Algotezza skrev:Hur ska man förstå ords innehåll/mening och referens?
Det är väl en bra överskrift just nu?
Algotezza skrev:Vårt grundläggande tänkande är ordlöst men svårfångat - vi använder ord för att fånga det. Jag ser vårt ordlösa tänkande som bestående av ett slags vektorer eller riktningar i vår medvetanderymd. Men det är bara en bild.
Jag är med på existensen av det ordlösa tänkandet.
Troligen är framkallare exempel på ordlöst tänkande ...
MEN; ett ordlöst tänkande OM bokstavsföljder och situationer.
Algotezza skrev:Ett ord vi läser eller lyssnar på måste först avkodas, sedan tolkas, och tolkningen vi får fram finns i vårt medvetande som en tankebild eller "ren och ordlös begreppsbild" det är denna inre tankebild i medvetandet när vi avkodat och tolkat det vi läst eller hört som bär betydelsen - de egenskaper vi tillskriver begreppet,
Huvudfiguren här är tolkningen...
Som är... eller är förknippad med; betydelsen...
Eller ska vi kalla det för "innehåll" ? (Har kärt barn många namn?)
Algotezza skrev: och referens - är det som pekar hän mot något i vår gemensamma fysiska värld eller gemensamma begreppsvärld.
Äntligen: Jag vill betona VÄGEN från ord till dess referens!
Den kallar jag "framkallare"! (På engelska: Identifier)
Om vi tänker oss en godtycklig följd av bokstäver så utgör den inte utan vidare ett ord ... bokstavsföljden måste identifieras som ett element i en viss mängd ...alltså i vårt fall som element i mängden SVENSKA ord ...
Och då är vi framme vid mitt semantiska grundbegrepp :
(Bokstavsföljden = " kufjhglkhjf ") ... ett exempel på framkallare.
Ett språk är alltså en speciell mängd framkallare!
Även så en "kultur" ...
Algotezza skrev:
Ett ord måste läsas eller lyssnas på och "hamna" i ett medvetande eller någons begreppsvärld för att ha innehåll och referens. När det står på ett papper, en skärm eller vibrerar i luften har det i sig varken betydelse eller referens.
Men hur kom alltså ORDET till papperet?
Bokstäver blir till ord genom att ingå i minst en framkallare!
Sigurd Vojnov skrev:Begreppet "framkallare" ERSÄTTER mening och betydelse.
_____________________________________________________
Det rör sig om förhållandet mellan ordet och PARET; medvetande och verklighet.
Mening är vägen från ord till medvetande... medan betydelse är vägen från ord till verklighet. (Den här definitionen bör nog klargöras bättre, eftersom den är grundläggande för mitt tänkesätt!)
Betrakta Modus Ponens:
1) alla A är B ( skall förstås)
2) A = " ... " (framkallar A)
3) alla " ... " är B (förståelse)
Inte riktigt korrekt! Det bör i stället vara:
1) alla A är B ( skall förstås)
2) A = # A # (framkallar A)
3) alla # A # är B (förståelse)
"B" måste förståss också förstås via en framkallare