Trickster skrev:Och lagstiftning är ett medvetet beslut av en grupp politiker. Du skrev inte det direkt, nej, men det behövs inte, eftersom det följer av det gjordes olagligt.
Ja? Medvetna politiska beslut förutsätter att de betraktar ett beteende som problematiskt, och inget (jag upprepar: inget) kan ses som problematiskt i sig utan endast i relation till något annat vilket implicerar ett underliggande fundament. Det är detta fundament som jag talade om.
Trickster skrev:Det har jag dock inte sagt något om. Men det skulle ju ha kunnat komma till på rent puritansk grund: "Vi ogillar att folk berusar och roar sig!".
Att folk berusar sig är inte problematiskt i sig, eller hur, utan endast när det sätt i samband med något annat. Ofta tänker man sig väl att berusning är problematiskt just för att man på något sätt "sänkt sin prestationsnivå", eller? Vilket är exakt den typ av tänkande jag sökt visa på. Man kan ju också fråga sig varför frågan om vin- och spritmonopolet sällan sträcker sig längre än att låta handlarna ta del av denna inkomstkälla, detta med att avkriminalisera hembränning försvinner som ur diskussionen - inte lönsamt.
Trickster skrev:Nej, det där är helt irrelevant; det säger inte emot mina påståenden att (1) om det finns en kapitalistsk logik så leder den till "konsumtion är målet med produktion" och (2) att slappa är en konsumtion. Jag säger alltså inte att konsumtion skall leda till ledighet; huruvida det är sant eller inte spelar inte någon roll för mitt argument.
Okej, men där håller jag ju inte alls med om. Varför skulle det vara omöjligt att tänka sig andra hänsyn (förslust av produktion) som övertrumfande
inom samma kapitalistiska logik? Det verkar mest som ett attribut du godtyckligt tillskriver "kapitalismen" (som ideologi?), och inte någon av de aktivt verkande krafter som vi ser omkring oss och som röjer den kapitalistiska logiken. Du anför att det i sista hand, i slutändan, är konsumption som är målet, men även om vi godtar detta så kvarstår frågan: när då? Det är klart vi måste betrakta
sparande som ett reellt ekonomiskt beteende, eller? Ser ekonomerna också makt som en produkt för konsumption?
Makterna skrev:Jag hävdar: Min kapitalism, den utilitariska nyliberalismen, bygger på tanken att statens uppgift är att maximera det mänskliga välbefinnandet genom strategin att införa frihet, eftersom jag bedömer att frihetliga lagar i slutändan gör att folk mår bättre.
Jag förstår inte, menar du att du är representativ för "kapitalismen" nu? Din personliga ideologi vet jag inte att jag skulle ha uttalat mig om, inte heller ser jag någon relevans i att blanda in den här. Huruvida "frihetliga lagar" (vad nu detta skulle kunna innebära) leder till att folk mår bättre, därom kunna vi endast spekulera. Ett konkret exempel som talar för detta finner vi emellertid i följande:
Makterna skrev:Kanske bör hasch legaliseras (är inte helt säker på detta, mer undersökning skulle behöva göras), eftersom hasch leder till att de som nu vill hascha kan göra det, och bli lyckligare än annars.
Vad för forskning behövs för att konstatera att någon som likförbannat sysslar med något helst slipper straffpåföljder för sitt beteende? Legalisering leder inte till att folk börjar knarka, även om språkbruket gärna drar åt ett sånt håll - jag föreslår istället att man säger avkriminalisering -, utan leder till att de som redan knarkar slipper straffas för detta. Så det är inte frågan om en "frihetlig lagstiftning" utan en ickelagstiftning, i denna bemärkelse. Och det torde väl inte tas emot med förvåning att om inga lagar inskränker vår behovstillfredsställelse så uppkommer inte den friktion som får oss att känna oss maktlösa, och således missnöjda, med överheten.
Makterna skrev:Ingenstans har jag tänkt "höhö, jag vill fan ha en värld där de rikare blir rikare, för jag hatar alla fattiga", eller nåt sånt.
Det spelar ingen som helst roll om konsekvenserna blir desamma. Du vet, du har inte på något sätt tolkningsföreträde, inte ens på dina "egna" handlingar och tankar.
Makterna skrev:Men det verkar ju tydligen som att du tror att det är så som förespråkare av "kapitalism" / nyliberalism tänker.
Än en gång: det spelar ingen som helst roll huruvida detta är en medveten tanke eller inte hos kapitalismen och nyliberalismens förespråkare, utan har att göra med dess
konsekvenser. Inför lagen kan man inte skylla på att man inte kände till att det man gjorde var brottsligt, och att med skygglappar söka undvika alla negativa konsekvenser av sin egen framfart på planeten fråntar en inte ansvaret heller. Jag kan inte stå inför rätten och hävda att jag i själva verket inte mördade en viss person, eftersom jag inte hade för avsikt att så göra, jag tänkte
egentligen bara slå ihjäl flugan som satt på snoken hans med ett brännbollsträ. Förstår du? Min avsikt är irrelevant för den "objektiva verkligheten", den
föregår varje avsikt och menande.
Makterna skrev:Varför tror du det, kan man undra. Är det för att det är precis så, fast tvärtom, som socialisterna tänker?
Jag vet inte hur socialisterna tänker, men du tycks ju veta, du kanske vill förklara för mig (du som är så digert beläst i socialistiska texter).
Makterna skrev:Är det inte så? Och i sin egocentrism tror de därför att kapitalisterna också måste tänka likadant, fast tvärtom då förstås. Deras rationella förmåga, medger inte att de kan tänka objektivt, och inse att andra tänker annorlunda än de själva.
Tycker du utomordentligt, formmässigt, exemplifierar den typ av tänkande du talar om. Se vad du gör i det följande:
Makterna skrev:Det är därför du ovan skriver att du tror på att kapitalismen skulle bygga på politikernas förkärlek för effektivitetssträvanden. Det är klart att kapitalismen tycker effektivitet är bra, men bara som ett medel för att folket ska må bra, inte som ett självändamål. De som älskar pengar etc gör det inte för att de gillar den gröna färgen eller lukten av bomullspapper, utan för att pengar kan användas för att skapa saker som är bra. Kapitalister tänker inte så intricit och dogmatiskt som ni irrationella flummare gör.
Var någonstans har jag talat om
politiker? Istället för att läsa vad jag faktiskt skriver så knåpar du ihop en egen liten berättelse om socialisterna, men på vilket sätt är det intressant? Kapitalet har väl inget medvetande att tala om? Lika lite "den osynliga handen". Att kapitalet skulle kunna känna dofter eller se färger begriper inte jag hur det skulle kunna gå till.
Makterna skrev:
Om X kan tolkas som Xa så måste orsaken vara A, vilket innebär att B kan uteslutas, betyder alltså:
X = kapitalismen / nyliberalismen
Xa = pengar och effektivitet och andra upplevda attribut
A = värderingspartisk, dogmatisk, intricit förkärlek för Xa
B = utilitarism, åsikten att staten bör maximera människornas sammanlagda välbefinnande
Var har jag pratat om nyliberalismen? Nyliberalismen kan förstås ses som en i ledet av kapitalets intellektuella manifestationsformer. Vad har utilitarrism med det här att göra? Försök igen! Begriper överhuvudtaget inte hur du läst mig.
Makterna skrev:Du blandar isåfall ihop "kapitalets intresseorganisationer" (vilka de nu kan vara; Svenskt Näringsliv, SAF, etc?) med kapitalistisk politik. Även om dessa rörelser är detsamma på vänstersidan (LO får pengar från socialdemokraterna, socialdemokraterna har gjort lagar som ökar LO's politiska makt, etc) så måste det inte fördenskull vara detsamma på högersidan. Vissa konservativa högermänniskor kanske tänker så, men du kan inte påstå att all frihetspolitik skulle bygga på förkärlek för företag och rika, bara för att det är på det värderingspartiska sättet på vänstersidan.
Igen! Är du blind? Var någonstans har jag skrivit om politiker, intresseorganisationer, föreningar, enskilda individer, eller vad som helst annat av det slaget? Läs om, och försök att förstå den här gången!
Makterna skrev:Man eftersträvar inte full sysselsättning. Det är normalt att vara lite ledig mellan anställningarna. Typ 2% arbetslöshet brukar väl anses mer önskvärt än 0% arbetslöshet. När man pratar om att arbetslöshet är ett problem så menar man bara att de arbetslösa måste få pengar från staten. Det är ju där problemet ligger. Vore jag statsminister skulle jag inte ha nåt emot att folk rökte hasch snarare än att jobba i gruvan.
Som sagt. Ekonomernas kalkyler eller politikernas partiprogram m.m. har ingenting med saken att göra, utan vi talar om faktiska tendenser i kulturen som sådan. Det är klart att det finns subversiva krafter, men här bekräftar undantagen regeln.
Makterna skrev:Det måste ju brista eftersom du säger att kapitalismen tycker så, och jag säger att jag som kapitalistsympatisör inte tycker så. Mer motargument än så behövs inte. Det du kör du är "månen är en grön ost"-retorik.
Var uttryckte jag mig med en ambivalent antropomorf terminologi? Jag talade aldrig om att någon, eller några, skulle ha
tyckt någonting. Det har absolut ingenting att göra med vilka medvetna sympatier någon hyser, absolut ingenting, utan det handlar om faktiska beteenden. Förstår du? Det var därför jag i min utsaga behandlade den kapitalistiska logiken som en entitet genom vilken man kunde beskåda något som problematiskt - vilket jag påvisade tydligt -, och inte som att någon individ skulle tycka ditt eller datt. Min utsaga var helt analog med en av slaget: "det ligger i alla dogmers intresse att inte erkänna andra dogmer i paritet med sig själv". Om sen en enskild individ som bekänner sig till en viss dogm skulle göra uttalandet att han eller hon är fullständigt för diversitet och liknande så är det helt och hållet irrelevant och är inget motargument överhuvudtaget.
Makterna skrev:Vad menar du med "förekomst"? Att nyliberalismen gagnas av att medborgarna är jobb-produktiva? Så är det väl även under en socialistisk regim!
Här har vi ett perfekt exempel på vad jag menar. Eftersom vi (dock lämnar
jag här förbehåll) tänker oss "gagnandet" i materialistiska termer - enligt den kapitalistiska logiken - så har vi omärkligt, eftersom vi härigenom gör värdegrunden till en blind fläck, ställt upp kriterier som bara förmår se kapitalistisk framgång som "civilisatorisk" framgång. Det vill säga att vi försummar alla andra värden - det vill säga dem som inte den kapitalistiska logiken förmår räkna med. Vad är det värt att ha kvar naturen i sitt naturliga skick, innan den blivit omvandlad av mänskliga händer?
Makterna skrev:Jo om man har tagit jobbet frivilligt så är det väl samarbete? Till skillnad från värnplikt, samhällstjänst eller straffarbete, vilket däremot skulle kunna kallas "slaveri" (även detta vore dock lite tillspetsat).
Vad menar du med frivilligt? Att blott gå med på något, och att med passion upplåta sig själv, är för mig vitt skilda ting, är det inte också så för dig? Om du under pistolhot fick valet att antingen suga av mig, eller bli knullad i röven av mig, och du väljer det förra, har du då frivilligt gått med på detta? Kvantitet kan aldrig ersätta kvalitet - återigen en felsyn som härstammar från den kapitalistiska logiken.
Makterna skrev:Jaha, så när jag tryckte på "9" på min fjärrkontroll så var det för att jag hade en intricit förkärlek för "ytlig rapportering, förenklade utsagor, och grova generaliseringar, schablonbilder, och skräckpropaganda", inget annat? Och detta vet du hur, för att du är amatörpsykolog eller vad?
Hade jag däremot tagit på mig Lennon-glasögon och gått till biblioteket och lånat den svårmodigaste "Teaterbulletinen" eller "Folket i Bild (revolution)" jag kunde hitta, då hade jag alltså varit en mycket bättre människa med socialismens mått mätt? Det är självklart varför socialismen ogillar objektivitet och "enkla svar" - de förstår själva innerst inne att socialismen är rent larv, men de vill lura sig själva, de vill leva på en lögn.
Det är inte bara socialismen som kräver en viss grad av sofistikering i tänkandet, utan i stort sett alla akademiska discipliner, om man vill hänga med i vad som händer. TV är tyvärr inget medium som lämpar sig för djup i rapporteringen, men däremot onbjuder den till diskussioner därikring, ett engagemang vid sidan om så att säga.
Makterna skrev:Nej, det är möjligtvis en dygd att vara källskeptisk, men inte att vara kritisk som självändamål. Om man kritiserar och avfärdar allt, hur ska man då veta vad som är rätt? Då blir man ju subjektivist, som du. Och flummar ihop sin egna verklighetsuppfattning. Skeptisk är bra däremot, då avvisar man sånt som verkar osannolikt, samtidigt som man anammar sånt som verkar sannolikt.
Det vore ju bra om du för en gångs skulle kunde få rätsida på det du själv säger. Du påstår att jag "flummar ihop" min egen verklighetsuppfattning, och du gör detta påstående på basis av två begrepp. Skepsis och kritik. Olyckligtvis har du förväxlat innehållet i dessa begrepp med varandra. Kritik handlar om att bedöma olika utsagor utifrån något slags standard (sannolikhet till exempel), men skepsis handlar om att betvivla utsagor överhuvudtaget och deras förmåga att alls kunna hålla mening.
Makterna skrev:Ja oljemålningar och skulpturer är ju mycket "finare" än populära saker enligt socialismens delikatess, fast det medför inte rent logiskt att populär komedi såsom Simpsons eller Team America inte samtidigt kan inhysa superintelligent satir och träffsäkra poänger, trots att den samtidigt varvar med lättköpta poänger för att alla ska hitta nåt i deras smak. Simpsons innehåller fler intelligenta budskap och satiriska poänger per avsnitt än vad hela jävla Louvren gör. Men det fattar väl inte du som enligt vad som framkommit i diskussionen om IQ inte själv verkar ha så hög intelligens, utan som helt enkelt lever efter det gamla rebell-idéalet från 1968.
Nej tyvärr har jag aldrig gjort ett intelligenstest, så förmodligen kan jag därför inte uttala mig om kultur. Att kulturen alltid varit mitt stora intresse, och att det är vad jag studerat och studerar, är väl inte heller meriterande på något sätt. Den som förespråker ett "antiauktoritärt" tänkande vill alltså här påstå att vi skall ta honom som auktoritet på kulturens område för att han, åtminstone enligt egen uppgift, lyckats gissa rätt på några geometriska figurer på ett prov? Är det så?
Rebellidealet från 1968 känner jag alls inte till. Jag levde inte på den tiden, och jag har läst ytterst lite litteratur som behandlar den tiden. Den lilla information jag har om den tidsperioden har jag fått via massmedia, och den sätter jag inte stor tillit till, tyvärr. Hur kommer det sig att du känner dessa "rebellideal" så väl?
Makterna skrev:Tja, det beror på vad du menar med "systemet". Av sammanhanget att döma trodde jag du menade "samhället" (dvs alla människor och företag), men du kanske menar "den vita ekonomin" (vilket endast är en skatteteknisk term)? När islamister köper vapen köper de dem knappast från typ Bofors utan av mellanhänder som inte är registrerade i Sverige eller EU utan snarare i offshoreländer typ västindien, mellanamerika, Dubai eller inte alls, som idkar en verksamhet som inte vore laglig enligt svensk eller europeisk lag. Det är därför tveksamt om det rent semantiskt kan anses vara en del av "systemet".
Det spelar väl ingen roll hur många mellanhänder du för in i ekvationen, pengarna går likförbannat in i systemet igen. Endera genom Bofors och liknande (som i sista hand likväl tar del av pengarna för de vapen som det producerar), eller via de mellanhänder som du pekar på och som spenderar dem på annat håll.
Makterna skrev:Nu kan jag inte tala för What Gives?, men jag håller med honom om att det är kapitalförstöring att kriga, samt att konsumera narkotika för att livnära ett beroende, dvs där det härrör i mer lidande (abstinens, ångest, tappad självdisciplin, psykisk hälsa, fysisk hälsa) än glädje (kickarna, energin (gäller endast centralstimulerande) och inspirationen (gäller skapare som behöver hasch för att skapa)). Samhällsekonomiskt är det även destruktivt om det leder till att knarkaren begår olika brott som skadar hans omgivning, t.ex. inbrott, våldsbrott, etc.
Min ångest är en glädjekälla, sug på den du! Varför skulle "energi" vara något positivt? Själv tycker jag inte om centralstimulanter, blir less all hyperaktivitet, förstår inte vad det är för gott i att vara manisk. Finns väl inga objektiva mått för sånt här, eller vill du mena att du är den som avgör om jag är lycklig eller inte? Och varför skulle samhällsekonomin vara överordnad andra samhälleliga världen - som till exempel brajkulturens mer avslappnade attityd, solidaritetstänkande, vänskaplighet m.m. -, som du ser, där smyger sig den kapitalistiska logiken in än en gång.
Makterna skrev:Känner du till att rättvisa, dvs "det moraliskt goda", är olika för olika personer? För en socialistsympatisör är rättvisa jämlikhet. För en frihetssympatisör är rättvisa att slippa bli beskattad eller förtryckt. För en kristen är rättvisa att slippa se bögar på gatorna. För en muslim är rättvisa att allahs vilja ska segra, dvs att spränga alla otrogna. Kan du härleda varför din uppfattning om vad rättvisa och moralisk godhet är, är mer korrekt än andras uppfattning om vad som är moraliskt gott?
Jag talar inte om någon abstrakt "rättvisa" här som kan tolkas som man vill. Jag talar om materiell rättvisa, vilket är själva grundvalen för att överhuvudtaget kunna tala om frihet - det vill säga en frihet som är värd sitt namn, och som svarar mot reella möjligheter och inte bara är en tänkt abstrakt storhet som endast ett fåtal kan ta del av i verkligheten.
Förresten, skulle du kunna försöka hålla dig kort i dina svar? Jag får lågt blodsocker av sånt här, och eftersom jag lever på soc så måste jag hushålla med min energi. Eller är taktiken att trötta ut en?