Och därför så ställer jag frågan på sin spets - ska terroristers mänskliga rättigheter tillgodoses?
Den frågan har ungefär lika många svar som frågan "är det bättre med gult än skruvmejsel?". Ingen av frågorna kan få ett enda svar! Tror du att det finns nån sorts universalsvar, som besvarar både den politiska och den moraliska frågan, och kanske den religiösa och en massa andra frågor också, på en och samma gång??? Vad skulle det svaret vara? "Muhammad"? "Humanismen"? "Det tredje riket"?
Om du nu söker ett blandsvar så får du ett här: Om de är terrorister mot Nordkorea, och försöker störta den kommunistiska diktaturen, så tycker jag och många med mig att de bör få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda, och behandlas milt, helt inte straffas alls. Samtidigt konstaterar jag, helt logiskt, att om Sverige vill skapa maximal avskräckning för potentiella terrorister, då bör Sverige sända ut signaler som kan tolkas som att terrorister behandlas omänskligt här.
Att säga att "...det vore orimligt att börja rätta till den saken [dvs. förhindra tortyr för "terrorister"] innan man infört grundläggande rättstrygghet" är ju att inte riktigt ta sin egen teori på allvar skulle jag vilja hävda. För vad gör tortyr acceptabelt bara därför att det saknas mänskliga rättigheter...?
Se hur du missförstår bara för att du diskuterar två saker på samma gång! Politik, moral och strategi, tre frågor försöker du diskutera samtidigt. Inte konstigt att resultatet av dina tankar bara blir soppa då!
Jag har ju redan svarat på detta! Jag påstår som sagt inte att tortyr överlag alltid är moraliskt acceptabelt. Däremot påstår jag att det ibland kan vara moraliskt acceptabelt. Däremot är jag tveksam till att det nånsin kan vara politiskt acceptabelt, men jag lutar åt ett ja. Jag sa också att strategin borde vara den att ta bort de stora problemen innan man börjar lösa de mindre. Ett exempel som illustrerar hur jag menar: Om jag kunde resa tillbaks i tiden till medeltiden, och lobba för att göra världen bättre, så skulle jag hellre fokusera på att stoppa förföljelsen av "häxor" (250000-500000 människor mördades som bekant under häxprocesserna i Europa) innan jag började verka för mindre akuta frågor såsom t.ex. HBT-rättigheter.
Förstår jag dig rätt om du då menar att det inte existerar något sunt förnuft...?
"Sunt förnuft" är en klyscha som används om det som "känns rätt". Visst, det som "känns rätt" är oftast rätt, men eftersom det inte är
undantagslöst, vore det livsfarligt att alltid fatta beslut efter vad som
känns rätt. Man måste ju tänka också. Visst, när man gör såna saker som att köra bil, eller dansa, då kan (och bör) man ju följa instinkter, där har man inget större behov av logik. Men om logiken ändå säger nåt, då måste man förstås lyssna, även vid den typen av "ryggrads"-aktiviteter.
Jag tror, tvärtemot vad du hävdar att jag tror, att utilitaristen måste tänka mycket långsiktigt. Extremt långsiktigt. För du ska ju se till ALLA handlingar som någonsin ryms inom hela det universum du ska ta ställning till. Och det är inga låga krav direkt.
Nä, fast att man är utilitarist betyder heller inte att man måste vara säker, och att man inför varje val man gör måste sätta sig ner och grubbla i en halvtimma för att till slut utbrista "jag vet inte riktigt". Självklart kan man inte förutse alla konsekvenser. Då får man ha stake nog att våga chansa. "Jag har tänkt över det här och även om jag inte är 100% säker så är jag typ 80% säker på att det här är rätt, och eftersom vi måste göra ett vägval nu så säger jag att vi kör såhär", resonerar man då. En feg dogmatiker däremot hänvisar helt enkelt till vad nån auktoritet sagt, eller nån gammal dogm, kanske ett Mose budord. Och sen tycker dom att dom har ryggen fri, att dom gjort sin CMA (Cover My Ass). Jag hatar såna fega patetiska jävlar. Sen när det går åt helvete så säger dom bara "vi gjorde fel", men de inser inte att de bör tänka logiskt nästa gång, utan fortsätter tänka på sitt socialistiska irrationella sätt livet ut. Fy fan!
Jag känner inte till någon som gör uppdelningen mellan en objektiv politik och moral på det sätt som du gör. Hur staten bör vara utformad är rimligen också en etisk frågeställning, om än den rör flera individer.
Ja, primitiva stater har ju fungerat så, att de har byggt på en statsreligion eller på nån proklamation av nån kung, banandiktator eller nåt parti som representerar nån viss väljargrupp. Fast det betyder ju inte att en stat inte kan resa sig över detta och bli en stat där alla sorters individer är välkomna, där allas välbefinnade värderas lika högt, och där man inte värderas efter hur sympatisk man är i makthavarnas ögon. En seriös, civiliserad, rättstrygg, rättssäker, effektiv, målfokuserad, modern framtidsstat.
Krossa (S)verige!
