Light Head skrev:Om man strikt håller sig till ämnet,, och INTE flummar iväg och drar in andra personligheter eller personlighetsstörningar så kan det vara ett vettigt ämne att prata kring. (No offence!!!) Men det är så lätt att förstöra en debatt eller intressanta ämnen med "jaha, och sedan så kommer man att gör si och sedan gör man så.."
Det finns ju möjlighet att begränsa? Och om man senare behöver flytta gränsen så är det ett nytt steg, inte en sedan tidigare plan som man i det fördolda kämpar för att driva igenom för att ingen skall förstå innan det är försent.
Oki?
En person som är dömd för grova våldtäkter och av läkare är diagnosticerad sjuk med personlighetsstörning som kommer att innebära att personen med absolut största sannolikhet kommer att fortsätta begå övergrepp. Om det är frivilligt för den personen att bli medicinerad så är den typen av medicin fullständig uddlös. Finns ju liksom inte mycket användningsområden kvar? Men men,, Kan man i stället inte ställa förövaren inför två "enkla" val??
Är du frisk? Ja! (=fängelse)
Är du frisk? Nej! (=medicinering och rehabilitering)
I sin enkelhet...
Att flytta sig i tanken och testa gränserna med sina resonemang är annars en inte helt ovanlig metod inom filosofin. Vissa menar att det är själva grunden för filosofin.
Låt oss titta på vad vi ovan sagt:
1) Du ansåg att läkare ska få rätt att förändra substanser i kroppen på en dömd människa ifall läkaren anser att den enskilde "behöver" det.
2) Jag ifrågasätter konsekvenserna av det förslaget - varför ska läkare ha den rättigheten? Och vem ska bedöma "behovet" av att vissa människor måste personlighetsförändras - vilket du gör med t.ex. kemisk kastrering?
Fråga 2 här är nog trots allt relevant. Du ville ju uppenbarligen använda tvång - eftersom läkaren ska avgöra behovet, det handlar alltså inte om att enskilda ska få välja om de vill bli kemiskt behandlade eller inte.
* * *
Valen "ja" eller "nej" i det fallet är dock allt annat än enkla! Vi kan inte förutsätta att de omhändertagna personerna frivilligt går med på att medicineras.
Dessutom så tycks du nu ha ändrat utgångspunkten till att avse en diskussion om sjuka/friska gärningsmän (observera att våldtäktsmän kan anses psykiskt friska! Därmed skulle de alltså inte omfattas av kemisk kastrering, dvs. medicinsk behandling - och då faller väl hela din idé om det?).
Och även om vi betecknar en människa som psykiskt sjuk - har vi därmed en rättighet att ändra hennes kemiska substansuppsättning i kroppen, så att hon blir en snällare, trevligare och laglydigare person? Får vi göra det även om biverkningarna är så svåra att personen kommer att dö en tidigare död? (vilket faktiskt är fallet med en del mediciner idag, t.ex. viss neuroleptika vid psykosbehandling)
Mvh
Anders