Filosofiforum

dokido skrev:Jo alla ska vi dö.

Kul att du ser flickan. Trodde min fantasi spelade mig ett spratt.

Sprattet är att tro att fantasin någonsin saknar mening.

din bild från den 23 oktober


Den ser ju prydlig och väluppfostrad ut,
räcker inte ut tungan eller puinkar till det,
kanske passar den in i Per Albin Hanssons folkhemmet,
men den där Max Book dekorationen längst ner,
är det cheops-pyramiden, med sin fågel fenix.

Här har du lyckats vara friare,
den här bilden känns som äkta, en klar modernistisk målning,
lite åt mina egna bilder, vi kan tolerera klottret,
det kommer in bra i bilden, färgerna är fina,
det enda är att du har aggressiva blickar,
men att det är en aggressiv målning är okej,
den är gjord mera spontan, utan att tänka.

Harald Davidsson skrev:din bild från den 23 oktober


Den ser ju prydlig och väluppfostrad ut,
räcker inte ut tungan eller puinkar till det,
kanske passar den in i Per Albin Hanssons folkhemmet,
men den där Max Book dekorationen längst ner,
är det cheops-pyramiden, med sin fågel fenix.

jo målade en hel del pyramider
målningen är en i en serie av snabba utkast
ganska ångestladdade tror jag
fast också nån sorts målerikludd glädje

de andra bilderna i serien är betydligt mer punkiga
med en massa text
men det är svårt att återge i detta lilla format
och jag tycker texterna är lite skämmiga
ska försöka få upp de på min hemsida

Harald Davidsson skrev:Här har du lyckats vara friare,
den här bilden känns som äkta, en klar modernistisk målning,
lite åt mina egna bilder, vi kan tolerera klottret,
det kommer in bra i bilden, färgerna är fina,
det enda är att du har aggressiva blickar,
men att det är en aggressiv målning är okej,
den är gjord mera spontan, utan att tänka.

tack
tycker den här nog är den bästa från den tiden på det temat
att liera teckningen med målningen
lite för mycket teckning kanske

aggressivitet är intressentant
kommer ihåg att jag ritade av en kille en gång
och jag ansträngde mig verkligen att vara så objektiv som möjligt
tyckte jag lyckades bra
när han såg bilden sa han att jag projicerat min ilska på hans porträtt
så mycket för objektivitet
fick mig en tankeställare där faktiskt

dokido skrev:och en till från samma period
dock i något nyktrare tillstånd

Jag gillar. Vilket format är det? Det positiva är naturligtvis viriliteteten och mångfalden. På den negativa sidan är att mångfalden blir för jämn, och att man ser hur linjerna anpassar sig och underordnar sig pappersformatet eller tomma ytor. Eftersom den är explosiv så blir detta kontrollerande och styrande lite motsägelsefullt.

Fast du är långt ifrån i dåligt sällskap. Se här hur Tapies också förhåller sig till den begränsade ytan. Skillnaden är tycker jag att Tapies element inte känns som utfyllnad av ytan, utan att de är själva essensen av målningen.

tack
skulle tro ungefär 1,5 m x 1 m, akvarellpapper el ngt liknande, tjockt fint med skön struktur (dyrt)

får smälta dina kommentarer senare, var lite svårförståeligt, men det kommer nog

dokido skrev:tack
skulle tro ungefär 1,5 m x 1 m, akvarellpapper el ngt liknande, tjockt fint med skön struktur (dyrt)

får smälta dina kommentarer senare, var lite svårförståeligt, men det kommer nog

Konkret exempel. Se på Tapies bakåtvända "L" i det högre/nedre hörnet (och även på motsatt sida). Den anpassar sig också efter pappersytan/underkastar sig formatets begränsning. Du har i samma hörn en liknande form. Din känns mer som utfyllnad där Tapies i stället är en del av verket. Det är en så skör ballansgång att sådana här detaljer smittar av sig på resten av målningen.

Har du något ställe där du lagt upp fler bilder, ett internetgalleri, bilder från någon utställning? Är nyfiken.

Själv jobbar jag extra idag. Håller på att göra en stor utställning med Vera Nilsson och Albin Amelin som ska vara klar till på Torsdag.

Jag kan inte säga att Johan har fel, för en upplevelse kan inte vara fel,
jag kan bara säga att jag upplever att de svartaktiga linjerna faktiskt skulle
kunna vara mera, flera, för jag upplever inte att målningen nått sin maximala
dynamik beträffande mängden av svartaktiga linjer, de skulle gå att dra flera
svartaktiga streck innan målningens dynamik rasar ihop och jag upplever att de
svartaktiga linjerna är dragna som ett försöka att hitta en slags helhet i målningen
och i en intensiv aggressiv kamp med alla de färger som suger sin uppmärksamhet,
och jag tycker att dokidos målning är bättre än tapies som jag tycker saknar äkthet.

aha
höll nog på lite med geodesic patterns ett tag
kan vara det

mönster i kors som följer nån sorts naturlig stress topologi tror jag det var
som kanterna i en målning
en del konstnärer använder såna mönster intuitivt, syns i grafiska verk tydligast
jag tror jag gjort det också tills jag läste om det
har använt det till och från

nej inga bilder än utom gamla 3d bilderna från 2003
http://www.dokido.se/html0006/page1.htm
jag har en stor hemsida men jag får aldrig till den
tillbringar en evighet på att leta lösenord

(och nu klantade jag mig och sålde min kamera för att köpa en ny
men jag har inte råd med den nya, pfff)
så det lär dröja innan jag lägger upp analoga grejer
utom de jag hann plåta

Harald Davidsson skrev:Jag kan inte säga att Johan har fel, för en upplevelse kan inte vara fel,
jag kan bara säga att jag upplever att de svartaktiga linjerna faktiskt skulle
kunna vara mera, flera, för jag upplever inte att målningen nått sin maximala
dynamik beträffande mängden av svartaktiga linjer, de skulle gå att dra flera
svartaktiga streck innan målningens dynamik rasar ihop och jag upplever att de
svartaktiga linjerna är dragna som ett försöka att hitta en slags helhet i målningen
och i en intensiv aggressiv kamp med alla de färger som suger sin uppmärksamhet,
och jag tycker att dokidos målning är bättre än tapies som jag tycker saknar äkthet.

håller med om att den känns ofärdig
men jag vågar inte röra den längre
då skulle jag förmodligen totalförstöra den

Titta vad som händer om du beskär kanterna 5-7cm (passepartout/kartong). Det som förtar mest tycker jag är själva avslutet, att det inte är ett utsnitt, utan att måleriet ramar in sig självt.

Den är bra.

tack

jo, förstår vad du menar
grillade sånt där på konstskolan  :wink:
kanske har du rätt?

Titta vad som händer om du beskär kanterna 5-7cm (passepartout/kartong). Det som förtar mest tycker jag är själva avslutet, att det inte är ett utsnitt, utan att måleriet ramar in sig självt. skriver du...



detta är typiska fördommar,
varför ska bilden vara på ett visst sätt, alltså utifrån normalitets normens sätt att se på världen,
varje bild är faktiskt unik,
vi kan ej jämföra med andra bilder, men vi gör det
för att sätta in den i ett socialt konstmässigt perspektiv,
göra målningen till en del av samhället,

målningen är faktiskt färdig,
det finns inget mer att tillägga,
det är inte min målning, men dokidos,
han sluta då han tyckte att han skulle sluta, så gör han konst,
konst kan inte göras utifrån en modell hur konst ska göras
, därför förstör skolor konsten och konstnären.

Konsten har viss form av universalitet i sig, då vi är människor och stöter på liknande problem. T.ex så är själva begränsningen att måla på en vit fyrkant något väldigt kultiverat och vi krockar alla med detta. Det är som ett fönster ut mot motivet, eller så är det en del av estetiken. Jag tycker mig ana att dokido stött på detta problem på ett liknande sätt jag och andra stött på detta. Man löser problemet med den konstgjorda begränsningen på olika sätt, medvetet eller omedvetet. Personligen har jag förstört många bilder när jag kommer till den punkt att jag ska rätta till det jag gjort utifrån den vita fyrkanten. Det är då inte längre det bästa i mig som skapar, utan någon tafatt del i mig. Jag tycker inte detta är fördomar, men däremot kan jag ha fel i det enskilda fallet. Det kan vi alla riskera att ha. Jag beskar bilden med ett par pappersbitar som jag höll mot skärmen, och då tyckte jag att det som jag upplever är essensen av bilden kommer fram starkare.