eken skrev:"Makterna",
Makterna skriver: "Om du inte hade varit så förläst, hade du fattat att "metaetik" och "värdeteori" är begrepp som hör hemma inom området moral. Inom området politik däremot, hör de inte hemma."
Menar du att politik per definition är amoralisk eller nihilistisk i sig?
I slutändan beror det förstås på vilken definition av orden man väljer att använda. Vad jag hävdar är att politik borde vara värderingsneutral, ja. Samtidigt påstår jag att den ofta i dagsläget inte är det. Politik är alltför ofta en simpel maktkamp, där moralfrågor styr i skrämmande hög utsträckning. Stundtals når moralismen rena häxjaktsnivåer, t.ex. i frågor såsom främlingsfientlighet eller feminism.
Makterna skriver: "Ja, vilket är en bedömning, inte en värdering. Bedömningar är objektiva, värderingar är subjektiva. Om jag säger "jag tror Nisse skulle behöva viagra" så är det en bedömning, som iofs kan vara helt oprofessionell, men som fördenskull inte är subjektiv - jag säger inte så för att jag vill att Nisse ska äta viagra. Om jag däremot säger "jag tycker det som Nisse gör i sängen, är trist" så är det en värdering, en smaksak - andra må tycka annorlunda."
Några så glasklara skott mellan bedömningar och värderingar tror jag iofs inte låter sig göras helt enkelt i verkligheten.
Kanske det, men att det är svårt att göra skott, innebär inte att äpplena och päronen skulle vara ungefär samma frukt, för att uttrycka sig bildligt.
Och varför skulle en "bedömning" alltid vara objektiv egentligen? Om du bedömer att Nisse behöver viagra, jag bedömer att han inte behöver det och en läkare anser att han istället behöver leponex och en fjärde att han behöver Risperdal Consta. Nisse själv anser att han bara behöver kärlek. - Hur avgör vi vem som har objektivt rätt i denna bedömningsfråga? Och måste vi inte kunna svara på frågan: Vad är "rätt" att Nisse får? Vad "bör" Nisse få?
Läkarvetenskapen kan vara inexakt, men inexakt och subjektiv är inte synonymer. Förutsatt att frågan kan formuleras tillräckligt exakt (för att återknyta till exemplet kanske man exempelvis kunna formulera problemställningen som: "Nisse vill få tillräcklig erektion för att kunna genomföra ett samlag, men han vill inte att risken att dö i hjärtattack inom ett femårsperspektiv ska öka med mer än 5%"), så finns det ett objektivt svar på den frågan, även om kanske inte ens den bäste läkare i världen kan ge svaret med 100% säkerhet. Men kanske kan han ge svaret med 86% säkerhet, vilket också är bra. Att istället hänfalla till subjektivitet och säga "äsch, jag tycker Viagra är bra, jag har varit på läkemedelsmässor och sånt, Pfizer hade en jättecool monter, jag tycker du ska köra på det Nisse", vore inte logiskt - så borde inte en seriös läkare resonera.
Eller klarar man sig utan värderingar när man ska fastställa vad Nisse bör ha?
Som sagt:
Ja, helt klart! Läkaren utgår ju från patientens egna preferenser, och lägger inte in några egna. Därför är han inte subjektiv.
Makterna skriver vidare: "Det finns ju en vetenskap som kallas lyckoforskning. Den har såvitt jag vet inte jämfört olika politiska ideologier."
Jo, det i vart fall tycks ha visat sig är att länder som har en hög ekonomisk utjämning mellan människor i landet (såsom t.ex. Sverige) har en högre självupplevd lycka generellt sett än i länder med stora ekonomiska skillnader. Detta i vart fall om man får tro Stefan Kleins bok "Lyckoformeln".
Det förnekar jag inte, men vad är orsak och verkan? Om det är bananrepubliker du pratar om så är ju de ofria, vilket jag som nyliberal är emot. Folk måste få lov att starta egna företag, ges möjlighet att söka amerikanskt amerikanskt riskkapital, etc. Det måste finnas en infrastruktur, så folk kan komma åt telefoni och internet, så att de kan förverkliga sig själva. Detta finns ofta inte i bananrepubliker som är kommunistiska och fientliga mot omvärlden. I USA däremot bor väl världens lyckligaste människor. Några är halvrika, andra är svinrika, andra är fattiga. Men även de fattiga vet att de kan lyckas, om de bara skulle vilja en vacker dag. Så är det inte i Sverige.