koo!

[arketyp]

Skådar är allt här finns, och visst kan vi förflytta saker i det oändliga. I kalkylens alla färger...eller så kan vi fortsätta
att låtsas. Det gäller att ständigt koda om, tills färgerna stelnar. Eller så skiter vi allt och fuskar tills (gud=måste) manifesterar något annat än detta skådande.
Men om döden är en hägring liksom orden, liksom materian, materian är ett med orden, närmare bestämt orden manifesterar sig i materian- (är endast en aspekt på ett stycke kod) och orden är lika många som
färgernas eviga skiftningar. För att göra en generalisering gör skådandet att man anar koden.
Just idag "är det bara" i morgon är kanske porten öppen eller står vi i den öppna porten...
har min port något med din att göra, allt har en betydelse endast i relation. Vem myntar relationerna? Varför låtsas få orgasm?

vi bygger (fasader=lotsas) för att underhålla jaget, jaget är som en magnet som atraherar allt skit som finns
beroende på vilken pol den använder, den utvinner så att säga av allt. Nu ska fanskapet in i bastun.