Ekstasi inom filosofi sammanhang tid

[Anne]

Hej! Jag skulle vara tacksam om någon ville, kunde och hade tid att hjälpa mig att förstå det här. Kanske även Illusionen skulle vara intresserad. Jag har svårt att formulera frågan så jag får börja med att skriva lite lösa ord som för mig verkar höra hit. Heidegger. Beuovoir. Autencitet...

[Algotezza]

Vilken är frågan?

[Anne]

... Ja... Hjälp!
Hur förhöll sig dessa två tänkare till nuet, ögonblicket? Tid generellt? Här får jag för mig att autencitet och icke-autencitet kommer in.

[Illusionen]

:lol: ... Ja... Hjälp!
Hur förhöll sig dessa två tänkare till nuet, ögonblicket? Tid generellt? Här får jag för mig att autencitet och
icke-autencitet kommer in.

Begreppet TID är fundamentalt.

När jag pressade AI med Citat A (hämtat från konceptet),

”Diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar.
Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om universum
utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad
rum och tid representerar på basal nivå.”.

blev svaret citat,

Tack för förtydligandet. Du lyfter fram en av de absolut djupaste bristerna i den gängse
materialistiska fysiken: att vi tar spelplanen (rum och tid) för given och helt utelämnar den som faktiskt
observerar spelet (medvetandet).
Utifrån detta perspektiv blir det tidigare svaret felaktigt eftersom det beskriver tid som ett objektivt
yttre objekt, när det i själva verket kan vara en intern konstruktion eller en biprodukt av medvetandet.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[xion]

:lol: ... Ja... Hjälp!
Hur förhöll sig dessa två tänkare till nuet, ögonblicket? Tid generellt? Här får jag för mig att autencitet och
icke-autencitet kommer in.

Begreppet TID är fundamentalt.

När jag pressade AI med Citat A (hämtat från konceptet),

”Diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar.
Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om universum
utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad
rum och tid representerar på basal nivå.”.

blev svaret citat,

Tack för förtydligandet. Du lyfter fram en av de absolut djupaste bristerna i den gängse
materialistiska fysiken: att vi tar spelplanen (rum och tid) för given och helt utelämnar den som faktiskt
observerar spelet (medvetandet).
Utifrån detta perspektiv blir det tidigare svaret felaktigt eftersom det beskriver tid som ett objektivt
yttre objekt, när det i själva verket kan vara en intern konstruktion eller en biprodukt av medvetandet.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Där tycker jag att AI hade rätt.
Både rum och tid är konstruktioner av medvetandet.

Pax vobiscum

[Algotezza]

Tid finns eftersom det är så jobbigt att uppleva allt på en gång. Rum finns så allt inte skall ske på samma plats, för det vore också jobbigt för oss med Nalle Puh-hjärnor. Men för Gud ryms tid, rum och materia i en enda gudomlig blinkning.

[xion]

Tid finns eftersom det är så jobbigt att uppleva allt på en gång. Rum finns så allt inte skall ske på samma plats, för det vore också jobbigt för oss med Nalle Puh-hjärnor. Men för Gud ryms tid, rum och materia i en enda gudomlig blinkning.

Hur vet du det? Var det någon som sa....

Om jag går ut genom dörren hemma och ser mig omkring kan jag inte upptäcka vare sig tid eller rum.
Ett rum måste avgränsas av minst två punkter för att vara ett rum.
Jag kan ju exempelvis bestämma att avståndet mellan två av mina äppelträd är ett rum.
Men då är det mitt medvetande som har identifierat och skapat detta rum.
Samma sak med tiden.
Jag kan inte upptäcka något att "hänga upp" min tid på. Jag bara är i ett slags varande, ett nu.

[Illusionen]

:lol: ... Ja... Hjälp!
Hur förhöll sig dessa två tänkare till nuet, ögonblicket? Tid generellt? Här får jag för mig att autencitet och
icke-autencitet kommer in.

Begreppet TID är fundamentalt.

När jag pressade AI med Citat A (hämtat från konceptet),

”Diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar.
Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om universum
utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad
rum och tid representerar på basal nivå.”.

blev svaret citat,

Tack för förtydligandet. Du lyfter fram en av de absolut djupaste bristerna i den gängse
materialistiska fysiken: att vi tar spelplanen (rum och tid) för given och helt utelämnar den som faktiskt
observerar spelet (medvetandet).
Utifrån detta perspektiv blir det tidigare svaret felaktigt eftersom det beskriver tid som ett objektivt
yttre objekt, när det i själva verket kan vara en intern konstruktion eller en biprodukt av medvetandet.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

Utifrån den blå-markerade texten framstår Citat B som en naturlig konsekvens,

Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen /
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Notera att konceptet, till skillnad mot Heidegger och Beuovoir, detaljerat beskriver vad begreppet
TID ur atomärt perspektiv representerar på metafysisk nivå.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=qhypHbuK8bU

[Algotezza]

Tid finns eftersom det är så jobbigt att uppleva allt på en gång. Rum finns så allt inte skall ske på samma plats, för det vore också jobbigt för oss med Nalle Puh-hjärnor. Men för Gud ryms tid, rum och materia i en enda gudomlig blinkning.

Hur vet du det? Var det någon som sa....

Om jag går ut genom dörren hemma och ser mig omkring kan jag inte upptäcka vare sig tid eller rum.
Ett rum måste avgränsas av minst två punkter för att vara ett rum.
Jag kan ju exempelvis bestämma att avståndet mellan två av mina äppelträd är ett rum.
Men då är det mitt medvetande som har identifierat och skapat detta rum.
Samma sak med tiden.
Jag kan inte upptäcka något att "hänga upp" min tid på. Jag bara är i ett slags varande, ett nu.

Evigheten/Gud är tidlös och saknar varaktighet eller utsträckning i tiden... Den är i stället vinkelrät mot tiden. En självklarhet. Evigheten innebär inte oändlig tid i tidens riktning.

[Vertumnus]

:lol: ... Ja... Hjälp!
Hur förhöll sig dessa två tänkare till nuet, ögonblicket?  Tid generellt? Här får jag för mig att autencitet och icke-autencitet kommer in.

Vet inte om jag har något vettigt att säga här, men angående Sartre - Beauvoir som ju menar att existensen föregår essensen är det inte helt lätt att avgöra vad det är som de kan tänkas vara autentiska mot. Att existensen föregår essensen innebär att vi föds som tomma blad, att vi skapar oss själva, men av vad?

För Heidegger som är fastare rotad i historien och i språket har autenticitet med ångest och nuet att göra. Nuet fogar samman det förgångna med det kommande. I det autentiska nuet aktualiseras handlandet.

Om Beauvoir vill frigöra sig från historien menar Heidegger att historien finns inom oss. Hos Heidegger  är vi varats herdar, tänker på hans treenighet: människan, landskapet och templet.

Hannah Arendt som väl får anses som Heideggers mest framstående elev använder en bild av Franz Kafka när hon beskriver det existentiella, dess möjligheter och predikament.

 "Han har två motståndare: den förste pressar honom bakifrån, från ursprunget. Den andre blockerar vägen framåt. Han kämpar med båda. Egentligen ger den förste honom understöd i kampen mot den andre, för denne vill pressa honom framåt, och på samma vis ger den andre honom stöd i kampen mot den förste eftersom denne driver honom bakåt. Men så är det bara i teorin. Det är ju inte bara de två motståndarna som är där, han själv är också där, och vem vet vilka avsikter han egentligen har? Hela tiden drömmer han om att i ett obevakat ögonblick - men då måste det vara natt och mörkare än någon natt hittills har varit - kasta sig ur stridslinjen och på grund av sin kamperfarenhet befordras till domare över sina mot varandra kämpande motståndare."

Existentialismen är ett svar på metafysikens död.

[Pilatus]

Hej! Jag skulle vara tacksam om någon ville, kunde och hade tid att hjälpa mig att förstå det här. Kanske även Illusionen skulle vara intresserad. Jag har svårt att formulera frågan så jag får börja med att skriva lite lösa ord som för mig verkar höra hit. Heidegger. Beuovoir. Autencitet...

Ser en del "förklaringar" som jag svårligen kan tänka mig förklarar något alls.
Att tid finns vet vi emedan vi gör saker sekventiellt, det innebär t ex att sådden föregår skörden.
Eller om vi använder en klocka kan vi mäta att jorden snurrar ett varv runt sin egen axel på 23 timmar, 56 minuter och 4 sekunder, ett sideriskt dygn. Tid finns alltså som varaktigheten i en pågående rörelse.

Autenticitet betyder äkthet och syftar på att vara sann mot sig själv och sina inre värderingar. Inom filosofi och psykologi innebär det att leva i enlighet med sin egen personlighet, snarare än att anpassa sig efter andras förväntningar.

[xion]

Hej! Jag skulle vara tacksam om någon ville, kunde och hade tid att hjälpa mig att förstå det här. Kanske även Illusionen skulle vara intresserad. Jag har svårt att formulera frågan så jag får börja med att skriva lite lösa ord som för mig verkar höra hit. Heidegger. Beuovoir. Autencitet...

Ser en del "förklaringar" som jag svårligen kan tänka mig förklarar något alls.
Att tid finns vet vi emedan vi gör saker sekventiellt, det innebär t ex att sådden föregår skörden.
Eller om vi använder en klocka kan vi mäta att jorden snurrar ett varv runt sin egen axel på 23 timmar, 56 minuter och 4 sekunder, ett sideriskt dygn. Tid finns alltså som varaktigheten i en pågående rörelse.

Autenticitet betyder äkthet och syftar på att vara sann mot sig själv och sina inre värderingar. Inom filosofi och psykologi innebär det att leva i enlighet med sin egen personlighet, snarare än att anpassa sig efter andras förväntningar.

Detta gäller för så kallad "klocktid".
Annars är tid ett sätt att matematiskt mäta hastigheten vid en förändring av något slag.
Men detta blir ju å andra sidan också ett slags klocktid.
Det finns kanske helt enkelt två slags tid; klocktid och upplevd tid.
Fast å andra sidan är ju också klocktid en upplevd tid. Man ser hur klockans visare rör sig.

[Anders]

:lol: ... Ja... Hjälp!
Hur förhöll sig dessa två tänkare till nuet, ögonblicket? Tid generellt? Här får jag för mig att autencitet och icke-autencitet kommer in.

Ögonblicket i Heideggers version, augenblick minns jag som att man är i nuet, men tar in det förgångna och det kommande samtidigt. En av mina favorit-KBT:are här i landet, Åsa Nilsonne beskriver nåt liknande, som 80-10-10. Ett förhållningssätt där man är 80% i nuet en har en koll på det historiska och det framtida.

[xion]

Jag brukar tänka mig nuet som en knivsegg.
Detta kan gälla vid koncentration. Men ju mer okoncentrerad och avslappnad man är dess bredare blir nuet.

[Anders]

Jag brukar tänka mig nuet som en knivsegg.
Detta kan gälla vid koncentration. Men ju mer okoncentrerad och avslappnad man är dess bredare blir nuet.

Lite så beskriver Heidegger det, fast inte direkt groovy, snarare "medvetet närvarande". Det är i hans andra bok (skulle tydligen bli 5-6 st) där han beskriver tidsligheten. Men om jag plockar in lite från första där han beskriver varandet som sådant, så om man t.ex. håller på och skruvar i en skruv som sitter bökigt till, så är det nog 100% nu. Men om du just lyssnat klart på ett sommar i P1-program och begrundar det i hängmattan så tar du in det du lyssnat på i en vidare tidsram.