Filosofiforum

Jag har på senaste tiden stött på en (i mina ögon) märklig sorts resonemang, som i korthet innebär att man avfärdar ett fenomen som av vissa upplevs som problematiskt med hänvisning till att det "finns värre saker" här i världen. (I det här fallet handlade det om att diskvalificera betydelsen av subtila former av rasism och/eller stereotypiserade schablonbilder, med argumentet att det förekommer mycket grövre och mer våldsamma typer av rasism och förtryck.)

Jag tycker att den här tendensen känns väldigt mycket som någon typ av felslut (den går ju att generalisera till att gälla vilket ämne som helst - det centrala är att frågan som diskuteras bedöms som oviktig enbart därför att det finns allvarligare problem). Jag kan dock inte komma på vad just detta felslut kallas...om det alls har ett namn. En strawman...nej, inte riktigt va? Besläktad kanske men...nja... Kan någon hjälpa mig tro?

Prioritering?
Mildare problem som bleknar i jämförelse mot allvarligare, mera i ögonfallande besläktade sådana?
Små problem kan leda till stora problem, men det är de stora problemen som fångar uppmärksamheten?
Barn som leker med tändstickor som bränner ner kåken?
Rasismen som ger motiv till groende jihadister?
Dåligt uppträdande som leder till värre uppträdande?

yodabaggins skrev:Jag har på senaste tiden stött på en (i mina ögon) märklig sorts resonemang, som i korthet innebär att man avfärdar ett fenomen som av vissa upplevs som problematiskt med hänvisning till att det "finns värre saker" här i världen.
Jag tycker att den här tendensen känns väldigt mycket som någon typ av felslut (den går ju att generalisera till att gälla vilket ämne som helst - det centrala är att frågan som diskuteras bedöms som oviktig enbart därför att det finns allvarligare problem). Jag kan dock inte komma på vad just detta felslut kallas...om det alls har ett namn.

Jo visst är det fel att relativisera på det sätt du beskriver, all saklig kritik blir omöjlig om man jämför med något som är ojämförligt mycket värre. Skämtsamt av Hasse och Tage med sketchen Spik i foten

Den där är charmig. Det var på något vis mer värme i humorn på den tiden. Den (humorn) var kanske inte lika "slipad" som nu, men liksom mer hjärtlig.

Jaja, hur som helst. Den tendens jag tänker på upplever jag som lite annorlunda... En subtil skillnad kanske, men ändå.

Exempel: Man diskuterar användandet av ett visst ord (som jag inte nämner här...jag orkar inte med att tråden urartar till någon sorts rasism-eller-inte-diskussion av samma typ som de som fick mig att fundera över felslutet - eller vad det nu är - till att börja med). Eller så diskuterar man schablonbilder i litteraturen av människor med vissa yttre attribut. Och reaktionerna blir: "Men orka hålla på och tjafsa om såna små fåniga saker när det finns riktig rasism därute??!"

Jag tycker att det blir någon slags felslut. Dels anses det oviktigt för att det finns värre exempel, vilket ju är nonsens. Dessutom hänger problemen (menar jag) ihop i det här fallet. De är olika symptom på samma övergripande problem. Snarare än att frågorna "står i konflikt" med varandra så att man försummar den andra genom att lägga tid på den första, så är det alltid relevant att belysa det övergripande problemet närhelst det dyker upp, i liten som stor skala. Bagatelliserande av de "milda" varianterna ger större utrymme för de grövre att växa sig starka...

Ingen som har ett förslag på en term för denna tendens? "Litotes" som enligt wikipedia är synonymt med "understatement" är ju något annat...

Det blir ungefär som att du får bara respekt, folk lyssnar endast på dig, om du är extrem på något sätt, t.ex. om du har mördat, eller är miljardär, går naken, påstår att du upptäckt att Pi är ett ändligt tal och att du kan precis varje decimal eller har dansat balett. Om du händelsevis är normal, eller ursäkta normal skall tolkas onormal, så är det ett tecken på att du aldrig kommer bli något och dö olycklig, skärp till dig nu för fan, flyg till månen vet ja. Jag håller med trådskaparen!

Finns ju annars många ord som går att använda, underdrift, bagatellisering, förringning, Bias,
tankedödande klyschor, typ det finns alltid någon som har det / är värre än ...

klorofyll skrev:Det blir ungefär som att du får bara respekt, folk lyssnar endast på dig, om du är extrem på något sätt, t.ex. om du har mördat, eller är miljardär, går naken, påstår att du upptäckt att Pi är ett ändligt tal och att du kan precis varje decimal eller har dansat balett. Om du händelsevis är normal, eller ursäkta normal skall tolkas onormal, så är det ett tecken på att du aldrig kommer bli något och dö olycklig, skärp till dig nu för fan, flyg till månen vet ja. Jag håller med trådskaparen!

Det gäller att avvika på PK-sättet, inte hursomhelst... Man får t.ex. inte vara anti-hjälte precis hursomhelst... Finns regler även för undantagen...

Algotezza skrev:Det gäller att avvika på PK-sättet, inte hursomhelst... Man får t.ex. inte vara anti-hjälte precis hursomhelst... Finns regler även för undantagen...

Det finns mycket som är föga charmigt, att vara politiskt korrekt har många verkligt jobbiga förgreningar. Gustav Fridolin förkroppsligar min bild av moralitet, förbud, punktskatter och en naiv tro på att vi kan förändra världen.

Jag blev dock glad över Löfvens avsiktsdeklaration att Palestina skall erkännas som stat av Sverige. Det är antagligen en eftergift till vänstern inom partiet, men det retar Israel som inte har minsta avsikt att tillåta en palestinsk stat.

Det finns ju jättemånga liknelser att ta fram när du vill argumentera för din sak. Jämför t.ex med att det är viktigt att upptäcka och åtgärda små fel i en byggnads konstruktion innan den rasar.man väntar inte på att något allvarligt skall hända. Man lagar lämpligen ett däck som pyser lite istället för att vänta tills det exploderat. Du kan också säga till dem såhär: Om du fått ett litet sår i fingret tar du väl hand om det,du väntar väl inte tills du har fått kallbrand och amputerar armen? Den sista tyckte jag själv inte blev riktigt bra men du kan komma på liknande saker själv att säga som är bättre. (mina egna små sår läker snabbt av sig själv så jag behöver inte ta hand om dem).

yodabaggins skrev:Jag har på senaste tiden stött på en (i mina ögon) märklig sorts resonemang, som i korthet innebär att man avfärdar ett fenomen som av vissa upplevs som problematiskt med hänvisning till att det "finns värre saker" här i världen. (I det här fallet handlade det om att diskvalificera betydelsen av subtila former av rasism och/eller stereotypiserade schablonbilder, med argumentet att det förekommer mycket grövre och mer våldsamma typer av rasism och förtryck.)

Jag tycker att den här tendensen känns väldigt mycket som någon typ av felslut (den går ju att generalisera till att gälla vilket ämne som helst - det centrala är att frågan som diskuteras bedöms som oviktig enbart därför att det finns allvarligare problem). Jag kan dock inte komma på vad just detta felslut kallas...om det alls har ett namn. En strawman...nej, inte riktigt va? Besläktad kanske men...nja... Kan någon hjälpa mig tro?

Ja vet inte vad jag skall säga. Klart obesvärliga händelser är mindre besvärliga än mycket besvärliga händelser. Sådant är relativt men här i Sverige gillar vi inte direkt rasism eller schablonbilder av stereotypiska föreställningar så klart man skall inte direkt förneka även sådant men man får vara mjuk.

P.S För någon Proffessor. Ge mig en filosofisk modell att tänka utifrån och jag slår in det i en dator...sedan är min IQ 260 men klart kreativt tänk är också delvis min grej så kanske vi kan komma överens då.