Att se på världen

Lekar, tävlingar, knep och knåp, men inte någon sandlåda.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5965
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Att se på världen

Inläggav Skogsälvan » 15 feb 2011 13:18

Jag är rätt fötjust i det paradoxala, omöjliga figurer och optiska illusioner. Det enkelspåriga synsättet handikappar oss ofta. Jag tror helt klart på "free your mind and the rest will follow". Så vi börjar med en uppvärmning.



Tänk vad lite rörelse kan göra!





Fokusera!



Ungefär som dessa målningar ser min "verklighet" ut med världar i världar ur mitt kabbalistiska synsätt. Den verkliga verkligheten uppfattar jag ligga dold för (iallafall de flesta av) oss, men att titta på de här bilderna (pausa så du hinner se i lugn och ro och förstå) är lärorikt och roligt.




Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3500
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle
Kontakt:

Inläggav Johan Ågren » 15 feb 2011 13:45

Den här kan du skriva ut och sätta ihop själv:


Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3418
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 15 feb 2011 13:50

Hej Skogsälvan

Ja sådana fenomen är fascinerande.

En extrapolerad tolkning av att "dessa fenomen kan uppstå" skulle då kunna vara följande:

Tänk om hela ditt liv (allt du kan referera till, oavsett vad det än är) just är en sådan illusion!

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 10174
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 15 feb 2011 13:58

Johan Ågren skrev:Den här kan du skriva ut och sätta ihop själv:



http://www.grand-illusions.com/images/a ... dragon.pdf

Skriv ut, klipp, klistra, kul...

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3500
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle
Kontakt:

Inläggav Johan Ågren » 15 feb 2011 14:07

freddemalte skrev:Hej Skogsälvan

Ja sådana fenomen är fascinerande.

En extrapolerad tolkning av att "dessa fenomen kan uppstå" skulle då kunna vara följande:

Tänk om hela ditt liv (allt du kan referera till, oavsett vad det än är) just är en sådan illusion!

Vänligen

Fredrik


Sådana här illusioner visar på hur vårt medvetande arbetar och talar en hel del emot den naiva realismen. Vi sätter samman en hel och förklarbar värld, och det är först när vi på något sätt krockar som vi tvingas att genomskåda "illusionen". T.ex så har jag på mitt skrivbord en mängd saker som jag bara kan se ur vissa vinklar. Men genom att jag är bekant med föremålen i fråga så ser jag hela föremålet, och min upplevelse blir inte fragmentarisk och förvirrande. Jag får en rumslig symbolisk uppfattning av min tillvaro, och det är så vår vardag "ser ut". I ett längre och djupare perspektiv så har vi effektiviserat denna process och nyttan med vår upplevelse har favoritiserats snarare än att den är sanningsenlig. Vi ser i dessa illusioner hur realiteten leker med våra invanda sätt att betrakta t.ex perspektiv. En människa som är långt borta ska vara mindre, och när vi placerar in människor av samma storlek i ett ritat perspektiv så upplever vi de som är placerade djupare in i detta perspektiv som större. Frågan är om detta ligger på ett genetiskt plan, eller om vi som barn lär oss djupperspektivet. I så fall skulle ett litet barn inte uppleva storleksskillnaderna.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3418
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 15 feb 2011 15:07

Johan Ågren skrev:
freddemalte skrev:Hej Skogsälvan

Ja sådana fenomen är fascinerande.

En extrapolerad tolkning av att "dessa fenomen kan uppstå" skulle då kunna vara följande:

Tänk om hela ditt liv (allt du kan referera till, oavsett vad det än är) just är en sådan illusion!

Vänligen

Fredrik


Sådana här illusioner visar på hur vårt medvetande arbetar och talar en hel del emot den naiva realismen. Vi sätter samman en hel och förklarbar värld, och det är först när vi på något sätt krockar som vi tvingas att genomskåda "illusionen". T.ex så har jag på mitt skrivbord en mängd saker som jag bara kan se ur vissa vinklar. Men genom att jag är bekant med föremålen i fråga så ser jag hela föremålet, och min upplevelse blir inte fragmentarisk och förvirrande. Jag får en rumslig symbolisk uppfattning av min tillvaro, och det är så vår vardag "ser ut". I ett längre och djupare perspektiv så har vi effektiviserat denna process och nyttan med vår upplevelse har favoritiserats snarare än att den är sanningsenlig. Vi ser i dessa illusioner hur realiteten leker med våra invanda sätt att betrakta t.ex perspektiv. En människa som är långt borta ska vara mindre, och när vi placerar in människor av samma storlek i ett ritat perspektiv så upplever vi de som är placerade djupare in i detta perspektiv som större. Frågan är om detta ligger på ett genetiskt plan, eller om vi som barn lär oss djupperspektivet. I så fall skulle ett litet barn inte uppleva storleksskillnaderna.

Hej Johan

Ja det är en bra fråga - verkligen svårt att veta vad "andra upplever", speciellt om "dessa andra" inte kan förmedla sig via språket (vilket förvisso inte försäkrar att vi ska få koll på vad de upplever, men möjligtvis ökar chansen till något som påminner om en slags förståelse/inblick).

Det är troligtvis så att hjärnan "by default" ser perspektiv men att det kräver en viss form av inlärning etc. Det finns storys om människor som vuxit upp i den täta skogen och vidare förflyttats till andra platser med den otroliga effekten att de inte förstår sig på perspektiv. Huruvida detta är en myt eller sant, förtäljer dock inte historien.

Det jag dock avsåg med svaret till Skogsälvan var att hela livet (den totala, "privata", upplevelsen som sådan) kanske är en sådan illusion. Det inre och yttre, dikotomin; jag upplever det ju onekligen som att jag går runt i en slags "objektiv värld" därute (utanför mig) och att jag är ett upplevande fenomen "i den världen", en värld som t.ex. kommer att "vara kvar" när jag går bort, en värld "som fanns" innan jag "föddes", en värld som (i sak) är oberoende av hur jag upplever den, en värld som har andra "lika dana som jag" (avser att de andra också skulle ha en motsvarande utblickspunkt, medvetande), en värld som "fortsätter" (rumsligt) bortom det jag kan uppfatta med mina sinnen (jag avser då inte abstraktioner så som t.ex. "tingen i sig", utan det vardagliga faktumet att vi tar för givet att t.ex. New York existerar, även om jag inte kan se det just nu) etc. Allt detta kanske är en sådan illusion (vantolkning). Detta kan vi (jag)/(du) dock (naturligtvis) inte avgöra då alla tänkbara metoder för att avgöra ("avslöja illusionen") i så fall utgörs av illusionen.

Närmast (dock dåliga och missvisande) liknelse är det vi kallar för nattdrömmar, i vilka vi får illusionen av att "uppleva en värld" (som med allra största sannolikhet) inte existerar (åtminstone inte på det sätt som vi utifrån ett common-sense-perspektiv brukar anse att vår vakna tillvaros värld existerar).

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3500
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle
Kontakt:

Inläggav Johan Ågren » 15 feb 2011 15:40

freddemalte skrev:Närmast (dock dåliga och missvisande) liknelse är det vi kallar för nattdrömmar, i vilka vi får illusionen av att "uppleva en värld" (som med allra största sannolikhet) inte existerar (åtminstone inte på det sätt som vi utifrån ett common-sense-perspektiv brukar anse att vår vakna tillvaros värld existerar).

Vänligen

Fredrik


Intressant att komma ihåg är att både nattdrömmen och vakenvärlden sätts samman på samma sätt i hjärnan. Skillnaden antas vara att vakenvärlden triggas och uppdateras av något utanför själva upplevelsen i sig. Jag har aldrig sett behovet av att ha en sådan primär värld i min ontologi. Om så är fallet ändå; att det finns en utanförliggande "källa", tror ändå att vi går omkring i drömmar som på bästa sätt får oss att hitta och luras till det som vi definierar som föda och fortplantningsmöjligheter. I slutändan kan det mycket väl vara en svartvit mycket innehållslös värld av lite matematiska strukturer och ettor och nollor som sedan kryddas upp till en tillvaro som gynnar vår vidareutveckling. Men detta är bara en "illusion" så länge det faktiskt existerar ett sådant här "tinget i sig" bortom "kryddan" (fenomenologin). På det hela taget så ser jag "illusioner" i relation till andra "illusioner" hela vägen. Det är en form av invecklingsprocess som hela tiden leder till mer utstuderat liv. Det vi kallar existensens utblommning och mångfald är en strävan mot de entropiska krafter som i sin ytterlighet är innehållslöst. På samma sätt som drömmen tycks skapas ur tomhet och återgår i tomhet. Strävan efter "sanning" blir därför en lång resa mot de första illusoriska invecklingarna. Och relativt sätt så kommer vi alltid att tycka oss ha kommit tillkorta tidigare. Det är svårt att se någon dygd och önskvärd strävan i detta. Det bekräftas av de som sett igenom hur existensens tillblivelse sker: De ser med förståelse och acceptans på sina livsskeenden, och det som de tidigare betraktat som lågt, och långt från sanning, ser de i stället som en naturlig del av existensens tillblivelse. Det finns således ingen dygd i sig att gå bortom illusion på illusion. Det goda med att se världen som en lång process av illusoriska invecklingar är att till fullo kunna bejaka denna dynamik och potential och faktiskt kunna vara med full kraft där man är. Det betyder att de där drakarna däruppe i youtubefönstret faktiskt följer oss med blicken, OM vi stannar upp i den upplevelsen :)

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3418
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 15 feb 2011 16:01

Johan Ågren skrev:
freddemalte skrev:Närmast (dock dåliga och missvisande) liknelse är det vi kallar för nattdrömmar, i vilka vi får illusionen av att "uppleva en värld" (som med allra största sannolikhet) inte existerar (åtminstone inte på det sätt som vi utifrån ett common-sense-perspektiv brukar anse att vår vakna tillvaros värld existerar).

Vänligen

Fredrik


Intressant att komma ihåg är att både nattdrömmen och vakenvärlden sätts samman på samma sätt i hjärnan. Skillnaden antas vara att vakenvärlden triggas och uppdateras av något utanför själva upplevelsen i sig. Jag har aldrig sett behovet av att ha en sådan primär värld i min ontologi. Om så är fallet ändå; att det finns en utanförliggande "källa", tror ändå att vi går omkring i drömmar som på bästa sätt får oss att hitta och luras till det som vi definierar som föda och fortplantningsmöjligheter. I slutändan kan det mycket väl vara en svartvit mycket innehållslös värld av lite matematiska strukturer och ettor och nollor som sedan kryddas upp till en tillvaro som gynnar vår vidareutveckling. Men detta är bara en "illusion" så länge det faktiskt existerar ett sådant här "tinget i sig" bortom "kryddan" (fenomenologin). På det hela taget så ser jag "illusioner" i relation till andra "illusioner" hela vägen. Det är en form av invecklingsprocess som hela tiden leder till mer utstuderat liv. Det vi kallar existensens utblommning och mångfald är en strävan mot de entropiska krafter som i sin ytterlighet är innehållslöst. På samma sätt som drömmen tycks skapas ur tomhet och återgår i tomhet. Strävan efter "sanning" blir därför en lång resa mot de första illusoriska invecklingarna. Och relativt sätt så kommer vi alltid att tycka oss ha kommit tillkorta tidigare. Det är svårt att se någon dygd och önskvärd strävan i detta. Det bekräftas av de som sett igenom hur existensens tillblivelse sker: De ser med förståelse och acceptans på sina livsskeenden, och det som de tidigare betraktat som lågt, och långt från sanning, ser de i stället som en naturlig del av existensens tillblivelse. Det finns således ingen dygd i sig att gå bortom illusion på illusion. Det goda med att se världen som en lång process av illusoriska invecklingar är att till fullo kunna bejaka denna dynamik och potential och faktiskt kunna vara med full kraft där man är. Det betyder att de där drakarna däruppe i youtubefönstret faktiskt följer oss med blicken, OM vi stannar upp i den upplevelsen :)

Hej Johan

Visst får jag en upplevelse av att drakarna tittar på mig, och visst får jag en upplevelse av att andra människor har ett eget medvetande, visst får jag en upplevelse av att det finns en värld utanför mig, och visst får jag en upplevelse av att ha ett eget medvetande (jag). Jag stannar gärna i den upplevelsen - oavsett vad den kommer av (eller om den enbart finns i sig - och inget annat). Kanske är allt enbart ett enda tillstånd i form av just en illusion (världen = upplevelsen) av att vara så mycket mer.

Jag lägger ingen värdering i detta, ser det inte utifrån ett värdeteoretiskt perspektiv utan strikt ontologiskt. Hur jag vill att det ska vara är en sak, hur det är kanske en annan?

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3500
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle
Kontakt:

Inläggav Johan Ågren » 15 feb 2011 17:23

freddemalte skrev:
Johan Ågren skrev:
freddemalte skrev:Närmast (dock dåliga och missvisande) liknelse är det vi kallar för nattdrömmar, i vilka vi får illusionen av att "uppleva en värld" (som med allra största sannolikhet) inte existerar (åtminstone inte på det sätt som vi utifrån ett common-sense-perspektiv brukar anse att vår vakna tillvaros värld existerar).

Vänligen

Fredrik


Intressant att komma ihåg är att både nattdrömmen och vakenvärlden sätts samman på samma sätt i hjärnan. Skillnaden antas vara att vakenvärlden triggas och uppdateras av något utanför själva upplevelsen i sig. Jag har aldrig sett behovet av att ha en sådan primär värld i min ontologi. Om så är fallet ändå; att det finns en utanförliggande "källa", tror ändå att vi går omkring i drömmar som på bästa sätt får oss att hitta och luras till det som vi definierar som föda och fortplantningsmöjligheter. I slutändan kan det mycket väl vara en svartvit mycket innehållslös värld av lite matematiska strukturer och ettor och nollor som sedan kryddas upp till en tillvaro som gynnar vår vidareutveckling. Men detta är bara en "illusion" så länge det faktiskt existerar ett sådant här "tinget i sig" bortom "kryddan" (fenomenologin). På det hela taget så ser jag "illusioner" i relation till andra "illusioner" hela vägen. Det är en form av invecklingsprocess som hela tiden leder till mer utstuderat liv. Det vi kallar existensens utblommning och mångfald är en strävan mot de entropiska krafter som i sin ytterlighet är innehållslöst. På samma sätt som drömmen tycks skapas ur tomhet och återgår i tomhet. Strävan efter "sanning" blir därför en lång resa mot de första illusoriska invecklingarna. Och relativt sätt så kommer vi alltid att tycka oss ha kommit tillkorta tidigare. Det är svårt att se någon dygd och önskvärd strävan i detta. Det bekräftas av de som sett igenom hur existensens tillblivelse sker: De ser med förståelse och acceptans på sina livsskeenden, och det som de tidigare betraktat som lågt, och långt från sanning, ser de i stället som en naturlig del av existensens tillblivelse. Det finns således ingen dygd i sig att gå bortom illusion på illusion. Det goda med att se världen som en lång process av illusoriska invecklingar är att till fullo kunna bejaka denna dynamik och potential och faktiskt kunna vara med full kraft där man är. Det betyder att de där drakarna däruppe i youtubefönstret faktiskt följer oss med blicken, OM vi stannar upp i den upplevelsen :)

Hej Johan

Visst får jag en upplevelse av att drakarna tittar på mig, och visst får jag en upplevelse av att andra människor har ett eget medvetande, visst får jag en upplevelse av att det finns en värld utanför mig, och visst får jag en upplevelse av att ha ett eget medvetande (jag). Jag stannar gärna i den upplevelsen - oavsett vad den kommer av (eller om den enbart finns i sig - och inget annat). Kanske är allt enbart ett enda tillstånd i form av just en illusion (världen = upplevelsen) av att vara så mycket mer.

Jag lägger ingen värdering i detta, ser det inte utifrån ett värdeteoretiskt perspektiv utan strikt ontologiskt. Hur jag vill att det ska vara är en sak, hur det är kanske en annan?

Vänligen

Fredrik


Tror nog att du är lite unik med att du är så konsekvent gällande din upplevelse (du har ju fått en viss kritik tidigare av din formulering av vad som andra uppfattar som naiv realism). Samtidigt så är du och jag lite lika på den punkten. Det som är spännande med denna diskussion är att vanligtvis så råder det en distinktion som får människan att kalla illusioner (som ovan) för just illusioner. Det anses vara en deformation och förvillelse. Det händer inte (egentligen). Det faller i vardagligt tal utanför vanlig relativism, som att t.ex insekter ser andra färger hos växterna än vi gör.

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3418
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 15 feb 2011 17:56

Johan Ågren skrev:
freddemalte skrev:
Johan Ågren skrev:
freddemalte skrev:Närmast (dock dåliga och missvisande) liknelse är det vi kallar för nattdrömmar, i vilka vi får illusionen av att "uppleva en värld" (som med allra största sannolikhet) inte existerar (åtminstone inte på det sätt som vi utifrån ett common-sense-perspektiv brukar anse att vår vakna tillvaros värld existerar).

Vänligen

Fredrik


Intressant att komma ihåg är att både nattdrömmen och vakenvärlden sätts samman på samma sätt i hjärnan. Skillnaden antas vara att vakenvärlden triggas och uppdateras av något utanför själva upplevelsen i sig. Jag har aldrig sett behovet av att ha en sådan primär värld i min ontologi. Om så är fallet ändå; att det finns en utanförliggande "källa", tror ändå att vi går omkring i drömmar som på bästa sätt får oss att hitta och luras till det som vi definierar som föda och fortplantningsmöjligheter. I slutändan kan det mycket väl vara en svartvit mycket innehållslös värld av lite matematiska strukturer och ettor och nollor som sedan kryddas upp till en tillvaro som gynnar vår vidareutveckling. Men detta är bara en "illusion" så länge det faktiskt existerar ett sådant här "tinget i sig" bortom "kryddan" (fenomenologin). På det hela taget så ser jag "illusioner" i relation till andra "illusioner" hela vägen. Det är en form av invecklingsprocess som hela tiden leder till mer utstuderat liv. Det vi kallar existensens utblommning och mångfald är en strävan mot de entropiska krafter som i sin ytterlighet är innehållslöst. På samma sätt som drömmen tycks skapas ur tomhet och återgår i tomhet. Strävan efter "sanning" blir därför en lång resa mot de första illusoriska invecklingarna. Och relativt sätt så kommer vi alltid att tycka oss ha kommit tillkorta tidigare. Det är svårt att se någon dygd och önskvärd strävan i detta. Det bekräftas av de som sett igenom hur existensens tillblivelse sker: De ser med förståelse och acceptans på sina livsskeenden, och det som de tidigare betraktat som lågt, och långt från sanning, ser de i stället som en naturlig del av existensens tillblivelse. Det finns således ingen dygd i sig att gå bortom illusion på illusion. Det goda med att se världen som en lång process av illusoriska invecklingar är att till fullo kunna bejaka denna dynamik och potential och faktiskt kunna vara med full kraft där man är. Det betyder att de där drakarna däruppe i youtubefönstret faktiskt följer oss med blicken, OM vi stannar upp i den upplevelsen :)

Hej Johan

Visst får jag en upplevelse av att drakarna tittar på mig, och visst får jag en upplevelse av att andra människor har ett eget medvetande, visst får jag en upplevelse av att det finns en värld utanför mig, och visst får jag en upplevelse av att ha ett eget medvetande (jag). Jag stannar gärna i den upplevelsen - oavsett vad den kommer av (eller om den enbart finns i sig - och inget annat). Kanske är allt enbart ett enda tillstånd i form av just en illusion (världen = upplevelsen) av att vara så mycket mer.

Jag lägger ingen värdering i detta, ser det inte utifrån ett värdeteoretiskt perspektiv utan strikt ontologiskt. Hur jag vill att det ska vara är en sak, hur det är kanske en annan?

Vänligen

Fredrik


Tror nog att du är lite unik med att du är så konsekvent gällande din upplevelse (du har ju fått en viss kritik tidigare av din formulering av vad som andra uppfattar som naiv realism). Samtidigt så är du och jag lite lika på den punkten. Det som är spännande med denna diskussion är att vanligtvis så råder det en distinktion som får människan att kalla illusioner (som ovan) för just illusioner. Det anses vara en deformation och förvillelse. Det händer inte (egentligen). Det faller i vardagligt tal utanför vanlig relativism, som att t.ex insekter ser andra färger hos växterna än vi gör.

Hej Johan
Japp, väldigt intressant och givande kritik! Roligt. Unik, svårt att avgöra då detta inte är något som man brukar kallprata om i goda vänner lag ;-)

Kanske ser de flesta människor världen som att det finns minst en betraktare (var och ens jag) och något som betraktas (världen). Denna dikotomi intresserar mig och utifrån ett filosofiskt perspektiv (ontologi / fenomenologi) roar det mig att föreställa mig att denna dikotomi i sig är illusorisk och att den illusionen som sådan är världen.

Följande ontologiska uppställning:

1. Något finns (i motsats till att inget finns)
2. Kalla detta något för V (världen / verkligheten)
3. V är ett tillstånd (det enda som finns)
4. Tillståndet (V) är till sin struktur som en illusion
5. Illusionen ger vid handen att V har utsträckning i rum och tid (RT)
6. Illusionen ger vid handen att V betraktas av någon (N1)
7. Illusionen ger vid handen att N1 ingår i RT, i vilken det även igår andra N; N2, N3 etc
8. Egentligen är dock N1 = V = illusionen

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Användarvisningsbild
nytt namn
Inlägg: 801
Blev medlem: 23 okt 2009 06:42

Inläggav nytt namn » 15 feb 2011 18:32

freddemalte skrev:Kanske ser de flesta människor världen som att det finns minst en betraktare (var och ens jag) och något som betraktas (världen). Denna dikotomi intresserar mig och utifrån ett filosofiskt perspektiv (ontologi / fenomenologi) roar det mig att föreställa mig att denna dikotomi i sig är illusorisk och att den illusionen som sådan är världen.

Följande ontologiska uppställning:

1. Något finns (i motsats till att inget finns)
2. Kalla detta något för V (världen / verkligheten)
3. V är ett tillstånd (det enda som finns)
4. Tillståndet (V) är till sin struktur som en illusion
5. Illusionen ger vid handen att V har utsträckning i rum och tid (RT)
6. Illusionen ger vid handen att V betraktas av någon (N1)
7. Illusionen ger vid handen att N1 ingår i RT, i vilken det även igår andra N; N2, N3 etc
8. Egentligen är dock N1 = V = illusionen
Det "finns" några oklarhet här, och det är till och börja med punkt 1. "Något finns".

Varför just "något" (som en motsats till att inget finns) och inte "allting" (som en motsats till att inget finns)?
Varför just "något" och inte "någon"?

Vad menas med "finns"?
Är det "givet"? (Frågan är då: vem tog emot?)
Har det "funnits" (Frågan är då: vem fann?, alt: vem fan?)
Som jag ser det, så, så "finns" inget. Och då med betoning på "finns" inte på "inget". Dvs. "finner man nycklarna", så ligger det fundamentala inte i att "nycklarna existerar", utan för att "någon letar efter nycklarna".


Sen har vi punkt 2: "Kalla detta något för V (världen / verkligheten)".
Och då undrar jag, vad/vem kallar detta för V?


Jag kommer med en egen version:
Följande ontologiska uppställning:

1. Någon finns (utan motsats)
2. Att kalla denna någon för "något" är "problematiskt", men vi kallar denna någon ändå för V.
3. V är en rörelse (den enda som finner)
4. Rörelsen (V) är till sin mönster "evigt skapande tomhet"
5. "Den evigt skapande tomheten" ger vid handen att V har utsträckning i rum och tid (RT)
6. "Den evigt skapande tomheten" ger vid handen att V betraktas av något (N1)
7. "Den evigt skapande tomheten" ger vid handen att N1 ingår i RT, i vilken det även igår andra N; N2, N3 etc
8. Egentligen är dock N1 = V = "Den evigt skapande tomheten", som inte går att kalla V.

...

Jag vill inte "av-personifiera" verkligheten, utan "trans-personifiera" verkligheten.
Att av-personifiera ser jag som "objektifierande".

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3418
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Inläggav freddemalte » 15 feb 2011 18:53

nytt namn skrev:
freddemalte skrev:Kanske ser de flesta människor världen som att det finns minst en betraktare (var och ens jag) och något som betraktas (världen). Denna dikotomi intresserar mig och utifrån ett filosofiskt perspektiv (ontologi / fenomenologi) roar det mig att föreställa mig att denna dikotomi i sig är illusorisk och att den illusionen som sådan är världen.

Följande ontologiska uppställning:

1. Något finns (i motsats till att inget finns)
2. Kalla detta något för V (världen / verkligheten)
3. V är ett tillstånd (det enda som finns)
4. Tillståndet (V) är till sin struktur som en illusion
5. Illusionen ger vid handen att V har utsträckning i rum och tid (RT)
6. Illusionen ger vid handen att V betraktas av någon (N1)
7. Illusionen ger vid handen att N1 ingår i RT, i vilken det även igår andra N; N2, N3 etc
8. Egentligen är dock N1 = V = illusionen
Det "finns" några oklarhet här, och det är till och börja med punkt 1. "Något finns".

Varför just "något" (som en motsats till att inget finns) och inte "allting" (som en motsats till att inget finns)?
Varför just "något" och inte "någon"?

Vad menas med "finns"?
Är det "givet"? (Frågan är då: vem tog emot?)
Har det "funnits" (Frågan är då: vem fann?, alt: vem fan?)
Som jag ser det, så, så "finns" inget. Och då med betoning på "finns" inte på "inget". Dvs. "finner man nycklarna", så ligger det fundamentala inte i att "nycklarna existerar", utan för att "någon letar efter nycklarna".


Sen har vi punkt 2: "Kalla detta något för V (världen / verkligheten)".
Och då undrar jag, vad/vem kallar detta för V?


Jag kommer med en egen version:
Följande ontologiska uppställning:

1. Någon finns (utan motsats)
2. Att kalla denna någon för "något" är "problematiskt", men vi kallar denna någon ändå för V.
3. V är en rörelse (den enda som finner)
4. Rörelsen (V) är till sin mönster "evigt skapande tomhet"
5. "Den evigt skapande tomheten" ger vid handen att V har utsträckning i rum och tid (RT)
6. "Den evigt skapande tomheten" ger vid handen att V betraktas av något (N1)
7. "Den evigt skapande tomheten" ger vid handen att N1 ingår i RT, i vilken det även igår andra N; N2, N3 etc
8. Egentligen är dock N1 = V = "Den evigt skapande tomheten", som inte går att kalla V.

...

Jag vill inte "av-personifiera" verkligheten, utan "trans-personifiera" verkligheten.
Att av-personifiera ser jag som "objektifierande".

Hej nytt namn

- Något = det jag gissar att du avser med allt

- Att benämna allt för något och inte för någon är i sig enbart för att inte förväxla det med diverse religiösa perspektiv (läs: Gud etc). Att jag väljer ordet något är ett språkligt tillkortakommande, men passar (enligt mig) bättre än att t.ex. kalla det för banan, flagga eller TV-apparat.

- Vet inte varför du vill blanda in rörelse i detta?

- Frasen "evigt skapande tomhet" är för mig alldeles för "flummig" eller otydlig för att beskriva det jag avser.

- Ordet finns kan gott och väl tolkas välvilligt och betyder det som det i vardagligt språkbruk brukar betyda, dvs motsatsen till frånvaro eller intighet. Vidare definition av ordet finns synes mig tämligen problematiskt.

- När du vänder dig mot eventuell objektifiering (som du väljer att kalla det) verkar det som att du slänger in värdeteoretiska aspekter i den ontologisk diskussionen, vilket jag avhåller mig ifrån. Är världen ett objekt så är den det, är världen ett subjekt så är den det, oavsett om det förefaller bra eller dåligt.

Vänligen

Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5506
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 16 feb 2011 02:33

Roligt med era filmer, dom var nya förutom The best illusion ever, den är magisk och jag älskar när färgerna växer fram ur huvudet

Denna är rätt intressant med:

<iframe title="YouTube video player" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/w8Zz05t19dg" frameborder="0"></iframe>

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 10174
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 16 feb 2011 03:46

Zokrates skrev:
Johan Ågren skrev:Den här kan du skriva ut och sätta ihop själv:

http://www.youtube.com/embed/PKeuhXQj3MM


http://www.grand-illusions.com/images/a ... dragon.pdf

Skriv ut, klipp, klistra, kul...


Satte ihop en tidigare idag som jag klippte ur och ja, den funkar förutsatt att man ser på den med en videokamera, utan kameran ingen effekt.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3500
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle
Kontakt:

Inläggav Johan Ågren » 16 feb 2011 08:41

Zokrates skrev:
Zokrates skrev:
Johan Ågren skrev:Den här kan du skriva ut och sätta ihop själv:

http://www.youtube.com/embed/PKeuhXQj3MM


http://www.grand-illusions.com/images/a ... dragon.pdf

Skriv ut, klipp, klistra, kul...


Satte ihop en tidigare idag som jag klippte ur och ja, den funkar förutsatt att man ser på den med en videokamera, utan kameran ingen effekt.


Vad skiljer ditt seende från en videokamera? Lös den gåtan och prova igen. (jag satte också ihop en drake förut).


Återgå till "Lekstugan"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst