nyfiken

[Danny]

Jag vill dela med mig utav en sak som jag gått och tänkt på för mig själv nu under en lite längre tid. Har läst lite här på forumet nu i ett par dagar och blev medlem igår. Hur som helst, så har jag tagit beslutet att jag vill diskutera min tanke här inne!

Det är nämligen så att jag i slutet av förra året och ett par månader in på vårt nuvarande år hade en deppresion, som jag tyckte var ganska hård och eftersom jag har ett par bakom mig, tänkte jag att skulle handskas med denna som jag aldrig har gjort med någon annan deppression för. Jag började skriva och struntade i allt annat. Klart, jag gick till jobbet men alla visste det och det fanns dagar då jag inte sade ett ljud. Jag var nere. Jag skrev varje minut jag hade över till att deppa. Jag behöll på ett sätt alltid en livlina utåt mot den "vardagliga världen" men befann mig oftast i mina tankar, mitt innre.

Visst kände jag mig väldigt depprimerad men jag visste att om jag inte skärper mig och rycker upp mig så finns det risk för att halka ner ännu djupare i deppressionen och det ville jag inte vid den tidpunkten. Grejen som jag nu den senaste tiden har gått och funderat väldigt mycket på , är att jag märkte att jag inte skulle släppa taget, för då skulle jag hamna på "hal is" men jag VILL gärna en gång ut på den "hala isen". Det finns ännu mer inom mig som jag tror, hoppas och samtidigt vet att jag kan ta reda på. Jag kan inte riktigt beskriva vad det är jag vill ta reda på men jag känner att det finns någonting! Kanske en "vishet", sorts vision som gör att jag ser på livet på ett ännu annorlunda sätt än jag gör just nu. Jag vill som sagt ut på den hala isen, släppa taget och skära av linan utåt och upptäcka mitt innre jag. Vara helt för mig själv, där jag vet att ingen annan någonsin har varit och det är jag som måste öppna den porten, för den har aldrig blivit öppnad förr.

Jag vet dock ej om det är farligt att försöka sig på ett sådant "experiment"!!! Det finns säkert för och nackdelar(?) Tror jag, egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska tro om det hela för att vara ärlig, det är mest en känsla jag har.

Finns det någon som har tänkt i samma bana eller något liknande?? Ni är givitvist alla välkomna att besvara med era åsikter och synpunkter.

[A friend of ours]

Det är kul att spegla sig i sitt eget avgrundsmörka vatten. Vidta säkerhetsåtgärder innan dock. Införskaffa Bensodiazepiner, lagligt eller olagligt, annars är det risk för att du inte klarar av dina egna mörkaste stunder - SSRI är också bra att ha, de tar emellertid längre tid på sig att verka. Jag har aldrig kastat mig så djupt i just depressionen, dock i andra tillstånd. Annars så har du definitivt mitt klartecken!

Synd att det inte finns fler pionjärer.

[Fication]

Jag delar uppfattningen att hellre försöka ta sig igenom mörka moln istället för att backa ut ur dem.

Fast jag måste tillägga att en del saker vi kallar depressioner egentligen handlar om att vi inte klarar av att hantera verkligheten och tycker synd om oss själva för det. Men om man känner att det är något slags, ska vi kalla det dissonans, där inne så har man nog allt att vinna (och förvisso en del att förlora).

Det låter bra att du skriver om det fortlöpande. Fast att skära av alla linor vet jag inte... skrivandet kan ju vara en. Sen är ju en förstående och accepterande omgivning guld värd.

Några ord på vägen:
Var 100 % ärlig mot dig själv, hela tiden.
Acceptera allt du upplever och känner.
Tillit.

[Ann]

Vill protestera mot rådet att ta till psykofarmaka !
Om man vill göra den resan som Danny talar om så är det inte till någon hjälp eftersom det hämmar ens känslor och tankar! Å det grövsta.
Tycker att man överhuvudtaget skall vara försiktig med all psykofarmaka.

Vad gäller din fråga Danny...

Det är bara du själv som kan veta om du skall våga ta ett sådant steg och det är ju det som är problemet, du vet inte om du kommer att klara det.
Du kan inte få några garantier, inte ens om du söker hjälp på en sådan resa.
Det är riskfyllt.
Jag förstår din längtan ! Jag balanserade under många år i min ungdom på gränsen. Sökte aktivt upplevelser som kunde föra mig närmare känslor och tankar, mig själv. Farligt levde jag då. I dag kan jag bara känna tacksamhet över att jag alls överlevde.
Jag vet naturligtvis inte om jag skulle kunnat nå de insikterna på ett tryggare/ säkrare sätt.
Kanske måste man balansera på gränsen till avgrunden för att förstå somligt ?
Att helt och hållet släppa taget ?
Nej, det skulle jag nog inte rekomendera.
Är inte alls säker på att det är en risk värd att ta............
Jag tror att man kan spränga sina gränser på ett otal andra vis.
Istället skulle jag nog fundera över vad längtan till att släppa taget egentligen står för ? Är det en längtan efter att se, känna, förstå ?
Eller kan det vara något helt annat ?

[starblaze]

befinner mig i en depprition nu. Skriver ibland men har svårt att skriva om sånt här. *ler snett* men någe å tänka på kan det vara.

[Danny]

Jag tror att man kan spränga sina gränser på ett otal andra vis.
Istället skulle jag nog fundera över vad längtan till att släppa taget egentligen står för ? Är det en längtan efter att se, känna, förstå ?
Eller kan det vara något helt annat ?

Längtan är, längtan efter att som du redan nämnde, se, känna efter och förstå. Jag har varit med om en del och jag vet vid det här laget vem jag men eftersom livet har sin gång och "inget förblir som det är" känner jag för att göra den här resan. Anledningen till varför jag tog upp ämnet var för att jag inte riktigt vet vad jag kommer att få ut av det men ändå känner en stark känsla för att göra det. Det som lockar, det är det som gör mig nyfiken! Egentligen är jag bara nyfiken, jag vill veta till 100 % vem jag är och vad som finns inom mig, jag tror nämligen att det kommer att göra mig starkare.
Jag vet dock ej vad jag kommer att stöta på när jag står och speglar mig i mitt avgrundsmörka vatten. Rädd?? Nej, det är jag inte!
Hur som helst, så kommer jag att berätta om det här på forumet när det väl är så dags. Ingen aning när det blir men det känns bra att veta att här finns folk som man kan diskutera och byta åsikter med.