Förtjänar han att dö?

Vårens tema; om kriminalitet, fångvård, brott och straff.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 12 okt 2004 11:57

Stefan,

av vilken anledning finns det ett behov att straffa personen (på ön)? Vi får utgå ifrån att denna person aldrig kommer att hamna i en situation igen där hans destruktiva beteende får ett utlopp, och han är således en god människa och behöver inget straff eller bot. Detta är något som i verkligheten är svårt att garantera, och därför blir exemplet opraktiskt.

Vi kan inte säga att det finns onda människor som aldrig får tillfälle att begå ett brott. Alltså en form av implicit och explicit ondska. Om vi skulle straffa den ensamma personen på ön så skulle vi straffa en oskyldig och harmlös människa. Vi kan inte dömas för vilka vi en gång var, det är helt irrationellt. Vi måste se till de funktioner som föreligger. Om en människa inte kan begå ett brott längre så är hon en god människa. Det finns inga demoner, ingen implicit illvillighet om omständigheterna inte existerar som kan realisera ett brott.

Däremot finns det människor som har en stor bredd i sitt destruktiva agerande gentemot sin omgivning. Det hjälper således kanske inte att avveckla alla banker för att bota det kriminella beteendet hos en bankrånare. Exemplet med den ensamme personen på ön får dock ett sådant utslag att personen är botad, men jag skulle inte känna mig garanterad att han förblev botad, och i den praktiska världen skulle han få göra bot inför framtida möjligheter att återigen ställas inför destruktiva situationer.

Johan

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 12 okt 2004 14:06

Tack för förtydligandet Stefan!

För att svara explicit: Jag skulle förhålla mig likgiltig till öbon och inte straffa honom på något sätt. Han skulle få leva sitt liv på sin ö. Om jag kunde återvända till den världen senare i livet skulle jag kanske ge honom dödshjälp medelst magi, ifall han tycktes behöva det. Men detta ligger kanske inte inom ramen för ditt tankeexperiment.

Annars tycker jag att Johan skriver mycket klokt i inlägget alldeles ovan - håller med om det mesta där. Skulle du straffa öbon, Stefan. Varför då i så fall?

P.S. Jag brukar släppa ut flugor i min lägenhet till friheten, även om det är mödosamt ibland. Myggor slår jag dock ihjäl på fläcken för att hindra dem att sticka mig (och för att det är mer svårhanterligt att släppa ut dem). Detta känns intuitivt riktigt för mig. D.S.

Nonstop
Inlägg: 180
Blev medlem: 08 sep 2004 19:55
Ort: Finland

Inläggav Nonstop » 12 okt 2004 23:44

Om vi vänder på tankeexperimentet. Du är ensam på en ö efter att ha slagit ihjäl det enda sällskap du dittills haft. (Vi antar att du inte slog ihjäl den andre i direkt självförsvar). Vill du bli straffad? Vill du bli förstådd? Vill du bli förlåten? Vill du prata med någon? Vill du bli lämnad åt ditt öde?

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 13 okt 2004 00:46

Johan/

Vi får utgå ifrån att denna person aldrig kommer att hamna i en situation igen där hans destruktiva beteende får ett utlopp, och han är således en god människa och behöver inget straff eller bot.


Från att han aldrig kommer att bete sig destruktivt igen för att inga chanser ges, följer definitivt inte att han är en god människa. Det är inte de flesta människors begrepp om en god människa. En god människa handlar gott, även om hon har chansen att göra det motsatta.

Om vi skulle straffa den ensamma personen på ön så skulle vi straffa en oskyldig och harmlös människa.


Möjligen harmlös, men definitivt inte oskyldig. Han är trots allt en mördare, SKYLDIG till mord.

Om en människa inte kan begå ett brott längre så är hon en god människa.


Det är definitivt inte så. En människa utan armar, ben, talförmåga osv, kan fortfarande vara ond, trots att hon inte kan begå några brott.

hovnarr/

Skulle du straffa öbon, Stefan. Varför då i så fall?


Som jag har skrivit, ja. Jag vet inte om jag kan ge någon förklaring i mer primitiva termer. Förklaringarna tar slut någonstans. Men jag tycker att moralen bör handla om att de som handlar gott ska ha det bra, och de som handlar illa mot andra människor ska ha det dåligt. Slår man ihjäl en annan människa bör man straffas. Ni verkar tycka att man alltid bör göra en annan människa så lycklig som möjligt. Jag håller inte med om den inställningen, och har svårt att förstå den.

Fann/

Svårt att skilja "intuition" från "primitiva reaktioner".


Nja, det är ingen principiell skillnad. Snarare är det så att man kan underkänna vissa intuitioner pga andra - t ex kan man underkänna det du kallar "primitiva impulser" på basis av andra intuitioner. Sen tycker jag att det är lite "övertalningsdefinierande" att kalla de intuitioner jag stöder mig på för "primitiva". Men även om de kan kallas för "primitiva", vad säger att det primitiva så där utan vidare är något dåligt?

När det gälller att göra andra människor illa tycker jag att man bör gå emot sina egna omedelbara impulser även om det verkar ointuitivt.


I mitt språkbruk använder du då bara andra intuitioner, som inte är omedelbara. Du finner det intuitivt riktigt att gå emot dina omedelbara impulser.

Apropå detta med spontana reaktioner på olika brott berättade min mamma för en tid sedan om en av sina väninnor (ca 70) som tyckte att landsförräderi var det absolut värsta brottet av alla och att en landsförrdare borde långsamt slitas i stycken, i princip. Är det värre än pedofili? undrade min mamma. Jo så var det. Vi tyckte båda att detta var mycket egendomligt och upptäckte att landsförräderi inte väckte någon sönderslitningslust eller nån strafflust överhuvudtaget hos oss. Det verkar som vi har väldigt olika uppfattning om vad som är det värsta man kan tänka sig och som väcker hämndbegär. Men övergrepp mot barn berör nog de allra flesta mycket illa och är brott som alldeles säkert är svåra att förlåta.


Visst, i vissa frågor har människor olika intuitioner. Jag tror iofs att det ofta beror på att folk inte tänkt igenom frågorna ordentligt. Med hjälp av rationell argumentation kan man, tror jag, få intuitionerna att närma sig varandra.

nonstop/

För att kunna döda eller allvarligt skada en annan människa krävs en hel del "förOmänskligande" av offret. Det är inte en människa, det är en sak, en ägodel, ett husdjur, till exempel en Hynda..


Nja, det är knappast en sak. Varför skulle vi bli arga över hur en sak "agerar"? Vad som händer med en sak "bara händer", den agerar inte. Det är snarare så att det är det faktum att vi har att göra med medvetna människor som kunde handla annorlunda som gör oss så arga över att de slår ihjäl andra människor.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 13 okt 2004 10:52

Stefan,

Det är definitivt inte så. En människa utan armar, ben, talförmåga osv, kan fortfarande vara ond, trots att hon inte kan begå några brott.


Den personen har då kvar situationen som gör honom "ond", det har inte den ensamme personen på ön, han har förlorat sin ondska genom att de attribut som uppbådade den inte längre föreligger. Personen på ön är potentiellt ond om samma situation återigen uppstår, men i så fall är vi alla potentiellt onda. Om du gör två testgrupper, om hundra personer vardera, där den ena får tillgång till vapen och den andra inte. I vilken grupp tror du vi kommer att kunna se mest ondska? Allt en människa äger är olika attribut som tillsammans gör en människa till en brottsling. Det enda som hindrat dig från att vara "ond" är att du ännu inte befunnit dig i de omständigheter där dina egna attribut och omgivningens attribut orsakat ett brott. Det existerar ingen implicit ondska, utan ondskan är den syntes av attribut som föreligger i en situation. Vad vi måste göra är att genom fördjupning försöka undvika den syntes av attribut som orsakar brott. Denna fördjupning är inte alla förunnad, men kalla det inte ondska. Ondska är vad som realiseras, inte vad som skulle kunna realiseras om jag hade "armar", eller andra tankar.

Citat:
Om vi skulle straffa den ensamma personen på ön så skulle vi straffa en oskyldig och harmlös människa.

Möjligen harmlös, men definitivt inte oskyldig. Han är trots allt en mördare, SKYLDIG till mord.


Nej han ÄR ingen mördare, han VAR en mördare. Det är väl orimligt att straffa människor som lever ett fridfullt liv utan brott eller inslag av ondska. Den här människan är genom din hypotetiska extremsituation en person som är botad från kriminellt beteende, och botad från ondska då en situation inte längre föreligger som uppbådar ondskan. Men det visar på det omöjliga med ditt exempel eftersom vi aldrig kan veta att syntesen återigen uppstår där ett brott kan realiseras, och således måste han göra bot så att detta aldrig skulle kunna hända.

Du demoniserar ondskan och ser inte till straffet som funktion utan som princip. Man får också skilja på straffet som avskräckande funktion, och straffet som avser att återställa en så bra situation som möjligt för de inblandade. Det är här den svåra balansen uppstår.

Det avskräckande straffet ställer till med skada för de inblandade, genom att brottslingen anammar fler kriminella attribut, och att offret ser sin skada som om den var orsakad av ondska, och distanserar sig från förståelse och kommer att lära sig hata. Situationen förvärras för både brottsling och offer. Så för dessa människor är det inte rationellt att straffa genom lidande. Men om det inte finns straff så kommer människor med bristande förståelse att blomma ut i sin destruktivitet. Aga är en effektiv metod att lära både hundar och människor sitta. Man behöver bara höja handen och så lyder de. Men detta har negativa baksidor.

Vad som behövs är att brottslingar låses in, inte för att straffas, utan för att de ska hållas borta från att skada andra. I denna fångenskap ska de sedan ges möjlighet att kunna öka sin förståelse för det irrationella i dersas kriminalitet. De ska inte släppas ut föränn de uppvisar detta, och inte längre utgör ett hot mot andra. Detta kräver mycket resurser till en början, men när samhället börjar behandla alla sina medborgare med respekt inför varje människas potential, oavsätt utgångsläge, så kommer skiktningen i samhället inte ha en sådan utslag att vissa stannar upp vid att bli kriminella. Att vi ser vuxna människor med vuxna attribut - men samtidigt har ett barns förståelse - som onda är hemskt. Ingen människa är någonsin vuxen innan hon känner sig själv och världen, och detta är något vi förövar barn och vuxna idag. Alla människor har potential till fördjupning, och detta måste föreligga allt annat.

Att straffa genom lidande i avskräckningssyfte visar endast på att vi dömer ut människor. Det gäller barn såväl som vuxna. Att hålla fast någon för deras eget bästa är ibland nödvändigt, men det är inget straff utan en gränssättning. Sedan måste man uppfostra genom att visa på det rationella i ett agerande. Endast när individen ser detta kan han ta sig ur sitt kriminella eller destruktiva beteende. Kriminalitet uppstår hos de barn som inte lärt sig det rationella med att agera lagligt. De har andra vägar att nå sin tillfredsställelse, och dessa vägar är kortsiktiga och destruktiva.

Sedan är det inte alltid rationellt att agera lagligt, men det är en annan historia.

Johan

Nonstop
Inlägg: 180
Blev medlem: 08 sep 2004 19:55
Ort: Finland

Inläggav Nonstop » 13 okt 2004 11:37

Stefan skrev:
nonstop/

För att kunna döda eller allvarligt skada en annan människa krävs en hel del "förOmänskligande" av offret. Det är inte en människa, det är en sak, en ägodel, ett husdjur, till exempel en Hynda..


Nja, det är knappast en sak. Varför skulle vi bli arga över hur en sak "agerar"? Vad som händer med en sak "bara händer", den agerar inte. Det är snarare så att det är det faktum att vi har att göra med medvetna människor som kunde handla annorlunda som gör oss så arga över att de slår ihjäl andra människor.



Sak-perspektivet var ett försök att illustrera en strategi för att rädda sin egen mänklighet när man utsätter en annan människa för utstuderad grymhet. D.v.s hur ser våldtäktsmannen, pedofilen, torteraren etc. på sitt offer.


Nonstop

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 15 okt 2004 18:54

Nej han ÄR ingen mördare, han VAR en mördare.


"Mördare" betyder "person som har mördat". Det är så ordet används. Varför använder du ord i annan betydelse än den gängse? Det leder bara till förvirring.

Du demoniserar ondskan


Nja, kan man demonisera ondskan? Jag skulle säga att man kan demonisera personer genom att säga att de är onda. Att demonisera ondskan låter som en tautologi.

Sen har jag aldrig sagt något om personen. Vad jag har talat om är handlingen, och syftet med handlingen. Har någon torterat ihjäl en annan utan goda skäl, så förtjänar hon/han att straffas.

Dessutom: Jag är INTE intresserad av de pragmatiska aspekterna (avskräckning mm.) här.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 15 okt 2004 19:59

Man kan demonisera ondskan och man kan förklara den; avmaskera den, det är två olika förhållningssätt. Men eftersom inte ondska är ett värdeneutralt uttryck så är det bättre att säga att man demoniserar brottet.

"Mördare" betyder "person som har mördat". Det är så ordet används. Varför använder du ord i annan betydelse än den gängse? Det leder bara till förvirring.


Jag föredrar att beskriva en människor utifrån de kvalitéer de har i nuet. Om jag mördade en person för länge sedan, och nu är en person som inte rör ett hår på en annan människa, så tycker jag det är olyckligt att sätta etiketten mördare på mig. Det blir förvirrat hur vi än gör, men jag ville med mitt sätt att förhålla mig till begreppet klargöra hur jag förhåller mig till det. En människa är de funktioner och kvalitéer hon besitter i nuet, och om jag aldrig mer kommer att ställas i en situation där jag kommer att kunna mörda igen, så är jag ingen mördare. Kan du ge andra exempel på etiketter som aldrig uppdateras efter faktiska förhållanden än de som har med brott att göra? Jag vet att det används inom AA också; "jag är en nykter alkoholist", och avser då att beskriva alkoholismen som sjukdom även om den inte får sitt utlopp i drickandet. Kan en mördare aldrig bli annat än en mördare, även om personen helt förändras och blir en god människa? Vad sänder detta ut för signaler till brottslingar? Olyckligt säger jag.

Johan

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 15 okt 2004 20:19

En mördare är en person som någon gång har mördat - det är definitionen av "mördare". Däremot kan man naturligtvis plädera för att man efter en tid inte längre har någon skuld för det skedda, eller att det överhuvudtaget inte var fel. Men även en rättfärdig mördare är en mördare, och inte bara när han/hon mördar, utan resten av livet. Det är så "mördare" används. Det betyder helt enkelt "person som uppsåtligt och överlagt någon gång dödat en annan person". Det är som "olympisk guldmedaljör"; det används inte bara för att referera till personer som just nu tar eller just tagit ett olympiskt guld, utan även till personer som vann ett olympiskt guld för femtio år sedan.

Sen är det klart att "mördare" fått vissa känslomässiga övertoner. Men det betyder just "person som dödat en annan person...". Även rättfärdiga mördare är mördare.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 15 okt 2004 20:55

Stora bragder (bra där Stefan) och stora missdåd är alltså något vi får etikettera oss med hela livet. Men detta påvisar inte våra kvalitéer i nuet och hur vi bör behandlas för att utgången ska bli så bra som möjlig.

Vad är bästa straffet för en mördare:

1. Att han blir nedslängd i en fuktig källarhåla med vatten och bröd.

2. Att han blir tvingad att plantera regnskog och utbilda sig i ekologi (och om han vägrar bli nedslängd i en fuktig källarhåla).

Min åsikt om detta är att det andra alternativet är av godo, men medför problemet att själva avskräckningsmomentet (kanske) försvinner. Detta behövs inte på den öde ön dock.

Straffets funktion idag är främst dess avskräckningssyfte. Men bättre än avskräckning fungerar upplysning om handlingars irrationalitet. Detta är dock svårare att förmedla, vilket varje förälder känner väl. Men att enbart hota sina barn genom deras uppfostran skapar skadade individer. Hotet skapar aldrig förståelse utan enbart mörka oupplysta vägar, så när inga hot längre finns så beträds även dessa mörka vägar i individens sökande efter tillfredsställelse.

Johan

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 16 okt 2004 01:46

Men att enbart hota sina barn genom deras uppfostran skapar skadade individer.


När sa jag något som ens avlägset liknar att "uppfostran bör ske genom hot"? Eller vad menar du?

Jag är inte emot "rehabilitering" o dyl. Allt jag sagt är att även om man inte hade några pragmatiska skäl att straffa brottslingar (avskräckning, prevention etc.), så borde man straffa dem. Kalla det hämnd om du vill.

Säg att det inte är en man på en avlägsen ö som blivit mördad, utan ett litet barn som blivit torterat till döds. Anta vidare att förövaren inte är psykiskt sjuk. Skulle ni fortfarande säga att han/hon inte borde straffas om det inte finns några pragmatiska skäl till det? Skulle ni låta Hitler gå fri om det inte funnits några pragmatiska skäl till att straffa honom? Är inte det ett tecken på bristande respekt mot alla dem han dödat?

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 16 okt 2004 11:08

Stefan,

om du inte skiljer mellan vuxna och barn så blir det lättare att förtstå mitt resonemang. Vuxen är för mig inte det samma som myndig, utan det samma som förståndig. Vi straffar inte förståndshandikappade, senildementa eller barn, för vi kräver inte den vuxnes förnuft. Men hur ska vi kunna kräva förnuft av den oförnuftige, och sedan straffa honom när detta inte finns enbart utifrån att skipa rättvisa? Det visar endast på att det råder en oförståelse av orsakssammanhanget, och det förminskar både offer och domare.

Som förälder påminns jag ständigt om detta när jag säger till min son; "varför gör du så här, du är ju stor nu, och vet att man inte ska göra så". När jag vet att själva handlingen är ett bevis på att han inte är större än sin förmåga.

Det finns inga överordnade attribut som gör en människa vuxen utöver förnuftet. Inte ens om jag kan stå och spotta ur mig aggressiva tal inför en stor publik. Om en sådan människa får genomsslagskraft visar endast på att det existerar en tillåtande grogrund av oförnuft. Ibland är det nödvändigt att döda sådana människor för att sätta en gräns då de inte låter sig uppfostras som barn. Det är alltid en stor olycka när människor dör utifrån sådana sammanhang där oförnuft är orsaken, och det är de förnuftigas uppgift att hjälpa dem att inse sina brister, och även upplysa andra om att så är fallet. Genom att blint straffa tillåter vi brottet att existera och fortsätta existera; vi låter själva ondskan gå fri genom att vi aldrig belyser den.

Mitt tips är att aldrig betrakta människor som barn och vuxna, utan endast som individer som äger mer eller mindre förnuft. Det existerar heller inga brott i sig utan endast oförnuftiga sammanhang.

Johan

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 16 okt 2004 21:14

Vuxen är för mig inte det samma som myndig, utan det samma som förståndig.


Återigen använder du ord på ett icke-konventionellt sätt. Det är inte så lätt att förstå folk som använder ord på ett sätt som strider mot den gängse betydlesen.

Som förälder påminns jag ständigt om detta när jag säger till min son; "varför gör du så här, du är ju stor nu, och vet att man inte ska göra så". När jag vet att själva handlingen är ett bevis på att han inte är större än sin förmåga.


Således menar du att varje person som utför felaktiga handlingar är per definition oförnuftig och inte ansvarig för sina handlingar? Det är inte så vi använder "förnuftig". Normalt talar vi om dessa saker som att oförnuftiga och felaktiga handlingar utförs både av personer som är och inte är ansvariga för sina handlingar. Jag själv t ex uppfattar mig som ansvarig för mina handlingar. Samtidigt gör jag massor med felaktiga handlingar. Det är inte så att dessa handlingar på något sätt visar att jag är "oförnuftig" eller "icke ansvarig för mina handlingar". Jag är helt ansvarig för mina handlingar, eftersom jag är vid mina sinnens fulla bruk, och om jag gör något dåligt förtjänar jag att straffas för det.

Användarvisningsbild
Johan Ågren
Administratör
Inlägg: 3368
Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
Ort: Gävle

Inläggav Johan Ågren » 18 okt 2004 00:13

Stefan,

Det är väl inte okonventionellt att peka på att förnuft är det primära kriteriet för vuxenhet? Jag pekar på det absurda i att ett nummer skulle föregå detta.

Att människor inte är förnuftiga nog att se de negativa konsekvenserna av deras handlingar gör dem inte oansvariga, däremot måste man förstå att det inte handlar om någon ondska. Det förstår vi bättre när det gäller barn (om vi inte ser filmer som "omen"). Det är naivt att tro att den myndiga åldern plötsligt gör människor förståndiga. Det är ingen skillnad mellan ett barn en senildement eller en brottsling - de har alla ett begränsat förnuft som verkar destruktivt om inte deras handlingar begränsas av andra. Hur kan du säga att du är vid dina sinnes fulla bruk om du agerar "dåligt"? Hade du varit förnuftigare så hade du kunnat fatta bättre beslut.

Det finns också brottslingar som har en högre intelligens än laglydiga människor. De ställer sig utanför systemet och väljer att begå brott då de anser det vara förnuftigare. Dessa människor borde väl då ha ett högre mått av att "vara vid sina sinnes full bruk"? Nej; för aktiv intelligens kräver så mycket mer än passiv. Den passiva intelligensen underordnar sig "intelligenta" system, och således blir den neutral i förehållande till systemet. Huruvida sådana personer är "goda" eller ej döms endast om systemet i sin helhet döms. När vi finner människor med hög aktiv intelligens som inte underordnar sig ett system så ställs det höga krav på förnuft om dessa inte ska bli brottslingar. De fattar inte beslut efter normer, och handlingar kan således bryta mot normer. Det är inte alltid fel att bryta mot normer; inte i ett dåligt system. Här finner vi den gode brottslingen.

Den aktive intelligente människans misstag är att tro att hon alltid är intelligentare än alla system. System innehåller ofta stor intelligens då de under lång tid nött in funktioner och blivit reglerade och balanserade. Att verka i ett sådant system utan en passiv lyhördhet leder ofta till brott. Men detta har återigen med ett relativt oförnuft att göra. Destå större utmaning destå större krav på förnuft, och där detta inte existerar blir det ofta haveri, kanske ett brott. Men brottet har alltid sin upprinnelse i oförnuftet. Brist på respekt och förståelse för rättvisa har sin förklaring att en människa inte förstår vad dessa aspekter av livet har för funktioner. Det är inte några uppdiktade regler, utan grundläggande principer som balanserar och bevarar vitala system. När dessa förbises så uppstår det obalans i systemet som slutligen kollapsar. Det finns naturligtvis exempel på andra balanserade system som inte har sådana inslag. Ett bra exempel är det forntida Egypten som upprätthöll balansen i ett system under en väldigt lång period. Men det skedde då utifrån en mycket utstuderad manipulation som inte skulle ha kunnat existera utan oförnuft.

Vi är alla ansvariga för vår handlingar, och vi är också alla ansvariga för andras handlingar när de inte är förnuftiga. Vi är tvingade att ingripa oberoende av vad för etikett personen för tillfället bär. Så om jag plötsligt dyker upp hemma hos dig Stefan och säger att "du är inte vid dina sinnes fulla bruk"... :)

Jag tar mig rättigheten att ställa mig över alla system jag kan döma ut som oförnuftiga, däremot så är det nog förnuftigt att tänka igenom det både en och två gånger innan man agerar. Ett exempel på intelligenta system och ingripande av aktiv intelligens är USAs ingripande i Irak. Är det ett brott eller ett ingripande i ett brott? Förnuftet är vad som avgör. Det är inget brott i sig med etiska massavrättningar, det som skapar brottet är om det är förnuftigt och rationellt eller inte. Det är detta som gjorde nazitysklands framfart brottslig även om de skulle ha lyckats. Det var ett oförnuftigt agerande. Det är aldrig "vad är rätt och vad är fel" som ligger till grund för oförnuft, utan endast varför vi agerar på ett visst sätt, och om det är rationellt motiverat.

Johan

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 18 okt 2004 01:04

Det är väl inte okonventionellt att peka på att förnuft är det primära kriteriet för vuxenhet?


Jo. Ett barn är en person under ca 14-20 år (beroende på talare, situation etc.). En vuxen person är en person som inte är ett barn. (Man kan ha det omöjliga ordet "ungdom" (motbjudande i singular: "en ungdom") some en mellankategori). Sedan är naturligtvis en del barn förnuftigare, mognare, etc., än del vuxna, men det är en annan fråga. "Barn" och "vuxna" används för att referera till olika ålderskategorier (eller möjligen stadier av kroppslig utveckling), inte till olika nivåer av förnuft. Det är så ordet används. Min kommentar är rent språklig och icke-filosofisk.

Du säger vad jag förstår att brottslingar är per definition oförnuftiga, och ska därför inte straffas utan vårdas eller utbildas. "Vet man det rätta, gör man det rätta." Jag har för mig att Sokrates sa något i den stilen. Jag kan inte acceptera detta. Vissa brottslinga handlingar utförs mycket riktigt av personer som inte har kontroll över sig själva - de är mentalsjuka, drogpåverkade etc. Dessa är inte ansvariga för sina handlingar, iaf inte fullt ut. Men en hel del brottsliga handlingar utförs av personer som har kontroll över sig själva. Dessa är ansvariga för sina handlingar, och förtjänar att straffas.

System innehåller ofta stor intelligens då de under lång tid nött in funktioner och blivit reglerade och balanserade.


Nej, levande varelser är intelligenta eller ointelligenta. "System" kan inte vara intelligenta. Det är inte så "intelligent" används. Möjligen kan "intelligent" användas om system i någon form av metaforisk eller överförd mening ("datorn är intelligent" betyder naturligtvis inte att den är intelligent i samma mening som en människa är intelligent, utan att den fungerar som en intelligent människa, att den är tillverkad på ett intelligent sätt el dyl.). Men det verkar inte vara det du menar.


Återgå till "Tema: Kriminalitet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster