Isolerat belägna ekotorp till grova brottslingar

Vårens tema; om kriminalitet, fångvård, brott och straff.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Loke
Inlägg: 502
Blev medlem: 03 dec 2003 17:16

Inläggav Loke » 06 sep 2008 11:44

Det regnar som när det regnar jättemycket ute. Jag har satt på mig mina gamla manchesterbyxor med hål på vänsterknät. Ni vet de jag hade på mig när kedjan hoppade och mitt ansikte fick smaka på asfalten en morgon utanförBislet stadion för några år sedan. De har jag tagit på mig för de är ganska tunna och långa, så det går att sätta fast dem i mina vandrarkängor utan att det blir obekvämt eller att de lossnar. Min morfars svarta latexrock har jag sedan upp till. Snart går jag ut sjungandes i häst och fårhagar och hoppas på så vis locka fram lite av mina vänner. Pris till de gudomliga väsen som ploppar upp ur marken så här års.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 07 sep 2008 20:10

Avantgardet skrev:Du kan rada upp hur många meriter du vill, det handlar om klassmedvetande och det handlar om att se genom ideologin, och där når du inte ända fram. Men jag ska inte säga att hoppet är ute. Undrar dock fortfarande varför de språkligt stilistiska elementen är så mycket i fokus för dig när du läser vad man skriver? Uppriktigt intresserad att veta varför.


Det handlar om upplevd överlevnad. Det du kallar 'att se igenom ideologin' är in fact att se igenom allting, med oundviklighet också den egna existensen. Vana, främst ett resultat av uppfostran och nära omvärld, kultur.

Det i sig leder medvetenheten om sin egen dödlighet - vilket är fruktansvärt skrämmande för de som 'antagit' detta förhållningssätt. Eller bara onödigt att ta hänsyn till, då man försöker leva sitt liv så gott man kan. Eller negativt, det är bara jobbigt att tänka i negativa banor, om döden istället för livet. Oavsett, så inget man finner intresse i att uppmärksamma.

Om man inte redan 'är tränad' till det, så innebär det en upplevd förlust av ett slags lager i det liv man för närvarande lever. Ett lager som man tidigare ansträngt sig för att bygga upp, och därför ståendes just på de principer man idenitifierar som sig själv. Säg en vänkrets, eller ett arbete, för att ge ett konkret exempel. Skulle de fortfarande vilja hänga med mig, om jag förändrades från den jag är idag? Inte säkert alls - speciellt inte om det förvisso redan är uppbyggt på labil grund, den enda man tillät sig känna till.

Alltså, att uppmärksamma och acceptera sin egen dödlighet innebär vid en första anblick just att närma sig detta sitt tillstånd. Och att det inte är säkert att man faktiskt kan komma tillbaks. In fact, antagligen kan man inte det. Man kommer ut som en annan person, en djupare, en i bättre kontakt med sig själv och andra. Men fy fan för processen.

Osv.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8885
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 07 sep 2008 23:33

Och vad kan man göra för att få andra att våga? Att få dem att släppa sina farhågor? Slänga den brutala sanningen i ansiktet på dem och peka på det faktum att de faktiskt överlevde? Hur många nödvändiga lögner är i bruk idag för att hålla systemet igång?

Nietzsche säger nåt bra om det där. Endast en narr, eller en tok, kan vara förnuftig när det gäller förnuftet.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 08 sep 2008 18:05

Att få andra att våga.. Det här är en fascetterad och intressant frågeställning. Men det här är vad jag själv arbetar på, varför jag inte ser mig som klar eller faktiskt vetande.

Förvisso är det också vad jag tror är vägen till den omtalade upplysningen, om den finns. En gammal utsaga är att det inte går att ändra någons karma - jag tror än så länge att det stämmer, med brasklappen att det är just när jag har som störst intention och riktning av att påverka, som jag faktiskt har som svårast att göra detsamma. Som man frågar får man svar, anstränger man sig, så blir det jobbigt, typ.

Det direkta motståndet man skulle kunna ge dig i din strävan efter att få andra att våga, är att just denna din önskan i grund och botten stödjer sig på en likadan lögn som du vill få andra att se. I stil med att se törnen i en broders öga när du inte ser balken i ditt eget.

Ang att slänga sanningen i ansiktet på dem och se att de överlevde, både ja och nej. Alla vägar leder tydligen till rom, det finns bara olika bra och dåliga vägar. Det kan vara en intressant väg att gå, om det är under kontrollerade former, dvs typ som träning. Men, kärnpunkten är ofrånkomligen densamma, det handlar om att faktiskt kunna ge upp sig själv. Dvs med den obestridbara risken att faktiskt dö, att inte kunna resa sig, efter att ha fått sanningen slängd i ansiktet. En hypotetisk väg skulle förvisso vara att verkligen ta bort allting som en person har att leva för - principiellt, se V for Vendetta. Folk köar dock inte för att få en sådan behandling, speciellt då den som sagt inte är säkert falsk.

Och det där om de nödvändiga lögnerna som håller systemet igång - jag tror egentligen inte att lögnerna håller systemet uppe, snarare att de egentligen är någon slags del av systemet. Det har med vår rationella förmåga att göra. Sen att vi idag kanske inte hanterar det hela på det sätt som är bäst både för individen och kollektivet tillsammans, är en annan sak. Vilket också är anledningen till att jag inte längre vet hur jag ställer mig till allmän global konspirationsteori. Visst, världen går mot enhet - mänskligt sett. Och det finns en risk i detta, sämre för allt och alla - men, det är också den mest effektiva vägen att gå om man faktiskt vill förbättra allting. Systemet kan vara dåligt idag, men vem kan egentligen säga vilket håll vi är påväg emot? De senaste hundra åren har vi ju faktiskt fått en bättre standard inom landets gränser.

Minded
Inlägg: 2129
Blev medlem: 19 mar 2006 19:50

Inläggav Minded » 12 sep 2008 13:32

Att inskränka sig till en given metod för det är i sig ett felsteg. Släng det inte i ansiktet på alla, det är inte effektivt om du vill hjälpa folk - det kommer skrämma bort ungefär hälften (eller kanske ännu fler i dagens samhälle?). Jag skulle säga att det huvudsakliga arbetet med den intentionen lämpligast görs genom att bara vara runt och interagera med folk. När två personer spenderar tid med varandra blir de mer eller mindre normaliserade med varandra, eller annorlunda uttryckt, lär känna varandra, och också i viss mån anpassades efter varandra. Vill du lära folk effektivt? Spendera tid med dem, runt dem. Visa vem du är, vad du tror och känner. Tillåt dem att göra detsamma.


Återgå till "Tema: Kriminalitet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster