Skratta i sin ensamhet

[Advocate]

Överlag har jag ganska lätt för att skratta, i den mån jag nu kan bedöma mig själv i jämförelse med andra. Men jag kommer ofta på mig själv med att jag skrattar för mig själv, alltså utanför någon egentlig social situation. Ibland när jag tänker på något roligt så kan jag inte hålla mig, och kan faktiskt rent av gapskratta. Det behöver inte utlösas av någon yttre stimuli utan det kan röra personliga ting, minnen etc. Jag har upplevt det som en smula konstigt, och det finns ibland ett slags "mysande" över det hela. Jag tänker då, "nu skulle de se mig, titta så roligt jag har på egen hand". Jag kom på att jag upplevde en likartad känsla när jag var ensam en midsommar på vårt sommarställe, hade tagit en simtur och sprang över gräset för att komma in i värmen. Kände ett slags lyckorus - men det var mitt upp i all upplevd "isolation".

Är det så att jag bara har ett rikt inre liv, att jag är lite färggrann, eller är jag konstig (och på vilket sätt i så fall)? Har även ibland haft svårt att hålla tillbaka skrattet i sociala situationer, men jag vet inte hur det är nuförtiden (tror det där kan ha hängt ihop med andra omständigheter.)

Jag läste att en som skrattar för sig själv alltid ändå inkluderar en förställd publik som skrattar med en, men vet inte om det ligger något i det eller hur det skall förstås. Skratt behöver inte vara på något sätt socialt till sitt element för mig, men det kan förstås ha en slags nödvändig social aspekt. Jag vet inte.

[freddemalte]

Hej Advocate

Jag känner igen mig i din beskrivning, speciellt det där med att inte kunna hålla undan skrattet i situationer då man helst borde göra det! Oftast går det att rädda med att lotsas hosta, men ibland är det helt enkelt kört. Det är en blandning av skrämmande jobbig och fantastiskt fri och härlig känsla. Jag asgarvar ofta för mig själv både av yttre och inre orsak. Dock inte av okänd orsak (jag vet alltså vad jag skrattar åt). Däremot händer det ofta att jag vaknar på natten och har drömt något extremt roligt och att jag har "rolighetskänslan" kvar när jag vaknar, men dock inte kan komma ihåg vad som utlöste själva skrattet i drömmen och därefter i vaket tillstånd (ganska irriterande och samtidigt fascinerande). Hur som helst så ska du nog bara vara väldigt glad för hur du har det som du beskriver, ty det motsatta (att gå omkring och vara ledsen och nedstämd) kan ju antagligen inte vara någon höjdare!

Vänligen

Fredrik

[Cosmic philosopher]

Hej Advocate och freddemalte! Jag förstår er verkligen! Kul att man inte är ensam om att skratta i sin egen fantasi och ensamhet ... Jag har haft mina stunder också där jag bubblat av gapskatt inombords men då jag inte "borde" skratta när jag suttit med människor framför mig etc. Men även också nar jag varit helt för mig själv och bara tänkt på något eller fantiserat. Jag tycker det blir så himla komiskt när man inte "får" skratta... Bara det... Den känslan är ju nästan lite besläktad med orgasmen skulle jag vilja säga... Tänk att bli hög på naturlig väg - utan biverkningar eller baksmälla dagen efter!

[lotus]

vad roligt att fler gör detta.
Skrattar för mig själv då och då. har även insett att jag har lättare till skratt när jag är ensam. i sociala samanhang kanske man håller tillbaka lite för att inte verka helt borta.

Jag tror som det står ovan att man skrattar med en föreställd publik eller person. som yngre pratade jag mycket för mig själv och har i efterhand förstått att det alltid var med en aktuell person eller om något som pågick just då. pratande för mig själv har jag vant mig av med eftersom det ser lite roligt ut men tror på något slags övande eller förberedande inför riktiga situationer.

att man kan glädjas för sig själv tycker jag är positivt, tänk att behöva vara beroende av andra för något sådant. med andra ord skratta på vi är normal och ahr bara ett annat sätt att förbereda oss mentalt inför "riktiga" sociala situationer.

[german.timofejev]

Jag tror att dom flesta skrattar för sig själv. Visa kan göra det ute bland folk och andra kan hålla skrattet. Dom som skrattar bland folk är fria människor tycker jag.

[mullback]

instämmer med vad ni säger - själv har jag noterat hur andra reagerar, vissa börja också skratta utan till synes anledning och rycks med, andra blir nästan sårade och tror det är åt dem man skrattar. (Sitter kanske i självkänslan eller samvetet?)

[mullback]

det är hur som helst något härligt befriande i skrattet, vi punkterar på ett ögonblick en fasad av något slag. Därför följer ju konsekvenserna så gott som direkt. Jag kan skratta åt tanken på att om jag skulle få för mig att göra något helt okonenvtionellt bara för att inbilla mig folks förvånade reaktioner. Ja det kanske bor en blottare i mig!? Men isåfall vill jag blottlägga märkvärdigheten i situationen istället för mina ädlare delar.

[Cosmic philosopher]

Verkligen komiskt att skratta när man absolut inte "får" göra det.

<object><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/L-8jjLA21wM?version=3"><param name="allowFullScreen" value="true"><param name="allowScriptAccess" value="always"><embed src="http://www.youtube.com/v/L-8jjLA21wM?version=3" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" allowScriptAccess="always" width="640" height="390"></object>

Ibland är delat skratt mångdubbelt starkt skratt... Inte minst i allvarligt ämne där man absolut bara inte "får" skratta heller. Slår nästan orgasmen i njutning :

<object><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/FoOjwdUqb3s?version=3"><param name="allowFullScreen" value="true"><param name="allowScriptAccess" value="always"><embed src="http://www.youtube.com/v/FoOjwdUqb3s?version=3" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" allowScriptAccess="always" width="640" height="390"></object>

eller njut av:


<object><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/EMqPilCHMtk?version=3"><param name="allowFullScreen" value="true"><param name="allowScriptAccess" value="always"><embed src="http://www.youtube.com/v/EMqPilCHMtk?version=3" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" allowScriptAccess="always" width="640" height="390"></object>

Förresten - är det någon här som kissat på sig av skratt (som vuxen) någon gång?

(Jag kom ihåg en gång när jag praktiserade(pryade) på ett laboratorium på en industri en sommar när jag var omkring 17 år - jag fick ta på mig regnbyxorna för att skyla över (som jag lyckligtvis hade med))  :lol:  :lol:

[transversal]

Shit, vad hände där på laboratoriet som fick dig att skratta så?

[Cosmic philosopher]

Shit, vad hände där på laboratoriet som fick dig att skratta så?

Jag hade mycket energi i kroppen, kände att jag inte "fick" skratta bland de som jobbade där, var väl ganska kissnödig,hade svårt för att "hålla mig" också och sedan fanns där en man på laboratoriumet som betedde sig så komiskt tyckte jag...