Är dödsstraffet värst?

Vårens tema; om kriminalitet, fångvård, brott och straff.

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 05 jun 2008 12:39

Light Head skrev:JRAUK,, är det din personliga åsikt du för fram eller är det ett provokativt försök till att starta "anarki" i denna tråd??

Är det så att alla människor är lika funtade? Att alla vill väl? Att alla besitter egenskaper som t.ex. empati och medmänsklighet?

Nu besvarar jag frågan innan någon annan fått möjlighet till det, men jag är fullständigt övertygad om att svaret på frågorna är ett rungande NEJ.

Förmodligen finns det ett antal varianter bland de som inkluderas i svaret "NEJ". De som tror att de är goda medmänniskor. De som inte förstår att de inte är goda medmänniskor. o.s.v.

Hur skall man hantera dem? Eftersom de sprider den otrygghet som ingen önskar sig.


Både och min käre vän. Det är min personliga åsikt och jag använder den för att starta "anarki" vart än jag går.

Jag instämmer i vad du säger om människor och deras kvaliteter. Men jag tror att det mest har med miljö att göra, även om jag tror att det kan finnas biologisk grund för beteendet också.

Så först och främst så menar jag att vi skall skapa en kultur som tar hänsyn till människans belägenhet.

(tex inse att en hungrig kommer stjäla, om inte straffet är värre än döden)

Men nu är det som det är och vi får leva med den kultur vi har. Därav menar jag att vi måste återföra det personliga ansvaret. Inte längre kan myndighetsutövande personer gömma sig bakom sin roll (i min drömvärld då). Hierarkin vi upprättat syftar till att ersätta magi och myter som garanter för att styret behålls i samma händer.

Du verkar dock tro att samhället och dess ordning handlar om de goda, de som upprätthåller ordningen, och de onda, de som lever utan ordningen.

Jag vill säga att det är helt felaktigt.
Jag är inte rädd för kriminella, jag är rädd för poliser. Båda kan slå och skada en, men mot de förstnämnda får man slå tillbaks.
Jag är inte rädd för muskelmakt utan för ekonomisk makt.

Vad gör ordningen som hjälper dig? Konkret nu och inte några fabulerade värsta scenarion som kan tänkas kanske vara potentiellt sanna, om än bristfälligt stödda av empirin. Vad betalar du för?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
My Captain
Inlägg: 85
Blev medlem: 07 jun 2008 01:07
Ort: Bohuslän

Re: Är dödsstraffet värst?

Inläggav My Captain » 08 jun 2008 01:37

eken skrev:Dödsstraffsivrare brukar ju ibland säga att det måste finnas ett straff av sådan dignitet att det är det värsta som kan drabba personen. Öga för öga, tand för tand, sägs det ju.

Jag brukar då ställa frågan varför personen istället inte kan tänka sig plågsam tortyr så länge personen lever och göra så att straffet tillser att personen tvingas leva längre men under förhållanden som är så grymma att personens liv inte är värt att leva.

Dvs. varför bekymrar sig en förespråkare för dödsstraffet att det ska vara så humant som möjligt när själva idén med straffet är att det ska vara inhumant och släcka ut hela livet?


Värdet i att "straffa" saknar existens ifall personen sedan skall avrättas. Har bestraffningen då tjänat en funktion? Svaret är: Nej. I avskräcknings syfte då kanske. Alltså förebyggandet av andra individers brott.

Dödstraffet skall väll finnas för att förhindra upprepade brott och inte bestraffnings syfte. Brottslingen i fråga lär ju inte känna att han "lärt sig en läxa"  när han ligger i kistan.

Dessa människor du nämner bör inte uttala sig kring rättsfrågor eftersom deras åsikter i praktiken inte skulle gynna någon i hela samhället, något som jag trodde var rättsväsendets avsikt.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9945
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Inläggav Zokrates » 08 jun 2008 10:47

Hitintills har väl aldrig dödsstraff i de länder som tillämpar detta, fungerat avskräckande. Om så vore fallet skulle ju inga fler avrättas där.
Nej, dödsstraffet är ett uttryck för att visa att det endast är statsmakten som har rätt att bestämma över liv och död, vilket är lika vidrigt som när en enskild dödar en medmänniska. Ont skall med ont förgås, är en idé som härrör från vidskeplighetens begynnelse, men två onda gärningar är alltid dubbelt illa, och det man sår får man därmed skörda.

Ondhet botas lättast med godhet.

Användarvisningsbild
My Captain
Inlägg: 85
Blev medlem: 07 jun 2008 01:07
Ort: Bohuslän

Inläggav My Captain » 08 jun 2008 13:48

Zokrates skrev:Hitintills har väl aldrig dödsstraff i de länder som tillämpar detta, fungerat avskräckande. Om så vore fallet skulle ju inga fler avrättas där.


Men i viss mån kanske det faktiskt avskräcker vissa. Att brotten inte är färre där kan förklaras med att det brukar vara så att länder där dödsstraff är självklart råder troligen våldsförhärligande, oavsett om staten har "monopol" på det eller inte, därför är våldet vanligare i allmänhet och våldsbrotten därtill (Sydamerika eller USA t.ex.)

Nej, dödsstraffet är ett uttryck för att visa att det endast är statsmakten som har rätt att bestämma över liv och död, vilket är lika vidrigt som när en enskild dödar en medmänniska. Ont skall med ont förgås, är en idé som härrör från vidskeplighetens begynnelse, men två onda gärningar är alltid dubbelt illa, och det man sår får man därmed skörda.

Ondhet botas lättast med godhet.


Så sant så sant!

Polipo
Inlägg: 1
Blev medlem: 08 jul 2008 14:42

Inläggav Polipo » 08 jul 2008 15:17

Allt värderas och tolkas på olika sätt hos olika individer, utifrån erfarenhet, personliga egenskaper, religion, kultur, mm. Utifrån detta tänkande kan jag inte tro annat än att individuellt utvalda straffmetoder torde vara det bästa alternativet om man nu vill ge någon värsta tänkbara straff.
Om man nu jämför med att i stället ge någon det absolut bästa omhändertagandet inom exempelvis sjukvården, är det alltid baserat på individen och alla dessa egenheter som hör till att vara en individ. Då borde ju detta utgöra grunden även för en motsatt behandling i form av straff?
En annan frågeställning som man får utifrån detta är om det verkligen är rätt metod, jag vet inte.
Vad tjänar dödsstraffet till? Är det för att få smaka på sin egen medicin (om man nu har mördat), är det för anhörigas skull? Eller är det ett sätt för samhället att demonstrera hur de handskas med problem?
Detta är frågor som väcker mycket nya frågor, så jag avslutar mitt inlägg här, intressant fråga dock

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 08 jul 2008 18:02

Värst är att plågas långsamt till döds över många år, så långsamt att man inte alltid märker det. Livet alltså.

Ursäkta min ytliga lustighet! Kunde inte låta bli!

Om dödstraffet är värst eller ej beror alltså på transportsträckan dit. Långvarig tortyr innan man dödas är väl värre än ett snabbt barmhärtigt slut.

Någon som sett filmen An American Crime, som bygger på ett verkligt fall? Där får den stackars flickan utstå ett öde värre än döden - innan hon till slut verkligen dör! Efter döden har hon fastnat i ett limbolikande tillstånd så döden befriade henne inte heller.

MVH

Algotezza
Göran Egevad egevad@gmail.com

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 24 jul 2008 08:20

Algotezza skrev:Värst är att plågas långsamt till döds över många år, så långsamt att man inte alltid märker det. Livet alltså.


Värst vore väl att plågas kontinuerligt oändligt svårt i evighet, alltså utan att någonsin dö. Vi kanske alla drabbas av något sådant, förr eller senare i livet. Kanske inte evigt lidande (men varför inte det också, i en dels fall), men i alla fall helt groteskt många årgogooler av kontinuerligt och groteskt intensivt lidande. Om vi är garanterade evigt liv, genom att universum är oändligt så att det finns oändligt många kopior av oss i universum hela tiden, varav en del alltid överlever, tycks det mig att det logiskt sett "ibland under evigheten", om än sanslöst sällan, måste råka bli så att man hamnar i händerna på någon sadistisk och väldigt mäktig typ som kan tortera en kontinuerligt ända tills rent slumpmässiga sammanträffanden av kvantfluktuationer ändrar hans medvetande på sådant sätt att han slutar tortera en. Beroende på hur stort och robust hans medvetande är, kan det i princip dröja hur länge som helst, givet att medvetanden kan vara hur stora som helst - något som dock kanske är tveksamt, givet vad vi vet idag. Men vad vi "vet" idag kan förstås visa sig vara fel.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 25 jul 2008 09:19

Justin Case skrev:
Algotezza skrev:Värst är att plågas långsamt till döds över många år, så långsamt att man inte alltid märker det. Livet alltså.


Värst vore väl att plågas kontinuerligt oändligt svårt i evighet, alltså utan att någonsin dö. Vi kanske alla drabbas av något sådant, förr eller senare i livet. Kanske inte evigt lidande (men varför inte det också, i en dels fall), men i alla fall helt groteskt många årgogooler av kontinuerligt och groteskt intensivt lidande. Om vi är garanterade evigt liv, genom att universum är oändligt så att det finns oändligt många kopior av oss i universum hela tiden, varav en del alltid överlever, tycks det mig att det logiskt sett "ibland under evigheten", om än sanslöst sällan, måste råka bli så att man hamnar i händerna på någon sadistisk och väldigt mäktig typ som kan tortera en kontinuerligt ända tills rent slumpmässiga sammanträffanden av kvantfluktuationer ändrar hans medvetande på sådant sätt att han slutar tortera en. Beroende på hur stort och robust hans medvetande är, kan det i princip dröja hur länge som helst, givet att medvetanden kan vara hur stora som helst - något som dock kanske är tveksamt, givet vad vi vet idag. Men vad vi "vet" idag kan förstås visa sig vara fel.


Har vi inte några verkliga faror och hot, har vi förmågan att tänka oss dem... Helvetesskildringarna i de heliga urkunderna är ofta mer målande och levande än de himmelska skildringarna. Helvetet intresserar oss mer. Pga av detta perversa intresse för detta tillstånd, kommer vi också att hamna där. Glömde mig. Det är där vi redan är. Av och till.

MVH

Algotezza
Göran Egevad egevad@gmail.com

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 30 jul 2008 08:40

Algotezza skrev:Har vi inte några verkliga faror och hot, har vi förmågan att tänka oss dem...


Det torde bero på att det genom vår evolution visat sig maximera överlevnadschanserna att leta efter faror och hot. Jag tror att det fortfarande gör det, i allra högsta grad. Mänskligheten är den närmaste tiden nog ett större hot mot sig själv än de hot som funnits mot mänskligheten på mycket länge.

Helvetesskildringarna i de heliga urkunderna är ofta mer målande och levande än de himmelska skildringarna. Helvetet intresserar oss mer.


I den mån helvetet "intresserar" oss, gör det det väl mest i betydelsen att vi är intresserade av att slippa det, och att man tror att det är större chans att man får slippa det om man "håller ett öga på det", så att säga, alltså tänker på det med jämna mellanrum, kanske för att inte glömma bort att faran finns, hur viktigt det är att inte hamna där med tanke på att det vore så plågsamt, och att risken finns att man hamnar där om man inte ser upp. Men kanske går den vaksamheten till överdrift hos många och blir kontraproduktiv, då den för bort fokus från vad som behöver göras.

Pga av detta perversa intresse för detta tillstånd, kommer vi också att hamna där. Glömde mig. Det är där vi redan är. Av och till.


Om det vore så väl, att helvetet är där vi är redan idag. (Om det ens vore så väl att vi är där av och till.) Det vore skönt, att veta att det inte blir så mycket värre än vad vi har det som värst idag. Tyvärr tror jag att det kan bli enormt mycket värre. Jag tror inte att ens de värsta lidanden, som någon människa (eller annat djur) känner idag, eller som någon människa (eller annat djur) som någonsin levat på jorden har känt hittills, kommer i närheten av vad som är möjligt att känna med optimal lidandeteknologi. Det går nog att bygga ut vårt medvetande mer och mer och på så sätt få det att bli kapabelt att känna mer och mer intensivt lidande. Liksom detsamma går att åstadkomma med lyckointensiteten. Båda projekten kommer nog att realiseras, då universum troligen är oändligt och innehåller både oändligt mycket extremt teknologiskt avancerade sadistcivilisationer som bara vill skapa maximalt med lidande, extremt teknologiskt avancerade himmelrikecivilisationer som bara vill maximera lyckan, och allt däremellan och därbortom.


Återgå till "Tema: Kriminalitet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster