När orden inte räcker till (säg det ändå)

[David H]

Jag har insett att det enda som spelar nån roll här i livet är att vara lycklig.
Men själv är jag hellre olyckligt vetande än lyckligt vetande. Jag menar, jag
 har ju inte bara egenintressen utan även intressen som inte tillhör mig
själv. Om du inte tror mig är du cynisk och fördomsfull. Jag har också
fördomar, men jag är i varje fall medveten om dem. Jag tror till exempel att
alla brott begås av invandrare, fastän jag vet att det inte är sant. Jag tror på
under, på mirakel och övernaturlighet. Att sånt som omöjligt kan hända
faktiskt händer ibland. Jag låter mig inte luras av förnuftspropagandans
lögner. Jag står stolt på två fötter i den trångsyntaste av världar. Att kunna
fly... Att kunna flyga är min högsta önskan. Det vill jag nästan hellre än att
bli osynlig.

[Skogsälvan]

Beslutsångest. Någon som jag verkligen trodde förstod mig här har visat sig missförstå mig radikalt. Det skakar förstås grunden, men jag anstränger mig för att vara enkel och lättbegriplig. Det har tagit år för min psykologvän att förstå mig så jag ser det inte som självklart, men jag tror att det går. Någonstans i övre halvan av skalan alltså, känner mig optimistisk just nu  :)