Varför ekobrott kan ge hårdare straff än dråp/mord

[Justin Case]

Det sägs att ett människoliv inte går att värdera i pengar.

Med tanke på det, kan man undra varför ekonomiska brott kan ge hårdare straff än att döda någon. Nu kanske detta ofta i praktiken beror på att rätten i det enskilda fallet, där någon dödat någon, anser det föreligga förmildrande omständigheter. Mord ska väl, är det tänkt, om inga förmildrande omständigheter föreligger, ge lagens strängaste straff. Men även om straffen för ekonomiska brott inte överträffar straffen för de grövsta morden, kan man ändå undra varför de ens kommer i närheten – med tanke på den allmänt vedertagna "sanningen" som lyder: ”ett människoliv går inte att värdera i pengar” (underförstått att vad man än skulle sätta för pris på ett människoliv, i pengar, så vore det för lågt)?

Den rimligaste förklaringen jag kan tänka mig, till att straffen för ekonomiska brott ofta kommer i närheten av, och ibland överträffar, straffen för mord/dråp, är att straffsatserna bestämts utifrån konsekvensetiska hänsyn. Jag antar att erfarenheten har visat att om man bestraffar mord/dråp hårdare än vad man gör idag, minskar inte mord-/dråpfrekvensen ytterligare som effekt av det. Jag antar att man redan uppnått en straffsats för mord/dråp som optimalt avskräcker människor för mord/dråp. Om man skulle höja straffen för mord/dråp nu, skulle morden/dråpen inte bli färre, det skulle bara bli så att mördare/dräpare får sitta längre tid i fängelse och antagligen lida mer på grund av det. Såvida inte den dödades anhöriga får lyckovinster/lidandeminskningar (av vetskapen att gärningsmannen sitter längre i fängelse) som sammantagna är i paritet med gärningsmannens lidande av att sitta i fängelse, vore det i så fall fråga om ett samhällets tillfogande av en onödigt stor mängd lidande för gärningsmannens del. Frågan om straffsatsen beror nog då mer på huruvida man anser att en morddömds lidande är något gott i sig eller inte. Att anse att det skulle vara något gott, i sig, att en "ond" människa lider, tror jag är förhastat. Ofta är det saker som ligger utanför en människas viljemässiga kontroll, typ ”en taskig barndom”, i kombination med olyckliga omständigheter, som gör en människa till mördare. Även om det finns mördare som haft en bra barndom och som inte hamnat i svåra omständigheter, tror jag det är svårt att skilja ut dessa från övriga mördare och säga: de här hade garanterat kunnat avstå från att mörda. Jag tror inte att en enda av de människor, som vill att man ska ”låsa in mördarna och kasta bort nyckeln”, till fullo känner till alla faktorer som ligger bakom det/de mord det är fråga om. Det är lätt att fördöma gärningsmannen/-kvinnan när man inte är insatt i ”detaljerna” i det fall det är fråga om (vilket det nu är).

Men det om det; varför döms då ekonomiska brottslingar till straff som ofta är i paritet med vad mördare/dräpare döms till? Är det kanske så att erfarenheten visat att de riktigt grova ekonomiska brotten faktiskt blir färre när man avskräcker folk från dem med mångåriga fängelsestraff (snarare än med några månaders fängelse eller mindre)?

Jag finner det mycket troligt. För det första: storskaliga ekonomiska brott (typ stöld eller bedrägeri som inbringar flera miljoner kronor eller mer till brottslingen) måste ju rationellt sett ofta vara smartare att begå, än (i många fall) mord, som (i många fall) inte inbringar annat än kanske "hämnd" eller någon annan sjuk form av tillfredsställelse som knappast har något större värde i längden. För det andra: samvetsmässigt är ekonomiska brott inte alls lika påfrestande för brottslingen som mord/dråp är. För det tredje: socialt fördöms de inte alls lika hårt som mord/dråp fördöms.

Konsekvensetiskt sett tycks det mig därför vara en självklarhet att det i många fall kan vara befogat att döma en storskalig svindlare till längre fängelsestraff än en mördare. Konsekvenserna av att göra så blir säkert ofta bättre än vad konsekvenserna skulle bli om man skulle göra tvärtom.

Slutsats: den relativt stora likheten mellan straffsatserna för ekonomiska brott och straffsatserna för mord/dråp, och att de förra rentav ibland kan överträffa de senare, beror (helt eller övervägande) på konsekvensetiska hänsyn hos lagstiftarna, och inte på att lagstiftarna skulle ha ansett att en summa pengar, bara den är tillräckligt stor, har ett värde i ungefär samma storleksordning som, eller större än, ett människolivs värde.

Slutligen, kanske viktigast – och definitivt mycket förbisett(!):
Det är fullt möjligt att rädda åtskilliga människoliv med t.ex. en miljon kronor, om man t.ex. skänker en miljon kronor till adekvata sorters livräddande verksamhet. Borde inte då stöld av en miljon kronor, från en person som just tänkt skänka den miljonen till sådana livräddande verksamheter, (följt av att tjuven festar upp alla pengarna och inte någonsin kommer att kunna betala något skadestånd som tillnärmelsevis kommer upp i en miljon), gott och väl kunna bedömas som ett grövre brott än mord på en enda människa, då ju ett sådant ekonomiskt brott får som konsekvens att fler människor dör – som inte annars skulle ha dött – än vad ett mord på en enda människa får till följd att människor dör som annars inte skulle ha dött?

I så fall är min slutsats att man verkligen inte bör bli upprörd över att storsvindlare kan få strängare straff än mördare/dräpare. Vanligt folk skänker ju faktiskt sammanlagt en hel del pengar till livräddande verksamhet. En storsvindlare har antagligen inte (utom någon sällsynt Raskolnikov kanske) moralen att ens ”komma på tanken att göra det”. En storsvindel, som består i att snuva vanligt folk på miljoner och därefter typ festa/knarka/sexköpa upp de miljonerna, kan alltså gott och väl göra världen sämre än vad ett ”handfast mord med yxa” gör.

Med tanke på det ovanstående sammantaget, är det verkligen så orimligt att grov ekonomisk brottslighet kan ge straff i paritet med (och ibland överstigande) straffen för en del mord?