Dilemman

[Kamomilla]

Vem skall få leva?

Du har spolats upp på en öde ö tillsammans med en 90 årig man och ett litet spädbarn, ni lever alla tre men både barnet och den gamle mannen lider av samma sjukdom som utan behandling innebär döden inom 24 timmar.
En läkarväska med en spruta vars dos kan rädda livet på en av dem har turligt nog också spolats upp på stranden.

Barnet är litet och kräver ständig omsorg och den gamle mannen är en överlevnadsexpert och vet allt om ätliga ting, samt hur man gör upp eld, och skydd.
Chansen är stor att ni blir kvar på ön i flera månader.

Du vet exakt det du själv vet idag om överlevnad etc, du kan alltså inte påstå att eftersom du själv är en expert inom ... så...
Det är alltså bara om du verkligen är en expert inom ett visst livsnödvändigt område som det är giltigt för din argumentering.

Vems liv räddar du och hur resonerar du?

Helt omöjligt att svara på förrän jag är i den situationen.
Det jag vet är att jag skulle lyssna inåt för att få svar på vad jag skall göra och även använda mitt förnuft så gott man nu kan behålla det i en sådan situation.
Min första tanke är ändå att om barnet är friskt och robust och jag tror att det skulle gå att hålla det levande så skule jag nog välja barnet eftersom jag älskar små spädbarn  och upplever dem som de mest underbara som finns på denna jord.

[Zokrates]

Helt omöjligt att svara på förrän jag är i den situationen.
Det jag vet är att jag skulle lyssna inåt för att få svar på vad jag skall göra och även använda mitt förnuft så gott man nu kan behålla det i en sådan situation.
Min första tanke är ändå att om barnet är friskt och robust och jag tror att det skulle gå att hålla det levande så skule jag nog välja barnet eftersom jag älskar små spädbarn  och upplever dem som de mest underbara som finns på denna jord.

Ja, helt säkert krävs det nog att man är i en sådan situation för att verkligen kunna svara fullständigt på ett sådant moraletiskt dilemma, men man får helt enkelt försöka leva sig in så gott det nu går.

[Okunnig]

Leva mitt liv precis som vanligt. Om jag ännu inte har lyckats räkna ut hur jag bör leva mitt liv, vad är då chansen att jag kommer finna svaret på den frågan inom tre dagar? Prestationsångesten är inte värd den minimala chans att jag ska klara av detta stora beslut, så det bästa valet är att fortsätta leva mitt liv precis som om det inte vore dödsdömt, och därmed njuta av de mindre filosofiska njutningarna. Så som att öppna dörren åt en främling. Eller äta en fettdrypande kebabtallrik. Saker som så.

[scirocco]

Jag skulle inte ge sprutan till någon då jag misstror all medicin-droger. Jag vet inte vad sprutan innehåller,dess verkan blir antagligen inte långvarig och är i min tro sannoligt mer skadlig. Bebisen kan inte prata och inte säga hur den har det.Jag skulle lyssna till barnets väsen och göra det jag kan fr att hålla det vid liv. Gubben om han nu är så bra får klara sig själv. Han kan ge mig kunskap som han tror jag behöver innan han dör om hans tid nu är inne. Vill han leva hjälper jag honom också,dock utan spruta. Så får ödet avgöra hur det går med oss tre,vi alla kommer att kämpa tillsammans om vi har livslust.

[Basal]

Dilemma

Vetenskapsmän runt om på jorden började intressera sig för ett främmande objekt som närmade sig vårt solsystem med hög hastighet. Genom studier kom de fram till att det rörde sig om ett oerhört hett gasmoln, som kommer att träffa jorden. När gasmolnet väl når atmossfären hettas den upp och förbränns vilket samtidigt innebär att allt liv på jorden dör.

Tre dagar innan gasmolnet beräknas träffa vår planet kablas nyheten ut av all jordens tevestationer. Det finns ingen lösning, vi kommer att dö.

En svensk tv reporter från aktuellt ger sig ut på stan, han tar tag i dig och frågar om du ställer upp på en intervju. Du svarar ja.

Han ställer sin fråga
Vad skall du göra med dina 3 sista dagar här på jorden?

Vad svarar du?

Hmm.

Jag passar samma fråga tillbaka till reportern!
Och sen undrar jag varför han fortfarande jobbar, och allra helst åt Aktuellt också..?!

Sen går jag vidare och ringar upp alla de vänner som ofta undrat (eller mest klagat!) att jag levt som att denna dag "vore den sista" - jag frågar vad de vännerna säger om att vi kanske nu borde börja planera något mer långsiktigt.
-dvs om vi kan ta fikat nästa vecka istället för övermorn!


Nää men...
..tror inte jag har svar egentligen..
Hemsk tanke - så pass hemsk att jag tror inte jag skulle klara av att göra någonting 'vettigt' med tiden..