Zeppelin fick till det ett fåtal gånger (men de var allt som oftast alltför upptagna med sin "act" för att nå ned till djupet). Stevie Ray några gånger när han körde "Lenny" live. Blues är subtilt. David Gilmores långsamma partier. Mark Knopfler i "Private Investigation". På såna ställen ska man leta om man vill finna Blues. Blues är för mig inte formen på musiken, utan snarare en mer eller mindre andlig upplevelse.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5394
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 11 okt 2008 22:19

Fast blues är inte bara ångest, för mig är det mer fråga om en berättelse. Att förmedla livserfarenheter, upplevelser. Mycket handar nog om den föränderliga tid som, de svarta, upplevde under de decenier bluesen var en levande (mer än nu) konstform/uttryck. En historia tex om:  

http://www.youtube.com/watch?v=zYrVwGxl ... re=related

Att det ska vara äka självklart. Men det gäller väl all "pop" musik. Formen är enklel. Det gäller att fylla det med något vettigt.

Som.. detta:

http://www.youtube.com/watch?v=QwjGytOVVQA

http://www.youtube.com/watch?v=y5tOpyipNJs

http://www.youtube.com/watch?v=REHxlwqe ... re=related

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5394
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 11 okt 2008 22:42

Sen om man lyssnar på texterna från bluesgubbarna (det var ju mest gubbar) så dryper de ju dessutom av ironi, det finns ganska ofta en vändning, lika ofta lakoniskt berättade. Hopp och uppgivenhet sammanblandat. Känns vuxet. Det uppskattar jag.

http://www.youtube.com/watch?v=ZBTENgdnlwI

Uppbrottet, ge sig av...fast det visar sig enbart vara skitsnack...(kanske inte framgår av denna version)

Eller denna:

http://www.youtube.com/watch?v=HgHQalqG6E8

Inte bara ångest, sex:

http://www.youtube.com/watch?v=624TSks9 ... re=related



Har ni inte hört denna tidigare så lyssna till texten:

http://www.youtube.com/watch?v=h4ZyuULy9zs

Är kontroversiell även i dessa dagar. Kolla kommentrerna på youtube. Snacka om att amerikanerna är ytterst försikiga att ta upp själva ämnet i texten.

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5394
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 11 okt 2008 23:48

Kan inte låta bli....favoriten bland gubbarna

http://www.youtube.com/watch?v=o3SXKLas ... re=related

Användarvisningsbild
kWee
Inlägg: 425
Blev medlem: 10 jul 2008 22:06

Inläggav kWee » 12 okt 2008 10:20

jag förstår dig such, ja har också haft jätte ångest av tolvorna o. tyckt att d e så enformiga(metervara)så jag har lyssnat massor på bla. led zeppelin...och mycket annat...men funnit mig tillbaka till bluesen...det va ändå där allt mitt intresse började....jag tycker om hur jag känner mig när jag lyssnar/spelar just Blues
på nåt sätt är det ju så enkla grejer att du kan snabbt få fina ting utan att behöva kunna en massa ackord...man känner sig på nåt sätt "gedigen"..tror ja det heter..

:D

Användarvisningsbild
kWee
Inlägg: 425
Blev medlem: 10 jul 2008 22:06

Inläggav kWee » 12 okt 2008 10:40

Southern trees bear strange fruit,
Blood on the leaves and blood at the root,
Black bodies swinging in the southern breeze,
Strange fruit hanging from the poplar trees.

Pastoral scene of the gallant south,
The bulging eyes and the twisted mouth,
Scent of magnolias, sweet and fresh,
Then the sudden smell of burning flesh.

Here is fruit for the crows to pluck,
For the rain to gather, for the wind to suck,
For the sun to rot, for the trees to drop,
Here is a strange and bitter crop.

en bitter sanning i den amerikanska historien.

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5394
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 12 okt 2008 13:43

suchanother skrev:Hatar blues, så enformigt med standardbluestolvan och utan ös. Musiken ska kännas i hela kroppen som fysiska vibbar.
För att omvända eder i er usla musiksmak, lyssna på Led Zeb här i låten Ramble On. En låt att luta sej tbx och ta en pilsner till lr en holk och bara njuta.
http://www.youtube.com/watch?v=ssKtIni9adA


Det finns dålig musik inom alla stilar. Lyssna på de bra musikerna/låtarna.

Här kommer du gilla om du nu vill ha med fysiska vibbar. Blåser Led Zep all världens väg.

http://www.youtube.com/watch?v=NoLkaGcpJFA

några år på nacken med funkar fortfarande  :)

Vill du ha lite friare former, här har du några andra hjältar:

http://www.youtube.com/watch?v=2xuaVGuHKZ0

Excursions. Riktigt bra stuff.

Appropå Jazz, Esbjörn som drunknade i sommars, det var riktigt synd.

http://www.youtube.com/watch?v=TrgI7ige ... re=related

Kul att det finns så mycket bra musik. Bara man kollar runt lite, öppnar sina sinnen.

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4110
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 12 okt 2008 22:14

Inte dåligt Kalle, bra ös.
Vissa låtar karakteriserar ett tillstånd, beskriver ett tillstånd. Glömmer aldrig Claptons banala men ack så genialiska ”upprepning” i denna låten, där ett transtillstånd är nära. Inte heller Jack Bruce’s fenomenala bas, den gubben är en föregångare.
http://www.youtube.com/watch?v=ncag11G2808


PS glömde när jag gav länken till Zappa att nämna att det är just Jack Bruce som spelar den outstanding basen i låten. Helt jävla grymt.

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5394
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 12 okt 2008 22:37

Cream är ju en höjdare.  :)

Om vi nu är inne på teknik.

Faktum är att här har du en av de, i mitt tycke, bästa gitarrsolona (blues, rock, pop) jag hört. Håller på i 1 min 30 sek, och det är intressant hela vägen. Bra improviserat med. När Chuck efter första rundan manar på en till (en vända till till) och Clapton bara kör på. Suveränt.

http://www.youtube.com/watch?v=wqzvy6C_MbM

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8885
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 13 okt 2008 03:24

Som sagt, det beror på att du har en formalistisk syn på blues Kalle. För mig räcker det inte med tre dominantackord och en förminskad kvint lite då och då för att det ska vara blues. Om du inte se den, så se den (filmen "Crossroads" med karatekid). Blues är ett tillstånd, inte en musikstil. Säger jag, väl medveten om att andra inte delar min uppfattning, men det säger jag också som praktiserande musiker i sjutton eller arton års tid. För mig är "månskenssonaten" blues. På allvar. Beviset är att jag inte kan spela den utan att det blir blues i slutändan. Trots ackorden, trots harmonierna. Det är blues rakt igenom. Men jag vet vad jag snackar om. Beredd att ta diskussionen med vilken auktoritet som helst, när som helst. Den som säger emot mig har överhuvudtaget inte begripit sig på bluesen. Blues är ett öppet djävla sår i själen, ur vilket flödar tårar av kristall. DET är blues. Den där "showmangrejen" under samma namn är något helt annat.

Förresten, ett tips, lyssna in Dag Vags "Kackerlacka" från 2006 (tror jag).
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5394
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 13 okt 2008 09:20

Nja favisen för mig är Lightning Hopkins, teknikmässigt så finns det allt de som är bra mycket bättre. Kolla länkarna som jag gett i denna tråd. MEN för den delen kan jag väl också uppskatta tekniskt drivna musiker, som gör något vettigt med det hela. Kolla solot med Clapton så förstår du. Tekniskt driven men kan knappast spelas av en klassisk skolad gitarrist (även om noterna var nedskrivna).

Vad du i princip säger är att det är deltablues som gäller. Den mer ensamma ödsliga formen av blues. Visst den är skön. Appropå filmen Crossroad, missa inte vad som sägs i slutet…jag är trött på Mississippi storstaden kallar. Jag kan växla mellan stilar, och som du säger man kan allt höra blues i mycket. Cornelius tex, kanske inte så mycket musiken (en del låtar) mer för berättarkonsten, ironin.

Konstigt att du nämner Dag Vag, jag tänkte på dem.

Med musik, känns det bara äkta  :)

http://www.youtube.com/watch?v=BLNlk5IwTA0

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8885
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 13 okt 2008 10:55

Nja, jag tänker mer på bluesen i bluesen. Givetvis också på "den svarta diasporan". Mycket av det du kallar blues betraktar jag som att kalla Obama för "svart", helt enkelt bullshit! Jag talar om att känna blues, att känna sig nere och ha ångest, du vet. Den biten. Slentrianrunkandet uppe på scenerna ger jag inte mycket för. Blues finner man mycket av i norrländsk folkmusik och norrländskt sinnelag.

Men visst finns det en djävla massa duktiga bluesgitarrister, helt klart. Det jag hävdar är dock att inte allt de spelade var blues bara för att det gick under den genrebeteckningen. Det är skillnaden mellan att runka och knulla, för att vara brutalt ärlig. Det är nånting mystiskt med det där. När man är riktigt djävla på botten, och brutalt uppriktig, då händer det. Men bara då. Alla fraser är borta, man har inte någon ork att gripa efter något alls. Helt djävla tomt och öde. Men som för att hålla kvar en i livet bara en liten stund till så skänker livet en denna sista gåva. Skönhet. Skönhet rakt av. Kompakt sorg och ångest, med absolut ödmjukhet. När jag får ta del av nåt sånt, då känner jag mig djävligt speciell. När jag får ge det själv till någon så vet jag att jag gett dem det absolut bästa som kan tänkas. Men det är inget som kan tvingas fram, och det går inte "spela", det måste levas. Scenartister är "skådisar", och de vet precis som jag att det inte kan hända nån magi där (annat än undantagsvis), de tjänar brödfödan.

Vet inte om du fattar det här, känner mig som gammelgubben i "Corssroads".

Men du har också rätt i att det finns en annan sida till bluesen, en mer "firande" sida. Men det betraktar jag mer som stammandes från gospeln och negro spiritual. Finns inga vattentäta skott mellan alla dessa, men jag anser att mitt bruk av genrebeteckningarna tar fasta på något mycket viktigt.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5394
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 13 okt 2008 11:42

Joda jag hänger med, men ta vilka bluesskiva som helst (från de stora delta bluesgubbarna) så handlar ju inte alla låtar att må för djävligt dåligt. Det är en myt.

Att just blues förknippas med miserabla förhållanden och elände var väl något som gjorde att de svarta t.o.m. aktivt tog avstånd ifrån bluesen på 60 talet och framåt.

Sen måste jag säga att jag mestadels lyssnar på jazz nu för tiden. Kanske beroende på att jag har bott i Stockholm i dryga 10 år. Lite mer storstadspuls i Jazz. Kanske för att jag lyssnat så mycket på blues när jag var tonåring. Men som sagt när jag vill sätta mig in the blues mode så slinker bluesen fram.

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5394
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 13 okt 2008 16:37

För att ta en som verkligen är inne i smeten:

"Vad är orsaken till att du inte blir bokad på vita klubbar? Är du för modern? Kokos musik är nästa 50 år gammal vid det här laget.

Kokos musik är äkta traditionell blues. Det är den blues som den vita publiken tagit till sig. Den blues som representeras av henne och andra traditionella artister som Muddy Waters och John Lee Hooker, var allas vår blues en gång. Det var den vi gjorde då. Den svarta publiken har sedan dess växt förbi den musiken. Efter det att de svarta fick frihet och rättigheter att göra vad de ville i Amerika, inget mer slaveri, inte längre undertryckta av rasism, gick de vidare till en mer positiv och vinnande musik. Som du märkt representerade de flesta bluesskivor tidigare under åren deprimerad musik: alla hade svårt, alla måste kämpa, alla såg förskräckliga ut, killarna hade tuggtobak rinnande på läpparna och satt med stråhattar på huvudet. Svarta människor är inte där längre. De har mer klass, klär sig bra, ser bra ut och har ett sinne för glamour. Och vår musik har glamour. Vi uppskattar det, om de vita gör det har ingen betydelse, vi tycker om det sätt vi klär oss, vi tycker om vad vi gör och hur vi låter och vi tycker om vad vi sjunger om. Vi sjunger inte längre om att vara förtryckta och ha det svårt. Vi tycker om glamour. Den glamour som de vita popartisterna alltid hade, kan även vi nu få. Vi har pengar och frihet att förverkliga oss själva. Vår självkänsla har ökat. Vi behöver inte längre upprätthålla den gamla Onkel Tom-imagen. Vi springer iväg från den. Våra nattklubbar är sofistikerade, det är inte längre ”sågspån-på-golvet-ställen”. Vi har ljus, glitter och glamour på klubbarna. Förr i tiden brukade Muddy Waters och Howling Wolf uppträda bakom baren. Ibland var det så tufft att de måste uppträda bakom en skärm för att inte bli träffade av flaskor som folk kastade på dem. Vi har gått vidare från det livet. Därför vill svarta inte längre bli associerade med bluesen. Förklarar det här din fråga? "


http://www.jeffersonbluesmag.com/conten ... 2/lang,sv/

En hel del intressanta artikar:

http://www.jeffersonbluesmag.com/conten ... 2/lang,sv/

Denna tex av min favis:

http://www.jeffersonbluesmag.com/conten ... 2/lang,sv/

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5394
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 13 okt 2008 20:11

AV

Om jag får gissa lite. Tendenser i musken böljer ju och det är inget nytt med det. Romantiken, till viritouserna. Den pompösa symphonirocken till punken. Den svulstiga hårdrocken försvann ju på några månader efter det att Nirvana fick sitt genombott.

Den urbana deltabluesen till storstadsvarianten. Skillnaden. Mycket beroende på elgitarren och att bluesgubbarna tog intryck av jazzen och började improvisera lite mer. Men visst finns det innerlig musik i alla stilar.

Så utsvävningar i stil med:

http://www.youtube.com/watch?v=9cadbYIz ... re=related


http://www.youtube.com/watch?v=Tn27IcAa ... re=related

o liknande tilltals ej?

Är jag på rätt humör så slinker det för mig lätt ned.


Återgå till "Galleri"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst