Sceptisk skrev:Jag ser brott som i grunden byggande på konflikt och att konflikt bygger på missförstånd av något och att brott föregås av andra brott i en lång kedja av eskalation. En ledare måste därför vara lyhörd för vad som händer så att han inte skapar missförstånd eller skapar system som bygger på fundamentala missförstånd för då kommer konflikterna att eskalera och spåra ur.
Vissa saker skapar konflikter. Konflikten kan vara oerhört komplex men samtidigt i grunden vara väldigt enkel; Den kan bygga på ett missförstånd eller ett missförhållande. Vad en ledare måste göra är att därför se till så att inga missförstånd eller missförhållanden uppstår. Bästa sättet är att därför ta bort konfliktskapande system eller se till så att det system man bygger inte bygger på lögn eller missförstånd.
Ett samhälle måste byggas på ett sådant sätt att det inte uppstår några missförstånd eller missförhållanden. Vad gäller risken i konflikt mellan dessa båda så är missförstånd den största orsaken till att konflikter eskalerar.
Brottslighet är ett tecken på att samhället bryts ner inifrån på grund av interna konflikter. Vissa konflikter är så djupa och smärtsamma att det är oförenligt att vara både människa och medborgare samtidigt, konflikter leder till bisarra paradoxer liknande att man "tvingas bli ett monster för att kunna vara människa".
Det finns en mekanism i samhället som alltid producerar konflikter. Denna mekanism är att maten och därför all mark och därför alla resurser är inlåsta och styrs över av en härskande klass. Detta är den första djupa orättvisan som producerar en djupgående klyfta och konflikt mellan de som har och de som inte har. All politik handlar i grunden om hur denna orättvisa ska hanteras; Men det går under benämningar som demokrati, socialism och kapitalism.
Men en orättvisa går inte att "hantera", den måste överges. Man kan inte acceptera en institution som i grunden är orättvis, oavsett hur "effektiv" den är.
Finns ett par problem i det tankesättet. Det är utopiskt, dvs dom förhållanden som eftersträvas är omöjliga. På grund av samhällets komplexitet är det rent formellt omöjligt att konstruera ett samhälle där det inte finns "orättvisor" enligt någon definition av ordet. Det handlar i grund och botten om att rättvisa bara existerar i våra huvuden, i universum finns ingen rättvisa. Vi kan och bör eftersträva det i våra samhällen och mellanmänskliga relationer, men vi måste också inse att vi aldrig någonsin kan nå dit.
Inte heller missförstånd går att eliminera, inte ens datakommunikation, som är definierad i minsta detalj, är helt felfri. I människors oändligt mycket vagare och mer komplexa kommunikation, tillsammans med vårt begränsade intellekt, så är det helt oundvikligt.
Sen finns det intressekonflikter, och dom behöver inte alls på bero på missförstånd, ej heller på missförhållanden.
När man tittar på samhällsdesign måste man ha två saker med sig:
1. Verkligheten är jävligt komplex, mer så än någon människa kan förstå. Idealistiska lösningar fungerar i stort sett aldrig, dels av enkla skälet att komplexiteten gör att man får en oerhört stor mängd konsekvenser även av enkla åtgärder, och i nästan alla fall kommer en betydande del av dom vara negativa. Ett värde och analyssystem som tillåter ren idealism blir då bokstavligen vägen till helvetet. Fråga kambodjanerna... Jag skulle kunna tänka mig att röda khmererna tankesätt hade en del likheter med ditt, och dom utförde nog det värsta folkmordet relativt befolkningsstorlek i modern historia.
2. Människan är ingen tabula rasa, långt ifrån, och samhället måste därför byggas med människan som utgångspunkt. Man att bygga en samhällsmodell enbart baserad på idealism är som att bygga en fallskärm enbart utifrån estetiska aspekter. Ett bra sätt att få någon dödad...
Mitt tips, du behöver nog jobba lite praktiskt med komplexa system innan du ger dig på det kanske mest komplexa systemet vi känner till.