gatuvåldet

[Nikolaj]

Jag tror inte på att dväljas med tankar om vedergällning, långsinthet och missunnsamhet.

Det handlar inte om det. Hade någon mördat min dotter så hade jag så klart velat mörda mördaren. Med tydliga lagar (läs livsregler) slipper vi vedergällning och vendettor. Förstår inte hur långsinthet och missunsamhet kom in i din tankevärld. Berätta!

Missunnar du lyckliga och fridfulla människor ett liv i trygghet - utan risk att råka ut för en galning som samhället kunnat ta hand om innan?

Hur mäter man ett straffs rimlighet?
Med tanke på hur ofantligt många olika brott som finns är det svårt att svara på din luddiga fråga. Jag är inte rätt person att bearbeta den digra massan...men hårdare straff för de grövsta brotten är att föredra. Bättre vård och seriösare återanpassning för de småkriminella...

Syftet med ett fängelsestraff?
Enkelt. Av humana skäl. Det är inte humant att behöva leva under hot. Samhället skall hållas så fridfullt och tryggt som möjligt och näst bästa sättet är att rensa bort ohyran. Det bästa är så klart att förebygga så bra att vi slipper många av de missanpassade individer vi idag har. Mer resurser på olika fronter, som jag redan sagt. Man kan ju börja med att dra ner omkostnaderna för de livstidsdömda. Sämre mat, sämre boende vore att föredra. Satsa de pengarna på barn och ungdomar med behov av stöd...

Vad är dina svar på samma frågor?

[What Gives?]

Jag tror inte på att dväljas med tankar om vedergällning, långsinthet och missunnsamhet.

Det handlar inte om det. Hade någon mördat min dotter så hade jag så klart velat mörda mördaren.

Vad är skillnaden på detta och vedergällning?

Med tydliga lagar (läs livsregler) slipper vi vedergällning och vendettor.

Det krävs en tämligen maktlös människa - maktlös inför sig själv - för att gå till storebror i syfte att utöva makt över andra. Den som kan mästra sig själv behöver sällan hjälp från tredje part.

Att dra någon inför rätta hos "högre" instanser är just inget annat än att hänge sig åt vedergällning och vendettor.

Förstår inte hur långsinthet och missunsamhet kom in i din tankevärld. Berätta!

Långsintheten ligger i den tid av straffet som man anser krävs för att rättfärdiga brottet.

Missunnsamheten ligger i att vilja en förbrytare ont i det att han bryter mot föreskriven lag.

Missunnar du lyckliga och fridfulla människor ett liv i trygghet - utan risk att råka ut för en galning som samhället kunnat ta hand om innan?

Tryggheten upprätthålls inte genom att vedergälla förbrytelser efter de har ägt rum. Det instiftar skräck, och det om något berövar människor trygghet.

Hur mäter man ett straffs rimlighet?

Med tanke på hur ofantligt många olika brott som finns är det svårt att svara på din luddiga fråga. Jag är inte rätt person att bearbeta den digra massan...

Sannerligen inte. Låt därför bli att döma andra människor. Det har du - som du skriver själv - mycket riktigt ingen rätt till såvitt jag kan se.

Vad är dina svar på samma frågor?

Mina svar kan spåras i de till dig, men här följer de mer utförligt:

Ett straffs rimlighet är inte den utomståendes rätt att utdöma.

Syftet med ett fängelsestraff kan vara flera. Som nämnts tidigare kan vi se vedergällning, avskräckning, samt skydd för allmänheten som generella principer. Det finns sannolikt fler orsaker, men personligen kan jag bara rättfärdiga det sista syftet även om jag inte samtycker med nuvarande metoder.

[Nikolaj]

Tack för flera goda skratt. Det var länge sedan jag läste så korkade resonemang. Ursäkta mig, men kunde inte låta bli.



Du tycks mer intresserad av att diskutera ordens mening än temat. Dessutom tycks du sympatisera mer med brottslingar än med offer - för att inte nämna samhället i stort. Lagar är du direkt fientlig till, i synnerhet de som stiftat dessa. Sannerligen en udda människa du.

Vad är skillnaden på detta och vedergällning?

Ingenting alls. Jag skrev ju det just därför. Försök läsa hela resonemanget så trillar nog poletten ner.

Det krävs en tämligen maktlös människa - maktlös inför sig själv - för att gå till storebror i syfte att utöva makt över andra. Den som kan mästra sig själv behöver sällan hjälp från tredje part.

Att dra någon inför rätta hos "högre" instanser är just inget annat än att hänge sig åt vedergällning och vendettor.

Det här var nog det mest korkade (förlåt igen!) jag läst på den här sidan. Är du en sån däringa anarkist? *s* Om man ska undlåta att ta "hjälp från tredje part" - vem ska då fånga brottslingen? Brottsoffret själv kanske?

Långsintheten ligger i den tid av straffet som man anser krävs för att rättfärdiga brottet.

Det går aldrig att rättfärdiga ett kallblodigt mord. Livstids fängelse är inte straff nog. Men du vill ju inte ha några straff alls...hemska tanke...

Missunnsamheten ligger i att vilja en förbrytare ont i det att han bryter mot föreskriven lag.

Haha...nu förstår jag, min vän. Du driver bara med mig. Den meningen innehåller en fantastisk ironi! Vem vill en förbrytare något ont? Stackars Adolf Hitler, varför fick han inte förståelse och stora kramen. Hela världen skulle visat sin kärlek till den mannen. 6 miljoner judar. Äsch. Och Manson. Hur kunde vi missunna honom friheten?

Tryggheten upprätthålls inte genom att vedergälla förbrytelser efter de har ägt rum. Det instiftar skräck, och det om något berövar människor trygghet.

Vem fylls av skräck då en seriemördare grips och fängslas? Vem grips av skräck då en seriemördare går fri? Skräck kontra skräck...svaret är givet - för mig!

Ett straffs rimlighet är inte den utomståendes rätt att utdöma.

Vem har då rätten att utdöma rimligheten? Sabinas pappa i Arvika gjorde det på ett utomordentligt sätt.

Du rättfärdigar fängelsestraff som skydd för allmänheten. Det var ju en synnerligen klok tanke. Om du inte samtycker med dagens metoder, vad skulle du vilja se annorlunda? Jag samtycker inte heller, vilket framgått. Livstid ska vara livstid och ingenting annat. Jag vill inte att Tomas Quick ska ha möjlighet att dyka upp på McDonalds då min dotter är där för en ostburgare en tisdagkväll som denna om 15 år...

Tack för underhållningen!

[A friend of ours]

Vad menar du Nikolaj, att man är mördare för att man mördat någon? Är fyraåringen som stal ett tuggummi tjuv? Hur länge är vi en handling? Hur blir att göra något till att vara något? Blir mycket saker man är då. Det är väl illdådet man skall prövas för och inte vad man är? Alltså, man skall dömas för mord och inte för att man är en mördare. Sen är ju mord ett icke godtyckligt dråp - för vem? Sen finns det ju heller inget konkret samhällskontrakt så lagarna är vi nog knappast ense om och vems intressen skall lagen prioritera? Den med mest makt? Pengar (vilket vi tydligt ser i lagstiftningen kring piratkopiering)? Är inte många soldater mördare? Kanske rent av poliser? Mördar vi inte djur? Nej det blir förvirrat det där, du måste reda ut de här frågetecknen åt mig.

Kannibaler då? Skall vi bura in dem med? Eller varför inte alla rovdjuren? Mördare allihopa! Men myggen de dräper jag minsann i självförsvar!

[Nikolaj]

En till förvirrad själ. Vilken surrealistisk värld ni måste leva i.

Definiera ordet mördare själv vet jag!

Vad menar du Nikolaj, att man är mördare för att man mördat någon?

Intressant. I min värld, om ni tillåter uttrycket, så är en mördare en person som mördat. För mig kvittar det om man kallar personen mördare en längre tid eller inte - det är ju av mindre vikt om mördaren ändå ska sitta inlåst resten av livet - i mitt tycke. Varför är det viktigt med titeln? Jag kan gå med på att inte kalla en person som mördat för mördare...om det är av större betydelse för någon!

Förresten:
Ni vill ju inte lyda under högre makter än er själva så det är märkligt att ni skriver på svenska och inte på ett eget påhittat språk...

En tjuv då?

Tja, stöld är en lindrigare brottstyp. Undra nu inte inte vem som har rätten att avgöra vilka brott som är lindrigare än andra för då blir jag orolig för er hälsa på riktigt. Men en tjuv är väl en tjuv då den tar något. Upprepar man det till ett mönster kan man nog tituleras tjuv - på tal om hur länge man är sin handling.

Vems intressen skall lagen prioritera?

I vissa fall är det svårt att avgöra, men vad gäller tydliga fall som våldtäkt, misshandel, mord, stöld så är det givetvis offrets intressen - oavsett vem av de båda som tjänar mest. Ännu en korkad vinkling. Hur kom inkomsten in i diskussionen?

Är inte många soldater mördare?

Jo. Men det finns lagar där med antar jag. För mig är krig en främmande tanke över huvud taget...

Kanske rent av poliser?

Kan hända. Beror på situationen. I vissa fall är det nödvändigt. Tycker en vanlig medborgare alltså. Vem är en vanlig medborgare? Haha... *suck*

Mördar vi inte djur? Nej det blir förvirrat det där, du måste reda ut de här frågetecknen åt mig.

Är du så beroende av svar så finns det kanske någon studiecirkel att gå?

Har inte grönsaker en själ? Och luften vi andas? Hur många levande partiklar tar vi inte död på där? Förvirringen är total för vissa....

[A friend of ours]

Men en tjuv är väl en tjuv då den tar något. Upprepar man det till ett mönster kan man nog tituleras tjuv - på tal om hur länge man är sin handling.

Så man kan tituleras mördare först när man mördat upprepade gånger? Var konsekvent nu!

I vissa fall är det svårt att avgöra, men vad gäller tydliga fall som våldtäkt, misshandel, mord, stöld så är det givetvis offrets intressen - oavsett vem av de båda som tjänar mest

Vad har offret för intressen av straff? Jag trodde i min enfald att det var samhället i stort som gagnades av lagstadgade regler. Mordoffret är ju redan avlidet efter mordet, eller är det bara en principsak? Jag tror våldtäktsoffret helst ser att förövaren inte gör om det hela, mot någon som helst, och där är ju straff en ineffektiv metod - vilket studie på studie visar, för att inte tala om historien (hade straff fungerat som det är avsett så hade kriminaliteten blivit utrotad vid detta laget)!

Vad är stöld? Äganderätt? På vad baseras äganderätten? Är det som när förskolebarnen paxar en leksak eller gunga? Eller är det behovet av artikeln som är det viktiga? Att godtyckligt suga ut tredje världen är lagenligt men att snatta sig ett mål mat på en storhandel är kriminellt. Något så oklart, och etiskt avskyvärt (!!!!), borde inte få ingå i en lagstiftning!

Skall vi kasta in soldaterna, och alla andra "mördare", i fängelser? Eller bestämmer vanliga medborgare det här?

Måste bara fråga, vad tycker egentligen "vanliga medborgare"? Nej, såna här argument kan du inte på allvar använda, hem och snickra ihop nåt nytt i vedboden.

Förvirringen är total för alla som inte blint sväljer dogmpaketet, eller som kanske rent utav menar att det inte är adresserat till dem - eller helt enkelt inte litar på paket vars avsändare är jultomten. Det är bara att inse att kriget är förlorat, världen har alltid varit full av lagbrytare och nu är vi fler än nånsin! Trots det krig som alltid förts mot oss i jultomtens namn.

Kriminalitet, i alla dess former, är symptom på ett sjukt samhälle. Lagstifta bort influensan nu då!

[Nikolaj]

Du är verkligen ute och cyklar. Trodde för en stund att du bara slängde ur dig en massa förvrängda funderingar för att hålla dig sysselsatt - men du tycks - precis som du säger - förvirrad på riktigt.

På vad baseras äganderätten?

Tja. Idag köpte jag en ros till min flickvän. Den äger hon. Kan du skapa en förvirrande situation av det, så är det inte dåligt. Jo, förresten. Det är riktigt illa. Min lägenhet är inte min. Den hyr jag bara. Äganderätt. En förvirrad filosof ser hinder i allt. Livet är bara till låns så filosofen äger inte ens sin egen kropp. En förvirrad filosof har i sin uppfattning kanske enbart äganderätt till sina tankar - som till slut tyvärr leder honom/henne raka vägen till isoleringen på avdelning 53...där grubblerierna fortsätter...



Som sagt - det finns studiecirklar i allt. Bli inte paranoid bara. De försöker inte hjärntvätta dig - även om de heter ABF och har en ideologisk bakgrund. Varför så kritisk till allt och alla? Varför så full av frågetecken? Inga kamrater som delar dina funderingar - eller ännu bättre, kan komma med svar?

Förvirringen är total för alla som inte blint sväljer dogmpaketet, eller som kanske rent utav menar att det inte är adresserat till dem - eller helt enkelt inte litar på paket vars avsändare är jultomten. Det är bara att inse att kriget är förlorat, världen har alltid varit full av lagbrytare och nu är vi fler än nånsin! Trots det krig som alltid förts mot oss i jultomtens namn.

Vi? Är du en lagbrytare? Skulle inte förvåna mig - då du hyser agg till "dogmpaketet". Kriga du vidare mot jultomten, väderkvarnarna och alla andra demoner du tycks se. Tror dock det vore bättre för dig att ägna tiden åt praktiskt engagemang i förbättringen av världen (som du är så förvirrad av) än filosofiskt grubblande...

Psst!
Skriv ditt alldeles egna dogmpaket här nedan. Vore kul att se hur ditt idealsamhälle ser ut - bortom alla frågetecken!

[Nikolaj]

Aha! Såg i din profil att du är kriminell. Det förklarar ju din hållning!

[A friend of ours]

I don't eat my words as often as I swallow my laughter. Varför ett sådant agg mot filosofi? Kanske fel ställe att bedriva sitt korståg mot nämnda företeelse, tycker du inte (alltså filosofi)?

Jag lånar bara min kropp. Tar du ansvar för din efter döden? Inte? Kom inte och säg att du äger den då! Eller du kanske ger bort den i dödsögonblicket? Det är väl lite lågt att svälja en massa antaganden bara för att det är praktiskt - vi kanske bör ha en platt planet igen?

Jons dogm: Älska allt!

Kant fick det om bakfoten. En handling är inte rätt om den inte utförs enligt den lag som jag bestämt!

[Nikolaj]

Nix. Krigar inte mot filosofer - men även den förvirrade kan sätta ner fötterna på jorden och skriva något konkret. Bara för att vi (alla) filosoferar betyder det ju inte att vi alltid är i det blå! Även jag kan vara förvirrad...men jag lockas inte av spekulationer kring frågor jag vet förblir obesvarade...och funderar således ej över Gud. Men det är jag det.

Tomte är jag f.ö. själv varje jul.

Du har helt rätt angående min kropp. Den ger jag bort då jag dör. Kanske kan den rädda livet på någon annan! Tills dess anser jag att jag äger den. Du får gärna låna din. Endera sättet fungerar lika bra.

Vilka antaganden har jag svalt? Jag som är så hungrig.

Väntar på ditt personliga idealpaket med nyfikenhet Jon! Räknar med total anarki...

[What Gives?]

Vad är skillnaden på detta och vedergällning?

Ingenting alls. Jag skrev ju det just därför. Försök läsa hela resonemanget så trillar nog poletten ner.

Du skrev själv "Det handlar inte om det" angående min kommentar om vedergällning. Nu hävdar du alltså att det inte är skillnad?

Det krävs en tämligen maktlös människa - maktlös inför sig själv - för att gå till storebror i syfte att utöva makt över andra. Den som kan mästra sig själv behöver sällan hjälp från tredje part.

Att dra någon inför rätta hos "högre" instanser är just inget annat än att hänge sig åt vedergällning och vendettor.

Om man ska undlåta att ta "hjälp från tredje part" - vem ska då fånga brottslingen? Brottsoffret själv kanske?

Det beror på situationen.

Långsintheten ligger i den tid av straffet som man anser krävs för att rättfärdiga brottet.

Det går aldrig att rättfärdiga ett kallblodigt mord. Livstids fängelse är inte straff nog. Men du vill ju inte ha några straff alls...hemska tanke...

Jag tror på åtgärder mot brottsligheten, men inte de du beskriver.

Missunnsamheten ligger i att vilja en förbrytare ont i det att han bryter mot föreskriven lag.

Stackars Adolf Hitler, varför fick han inte förståelse och stora kramen.

Hmm, Godwin's lag... Jag tror jag skiter i att svara på det här faktiskt.

Ett straffs rimlighet är inte den utomståendes rätt att utdöma.

Vem har då rätten att utdöma rimligheten? Sabinas pappa i Arvika gjorde det på ett utomordentligt sätt.

Det ligger på involverade parter att lösa situationen - inte utomstående - så länge de det berör önskar så.

Du rättfärdigar fängelsestraff som skydd för allmänheten.

Nja, inte direkt. Enbart i vissa fall.

Om du inte samtycker med dagens metoder, vad skulle du vilja se annorlunda?

En genuin ansträngning att ta reda på och åtgärda orsakerna till brott, inte straffåtgärder då skadan redan är skedd.

En möjlighet att ge de människor som begår dessa brott en chans att själva åtgärda sin sin situation genom bistånd med adekvat hjälp.

[Bosse]

Vi bör försöka att förstå vår omvärld, inte döma den. Vi bör utgå från att det finns orsaker till det som sker, oavsett om vi gillar det eller ej. Det är dessa orsaker vi bör söka, inte döma dess konsekvenser. Våra fiender är inte andra människor, utan de mänskliga negativa tendenserna som vi alla har. Om jag vandrat e x a k t den livsväg en, låt oss säga massmördare, vandrat, dvs. om jag levt exakt samma liv, haft samma förutsättningar, kan jag inte utesluta att jag också hade blivit massmördare, hur än obehagligt det kan kännas. Utan förståelse finns ingen lösning. Att vilja straffa en massmördare är uttryck för en negativ tendens, även om den är högst förståelig. Den som har medkänsla med en massmördare har nått långt i sin medmänskliga mognad och kan knappast anklagas för att inte ha medkänsla med dennes offer.

[What Gives?]

Vi bör försöka att förstå vår omvärld, inte döma den. Vi bör utgå från att det finns orsaker till det som sker, oavsett om vi gillar det eller ej. Det är dessa orsaker vi bör söka, inte döma dess konsekvenser. Våra fiender är inte andra människor, utan de mänskliga negativa tendenserna som vi alla har. Om jag vandrat e x a k t den livsväg en, låt oss säga massmördare, vandrat, dvs. om jag levt exakt samma liv, haft samma förutsättningar, kan jag inte utesluta att jag också hade blivit massmördare, hur än obehagligt det kan kännas. Utan förståelse finns ingen lösning. Att vilja straffa en massmördare är uttryck för en negativ tendens, även om den är högst förståelig. Den som har medkänsla med en massmördare har nått långt i sin medmänskliga mognad och kan knappast anklagas för att inte ha medkänsla med dennes offer.

Tack för det förtydligandet. Håller med.

[Nikolaj]

Det beror på situationen.

Jag tror på åtgärder mot brottsligheten, men inte de du beskriver.

Det var flummiga svar. Exemplifiera gärna!

Haha...Godwin's lag...det var ett barnsligt tilltag. Byt gärna ut namnet Hitler mot ett annat lämpligt namn och principen är densamma.

Det ligger på involverade parter att lösa situationen - inte utomstående - så länge de det berör önskar så.

Så om Sabinas pappa tagit lagen i egna händer hade det varit bättre än om domstolen behandlar ärendet? Tala ur skägget. Kanske skulle de frågat honom vad han ansåg vara ett rimligt straff? Så den ena som mördar en 5-årig flicka får livstid och den andra får inget straff alls, beroende på förälderns önskan? Befängt!

En genuin ansträngning att ta reda på och åtgärda orsakerna till brott, inte straffåtgärder då skadan redan är skedd.

Klok tanke. Precis som jag sagt tidigare är det allra bästa att satsa mer på förebyggande. Att åtgärda orsakerna låter lätt, men visst ska man börja med roten till det onda. Däremot tror jag det är totalt fel att inte ha straffåtgärder. Jag värderar människans tillvaro för högt för att låta kriminella få göra som de vill. Ett samhälle utan frihetsberövande skulle inte fungera. Oron skulle bli större än den är nu. Men de som utför mindre brott kan man säkert låta gå fria - och ge chansen att åtgärda sina brott. En tjuv kan arbeta av värdet av det han stal hos offret. Problemet med vissa här är att de har en skev syn på ägande - så tjuvar finns väl inte inte ens? Alla äger allt...

Om jag vandrat e x a k t den livsväg en, låt oss säga massmördare, vandrat, dvs. om jag levt exakt samma liv, haft samma förutsättningar, kan jag inte utesluta att jag också hade blivit massmördare, hur än obehagligt det kan kännas.

Sant. Jag har redan varit inne på den tanken. Skillnaden är att jag deltar i ett spel med regler - och vill ha regler. Mördar jag så tar jag straffet. Men ett samhälle utan lagar fungerar inte. Sen finns det alltid vissa som inte skriver under lagar som andra bestämt - vilket vi också varit inne på redan. Avvikare kommer alltid finnas - hur samhället än ser ut. Anarkister borde ha rätt att bilda sin egen inhägnade sekt - vilket de säkert redan gör här och där. Det fungerar nog bra så länge de är överens...

Den som har medkänsla med en massmördare har nått långt i sin medmänskliga mognad och kan knappast anklagas för att inte ha medkänsla med dennes offer.

Det håller jag inte alls med om. Hur naiv kan man bli? Jag arbetar själv med elever som har det kämpigt; med eller utan diagnos. Alla har en fin själ. Alla är de fångar under omständigheter. Men att massmörda sonas inte genom medkänsla. Medkänsla till andra ska man visa INNAN mord sker - för att förhoppningsvis förhindra att det sker. Mördar jag kallblodigt tre människor på Statoil i morgon är jag inte värd någon medkänsla. Ta bort mig från friheten. Jag visste det redan innan. Medkänslan hjälper mig inte - och den hjälper definitivt inte samhället i stort om den kommer i efterhand.

Lever ni i en drömvärld dygnet runt?

[Bosse]

Jag ska väl erkänna att jag kan känna mig uppgiven när jag blickar ut över samhället och kanske är jag naiv. Dock tror jag att medkänsla är en förutsättning för att kunna agera – och självklart ska vi agera - utifrån rätt perspektiv, med rätt intentioner (medkänsla innebär inte resignation). Medkänsla krävs för att nå förståelse och förståelse krävs för att nå medkänsla.

Utan dessa upplever vi dåd som ”kallblodiga”, oprovcerade och obegripliga och detta förhållningssätt skapar en separation mellan medmänniskor som leder till ideér om att vara ”värd medkänsla” eller att ”sona ett brott” och omöjliggör en långsiktig lösning.