Egoism eller altruism?

[muskot]

Du vet att kaos är något man skapar.

Kaos uppstår om man inte skapar system (lagar, regler, normer) som håller kaoskraften stången.

Min kärlek är obesvarad !!

Så ifall inte vi människor skapar ett system snart så kommer månen att hoppa hur dess bana?

Där fick du mig nästan! Men, jag ska försöka försvara min ståndpunkt. Du säger att kaos är något man skapar. Jag utgår ifrån att du med "man" då menar människan. Detta innebär att endast människan har denna unika egenskap att skapa kaos. Eftersom människan är ensam om egenskapen så kan alltså kaos endast finnas där människan har kunnat skapa det. Detta resonemang leder till att allt sådant som kan identifieras som kaos i kosmos, egentligen är välordnade system.
- Detta håller väl inte, eller?

Jag tror det håller faktist, det första kriget uppstod när det första samhället uppstod. Vi har levt på ett sådant sätt så pass länge att vi har blivit sjuka. MEN ifall vi skulle fokusera på individerna i så stora drag att de blev de bästa versionerna av sig själva och också förstod att alla människor är kapabla till ont och gott (det är ett val) och hjälper varje individ att förstå att för sitt egna bästa välja att va god, hjälper dem att vara den bästa versionen av sig själva, att förstå att det är dem som individer som faktiskt ansvarar över sin egna lycka. Jag har sätt lycka i de fattigaste hemmen. Så utomstående faktorer är inte det som styr över ifall man är olycklig eller ej.

Att få detta att funka är jätte lätt, ni har säkert sätt filmen send it forward. Tänk ifall alla skulle hjälpa 10 personer i sin närhet att nå sin fulla potential och lära dem hur man är lycklig och hur man lyckas nå sina mål.

I alla fall vad jag vill komma fram till är att samhället är kaos skapat i en naturlig ordning.

[OWE]

Du vet att kaos är något man skapar.

Kaos uppstår om man inte skapar system (lagar, regler, normer) som håller kaoskraften stången.


Så ifall inte vi människor skapar ett system snart så kommer månen att hoppa hur dess bana?

Där fick du mig nästan! Men, jag ska försöka försvara min ståndpunkt. Du säger att kaos är något man skapar. Jag utgår ifrån att du med "man" då menar människan. Detta innebär att endast människan har denna unika egenskap att skapa kaos. Eftersom människan är ensam om egenskapen så kan alltså kaos endast finnas där människan har kunnat skapa det. Detta resonemang leder till att allt sådant som kan identifieras som kaos i kosmos, egentligen är välordnade system.
- Detta håller väl inte, eller?

Jag tror det håller faktist, det första kriget uppstod när det första samhället uppstod. Vi har levt på ett sådant sätt så pass länge att vi har blivit sjuka. MEN ifall vi skulle fokusera på individerna i så stora drag att de blev de bästa versionerna av sig själva och också förstod att alla människor är kapabla till ont och gott (det är ett val) och hjälper varje individ att förstå att för sitt egna bästa välja att va god, hjälper dem att vara den bästa versionen av sig själva, att förstå att det är dem som individer som faktiskt ansvarar över sin egna lycka. Jag har sätt lycka i de fattigaste hemmen. Så utomstående faktorer är inte det som styr över ifall man är olycklig eller ej.

Att få detta att funka är jätte lätt, ni har säkert sätt filmen send it forward. Tänk ifall alla skulle hjälpa 10 personer i sin närhet att nå sin fulla potential och lära dem hur man är lycklig och hur man lyckas nå sina mål.

I alla fall vad jag vill komma fram till är att samhället är kaos skapat i en naturlig ordning.

Har lite svårt att följa ditt resonemang. Jag måste anmärka på ditt argumentet att krig började uppstå när mänskliga samhällen började bildas. Din logik är alltså att det finns en naturlig ordning från början och att denna ordning är god, och att när mänskliga samhällen bildas så uppstår kaos i dessa och kaoset leder till krig. Kaoset är alltså av ondo och orsakat av samhällsbildningen.
Om detta är din logik, anser jag att den faller på det faktum att mänskliga samhällen, och krig också föralldel, har funnits lika länge som människan har varit människa (Homo sapiens). Samhällena var bara mindre i början av vår utveckling. Människan är en social organism med nedärvt altruistiskt beteende (R. Dawkins).
Jag hävdar bestämt att mängden kaos i ett modernt samhälle beror av hur mycket man satsar på att reglera kaoset. Jämför exempelvis Stockholm (reglerad) med Nairobi (mindre reglerad) och du finner mer slum och kaos i den senare.

[Minded]

Din logik är alltså att det finns en naturlig ordning från början och att denna ordning är god, och att när mänskliga samhällen bildas så uppstår kaos i dessa och kaoset leder till krig. Kaoset är alltså av ondo och orsakat av samhällsbildningen.

Utan att ha läst själva diskussionen;

Det finns en naturlig ordning från början. Denna 'ordning från början' är vad som definierar naturlighet. Är vad som definierar oss. Är i sig det närmaste vi kan komma autencitet. Det är i sig relevans - att använda en hammare till att hamra, istället för att försöka fälla ett träd med den. Gör vad som är meningen, vad som var meningen redan från början. Annat är konstlat, ansträngt, och faktiskt onaturligt. Behöver underhållas av en aktiv yttre part, för att fortsätta. Liksom, visst, vi kan simma. Men vi kommer aldrig bli lika bra på det som delfiner. Vi är människor, har fem fingrar, en tunga osv. Sen att vi har förmåga att se oss själva utifrån adds to the complexity - men är likväl fortfarande vad som definierar oss själva. Vi kan lära oss att simma, men kalla vårt medvetande som den relevanta 'yttre' kraft som får oss att.

[OWE]

Din logik är alltså att det finns en naturlig ordning från början och att denna ordning är god, och att när mänskliga samhällen bildas så uppstår kaos i dessa och kaoset leder till krig. Kaoset är alltså av ondo och orsakat av samhällsbildningen.

Utan att ha läst själva diskussionen;

Det finns en naturlig ordning från början. Denna 'ordning från början' är vad som definierar naturlighet. Är vad som definierar oss. Är i sig det närmaste vi kan komma autencitet. Det är i sig relevans - att använda en hammare till att hamra, istället för att försöka fälla ett träd med den. Gör vad som är meningen, vad som var meningen redan från början. Annat är konstlat, ansträngt, och faktiskt onaturligt. Behöver underhållas av en aktiv yttre part, för att fortsätta. Liksom, visst, vi kan simma. Men vi kommer aldrig bli lika bra på det som delfiner. Vi är människor, har fem fingrar, en tunga osv. Sen att vi har förmåga att se oss själva utifrån adds to the complexity - men är likväl fortfarande vad som definierar oss själva. Vi kan lära oss att simma, men kalla vårt medvetande som den relevanta 'yttre' kraft som får oss att.

Visst, det finns naturliga ordningar. Det vi bl.a. definierar som "naturlagar" och teorier. Och givetvis finns det mycket kvar att upptäcka och definiera.  Men jag håller inte med dig när du säger att dessa ordningar definierar naturlighet. Det finns inte en allmänt accepterad definition för "naturlighet". Inte ens "natur" har en allmängiltig definition, även om de flesta ändå vet vad som avses i stort.
När du kommer in på uttryck som "mening med", "meningen redan från början" och "aktiv yttre part", så känner jag att vi börjar komma ut på svag is och lämnar själva frågan och en objektiv betraktelse av den. Jag har full respekt för teologiska grubblerier för att söka den yttersta sanningen, men jag kan inte acceptera att religion utmanar vedertagna vetenskapliga sanningar. Det är kontraproduktivt ur ett teologiskt perspektiv. Teosofin borde ägna all sin kraft åt att finna svar på de frågor som vetenskapen troligen aldrig kommer att kunna besvara.