När grät du senast?

[Cosmic philosopher]

Ja, när grät du senast? Jag lipade idag när jag såg "Odyssey" från "Lilla huset på prärien". Det handlar om en döende pojke i leukemi vars högsta önskan var att se havet innan han dog. Slutet på filmen är bland det mest rörande och starkt känslomässiga jag upplevt vad gäller film. Och musiken gör det inte sämre heller.



Filmen:

http://www.youtube.com/watch?v=VfxU16mq ... re=related

http://www.youtube.com/watch?v=e4y3axW5 ... re=related

http://www.youtube.com/watch?v=SeYt5E8n ... re=related

http://www.youtube.com/watch?v=hmrkx3gA ... re=related

http://www.youtube.com/watch?v=x01p9N_p ... re=related


När grät du senast och vad var det som utlöste det?

[Minded]

Filmer verkar beröra mig mest.. De behöver faktiskt inte ens alltid vara sorgliga. Det är någon slags katharsis, rening..

[Basal]

Gråta sägs vara bra.
Bra för kroppen. Kanske inte för omgivningen.

Jag gråter oavsett vad omgivningen anser och det var för nån vecka sen.
Mycket bekväm känsla efteråt.
Obekvämt för min omgivning.

[Skogsälvan]

Igår blev jag så tårögd att det räknas som gråt (några tårar föll nog också för mascaran var inte kvar på plats), men det var med ett leende samtidigt - bästa gråten som finns. Det var när Leonard Cohen tog "tjolahoppsan-steg" från scenen. Ooooo så underbart!

[Algotezza]

Gråter var gång jag hör Only You med Yazoo.


Har fått den till att handla om vårt första barn som dog efter 14 dagar i juni 1983.


När Alison Moyet sjunger "Moving farther away..." får jag det att låta som "Moving father away..."

"All I needed for another day..." "This is gonna take a long time" "The touch of your hand behind a closed door" där Johan låg i sitt lilla syrerum bak plexiglas...

Han föddes med vänsterkammar hypoplasi... Vägde fem kg... men hjärtat var dåligt... höll i fjorton dagar...

http://www.youtube.com/watch?v=q9DOmlfICGw





Teckning jag gjorde till Hiroshimadagen 2008.


/Algotezza

[Advocate]

Jag grät senast i duschen, eller rättare sakt försökte, p.g.a. en synd som jag ville inse på ett känslomässigt plan och ville att skulle framkalla gråt. Men det gick inge vidare.

Ibland brister jag i gråt när jag innerligt förpliktigar mig till någonting "stort" eller viktigt, bedyrar att jag minsann skall utföra det. Det tycker jag är konstigt.

[Basal]

Algotezza, det var verkligen beklagligt... Vilken maktlös situation det måste ha varit för er...


Hur man orkar gå vidare efter en sån hemsk händelse kräver nog en hel del stöd från anhöriga och vänner runt om en.
Och kanske tala om det massor och ofta, eller? (om man orkar tala om det svåra, förstås..)

Nää fy fan, jag kan inte ens föreställa mig hur en sån jävla fruktansvärd händelse måste ha känts och hur den sen måste ha präglat ens liv efteråt..

Men ni höll ihop - tillsammans - igenom denna STORA sorg?

[Algotezza]

Algotezza, det var verkligen beklagligt... Vilken maktlös situation det måste ha varit för er...


Hur man orkar gå vidare efter en sån hemsk händelse kräver nog en hel del stöd från anhöriga och vänner runt om en.
Och kanske tala om det massor och ofta, eller? (om man orkar tala om det svåra, förstås..)

Nää fy fan, jag kan inte ens föreställa mig hur en sån jävla fruktansvärd händelse måste ha känts och hur den sen måste ha präglat ens liv efteråt..

Men ni höll ihop - tillsammans - igenom denna STORA sorg?

Det svetsade oss samman - till en paradoxal enhet med våra olikheter - "klarade vi detta klarar vi allt annat..."

/Algotezza

[Basal]

Det svetsade oss samman - till en paradoxal enhet med våra olikheter - "klarade vi detta klarar vi allt annat..."

/Algotezza

Kärlek!

[Xena]

Jag har en förmåga att gråta till både stora och små saker, sorgliga och osorgliga. T ex när familjen kommer hem i Extreme Home Makeover Home Edition. Jag känner mig lite fjantig då faktiskt, men det går inte att hejda. Eller när jag ser sjukhusserier, och någon föder barn, då lipar jag också för det är så fint.

Senast jag grät var på jobbet, arbetar extra på nätterna som undersköterska på ett äldreboende. En man på min avdelning blev sämre och jag ringde hans anhöriga för att fråga om de ville komma och vara med under hans sista timmar. Hans dotter sa snyftande att hon inte orkade med att sitta och höra hans kämpiga andetag, hon hade suttit hos honom hela kvällen. Jag höll tillbaka mina tårar och sa att hon inte skulle ha skuldkänslor, och att jag skulle sitta hos honom så mycket som möjligt. När jag la på började jag storgråta. Min kollega blev nog lite förvånad.

Till saken hör att jag läser till sjuksköterska, och jag tänker ofta på hur nära jag har till gråt, och är rädd att jag ska börja gråta inför patienter. Men mamma som också är sjuksköterska säger att det är mänskligt och att det är bättre att bry sig på riktigt, och därmed råka fälla en tår, än att inte bry sig och vara känslokall, och det är ju sant förstås...

[Advocate]

Till saken hör att jag läser till sjuksköterska, och jag tänker ofta på hur nära jag har till gråt, och är rädd att jag ska börja gråta inför patienter. Men mamma som också är sjuksköterska säger att det är mänskligt och att det är bättre att bry sig på riktigt, och därmed råka fälla en tår, än att inte bry sig och vara känslokall, och det är ju sant förstås...

Det håller jag med din mamma om, och det kunde ju t.o.m. sägas vara bättre än "mänskligt" - medmänskligt, heh.

Välkommen till forumet.

[Xena]

Det håller jag med din mamma om, och det kunde ju t.o.m. sägas vara bättre än "mänskligt" - medmänskligt, heh.

Välkommen till forumet.

Tackar tackar, ser fram emot många intressanta diskussioner med trevliga människor!

[Algotezza]

Det svetsade oss samman - till en paradoxal enhet med våra olikheter - "klarade vi detta klarar vi allt annat..."

/Algotezza

Kärlek!

Ja, ingen himlastormande sensationell sådan man talar om i media - utan en vardaglig och ganska tyståöten sådan.  Först nu jag berättar om det mer öppet...

/Algotezza

[transversal]

Jag gråter när jag går till jobbet just nu ... invärtes.

Att jobba åtta timmar med tre timmars pendeltid som käkar upp hela dagen. Och inte ens med något som man är genuint intresserad av utan bara en massa datatjafs. Fy faan. Man bara känner hur meningslösheten käkar upp dagarna.

Blä.

[Zokrates]

Kul att se dig igen transversal, visst tråkigt att pendla, fanns det inget närmre jobb att ta?