Hjälp med fråga om Kant!

[Avantgardet]

Nu är det ju långt ifrån någon avgjord diskussion vad Kant menar med det noumenala, huruvida det är ett gränsbegrepp eller inte, och Kant hävdar i själva verket både-ock varför det självfallet har blivit till ett problem för eftervärlden. Höffe är en kommentator, och långt ifrån den enda. Själv läser jag helst Kant i linje med vad han själv säger och antar, och de två stora metafysiska antaganden han gör för att grunda sin kritik av det praktiska förnuftet är just subjektets existens och guds existens.

Och vadå "till största delen negativt begrepp", finns inga gradantal här! Antingen existerar det eller så inte! Därmed basta! Existerar det inte så är det helt meningslöst att tala om fri vilja, eftersom det då inte finns något som står bortom kategorierna tid och rum, och allting reduceras till det Kant kallar för "Spinozism" (vilket han själv tydligt tar avstånd från).

Varför ska jag slipa på metafysikbegreppet? Ken Wilber har diktat ihop ett metafysikbegrepp också, som gjort det möjligt för honom att tala om "post-metafysiska-teorier", vilket jag anser vara fullkomligt strunt, men jag har fruktansvärt svårt att se varför det ens skulle vara relevant. Lust att tala om för mig?

Och varför blanda in ting-i-sig bakom subjektet här, det är ju alls inte vad som står på spel! Poängen som Kant gör är att förpassa just subjektet (vilket för honom är just ett ting-i-sig, och inte något fysiologiskt som du tycks hävda) till en bortom-sfär där tid och rum inte kan appliceras på det, vilket (än en gång) gör det möjligt för honom att tala om fri vilja överhuvudtaget. Utan den gesten så hade han inte kunnat tala om någon fri vilja. Inte svårare än så. På samma sätt kan man inte tala om någon gudomlig ordning och rättvisa här i världen utan en Gud som garanterar den och utdömer straff för syndarna efter döden osv. Hela den religiösa världsbilden faller ihop under sin egen tyngd utan Gud, och inget mer med det.

Om jag intet förstått av Kant i den här frågan, så har fan inte Kant heller förstått vad han säger, och det är enbart du som förstår vad han egentligen ville säga men av någon outgrundlig anledning inte alls skrev utan istället skrev något som är helt i linje med vad jag säger här. Sluta vara så uppstudsig och ta till dig för helvete!

[Avantgardet]

Så fri vilja finns som fenomen enligt Kant?! Va?! Och jag läser honom konstigt menar du? Än en gång, själva huvudpoängen är att förena fri vilja med determinism. Detta kan endast göras försåvitt man kan kringgå fenomenvärldens betingelser, det vill säga determinismen som sådan, och som har sin grund i kategorierna tid och rum. Alltså måste Kant postulera ett utomvärldsligt ställe (en noumenvärld) där subjektet kan existera oberoende av tid och rum. Tar man bort det metafysiska subjektet, så faller hela korthuset. Punkt!

[J R Auk]

Så fri vilja finns som fenomen enligt Kant?! Va?! Och jag läser honom konstigt menar du? Än en gång, själva huvudpoängen är att förena fri vilja med determinism. Detta kan endast göras försåvitt man kan kringgå fenomenvärldens betingelser, det vill säga determinismen som sådan, och som har sin grund i kategorierna tid och rum. Alltså måste Kant postulera ett utomvärldsligt ställe (en noumenvärld) där subjektet kan existera oberoende av tid och rum. Tar man bort det metafysiska subjektet, så faller hela korthuset. Punkt!

Såg du inte att jag la till att jag förhastade mig? Att fri vilja inte existerar som fenomen?

Den fria viljan stipuleras och det genom antagandet om aktiviteten som meningsfull, aktiviteten är diskussionen om vad som börs.

Riktning är alltså, vi sysselsätter oss de facto med att fråga oss vad som bör, aktiviteten om vad vi bör är meningsfull, aktiviteten kan bara vara meningsfull om bör implicerar kan; alltså: bör implicerar kan.

Först erfarenhet, sen rationell bedömning av den, deduktion av den rationella utsagans implikationer, språklig analys = svar och stipulation (eftersom vi inte kan bevisa detta, det vilar på ett antagande)


Vad det gäller Kants subjekt så är det enbart något språkligt. Du vet alla predikat läggs till ett subjekt. Hans konnotation är alltså inte din, dina dessa drypande av värde, varför du slänger dig med begreppet som något pejorativt och inte rent deskriptivt. Det språkliga subjektet vad det gäller satser om oss knyts till själen, själen är det inre sinnets fysiologi.

Punkt hit och punkt dit, ta till mig hit och ta till mig dit. Gör det själv!

Det är ju du som inte kan få till det här, inte Kant, han är ju ok med att vi inom moralen bygger vårat system på tro. Det är ju du som vill ha något sant och därför kommer med utsagor om att något förment korthus rasar. Och ditt begrepp av metafysik skiljer sig åt från Kants, varför det blir än svårare för dig att få ihop din förståelse för det här, och höra vad jag försöker säga dig. Jag tycker du avslöjar dig i ditt retoriska; var inte så uppstudsig, som om du var auktoriteten par excellence och jag den som inte rättar mig (efter den vuxne kanske?)

Hur som, det är inte något subjekt som garanterar den fria viljan, det är viljans autonomi som garanterar den. Påpekar detta för att inte ursprungsfrågan skall förvillas.

[Avantgardet]

Hör du dåligt eller vad håller du på med? Har du läst andra kritiken ens? Inget illa menat på nåt sätt.

[J R Auk]

Jag satt faktiskt och letade efter ditt subjekt i den, tänkte att det kanske där står att finna det som inte finns i kritiken av det rena förnuftet.

Men icke.

Det som finns är vilja och varelse, will and being, subjekt finns enbart i språkligt avseende.

Och eftersom den intelligibla (ordet han översatts med i the moral law jag läser) grunden inte kan bestämmas på något sätt så ser jag inte något subjekt i det avseendet du talar om det. Det enda jag ser är det samma som med alla ting-i-sig, en utsaga om att det inte bara är sken vi tar del av, han förutsätter en grund för skenet, men en grund som är helt obestämbar.

"Even as regards himself - so far as man is acquianted with himself by inner sensation - he cannot claim to know what he is in himself. For since he does not, so to say, make himself, and since he acquires his concept of self not a priori but empirically, it is natural that even about himself he should get information through sense - that is, through inner sense - and consequently only through the mere appearance of his own nature and through the way in which his conciousness is affected. Yet beyond this character of himself as a subject made up, as it is, of mere appearances he must suppose there to be something else which is its grund - namely, his Ego as this may be constituted in itself; and thus as regards mere perception and the capacity for reciving sensations he must count himself as belonging to the sensible world, but as regards whatever there may be in him of pure activity (whatever comes into consciousness, not through affection of the senses, but immediately) he must count himself as belonging to the intellectual world, of which, however, he knows nothing further."

Nu förväntar jag mig inte att du skall säga att det kanske kan ligga någonting i det jag försökt säga till dig i något år eller så, det vore din karaktär helt främmande, men jag anser ärendet fullkomligt avslutat för min del. Och kommer enbart fortsätta min expose över vad subjektet inte är i den tråd jag tillägnat ämnet.  :x

Notera dock; subject made up, may be in him, knows nothing further!

[Avantgardet]

Du vet väl att det där inte är den andra kritiken?

Sen vet jag inte att du skulle ha sagt i "nåt år eller så" att tinget-i-sig är ett gränsbegrepp, det är först nyligt du slutit dig till en sån tolkning vad jag förstått. Men vidhåller man den linjen så kan man inte tala om någon fri vilja.

Intressant skulle det vara att höra dig förklara vad det är som är fritt och har en vilja om inte subjektet hos Kant? Vilket naturligtvis inte kan vara blott en språklig entitet eftersom det då inte finns något som kan vilja eller vara fritt överhuvudtaget! Sen är som sagt huvudargumentet i den andra kritiken att få ihop determinismen och den fria viljan, vilket (om jag inte tillräckligt redan understrukit detta) endast kan göras försåvitt subjektet inte är fenomenalt, och alltså därigenom inte berörs av kategorierna tid och rum. Men du kanske menar att det står nåt annat i den?

Var skulle jag förresten ha hävdat att Kant på något sätt bestämmer någon karakteristik hos subjektet? Fattar inte ens vad det är för halmstrån du griper efter.