eken skrev:När man "förstår" något så måste man använda förnuft. Känslomässig övertygelse är inte "förståelse", utan bara en illusion.
Hur skiljer du då på när du förstår någonting enbart ur förnuftet och någonting som du är känslomässigt övertygad om?
Kan du själv inte förstå skillnaden mellan illusioner och verklighet eller varför ställer du en fråga med ett så självklart svar? Om det kommer fram en telefoniförsäljare till dig utanför snabbköpet och gör ett gott intryck på dig, blir du då kär i personen, eller begriper du att han bara känns trevlig men att han egentligen inte är det då det logiskt går att begripa varför han uppträder så trevligt?
Eller ett annat exempel: Om du provar droger och allt känns underbart, friar du då till personen som sitter närmast, eller inser du att känslan bara är en illusion och att du kommer känna annorlunda när drogerna gått bort, och att det därför inte är nån förnuftig idé att besluta om äktenskap i det läget?
Om du anser att det är något förnuftigt du talar om som du förstår, hur vet vi andra att det inte bara är en känslomässig övertygelse som du kommer för att illusoriskt övertyga oss med?
Varför skulle det vara det? Det kan väl vara mycket fel (eller rätt) i det jag säger, men när det nu är just förnuft jag förespråkar så vore det väl osannolikt att det skulle just vara där som mina tankar falerar.
Jag tycker det står klart att vissa är oförmögna till logiskt tänkande och det är det som förklarar hela "humanismen" eller vad man nu ska kalla den socialistiska flumrörelsen.