Datorns historia

[Algotezza]

Datorn idag har en lång och spännande historia, från tidernas gryning fram till vår tid, tidernas skymning. En del av densamma är höljd i dunkel, men den senaste tidens forskning på området har kunnat skingra vissa av de digitalt-binära dimmorna.

Den första datorn var dess omedelbara föregångare predatorn, vars höjdpunkt inträffade under de något mer avancerade däggdjurens guldålder. Långt senare efterträddes den av arrendatorn, vilken aldrig under sin levnads dagar fick så mycket att säga till om. Idag är dessa två arter nästan helt utdöda, ingen saknar dem väl på allvar idag, och i stället har vi de numera både väl- och ökända varianterna Mac och PC, allt efter binärt intresse och virtuell läggning. Varken predatorn eller arrendatorn nådde upp till den användarvänliga nivå vi har nytta av och glädjen att erfara och ta del av idag. I synnerhet den förstnämnda var särdeles användarovänlig, för att inte säga direkt aggressiv och blodtörstig.

Även om det inte finns så många entydiga fragment kvar idag av vare sig predatorns eller arrendatorns respektive tillvaroformer, utan fastmer fantasifulla myter och osund vidskepelse, lever det dock i världen idag kvar tvenne tämligen välbevarade och stilfulla reminiscenser av datumanläggningar, nämligen Stonehenge i England, Storbritannien,  och Ales Stenar i Skåne, Sverige.

Vad framtiden främst inom datorernas område har att erbjuda, står skrivet i ettor och nollor på cyberrymdens himmel.

A

[tomtefader]

Två röster hittils.

100% har valt alt. "Vad då 'kul'?"

Kul.

[Algotezza]

Två röster hittils.

100% har valt alt. "Vad då 'kul'?"

Kul.

Jag förstår hur Reinfeldt känner sig efter den sensate Si(sy)fo(s)/Syfilis-mätningen...

A

[cogito]

Mitt första minne av datorn var när Jonny Weissmüller i den tyska dubbningen av en Tarzan-film pekade ut ett torn vid horisonten för Jane med orden "Da - torn!"

/cogito

[suchanother]

Nja, gdk Algot.
Förbaskat svårt det där att vara kul, misslyckas ständigt själv så jag vet.
Själv älskar jag den torra engelska humorn med M.Python i spetsen.
John Cleese fick en gång frågan: vad gör en sketch rolig? "Verkligheten", svarade han och jag hajade till. Så simpelt? Vid närmade tanke så är många pythonsketcher tagna direkt ur verkligheten fast grovt förvrängda där det absurda i situationen förstärks till max.
Finns naturligtvist många bra python att välja emellan men en är helt obetalbar där de driver med fransk neorealism; Terry Jones klädd i svart på en soptipp rabblar obegripligheter med fransk accent och en vit ängel kommer flygandes. Symbolspråk höjt i kubik.

[Algotezza]

Min Python-favorit är förstås Filosofernas fotboll...

Ja, det är alltid verkligheten, eller relationen till densamma,  som gör något kul... håller med Cleese där...

A